Text Christian Plejel
1991 fick Ronald Coase Nobelpriset i ekonomi. Han var en märklig man som gick bort för tio år sedan, 102 år gammal. Under sin långa karriär skrev han bara ett dussin kortfattade artiklar varav två är banbrytande. En skrev han som ung student, den andra 23 år senare som professor i Chicago. Han använde ogärna matematik eftersom han ogillade ”blackboard economics”.
Den artikel han skrev som ung heter ”The Nature of the Firm”. Ett begrepp han myntar då är köpa- / tillverka-analys (make/buy analysis) som är en systematiskt utförd analys av vad man ska tillverka själv och vad man ska köpa från andra?
Den här frågan förknippar man normalt med produktion inom industrin. Till exempel ett företag som tillverkar aluminiumbåtar gör en del av jobbet själva och köper in annat från bygden eller längre bort ifrån, det kan vara både material och tjänster. I grunden är det dock en generell strategisk fråga. Hur koncentrerar man sig på det man är bra på och vad ska man överlåta till andra som har relativa fördelar? Kan man själv tillräckligt mycket, blir det hållbart, vad kostar arbetet, vad kostar transporter och logistik, vad krävs för maskiner och utrustning, finns det bra leverantörer?
Frågan kan också tillämpas på öar: ska man köpa eller tillverka öbor?
Öar tappar generellt befolkning. Antalet som bor på öar året om är sakta i avtagande. År efter år minskar befolkningstalen. Beror det på att öbor inte ”tillverkar” tillräckligt antal nya öbor? Eller beror det på att vi inte ”köper” in tillräckligt många nya öbor från underleverantörer (= omkringliggande regioner)?
Det kan låta lite spetsigt. Jag menar inte att ringakta människor, men ibland kan det vara nyttigt att vara en teknokrat. Det handlar om att göra samhället attraktivt till exempel genom låg skatt, arbetstillfällen för båda parter i en familj, prisvärda bostäder, förstklassig social service, hög nivå på de naturliga och kulturella upplevelserna och social gemenskap. Det kan man se i den slogan som kommuner använder, här några exempel från Sverige: ”Barnkommun i Värmland” (Forshaga), ”Mångfald, möten och möjligheter” (Malmö), ”Trevligt folk” (Borlänge), ”Lätt att leva” (Ale kommun) och ”Stockholms stoltaste skärgård (Värmdö”). De försöker alla ”sälja” sin bygd, någon ska ”köpa” deras argument.
Jag bor året om på Kökar tillsammans med 231 andra människor. 40% av oss är egentillverkade. Vi har köpt in 14% från resten av Åland. 24% har vi skaffat in från Finland. 18% från Sverige och 5% från övriga länder. 93 personer är tillverkade, födda och uppvuxna här. En femtedel av resterande 139 personer har flyttat hit för kärlekens skull, de bor här med sin livspartner, som är tillverkad här. Jag själv är en sådan, inflyttad från Sverige.
111 personer har kommit till Kökar av andra skäl. Ofta säger man att de inflyttade har ”köpt” villkoren för att leva här med vilket man menar att de har accepterat vårt samhälle, gjort det till sitt livsrum, köpt eller hyrt sig en bostad, köper mat i butiken och service av kommunen.
Jag vill gärna vända på det och säga att det är vi som har köpt dem. Det har vi gjort genom vårt sätt att leva, genom vårt sätt att ta hand om den natur och den kultur vi har, genom vår gemenskap och våra levnadsförhållanden.
Jag tycker det är ett bra sätt att tänka. Om vi inte tillverkar tillräckligt mycket människor i vårt samhälle så behöver vi köpa in dem. Inte bara tänka att ”de får köpa det som det är”, utan att vi aktivt försöker göra vårt samhälle så trevligt och vänligt och bra och bobart som möjligt.
Ronald Coase kanske skulle ha sagt att jag är en hopplös räknenisse. Men jag tycker om människor, det är därför jag räknar dem. Vi har ett inflyttningsteam som hjälper till med inköpen av nya människor och vi har fått igång den egna tillverkningen: just nu har vi fem lokalproducerade kökarbarn på dagis.
