FM Lina Metsämäki disputerar vid Fakulteten för human- och samhällsvetenskap fredagen den 27 november 2026 kl. 13 (UTC+2) i Auditorium Argentum, Aurum, Henriksgatan 2, Åbo.
Avhandlingen i nordisk folkloristik har titeln Oavsiktligt gravid. Meningsskapande och subjektsformering i berättade erfarenheter om oavsiktlig graviditet.
Opponent är professor Jenny Gunnarsson Payne. Uppsala universitet, Sverige.
Som kustos fungerar professor Lena Marander-Eklund.
Avhandlingen kan läsas i Åbo Akademis publikationsarkiv Doria.
Välkommen att följa disputationen online.
Att bli oavsiktligt gravid kan vara en livsomvälvande händelse. Det är en erfarenhet som är vanlig, samtidigt som den kan fyllas med motstridiga kulturella innebörder. Denna avhandling handlar om hur en oavsiktlig graviditet ges mening, hur den tolkas och berättas om i relation till samtidens normer och villkor samt hur erfarenheten av en oavsiktlig graviditet bidrar till individers subjektsformering. Syftet är att undersöka hur personer begripliggör en självupplevd oavsiktlig graviditet och framställer sig själva som subjekt i relation till denna och de eventuella beslut den medför.
För att studera detta har jag gjort femton intervjuer med svensktalande personer i Finland som själva upplevt en oavsiktlig graviditet någon gång under de senaste tio åren. Parallellt med intervjuerna har jag ocksa utfört ett fältarbete där målet har varit att bättre kunna första den samhälleliga och kulturella kontext som intervjupersonerna befinner sig i. Detta material består av nyhetsmedier och kommentarsfält på internet, offentliga rekommendationer för mödravård och abort i Finland, webbsidor riktade till oavsiktligt gravida som ituprojekti.net och oplaneratgravid.se samt tre medborgarinitiativ som behandlar abortlagstiftningen.
Med hjälp av kulturanalytisk närläsning och diskursanalytiska metoder analyseras materialet ur de teoretiska perspektiven nymaterialism, biopolitik och reproduktiv rättvisa, med hjälp av begreppen självtekniker, subjektspositionering, känsloregler, intra-aktion och livsschema. Analysen visar hur intervjupersonerna positionerar sig i relation till olika betydelser av en oavsiktlig graviditet och vad beslutet att göra abort eller att fullfölja graviditeten innebär, samt hur de använder sig av självtekniker för att framställa sig som etiska subjekt. Vad som tydligt framträtt i analysen är hur en oavsiktlig graviditet ofta förstås som problematisk och som någonting som kräver etiskt arbete på subjektet.
Ett genomgående resultat i analysen är att en oavsiktlig graviditet nästan alltid innebär ett brustet ansvar av något slag. Skam framträder som en central känsla, men inte nödvändigtvis för att intervjupersonerna själva uppfattar sig som omoraliska, utan för att skam uppstår som ett resultat av att bryta mot normer. Analysen visar att ansvaret för reproduktionen bygger på en rad normativa förväntningar: att kvinnor ska använda rätt typ av preventivmedel, känna sin kropp, upptäcka graviditeten i tid och hantera de medicinska risker som graviditeten innebär. Den ansvarsfulla kvinnan framträder som en normativ subjektsposition som producerar behovet av kontinuerlig självövervakning och etiskt självarbete.
En ovilja att få barn framträder som särskilt problematiskt. Analysen visar att denna ovilja inte bara behöver hanteras känslomässigt, utan ocksa omförhandlas för att intervjupersonerna ska kunna framstå som etiska subjekt.
Beslutet framträder som ett val som måste göras pa ett specifikt, normativt korrekt sätt för att framsta som legitimt – trots att det ofta upplevs som ofrånkomligt snarare än fritt. Beslutet ramas in på olika sätt beroende på intervjupersonernas förutsättningar. Besluten måste förstas som situerade i en kontext där olika personer har olika tillgång till de förutsättningar som krävs för respektabelt föräldraskap.
Berättandet – eller valet att inte berätta – kan ses som ett centralt led i det arbete som intervjupersonerna utför för att bli etiska subjekt. Genom berättandet och hur de framställer sig själva som subjekt kan de till viss del kontrollera hur deras erfarenheter förstås och värderas. Själva berättandet kan därför förstås som en självteknik genom vilken de försöker framstå som ansvarstagande, respektabla subjekt. Detta diskursiva arbete sker ändå inom redan etablerade normativa strukturer kring kvinnlighet, moderskap och reproduktivt ansvar. Möjligheten att berätta – och att bli hörd som legitim – ser inte likadan ut för alla och är ofta förenad med risken att förlora sin position som ett etiskt och begripligt subjekt.