When the Dam Burst: Perspectives on Genre and Tellability in Testimonies of Rape (2023)

Sofia Wanströms doctoral thesis When the Dam Burst: Perspectives on Genre and Tellability in Testimonies of Rape has recently been published. The dissertation defence will be held on 24 november 2023 (read more here). The thesis can be found here.

Abstract:

In 2017, the #MeToo movement called attention to the prevalence of sexual violence in all corners of the world, including the Swedish-speaking parts of Finland. A feminist campaign titled Dammen brister published 950 testimonies of sexual harassment and assault that had occurred within the minority, while the call published with the campaign demanded the silence around sexual violence to be broken. Beyond merely breaking a silence, however, the testimonies provide personal insight into the experience of this violence, a valuable aspect that this thesis argues is often overlooked. The campaign does not merely call attention to the problem but also provides knowledge that can broaden our understanding of it. By starting from a folkloristic assumption of a connection between the form, content, and meaning of stories, this thesis moves to consider how these stories are presented. The thesis seeks to provide insight into the social and cultural context that frame and inform how rape is narrated and experienced.
The aim of this thesis is to study how women narrate stories of rape within the campaign, and hence, it focuses on 360 testimonies describing experiences of rape. The breadth of the scope of the campaign meant that a variety of different experiences of rape are presented among the testimonies, conveying the diversity of possible experiences as well as the ambiguity that can surround an experience of rape. Through using a method of close reading and listening, the thesis stays close to the material and proceeds from the ways in which the writers narrate and construct meaning from their experiences. By proceeding from the assumption of tellability as depending on the audience’s ability to hear the stories in the intended way, the Dammen brister campaign is perceived as a space of increased tellability, as it represented a place in which writers could share with the assumption of being believed and validated, rather than questioned and blamed. The concepts of genre and positioning provide theoretical insight into how various narrative structures and strategies are used to convey certain meanings, as well as how the tellable space of Dammen brister allowed the writers to deviate from and challenge narrative expectations, telling both little and a lot.
This thesis provides important insight into the variety of ways in which raped women can narrate their experiences. As a subject that can be difficult to tell, it is argued to be crucial to allow those victimized space to narrate as little or as much as they find necessary in that time and space without requiring them to adhere to a specific structure or discourse. Such understanding of the narration of rape would increase tellability of the subject and hence allow women to interpret and recreate their experiences in their own voice. Thus, this thesis contributes to making women’s own stories of rape to be rendered hearable and respected.

Abstrakt på svenska:

Hösten 2017 uppmärksammade MeToo-rörelsen förekomsten av sexuellt våld i alla hörn av världen, inklusive de svenskspråkiga delarna av Finland. En feministisk kampanj med namnet Dammen brister publicerade 950 vittnesmål om sexuella trakasserier och övergrepp som hade upplevts inom minoriteten, medan uppropet som publicerades i samband med kampanjen krävde att tystnaden kring sexuellt våld skulle brytas. Utöver brytandet av tystnaden ger vittnesmålen även en inblick i upplevelsen av våldet, en viktig aspekt som denna avhandling hävdar att det ofta bortses från. Kampanjen uppmärksammar inte bara problemet, utan ger också kunskap som kan bredda vår förståelse av det. Med en folkloristisk utgångspunkt, som förutsätter ett samband mellan berättelsers form, innehåll och mening, undersöker avhandlingen hur berättelserna presenteras. Därigenom ämnar avhandlingen ge insikt i de sociala och kulturella sammanhang som ramar in och informerar om hur våldtäkt berättas och upplevs.
Avhandlingens syfte är att studera hur kvinnor berättar om våldtäkt inom kampanjen, och fokuserar därför på 360 vittnesmål som beskriver upplevelser av våldtäkt. Kampanjens räckvidd innebär att många olika erfarenheter av våldtäkt presenteras bland vittnesmålen, vilket förmedlar mångfalden av möjliga erfarenheter samt den tvetydighet som kan omge en upplevelse av våldtäkt. Med metoderna närläsning och lyssnande håller avhandlingen sig nära materialet, och utgår från skribenternas sätt att berätta och skapa mening från sina erfarenheter. Genom att utgå från en uppfattning om berättbarhet (eng. tellability) som avhängigt publikens förmåga att höra berättelsen på det avsedda sättet, uppfattas kampanjen som en plats med ökad berättbarhet, eftersom den erbjöd skribenterna en plats där de kunde dela sina upplevelser med antagandet om att de skulle bli trodda och validerade, snarare än ifrågasatta och anklagade. Begreppen genre och positionering ger teoretisk insikt i hur olika berättarstrukturer och strategier används för att förmedla vissa betydelser, samt hur det berättbara utrymmet i Dammen brister tillät skribenterna att avvika från och utmana narrativa förväntningar.
Denna avhandling ger insikt i de olika sätt våldtagna kvinnor kan berätta sina erfarenheter. Som ett svårt ämne att berätta om, hävdas det vara avgörande att låta de utsatta få utrymme att berätta så lite eller så mycket som de vid det tillfället anser nödvändigt, utan att kräva att de följer en specifik struktur eller diskurs. En sådan förståelse av berättandet om våldtäkt skulle öka ämnets berättbarhet och därmed ge kvinnor möjlighet att tolka och återskapa upplevelsen på eget sätt. Därav bidrar denna avhandling till att göra kvinnors egna berättelser om våldtäkt hörbara och respekterade.