Dagrún Ósk Jónsdóttir is defending her dissertation in folkloristics at University of Iceland today, June 7th 2022 14:00-16:00 (GMT/UTC+0). The dissertation is named Fangar hefðarinnar: Konur og kvenleiki í íslenskum þjóðsögum (in english something like: Prisoners of tradition: Women and femininity in Icelandic folktales).
You can follow the dissertation defence online (in english). Read more here.
If you want to read a little bit more about the research in english you can have a look here.
Den 3 juni disputerar Christine Bylund i etnologi i Umeå på avhandlingen ”Anakrona livsvillkor: En studie av funktionalitet, möjligheter och begär i den föränderliga svenska välfärdsstaten”. Opponent är Maria Bäckman, Stockholms universitet.
Engelskt abstract:
Since 2009 a decrease in support for dis/abled people provided by the welfare state has taken place. In this process, the concept of family and relationships are both overlooked and central. Cuts of support significantly impact family lives, rendering dis/abled people dependent on their partners, parents, or children. However, little research has been produced about how the needs, wants, and desires of dis/abled people are affected by the changing welfare state.
This thesis examines the connections between the changing forms of support in the welfare state, desire, and relationships through a crip-theoretical understanding of dis/ability and a phenomenological understanding of the welfare state as a structure for orientation in both a practical and existential sense. The material consists of interviews with dis/abled people based on the principle of cross-disability and autoethnographic writing.
The findings show that an ableist discourse shapes the welfare state’s earliest support, resulting in segregation and isolation. These discourses were challenged during the period of deinstitutionalisation and through the passing of the LSS-law in the 1993s but never entirely dismantled. During the contemporary neoliberal austerity politics, it returns, positioning dis/abled people as a societal burden. Due to its intimate nature and its conditioning of everyday life, the relationship to the welfare state can be understood as a relationship of its own. Changes in the welfare state affect the physical and emotional movements, making certain lifestyles and relationships appear possible and others impossible. The thesis contributes to and nuances the previous research on the intersection of welfare state support and services and the practical and existential experiences of dis/abled people in Sweden.
In Oktober 2021, Ida Hughes Tidlund publicly defended her academic dissertation for the Degree of Doctor of Philosophy in Ethnology at Stockholm University. The dissertation can be found in diva-portal.
The abstract from diva:
”This dissertation applies an ethnological and long-temporal view of borders. The region of Åland, being an autonomous and demilitarised island territory under Finnish sovereignty, serves as an illuminative case of the work that goes into keeping borders fixed for two reasons. The region being maritime is the first one, and it being in a betwixt position between a state and a province is the second. The study seeks to explore the borders as cultural entities composed by layers – legal, geographical, political and social – and the processes through which the borders have been anchored. As important are the ways in which the borders extend into everyday life by creating a local order that activities relate to. Borders are hence seen as both objects and sources of actions. Seeing borders as objects of action function as an entry into an exploration of how the borders have been objects of continuous work since their establishment in 1921. The idea of them being sources of actions serves as a window into how the borders in numerous ways have influenced everyday life for inhabitants. In order to analyse the work that goes into borders as well as the actions borders cause, the study explores both the authoritative borderwork and how the borders or their effects have been encountered and handled by individuals who live within. The multifaceted view is achieved through a broad material consisting of archived documents, archived ethnological interviews, participant observations and contemporary interviews, in combination with studies of law and publications. Through the use of the phenomenological concept of practico-inert, the study reveals both how borders are outcomes of incessant human actions, and how they create an undisputable structure for individuals to observe and relate to, but not necessarily obey. In summary, the study contributes with a detailed description of how bordered places are created, and how individuals navigate the structures that they live within. ”
Emma Eleonorasdotter disputerade år 2021 i etnologi vid Lunds Universitet med avhandlingen: ”Det hade ju aldrig hänt annars”: Om kvinnor, klass och droger.
