Indikator 24 – då och nu på Åstol

Text: Christian Plejel

Vy över ön Åstol.
Bild: Pål-Nils Nilsson, Public domain, via Wikimedia Commons

Åstol är en ö bara 600 x 400 meter stor med 173 vita trähus tätt sammanpackade som täcker större delen av ön. Den ligger på den svenska västkusten, norr om Göteborg. Se till exempel denna 18 sekunders film från sommaren 2018.

Öborna levde på att fiska sill. På 1930-talet fanns här 20 båtar som trålade på Nordsjön och låg ute från slutet av februari till oktober, enda avbrott var 14 dagars hembesök kring midsommar. Det var ett ytterst hårt liv till havs som förenades med en ytterst krävande religion på land: man skulle arbeta och reda sig själv, leva i måttfullhet och inte skylla sina misslyckanden på andra.

Nästan alla Åstolbor hörde till Pingstkyrkan. Här fanns tre kyrkor, tre banker och tre butiker i ett väl integrerat samhälle med ett väl fungerande affärsekosystem. Ingen industri, ingen jord, inga turister. Främlingar och sommargäster var länge inte särskilt populära på ön. ”Vi klarar oss bra utan dem” var den allmänna inställningen.

Med fiskekrisen på 1970-talet bröts systemet sönder. ”Di utsocknes” fick in en fot på ön. Idag bebos hälften av husen av deltidsboende 80 dagar per år. Tillsammans utgör alla boende på ön cirka 500 personer men mantalet är 169 (2021).

Åstol har rest sig. Det är ett starkt varumärke. Här finns sju aktiva föreningar, man har lyckats integrera infödda och inflyttare, kan ta emot 800 gäster per dag, håller butiken öppen dygnet runt, fiskar torsk, räkor och hummer. Här finns ingen som tänker misslyckas. Ett nytt affärsekosystem har vuxit fram runt öns turistnäring.

Här har jag varit på möte med en grupp forskare från Södertörns högskola: Paulina Rytkönen, Tommy Larsson Segerlind, Gustaf Onn och Håkan Tunón. De ska starta ett svenskt nätverk kring skärgårdsforskning och är inga bildningssnobbar utan vill samarbeta tätt med skärgårdarnas intresseorganisationer, med tjänstemän som har ansvar och intresse för skärgårdsfrågor, och med kunniga, engagerade öbor. Därför var till exempel Lotten Hjelm, Maija Häggblom, Sten-Åke Persson, Anette Larm Johansson, Håkan Mauritzon och undertecknad inbjudna. Vi pratade bostäder, nya säsonger, skev demografi, färjeavgifter, bobarhet, omlandsanalys och annat som det borde grävas i och forskas på till exempel hur man beskriver och förstår öars affärsekosystem.

Medborgarforskning

Text: Christian Plejel

Att forskare tar hjälp av allmänheten att samla in data kallas medborgarforskning, på engelska citizen science. Forskningen behöver frivilliga som rapporterar in observationer av växter, transkriberar gamla handskrifter eller granskar bilder på djur och natur. Ett av de mest välkända projekten i världen är Galaxy Zoo där amatörer hjälper astronomer att klassificera bilder av galaxer. Det kan också vara initiativ från medborgare som använder vetenskapliga metoder för att göra sina röster hörda till exempel Louisiana Bucket Brigade i USA där medborgare mäter luftkvalitet kring oljeindustrins anläggningar och använder resultaten för att påverka beslutsfattare. I Sverige finns till exempel Luftdata.se där deltagarna bygger egna instrument för att mäta partikelhalter i luften. Detektiven allmänheten kallades det på 1950-talet när polisutredarna behövde hjälp.

