FM Tora Wall disputerar vid Fakulteten för human- och samhällsvetenskap fredagen den 16 oktober 2026 kl. 13 i Auditorium Armfelt, Arken, Fabriksgatan 2, Åbo.
Avhandlingen i nordisk folkloristik har titeln Trolska skogen: saga, lek och ekokritik inom turismens ramar.
Avhandlingen kan hittas i Åbo Akademis publikationsarkiv Doria: https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-389-142-5
Abstrakt från doria:
Trolska skogen är ett besöksmål i Hälsingland (Sverige) med fokus på barn mellan två till nio år och deras familjer. Där kan man uppleva ett sagoäventyr som förmedlas till besökarna i teaterns form under en interaktiv vandring genom skogen. Skogen och folktrons väsen är centrala teman, kring vilka Trolska skogens berättarvärld är uppbyggd.
Avhandlingen undersöker hur folklore brukas för att forma besöksmålets Trolska skogens berättarvärld samt vilka värderingar och föreställningar som förmedlas till besökarna under vistelsen. Genom detta fördjupas även förståelsen för folklore i en nutida kontext och dess betydelse i föreställningsvärld och populärkultur. Undersökningen är genomförd som en fallstudie, vilket ger möjlighet att röra sig från ett fokuserat mikroperspektiv, till ett vidare makroperspektiv. På så sätt knyter avhandlingen även an till skogen och folkloren i ett vidare perspektiv av aktuella samhällsdiskussioner.
De två viktigaste metoderna i undersökningen är deltagarobservation samt intervjuer. Det teoretiska ramverket bygger på tre ben: 1) Förtrollning, återförtrollning och ekokritik, 2) Saga och kronotop, 3) Lek och ritual. Den förstnämnda är en bakgrundsteori som genomsyrar hela avhandlingen medan de två sistnämnda är operativa teorier, som fungerar som stöd för analysen.
Efter inledningen följer två bakgrundskapitel. I det första av dessa presenteras Trolska skogen som besöksmål och sätts i ett större sammanhang av turism och upplevelsekultur för barn. I det andra förklaras folklore, folktro och andra närliggande begrepp. Där ges också en kort introduktion till folktrons väsen samt ett sammandrag av ämnesdiskussioner kring bruk av folklore.
Därefter följer tre analyskapitel:
I kapitlet Tiden, rummet och sagan analyseras, med hjälp av Michail Bachtins begrepp kronotop, tiden och rummets betydelse för hur Trolska skogens berättarvärld formas och förmedlar upplevelsen av att befinna sig i en förtrollad skog där sagans tid råder. Genom miljöernas utformning och gestaltningen av folktrons väsen samt sagoäventyrets utformning förmedlas en känsla av sagans obestämda förr-i-tiden, som flätas samman med upplevelsen av Trolska skogen som en förtrollad plats avskild från världen utanför. Bland de väsen som är inspirerade av äldre folklig föreställningsvärld och berättartradition finns till exempel älvor, troll, vittra/småfolk, jättar, tomten samt häxa och draken. Där finns även väsen från mer modern folklore, som till exempel tandfen och jultomten.
Den sinnliga förnimmelsen av den verkliga skog, i vilken Trolska skogen är belägen, är betydelsefull för upplevelsen. Skogen utgör en levande kuliss mot vilken sagoäventyren utspelar sig men den är också kärnan i Trolska skogens berättarvärld. Sammantaget kan sägas att Trolska skogens sagoäventyr förmedlar en längtan efter ett idealiserat (förtrollat) förflutet där människor tänktes levde i samklang med skogen och sig själva – men också en önskan om en utopisk framtid där mänskligheten har funnit ett sätt att leva i balans med naturen.
Ett av avhandlingens resultat är att Trolska skogen inte bara är en plats där äldre folklore brukas, utan också kan ses som uttryck för nutida folklore, i vilken föreställningar ur – och om – äldre folklig föreställningsvärld är en del. Denna process kan också betraktas i ljuset av religionsvetaren Christopher Partridge diskussion kring occulture, i vilken han menar att det sakrala och det sekulära landskapet har smält samman, och där upplevelsen av en förtrollad värld skapas i mötet mellan populärkultur, religion och folklore.
I kapitlet Lek, ritual och teater i Trolska skogen står de interaktiva momenten, genom vilka besökarna blir en del av sagoäventyret och inte passiva åskådare, i centrum. Här undersöks vad besökarna gör i Trolska skogen, och hur de blir aktiva deltagare i sagoäventyret, genom ett lek och ritualperspektiv. Utifrån Johan Huizingas definition av lek problematiseras leken i Trolska skogen. Avhandlingen visas hur upplevelsen där kan ses som en lek inom ramen för en postmodern upplevelsekultur. Under sagoäventyret görs barnen delaktiga i berättelsen genom lekfulla ritualer, i vilka de är med och skyddar Trolska skogen från hotande faror.
De lekfulla ritualernas budskap kan sammanfattas i tre punkter:
1) Skogen, djuren och träden är värdefull och måste skyddas. 2) Barnet själv är en viktig och värdefull person. Barnet har goda egenskaper, kan och vågar mycket men får också lov att känna sig rädd och i behov av extra styrka ibland. 3) Det är viktigt att vara en bra kompis och hjälpa den som behöver hjälp.
Skogen utgör en kuliss till sagoäventyret men samtidigt är skogen – både betraktat som biologiskt verklig plats och som imaginärt förtrollad plats – själva kärnan i upplevelsen. I avhandlingens sista analyskapitel Skogen i Trolska skogen står förhållandet till skogen i fokus. I Trolska skogens tappning gestaltas folktrons väsen som personifieringar av naturen. De för träden och djurens talan, och lyfter fram ekokritiska aspekter som anknyter till samhällsdiskussioner om klimat och miljö. Genom detta framträder Trolska skogen själv som en besjälad agent, och en symbol för alla skogar, vilken i sin tur kan erbjuda nutidsmänniskan upplevelser av förtrollning och ett existentiellt rum att vila från vardagens stress. De ekokritiska elementen är inflätade i sagoäventyren, där klimat- och miljöfrågor lyfts fram på ett subtilt sätt genom berättelsens form och budskap.
I avhandling som helhet framträder närvaron av väsen som avgörande för att göra upplevelsen till en saga och skogen till en imaginärt förtrollad plats. Skogen kontrasteras med världen utanför, och genom denna kontrast förmedlas värderingar och föreställningar om både det förgångna och nutiden. Det förgångna (Trolska skogen) utmålas som en utopisk tid präglad av lugn, närhet till en besjälas natur och en känsla av existentiell (förtrollad) meningsfullhet. Budskapet är att människan har glömt att hon är en del av naturen men Trolska skogen vill visa att en framtid där människan lever i samklang med naturen fortfarande är möjlig.