En sammanfattning av avhandlingen:
”Olika typer av sinnesförändrande substanser har blivit allt fler och vanligare under de senaste 500 åren, och användningen i nutidens konsumtionskulturer fortsätter att öka. Den illegala droganvändningen i Sverige ligger på historiskt höga nivåer. Vissa lagliga preparat, såsom kaffe och alkohol, syns överallt medan läkemedel och illegala droger vanligtvis hålls dolda. Denna etnologiska avhandling undersöker hur droger och läkemedel då tar plats; hur de förändrar tid, rum och riktningar. I kroppen är de osynliga som objekt, och istället döljs – eller framvisas – förändrade känslor, rörelser, viljor och tankar. Hur påverkar användningen av sinnesförändrande objekt människors riktningar i vardagslivet? Hur kan en feministisk analys av droganvändning se ut?
Omfattande forskning visar att kvinnors användning och att arbetarklassens användning av rusmedel fördöms hårt moraliskt. Samtidigt förekommer vissa typer av rusmedelskonsumtion som centrala kulturuttryck och dessutom uppmuntras viss konsumtion av sinnesförändrande preparat som kan påverka beteenden prestationshöjande och/eller nedtonande. Hur navigerar kvinnor genom nutidens droglandskap och hur görs klass genom droganvändning? Studien utgår från intervjuer med 12 kvinnor i åldrarna 25-65 år som använder psykoaktiva läkemedel och/eller illegala droger. Deras förhållningssätt till illegalitet, jobb, stigma, sjukdom, friskhet, barn, beroende och lycka med mera analyseras med hjälp av queer fenomenologi. Hur hamnar droger i synfältet, och vad hamnar i synfältet när droger finns i utgångspunkten, i kroppen?”
Elin Franzén disputerade i etnologi vid Stockholms universitet i november 2021 med doktorsavhandlingen Radio: Vardagsliv tillsammans med ett massmedium.
På Stockholms universitets hemsida kan man läsa följande om avhandlingen:
”Under snart hundra år har radiomediet varit närvarande i människors vardag i Sverige. I det avseendet är radio att betrakta som en självklar företeelse i samhället. Men hur går det till när detta medium tar plats hos den enskilda individen? Vad är radio för något som upplevt fenomen betraktat?
Radio : Everyday life with a mass medium
Abstract from diva:
”This thesis examines the radio medium as a phenomenon of experience. The perspective relates to phenomenological philosophy, dealing with human knowledge as an ongoing intentional relationship with the world: to experience is to grasp things such as they appear to the subjective consciousness. Radio is accordingly understood as a phenomenon that is given meaning through the individual user’s encounters with the medium in its constitutive forms.
The research is based on a qualitative material of approximately 200 questionnaire responses and interviews with 17 persons, describing the presence of the medium in the current lives of the participants as well as through their lifetime, which, from a phenomenological viewpoint, makes radio appear both in terms of a present phenomenon and objects of recollection. The experiences that were documented in the late 2010s thus span almost the entire history of the radio medium in Sweden.
The everyday embeddedness of radio is analyzed by focusing on three constitutive aspects that have emerged in the empirical data: technical equipment, mediated content, and temporal structures. By breaking down the phenomenon into these aspects, the thesis presents a detailed description of the ways in which radio is integrated into and constitutes everyday contexts.
Encounters with technical equipment, mediated content, and temporal structures are analytically described in terms of biographical orientations toward shifting media environments throughout the history of the medium. How radio has been present in life shapes experiences of radio in the present. Likewise, today’s media use defines how radio appears as a phenomenon of the past. Throughout the thesis, participants navigate radio environments in the shape of smartphones, transistor radios, vacuum tube receivers, linear flows of broadcasting, and on demand-structures. Radio is shown to be one of many interlaced components in the complex making of the everyday.”
Johan Hallqvist disputerar i etnologi vid Umeå universitet fredagen den 6:e maj. Hans doktorsavhandling heter Människoliknande teknik och det möjligt mänskliga: En etnologisk studie av relationer mellan människor och teknik
Opponent: Jenny Gunnarsson Payne.