Medborgarforskningen är central när vi ska kartlägga våra öars bobarhet. Utan allas medverkan kommer vi aldrig att lyckas. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med data och uppgifter på den lägsta samhällsnivån, som de flesta öar små befinner sig på. Utan din och de andra öbornas medverkan är det omöjligt att kartlägga biologisk mångfald och miljötillstånd t ex bestånden av ejder och örn, gädda och strömming, hur blåstången mår, liksom fjärilar och vilda växter på land. Vi behöver den lokala kunskap som vandrare, fiskare, jägare, tillsynsmän, ornitologer och den intresserade allmänheten har om vi ska få rätt siffror till ekosystems indikatorer 9, 10 och 11 samt 12 stormar. Vi behöver geografiska uppgifter till indikatorerna 2, 3, 5, 7 och 8. Vi vill ha användartekniska uppgifter till nummer 15, 16 och 17 (vatten) och till 19, 22 och 23 (energi). Den lokala ekonomin med indikatorerna 24, 25, 26, 27, 29 och 30 kräver medborgarforskning liksom de sociala indikatorerna 33, 34, 35 och 36. och 36 om hur vården fungerar och upplevs, samt de avslutande 41, 42 och 44 som ska visa hur människorna mår.

Professor Nina Tynkkynen vid Åbo Akademi tryckte i sin föreläsning den 1.2.2022 på att bobarhet och citizen science hänger samman. Hon sade bland annat att wicked problems (svårlösta, ondskefulla problem) inte kan hanteras med enbart teknisk expertis utan kräver tvärvetenskaplig forskning, samt integrering av vetenskaplig kunskap med lokal kunskap.

En som tidigt visste detta var Carl von Linné, som skrev precisa instruktioner till sina studenter om hur de samla och dokumentera kunskap. Nu undersöker doktor Linda Andersson Burnett vid Uppsala universitet hur 1700- och 1800-talens vetenskap utvecklades genom samarbeten mellan universitet, museer och lekmän. Intresset för naturvetenskap slog rot i samhället och många blev engagerade i forskning till exempel handelsmän, jordägare, militärer, sjöfarare, kommunala tjänstemän, missionärer – även ursprungsfolk och slavar ingick. Präster bidrog ofta till insamlandet av växter och inventarier.

Men nu är vi år 2022 och många söker mest på nätet. Men för att förstå om ett samhälle är bobart eller inte, räcker det inte att sitta vid datorn – det krävs studier i fält, egna iakttagelser, intervjuer, enkäter och noggranna anteckningar intervjuer i Linnés anda. Det är det som gör det så viktigt och värdefullt att delta i en bobarhetsstudie – det finns inte kunskap, än.

På Nämdö i Stockholms skärgård har man bildat en medborgarforskningsgrupp. Clare Lindstrand (engelsktalande) är sammanhållande och säger att man har två mål: “1) to be able to identify our native plants so we can collect seeds and redistribute our native species and improve biodiversity, and 2) to develop a group of active people genuinely interested in acting for nature (not just sitting in nature).“

Gruppen samarbetar med Världsnaturfonden WWF och har 74 medlemmar. “That’s not to say that I get 74 responses every time, but this is ’my’ group for going forward with the WWF project.” Hittills har man genomfört två inventeringar av vilda blommor, en på våren och en på sommaren, samt en fjärilsräkning den 3 augusti. Alla tre kommer att göras om varje år.

Ett annat område där medborgarna nu behövs är blåstång. Professor Lena Kautsky vid Stockholms universitet (se bilden högst upp i texten) ber oss ruska tång och fotografera fynden för att få reda på vilka insekter som bor i tångruskan och hur blåstången förökar och sprider sig. Samma sak ber docent Marie Nordström vid Åbo Akademi om. Det vara försommar, fullmåne, lugnt och stilla vatten, ty det är då som tången förökar sig  

En första rapport från sommarens medborgartångforskning runt Östersjön kom den 6 augusti. Tack vare alla inkomna rapporter ser vi att blåstången blev mogen cirka 16 maj i de sydliga delarna av kusten, från Helsingborg till Oskarshamn, jämfört med platser i Trosa och Stockholms skärgårdar och på Åland där tången släppte sina ägg och spermier först vid fullmånen den 13 juni 2022.

Ska vi få koll på bobarheten behöver vi alltså dig, kära öbo, dina grannar, kamrater och bekanta. Vi vill att ni bildar lokala grupper kring område 1 platsens identitet, område 2 ekosystem, område 3 och/eller 4 vatten och energi, område 5 lokalekonomi, område 6 samhällsservice och område 7 välmående människor. Det här är tvärvetenskapligt, integrerat, lokalt detektivarbete av stor betydelse för din ö. Och andras.

