RIG – kulturhistorisk tidskrift har redan utkommit med ett nummer år 2022. I numret kan man läsa två artiklar: Martin Ericsson ”Från en offentlighet till en annan” samt Louise Herstedt ”Änkas val – hustru eller entrepenör”. I numret finns också ett flertal recensioner av nya avhandlingar och böcker.
Emma Eleonorasdotter disputerade år 2021 i etnologi vid Lunds Universitet med avhandlingen: ”Det hade ju aldrig hänt annars”: Om kvinnor, klass och droger.
En sammanfattning av avhandlingen:
”Olika typer av sinnesförändrande substanser har blivit allt fler och vanligare under de senaste 500 åren, och användningen i nutidens konsumtionskulturer fortsätter att öka. Den illegala droganvändningen i Sverige ligger på historiskt höga nivåer. Vissa lagliga preparat, såsom kaffe och alkohol, syns överallt medan läkemedel och illegala droger vanligtvis hålls dolda. Denna etnologiska avhandling undersöker hur droger och läkemedel då tar plats; hur de förändrar tid, rum och riktningar. I kroppen är de osynliga som objekt, och istället döljs – eller framvisas – förändrade känslor, rörelser, viljor och tankar. Hur påverkar användningen av sinnesförändrande objekt människors riktningar i vardagslivet? Hur kan en feministisk analys av droganvändning se ut?
Omfattande forskning visar att kvinnors användning och att arbetarklassens användning av rusmedel fördöms hårt moraliskt. Samtidigt förekommer vissa typer av rusmedelskonsumtion som centrala kulturuttryck och dessutom uppmuntras viss konsumtion av sinnesförändrande preparat som kan påverka beteenden prestationshöjande och/eller nedtonande. Hur navigerar kvinnor genom nutidens droglandskap och hur görs klass genom droganvändning? Studien utgår från intervjuer med 12 kvinnor i åldrarna 25-65 år som använder psykoaktiva läkemedel och/eller illegala droger. Deras förhållningssätt till illegalitet, jobb, stigma, sjukdom, friskhet, barn, beroende och lycka med mera analyseras med hjälp av queer fenomenologi. Hur hamnar droger i synfältet, och vad hamnar i synfältet när droger finns i utgångspunkten, i kroppen?”
A full time position as associate professor of museology and cultural history at University of Oslo. Please read more here.
The deadline for application is August 1st 2022.
The job description reads:
”A permanent position of Associate Professor of Museology and Cultural History at the Department of Culture Studies and Oriental Languages, University of Oslo.
The successful candidate will take part in initiating and leading museological research, supervise PhD candidates, and teach at all levels.
The holder of the position is expected to play a leading role in running and developing the Master program in Museology and Heritage, teaching on the Bachelor program in Cultural History and on PhD level, as well as taking part in the development of research and education connected to a broad heritage field.
Cultural History and Museology is a section within the Department with a broad research portfolio including history of exhibitions, collections and museums; heritage studies and the history of heritage; memory and time studies; the history of knowledge and the cultural history of nature; indigenous studies; folklore and ethnology. Currently the section houses two large projects with relevance for the position: SAMLA, digitization of The Norwegian Folklore Archives, and HEI – The Heritage Experience Initiative. We expect the candidate to relate to one or more of these fields.”
Elin Franzén disputerade i etnologi vid Stockholms universitet i november 2021 med doktorsavhandlingen Radio: Vardagsliv tillsammans med ett massmedium.
På Stockholms universitets hemsida kan man läsa följande om avhandlingen:
”Under snart hundra år har radiomediet varit närvarande i människors vardag i Sverige. I det avseendet är radio att betrakta som en självklar företeelse i samhället. Men hur går det till när detta medium tar plats hos den enskilda individen? Vad är radio för något som upplevt fenomen betraktat?