Avhandlingen finns att läsa här
I diva-portal kan man läsa detta om avhandlingen:
”Denna avhandling knyter an till den klassiska kulturvetenskapliga frågan om hur vi förstår vad det innebär att vara människa. Specifikt undersöks hur människor i samtiden aktivt utforskar och förhåller sig till den ökande kontaktytan i vardagsliv och arbetsliv mellan människor och människoliknande teknik, dvs. teknik som har människoliknande egenskaper och inte sällan även människoliknande utseende såsom robotar och digital hälsoteknik. Detta möjliggör en granskning av hur mänsklighet skapas, förhandlas och omförhandlas.
Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka de föreställningar om vad det innebär att vara människa som aktualiseras i mötet mellan människa och människoliknande teknik. De centrala frågorna rör vilka dessa föreställningar om det mänskliga är, vad som kännetecknar dem och hur de kommer till uttryck samt hur gränser mellan människor och människoliknande teknik förhandlas och omförhandlas. I syftet ingår även att undersöka hur föreställningar om det mänskliga i relation till människoliknande teknik påverkas av och påverkar föreställningar om kön, sexualitet, ålder, etnicitet, social skiktning och subjektivitet, samt även hälso- och sjukvård och professionalism. Dessa olika perspektiv undersöks i avhandlingens fem papers.
Avhandlingens empiri utgörs av två delstudier från både fiktiva och icke-fiktiva sammanhang där människoliknande teknik utvecklas och används av människor inom en svensk kontext. Delstudierna utgör två olika spelplatser där möjliga (framtida) relationer mellan människor och människoliknande teknik gestaltas och undersöks. I delstudie 1 (paper 1–2) undersöks, genom intervjuer och observationer, utvecklingen av digital hälsoteknik för hälso- och sjukvård inom två svenska tvärvetenskapliga forskningsprojekt, Like-a-peer och Walk Safely. I delstudie 2 (paper 3–5) undersöks, genom medieobservationer, relationer mellan människor och människoliknande teknik i den svenska science fiction tv-serien Äkta människor.
Empirin har analyserats med hjälp av diskursteori, figural hermeneutik, feministisk queerteori och feministisk nymaterialistisk teoribildning. Specifikt analyseras hur föreställningar om att vara människa förhandlas och omförhandlas i relationer mellan människor och människoliknande teknik där språk, praktiker och materiella objekt länkas samman och skapar gränsdragningar mellan vad som förstås som mänskligt och icke-mänskligt.
Utifrån resultaten i avhandlingens papers framkommer två övergripande teman gällande föreställningar om mänsklighet i relationer mellan människor och människoliknande teknik. Det första temat är hur människolikhet som medel, fantasi och praktik fungerar både gränsupprätthållande och gränsöverskridande. Såväl i Like-a-peer och Walk Safely som i Äkta människor gjordes teknik människolik på olika sätt, för olika syften och i olika grad. Detta förmänskligande tog sig uttryck främst genom att förkroppsliga tekniken för att göra den mer ”biologiskt” människolik, genom personalisering där tekniken anpassas till användarens behov och att tekniken görs personlik, samt genom subjektivering där tekniken framstår mer som en någon än ett något. Resultatet visar att förmänskligandet av tekniken både utmanar och upprätthåller föreställningar om vad det innebär att vara människa och skapar vissa gränsöverskridanden mellan människa och människoliknande teknik men även mellan fiktion och verklighet samt mellan arbetsliv och vardagsliv, när tekniken flyttar in i människors hem.
Det andra temat är hur människolikhet ger upphov till (möjliga) konflikter och utmaningar. Två potentiella konflikter identifierades. Den ena konflikten involverade relationen mellan patient och digital hälsoteknik i huruvida om och när den digitala vårdgivaren (människoliknande digital hälsoteknik) skulle följa eller gå emot patientens egna hälsorelaterade önskemål. Den andra konflikten handlade om frågan om patientens valfrihet och möjlighet att själv få välja avatar till sin digitala vårdgivare för att öka sin villighet att följa den digitala vårdgivarens råd. Några intervjupersoner lyfte risker med att patienten skulle välja bort vissa avatarer på grund av fördomar gällande exempelvis kön, etnicitet och ålder. För det första skulle detta kunna hota den mänskliga mångfalden inom hälso- och sjukvården genom att patienter, medvetet eller omedvetet, även väljer (bort) mänskliga hälsoprofessionella baserat på fördomar. Valet av avatar, det vill säga hur digitala hälsoprofessionella skulle förkroppsligas, synliggjorde på så sätt en konflikt mellan patientens valfrihet och de hälsoprofessionellas professionalism och arbetsrätt, där patienternas trygghet ställdes mot de hälsoprofessionellas trygghet och skydd mot diskriminering.