Läs mera:

Badare runtom landet bidrar till tångforskning. SVT Nyheter 11 AUGUSTI 2022.

Hjälp oss förstå blåstångens hemliga värld! Marie Nordströms kolumn i Åbo Underrättelser 3.8.2020.

Tångbloggen om medborgarforskning.

En oväntad jämförelse

Text: Christian Plejel

En karta över Flen.

Öar konkurrerar med fastlandet om att vara attraktiva, bobara samhällen. Flen är en liten stad på fastlandet, i hjärtat av Sörmland. Det är en intressant stad på ett lite bakvänt sätt: enligt SCB, Statistiska centralbyrån, som varje år undersöker vad de som bor i Sveriges olika kommuner tycker och tänker om sin hemkommun, är Flen Sveriges minst bobara kommun. Två år i rad hamnar Flen längst ner på listan. 44 procent av dem som bor här avråder vänner och bekanta från att flytta hit.

Samtidigt med valet i Sverige har jag har varit i Flen några dagar. Jag som studerar bobarhet tycker det är jätteintressant att Flenborna är så tydligt missnöjda med sin stad. Precis som på en ö kan folk ha svårt att förstå skälen till att deras hemort inte är attraktiv för andra. ”Här är ju så vackert och trevligt. Varför vill ingen bo här?” Men det finns en hel del fakta om Flen, som gör att man kan förstå varför Flenborna tycker som de gör. Det blev en oväntad jämförelse, ordnad efter bobarhetens sju områden.

Bobarhetssnurra visar att Flen har dåliga värden.
Flens bobarhet. Klicka på bilden för större bild!

Platsens identitet: Flen är ingen ö, men ligger som en obobarhetsö mitt i Sörmland, en annars bobar och trevlig bygd. Undantaget tycks vara Flen som är länets centralort. I staden Flen bor c:a sex tusen av kommunens 16.316 invånare (2021).

Ekosystem: staden drabbas enligt SMHI ofta av översvämningar, senast sommaren 2021. För fem år sedan måste den allmänna simbassängen stängas på grund av översvämning (!). Av kommunens risk- och sårbarhetensanalys framgår att Flen är en bullrig stad eftersom västra stambanan går rakt igenom och med tung trafik på riksvägarna 55 och 57.

Flen har gott vatten och gott om vatten. ”Ett av de godaste kranvattnen i Sverige. Ett vatten med en spröd, fin ton och som bjuder in till stora klunkar. En briljant törstsläckare” säger Svenskt Vattens jury år 2020.

Kommunen har svag lokal ekonomi. Skatteintäkterna är låga trots att skattesatsen är hög (33 procent). Bara 72 procent har jobb, det är annars 80 procent i Sverige. Medianinkomsten är 24.125 kr per månad, den elfte lägsta i Sverige. 21 av 100 Flenbor försörjs helt med sociala ersättningar.

Flen utmålar sig själv som en mysig köping i en vacker landsbygd men det är inte vad statistiken visar och vad media rapporterar. Platsen identitet stämmer dåligt med dess image. Jag gillar Flen men min åsikt är en sak, fakta en annan.

Flen har tillsammans med Pajala näst sämst skolresultat i Sverige (Tomelilla är sämst). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gjorde år 2016 en undersökning av Sveriges grundskolor och Flen hamnade då på plats 288 av 290. Enligt Lärarförbundet har lärarna i Flen lägst behörighet i Sverige, de är ”sämst av de sämsta”. I SCB:s mätning får grundskolan i Flen 4,5 och gymnasieskolan 3,5.

Invånarna mår inte bra. Kommunen hade år 2019, innan covid fick sjukskrivningstalen att öka, 7,4 procent sjukskrivna bland sina anställda. Det är nästan 1 procent högre än snittet för Sverige. Andelen som är över 65 år är 29 procent, högst i Sörmland. Integrationen går knackigt för Flen som har tagit emot många invandrare, nu senast flyktingar från Ukraina. I stadsdelen Salsta bor nästan ettusen somalier, en invandrargrupp där det kulturella avståndet är som längst mellan infödda och invandrade enligt de attitydmätningar som gjorts av Högskolan i Gävle.

