Disputation äger rum fredag den 29 maj 2026 kl.10:00, sal MA648, Södertörns högskola
Opponent: Erika Lundell, fil dr. i etnologi, Institutionen för barndom, utbildning och samhälle, Malmö universitet
De senaste decennierna har anmälda våldshändelser mot skolpersonal ökat, liksom pedagogers oro för att bli anmälda i samband med kroppsliga möten med barn. Samtiden präglas också av ett ökat fokus på barns kroppsliga integritet, parallellt med en uppfattning bland pedagoger om att fysisk närhet är en självklar del av omsorgsrelationen. Dessa komplexa situationer gör att skolpersonal ofta ställs inför dilemman rörande vilket som är det mest goda och rätta sättet att agera.
Kroppar i samspel undersöker pedagogers kroppsliga interaktion med barn på fritidshem och hur de navigerar mellan normer, ideal och känslomässiga dimensioner i dessa omsorgsmöten. Avhandlingen belyser frågor om fysisk närhet, våldsamma handlingar, ordningsskapande och hur organisatoriska villkor formar det kroppsliga samspelet. Studien bygger på ett etnografiskt fältarbete på två stora fritidshemsavdelningar i Stockholm som omfattade observationer samt intervjuer med pedagoger.
Avhandlingens syfte är att analysera vilken betydelse normer, ideal och organisatoriska förutsättningar har för pedagogers kroppsliga interaktion med barn i fritidshem. Avhandlingen syftar även till att synliggöra hur normer och omsorgsideal skapas, förhandlas och utmanas i denna interaktion. Det empiriska materialet består av observationer av pedagoger och barn tillsammans på fritidshem och intervjuer med dessa pedagoger. Materialet analyseras utifrån kroppsfenomenologiska och känsloteoretiska perspektiv, samt teoretiska perspektiv på barn och ålder.
Avhandlingens resultat visar hur rådande omsorgsideal i den kroppsliga interaktionen innefattar att vara tillgänglig för barns behov av närhet, att rikta fokus mot barns behov när de utför våldsamma handlingar, samt att agera mjukt och maktutjämnande i ordningsskapande situationer. Analyserna visar hur dessa omsorgsideal uttrycks genom känslorelaterade normer, såsom att vara lugn, neutral, fysisk och varm gentemot alla barn. Dessa omsorgsideal skapade dilemman för pedagoger, till exempel när de upplevde att de behövde neka barn närhet, använda fysiskt tvång, eller kände känslor som låg utanför etablerade känslonormer. Organisatoriska förutsättningar, framför allt stora barngrupper och otillräckliga stödinsatser för barn i behov av stöd, påverkade i vilken utsträckning pedagoger hade möjlighet att agera på sätt som de uppfattade som ideala i arbetet. Avhandlingen visar vidare hur normer relaterade till sociala kategoriseringar präglar antaganden om hur olika barn och pedagoger kroppsligen kan interagera med varandra. I synnerhet ifrågasätts pojkar och manliga pedagoger när det gäller tillgiven närhet.
Abstract [en]
This doctoral thesis aims to analyse the significance of norms, ideals, and organizational conditions for educators’ bodily interaction with children in school-age educare centres. The thesis also aims to highlight how norms and ideals of care are created, negotiated, and challenged in this interaction. The empirical material consists of observations of the interactions between educators and children at school-age educare centres, as well as interviews with the educators. The material is analysed from body phenomenology and emotion theory, with additional perspectives drawn from theoretical work on age and childhood.
The analysis of the collected material demonstrates that the prevailing ideals of care expressed in bodily interactions between educators and children include being available to meet children’s need for physical closeness, focusing on children’s needs when they perform violent acts, and establishing order in a gentle and equalizing manner. The analysis also shows that ideals of care are expressed through emotion-related norms, such as being calm, neutral, physical, and welcoming to every child. These ideals, however, create dilemmas for the educators, especially when they feel the need to deny children physical closeness, use physical coercion or experience emotions outside of the expected norms. Organizational conditions withing the centres, especially the incidence of large groups of children and insufficient support for children with additional needs, affected the extent to which educators could act in ways they perceived as ideal in their work. The thesis further shows how norms related to social categorizations can influence assumptions about bodily interactions between children and educators. One aspect of this is the scrutiny that boys and male educators face at these centres when it comes to affectionate closeness.