Radio : Everyday life with a mass medium
Abstract from diva:
”This thesis examines the radio medium as a phenomenon of experience. The perspective relates to phenomenological philosophy, dealing with human knowledge as an ongoing intentional relationship with the world: to experience is to grasp things such as they appear to the subjective consciousness. Radio is accordingly understood as a phenomenon that is given meaning through the individual user’s encounters with the medium in its constitutive forms.
The research is based on a qualitative material of approximately 200 questionnaire responses and interviews with 17 persons, describing the presence of the medium in the current lives of the participants as well as through their lifetime, which, from a phenomenological viewpoint, makes radio appear both in terms of a present phenomenon and objects of recollection. The experiences that were documented in the late 2010s thus span almost the entire history of the radio medium in Sweden.
The everyday embeddedness of radio is analyzed by focusing on three constitutive aspects that have emerged in the empirical data: technical equipment, mediated content, and temporal structures. By breaking down the phenomenon into these aspects, the thesis presents a detailed description of the ways in which radio is integrated into and constitutes everyday contexts.
Encounters with technical equipment, mediated content, and temporal structures are analytically described in terms of biographical orientations toward shifting media environments throughout the history of the medium. How radio has been present in life shapes experiences of radio in the present. Likewise, today’s media use defines how radio appears as a phenomenon of the past. Throughout the thesis, participants navigate radio environments in the shape of smartphones, transistor radios, vacuum tube receivers, linear flows of broadcasting, and on demand-structures. Radio is shown to be one of many interlaced components in the complex making of the everyday.”
You can now apply for a doctoral scholarship in cultural science at Bergen University in Norway. The deadline is the 15th of May 2022.
From the website:
Stipendiatstillinga har som hovudmål å leie fram til en ph.d.-grad, som kvalifiserer for sjølvstendig forskingsverksemd og for anna arbeid i samfunnet som krev særleg kompetanse. Samla stipendperiode er 3 år.
Søkjaren er forventa å skrive ei ph.d.-avhandling som skal være ei oppfølgingsstudie til den kulturvitskapelege forskinga frå Lindåsprosjektet.
Kandidatar som tidlegare har hatt doktorgradsstipend ved Universitetet i Bergen, kan ikkje søkje. Tilsetjingsperioden kan bli redusert dersom den som blir tilsett, tidlegare har vore tilsett i rekrutteringsstilling.
Tilsetjing i stillinga krev at ein har sin arbeidsplass ved Universitetet i Bergen, Institutt for arkeologi, historie, kultur- og religionsvitskap, og rettar seg etter dei retningslinene som til en kvar tid gjeld for stillinga.”
The 3rd International Artefacta Conference: Agency
The University of Turku, and the Åbo Akademi University, Turku, Finland
The Third International Artefact Conference will be organised in Turku, Finland on 16–17 February 2023. The theme of the conference is agency and objects.
Agency has become one of the most debated and productive concepts in the study of artefacts and material culture. Basically, it refers to the capacity to create an action or intervention and produce a particular effect, whether physical, emotional, social or cultural. The Third International Artefacta Conference focuses on this multifaceted concept and the recent advances and innovations in the field of artefact studies that it has inaugurated. What are the limits and abilities of objects to exert power over each other, to humans and their environment? What does it imply to acknowledge the agency of things, both in the past and the present?
In parallel with the conceptual re-evaluation of agency in the humanities and social sciences, new scientific and conservation methods of analysing the material properties of artefacts have transformed our understanding of things, humans and their interactions with the environment. They allow seeing technology as well as the production, use and material change of artefacts in more detailed and fascinating ways.
Similarly, novel methods of artefact analysis have revolutionised our approach to cultural transmission, or the experimentation, decision-making, and choices related to material culture.
The Third International Artefacta Conference will discuss agency in relation to objects with a very wide and inclusive understanding of the concept.
Confirmed keynote speakers:
Prof. Tine Damsholt, University of Copenhagen
Prof. Bjørnar Olsen, University of Tromsø
A Call for Papers will be published later in spring 2022.