I SCB:s indikator för trygghet får Flen betyg 5,4 (av 10), och enligt Brottsförebyggande rådet har Flen en anmärkningsvärt hög andel unga dömda för brott: sju procent av alla ungdomar som är 15–19 år. I går var det val i Sverige. Sörmland är ett av de län i landet som har lägst valdeltagande och Flen ligger 1,7 procent under genomsnittet. Befolkningen har enligt SCB minskat med –2,3% mellan 2018 och 2021.

Utanför Sörmlands kust ligger tretton bebodda öar: Skansen, Risö, Rågö, Krampå, Hartsö, Ringsö, Långö, Sävö, Lacka, Långholmen, Askö, Hänö och Daggungarna. De ska ingå i en bobarhetsanalys som Nordiska skärgårdssamarbetet nu påbörjar med öar längs den svenska kusten, från Aspöja till Gräsö. Livet på öarna kan jämföras med livet i Flen. Jag tror inte att 44 procent av öborna avskyr sin hemort.

Bobarhet – ett hus med 45 fönster

Text: Christian Plejel

Våren 2020 sade president Tarja Halonen till en grupp studenter: ”Hållbarhet är som ett hus med 17 dörrar: vilken dörr man än väljer kommer man in i samma hus”.

Vi säger att bobarhet är som ett hus med 45 fönster. Vilket fönster man än öppnar så kikar man in i samma hus. Om man är en nyfiken person tittar man in genom alla fönster och då får man en bra bild av vad som finns därinne.

Huset står på fyra hörnstenar:

Den första hörnstenen är öborna själva. Metoden bygger på deras kunskap, intresse och nyfikenhet. De är sina egna forskare, de blir upptäckstresande på sin egen ö. Det kallas medborgarforskning och ger tillgång till data som annars inte finns att få tag på. Bilden av ön får växe underifrån och upp.

Den andra hörnstenen är avstånd: verkliga avstånd, upplevda avstånd, politiska avstånd, kulturella avstånd, avståndets betydelse för öns energiförbrukning, havets vida ytor och avstånd, sociala avstånd, samt det unika och underbara i att vara något som ligger långt bort.

Den tredje hörnstenen är sprucken i två, liksom de flesta ö-samhällen som har en identitet på vintern och en annan på sommaren. Öar är schizotoper = landskap kluvna i två identiteter. De är samhällen där vintersamhället och sommarsamhället är i konflikt med varann vilket påverkar öns ekonomiska, sociala och ekologiska sundhet.

Den fjärde hörnstenen är den lokala ekonomin. Vad omsätter ön, vilken är öns BLP (bruttolokalprodukt), hur mycket pengar läcker ön till fastlandet? Hur funkar affärsekosystem och arbetsmarknad? Är ön ett mysigt ställe att tillfälligt besöka, eller är den en fungerande livsmiljö, en bobar plats?

Det är på dessa fyra hörnstenar som bobarhets-huset är byggt, med sina 45 fönster (= indikatorer).

Var nyfiken. Öppna alla 45 fönster för att få veta vad du inte visste om din egen ö.

Att tänka baklänges

Text: Christian Plejel

Ulla Mattsson-Wiklén och Mathias Bergman, foto Carmela Johansson/Yle 2.5.2021. https://svenska.yle.fi/a/7-1531102

Ibland ska man tänka baklänges. Man börjar inte nu och tänker framåt, utan någonstans i framtiden där man vill att något ska ha hänt. En förändring, en förbättring, en förebild man vill nå. Och så funderar man ut hur man ska ta sig dit. Det kallas backcasting på engelska och är motsatsen till forecasting som är att göra prognoser. Backcasting är tvärtom, man tänker baklänges i stället för framlänges (som vi brukar). Man beskriver en önskvärd framtid och sedan arbetar sig bakåt och identifiera planer, program, politik och pengar som kopplar ihop att den önskade framtiden med nuet. Det var professor John Robinson från Toronto som först utvecklade det här tankesättet år 1990.