För att hantera eventuella konflikter mellan vårdgivare och vårdtagare i hur digitala hälsodata ska balanseras krävs ett omfattande etiskt arbete kring hur patientens och vårdens intressen ska balanseras och hur vårdgivande i hemmet via digital hälsoteknik ska hanteras; de digitala vårdgivarna, som exempelvis Like-a-peers mentoragent eller vårdhubotarna i Äkta människor, har således en delikat uppgift i att försöka väga dessa intressen mellan patienten och vården mot varandra.”
Johan Hallqvist: Human-like technology and the possibly human : An ethnological study of relationships between humans and technology
I januari 2022 disputerade Karin Sandell i ämnet nordisk folkloristik vid Åbo Akademi. Hennes doktorsavhandling heter Parasiter och ”bättre folk”. Affekt i näthat mot det svenska i Finland.
I pressmeddelandet från Åbo Akademi kan läsas:
”Karin Sandells avhandling visar att näthat bör tas på allvar. Näthat skapar och upprätthåller negativa föreställningar om de människor som omtalas. Sandell visar i analysen av material från ett offentligt diskussionsforum hur näthat producerar historia, avhumaniserar människor, och uttrycker heteronormativa och värdekonservativa värderingar.
Hat och hot på internet är ett omdiskuterat fenomen. De som främst drabbas av näthat är personer som tillhör olika etniska minoriteter, sexuella minoriteter, religiösa minoriteter, politiker, forskare, och kvinnor. Innehållet i näthatet kretsar också runt teman som kön, klass, språk och etnicitet.
Sandell analyserar diskussionsinlägg och kommentarer från diskussionsforumet på Suomi24, en av de största webbplatserna för sociala medier i Finland. Hon fokuserar på den hatretorik på nätet som riktar sig mot det svenska i Finland, det vill säga svenskspråkiga finländare, det som associeras med Svenskfinland och finlandssvenskhet. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur näthat mot det svenska i Finland tar sig i uttryck i ett nätforum som är öppet och tillgängligt för allmänheten.
Avhandlingens titel är Parasiter och ”bättre folk”: Affekt i näthat mot det svenska i Finland. Parasiter och ”bättre folk” syftar direkt på de ord och uttryck som används för att beskriva svenskspråkiga finländare. I analysen av materialet visar Sandell hur näthatet skapar bilden av det svenska i Finland genom att gamla stereotyper upprepas.
För att analysera ett känsloladdat material som näthat har Sandell utvecklat en analysmodell bestående av fyra affektiva verktyg: emotionsord, emotiva uttryck, metaforer och ortografiska praktiker. Verktygen är olika sätt att uttrycka och förmedla affekt i text utan att direkt sätta ord på vilka känslor det är fråga om. På så vis skapar de en viss stämning i materialet.
Sandell visar hur åsikter och påståenden om det svenska i Finland förmedlas och upprepas i ett diskussionsforum, men kontexten är större än så. De texter som förmedlas har inte uppkommit i ett vacuum, utan har kopplingar till stridigheterna mellan finskan och svenskan på 1800- och 1900-talet. Texterna stannar inte inom forumets väggar, utan innehållet sprids vidare ut i andra sammanhang. Näthatet läcker in i andra genrer i både det offentliga och det privata, det genljuder i riksdagen och runt kaffeborden. Den digitala världen är inte separerad från den analoga ”verkligheten” utan de är en del av samma helhet.”
Avhandlingen finns öppet tillgänglig i Åbo Akademis publikationsarkiv Doria