We invite you to the symposium Health in times of crisis – access, grey markets and vulnerability on May 23, at 13.00-16.00, at the Pufendorf Institute, Lund University. It will be a hybrid symposium with limited seating, maximum 30 people on location. Please indicate if you wish to attend at the Pufendorf Institute or via Zoom when registering. We serve coffee & tea with snacks. Please inform us of any food allergies.
Registration no later than May 2 via email to: cecilia.andersson(@)kultur.lu.se
Click here if you wish to see the program in pdf (or need it larger): Symposium
This event is organized within the project Why do we choose the Internet instead of the doctor next door? The Internet as a site for medicines in grey zones.
En ledig tjänst är utlyst vid Institutet för språk och folkminnen. Mer information hittar du genom att klicka på länken:
Avdelningen för arkiv och forskning, Göteborg.
Tillsvidareanställning på omfattningen 100 %
Sista ansökningsdag den 13 maj 2022
Johan Hallqvist disputerar i etnologi vid Umeå universitet fredagen den 6:e maj. Hans doktorsavhandling heter Människoliknande teknik och det möjligt mänskliga: En etnologisk studie av relationer mellan människor och teknik
Opponent: Jenny Gunnarsson Payne.
Avhandlingen finns att läsa här
I diva-portal kan man läsa detta om avhandlingen:
”Denna avhandling knyter an till den klassiska kulturvetenskapliga frågan om hur vi förstår vad det innebär att vara människa. Specifikt undersöks hur människor i samtiden aktivt utforskar och förhåller sig till den ökande kontaktytan i vardagsliv och arbetsliv mellan människor och människoliknande teknik, dvs. teknik som har människoliknande egenskaper och inte sällan även människoliknande utseende såsom robotar och digital hälsoteknik. Detta möjliggör en granskning av hur mänsklighet skapas, förhandlas och omförhandlas.
Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka de föreställningar om vad det innebär att vara människa som aktualiseras i mötet mellan människa och människoliknande teknik. De centrala frågorna rör vilka dessa föreställningar om det mänskliga är, vad som kännetecknar dem och hur de kommer till uttryck samt hur gränser mellan människor och människoliknande teknik förhandlas och omförhandlas. I syftet ingår även att undersöka hur föreställningar om det mänskliga i relation till människoliknande teknik påverkas av och påverkar föreställningar om kön, sexualitet, ålder, etnicitet, social skiktning och subjektivitet, samt även hälso- och sjukvård och professionalism. Dessa olika perspektiv undersöks i avhandlingens fem papers.
Avhandlingens empiri utgörs av två delstudier från både fiktiva och icke-fiktiva sammanhang där människoliknande teknik utvecklas och används av människor inom en svensk kontext. Delstudierna utgör två olika spelplatser där möjliga (framtida) relationer mellan människor och människoliknande teknik gestaltas och undersöks. I delstudie 1 (paper 1–2) undersöks, genom intervjuer och observationer, utvecklingen av digital hälsoteknik för hälso- och sjukvård inom två svenska tvärvetenskapliga forskningsprojekt, Like-a-peer och Walk Safely. I delstudie 2 (paper 3–5) undersöks, genom medieobservationer, relationer mellan människor och människoliknande teknik i den svenska science fiction tv-serien Äkta människor.
Empirin har analyserats med hjälp av diskursteori, figural hermeneutik, feministisk queerteori och feministisk nymaterialistisk teoribildning. Specifikt analyseras hur föreställningar om att vara människa förhandlas och omförhandlas i relationer mellan människor och människoliknande teknik där språk, praktiker och materiella objekt länkas samman och skapar gränsdragningar mellan vad som förstås som mänskligt och icke-mänskligt.