I juni, före semestern, fick jag två dokument av Mathias Bergman, en skarp kille på Houtskär som gick kursen i bobarhet vid Åbo Akademis Skärgårdsinstitut (Se Yles artikel: Deltagare i bobarhetskurs vill locka fler att flytta till Houtskär – målet är att utveckla en bobarhetsplan att jobba vidare ifrån). Dokumenten var dels Pargas stads strategi (12 sidor, pdf), dels Vägkarta för en framtida livskraftig åboländsk skärgård via hållbara infrastrukturlösningar (36 sidor, pdf).

Nu är semestern slut, nu har jag läst dem. Pargas strategi behandlar fyra områden: hållbar utveckling, bättre välmående, starkare attraktivitet och skapa tillsammans. Den ligger alltså ganska nära det vi gör i bobarhetsarbetet. En stor del av Pargas strategi handlar staden, en mindre del om skärgården där man vill skapa starkare attraktivitet genom att ”utveckla kommunikationerna för att göra skärgården mer tillgänglig för alla” och ”bättre förutsättningar för distansjobb”. Utvecklingen ska vara hållbar genom ”färdiga koncept för hållbar året-om-turism i skärgården” och man ”stöttar och förespråkar miljöcertifiering av turismtjänster i skärgården” samt ”koordinerar, kommunicerar och förverkligar framtidens behovsbaserade nät av skärgårdsförbindelser.” Det är goda ansatser men inte budgeterade.

Den åboländska vägkartan är mer utarbetad samt budgeterad. Den omfattar 1. Fysiska förbindelser 2. Digitala förbindelser 3. Bostäder 4. VA samt 5 Företagsamhet. Jämfört med bobarhetsanalysen kan man säga att ekosystem, energi, offentlig service och välmående människor saknas, men delar av dessa återfinns ändå i delarna 1-5.

Här finns god förståelse för skärgårdens behov och kloka förslag såsom att:

  • revidera den föråldrade skärgårdslagen som styr förbindelsebåtstrafiken.
  • göra förstudier av elbåtsförbindelser Åbo-Nagu-Åbo och Pargas, Kimitoön och Hangö.
  • ökat och förlänga hybridboende genom en distansarbetshub.
  • producera mer bostäder, öka ortens synlighet ur boendeperspektiv
  • återuppliva dödsbohus.
  • skapa en ”Skärgårdens byggordning” för hybridboende och deltidsboende.
  • införa en servicesedel för inflyttningscoaching.
  • sätta rättvisare priser på vattentjänster så att inte fast bosatta drabbas oskäligt av säsongsfluktuationer.
  • ökad bobarheten på öar ur VA-synpunkt.

Imponerande! Här finns också en grov beräkning av de investeringar som behövs. Det är Anders Jungar vid PBI som tillsammans med Kimitoöns kommun, Pargas stad, Skärgårdsdelegationen, företag, entreprenörer och privata investerare har tagit fram. 

Vad har nu detta med att tänka baklänges att göra? Jo, man kan använda bobarhetsanalysen för att göra en backcasting. Hur mycket mer bobart kan samhället Houtskär bli om man genomför de åtgärder som föreslås? Då behövs en sammanställning av Houtskärs nuvarande bobarhet, och en bedömning av hur den påverkas av åtgärderna till år 2030. Den kan göras av Houtskärsborna som en del av deras projekt. En bottom-up revision av vad en överordnad myndighets planer innebär för ett litet lokalsamhälle. Intressant för alla, nerifrån och upp, uppifrån och ner, för de sidoordnade ö-projekten i TEM, för forskare och politiker.

Exempel: Nämdö omlandsanalys

Christian Plejel introducerar här på en minut Nämdö omlandsanalys – en analys som i mångt har paralleller till bobarhetsanalysen.

Omlandsanalysen har under ett års tid undersökt vilken påverkan bildandet av en marin nationalpark i den yttre delen av Nämdö skärgård får på den inre delen av Nämdö skärgård, som kallas ”omlandet”.

Rapporten av omlandsanalysen kan du läsa här (pdf-format).

Bilagor och övrigt material finns på KTH:s webbplats.