Utifrån resultaten i avhandlingens papers framkommer två övergripande teman gällande föreställningar om mänsklighet i relationer mellan människor och människoliknande teknik. Det första temat är hur människolikhet som medel, fantasi och praktik fungerar både gränsupprätthållande och gränsöverskridande. Såväl i Like-a-peer och Walk Safely som i Äkta människor gjordes teknik människolik på olika sätt, för olika syften och i olika grad. Detta förmänskligande tog sig uttryck främst genom att förkroppsliga tekniken för att göra den mer ”biologiskt” människolik, genom personalisering där tekniken anpassas till användarens behov och att tekniken görs personlik, samt genom subjektivering där tekniken framstår mer som en någon än ett något. Resultatet visar att förmänskligandet av tekniken både utmanar och upprätthåller föreställningar om vad det innebär att vara människa och skapar vissa gränsöverskridanden mellan människa och människoliknande teknik men även mellan fiktion och verklighet samt mellan arbetsliv och vardagsliv, när tekniken flyttar in i människors hem.
Det andra temat är hur människolikhet ger upphov till (möjliga) konflikter och utmaningar. Två potentiella konflikter identifierades. Den ena konflikten involverade relationen mellan patient och digital hälsoteknik i huruvida om och när den digitala vårdgivaren (människoliknande digital hälsoteknik) skulle följa eller gå emot patientens egna hälsorelaterade önskemål. Den andra konflikten handlade om frågan om patientens valfrihet och möjlighet att själv få välja avatar till sin digitala vårdgivare för att öka sin villighet att följa den digitala vårdgivarens råd. Några intervjupersoner lyfte risker med att patienten skulle välja bort vissa avatarer på grund av fördomar gällande exempelvis kön, etnicitet och ålder. För det första skulle detta kunna hota den mänskliga mångfalden inom hälso- och sjukvården genom att patienter, medvetet eller omedvetet, även väljer (bort) mänskliga hälsoprofessionella baserat på fördomar. Valet av avatar, det vill säga hur digitala hälsoprofessionella skulle förkroppsligas, synliggjorde på så sätt en konflikt mellan patientens valfrihet och de hälsoprofessionellas professionalism och arbetsrätt, där patienternas trygghet ställdes mot de hälsoprofessionellas trygghet och skydd mot diskriminering.
För att hantera eventuella konflikter mellan vårdgivare och vårdtagare i hur digitala hälsodata ska balanseras krävs ett omfattande etiskt arbete kring hur patientens och vårdens intressen ska balanseras och hur vårdgivande i hemmet via digital hälsoteknik ska hanteras; de digitala vårdgivarna, som exempelvis Like-a-peers mentoragent eller vårdhubotarna i Äkta människor, har således en delikat uppgift i att försöka väga dessa intressen mellan patienten och vården mot varandra.”
Johan Hallqvist: Human-like technology and the possibly human : An ethnological study of relationships between humans and technology
Dear all,
We are delighted to invite you to a public lecture with professor Nadine T. Fernandez.
Date: Tuesday 17 May 2022
Time: 10-12 am
Location: Hörsal (Lecture hall) 11, house F, Södra husen, Campus Frescati,
Stockholm, Sweden
This is a public event so please feel free to share this invitation widely.
Nadine T. Fernandez is a professor in Cultural Anthropology at State University of New York, Empire State College. Her research investigates gender, race, sexuality and couple relationships in relation to transnational mobility, tourism and national migration policy. The book Revolutionizing Romance (2010) analyzes younger ”interracial couples” in 1990s post-Soviet Cuba. Intimate Mobilities: Sexual Economies, Marriage and Migration in a Disparate World (2018), which Fernandez co-edited with Christian Groes (Roskilde University, Denmark), deals with transnational mobility and couple relationships across national borders. Fernandez’s own contribution to the book is about Cuban men in Scandinavia. She is involved in a European project at the intersection of migration, heritage and tourism, called Migrantours. And she is also working on a book project on gender in a global perspective, how gender and gender issues must be contextualized and understood in relation to specific places.
More information about Migrantours: http://www.mygrantour.org/en/
Kind regards,
Magnus Öhlander