Månad: oktober 2022

Publicerat

Number One

Text: Christian Plejel

Vyn från en bilruta, framåt när bilden kör i mörker.
Foto: Christian Plejel

På väg hem i min gamla pickup. Det är slutet av oktober, beckmörkt ute, radion spelar en låt av Bryan Adams. Han sjunger ”you’re Number One”. Jag tänker att det är just vad jag varit med om i kväll, på Kumlinge.

Bobarhetsgänget har gjort en halvtids-bobarhets-redovisning. 18 personer var på plats varav nästan alla är engagerade i olika områden. Kommundirektören var med, det var kommunfullmäktiges ordförande också, och en av de två lokala bobarhetscoacherna: Satu Numminen, som sade: ”Bobart är när det finns sånt som folk behöver.” Smart! Den andra coachen – Airi Pettersson – är på landsbygdsriksdagen på Kimitoön.

Det är första gången som någon ö har kommit så här långt. Kökar var visserligen först, där uppfanns metoden för två år sedan. Men det fanns en del barnsjukdomar. Vi tog den till skärgårdsverkstan vid Åbo Akademi och lagade upp den. Alla områden gicks igenom, den fick nya indikatorer, en handbok och mera kraft. Fler prostkrafter under huven och en lundbergar-turbo.

En särskilt begåvad titt på sin egen ö har Kumlingeborna gjort genom att ta reda på hur mycket de mantalsskrivna verkligen vistas på Kumlinge . Svaret finns i bifogade cirkeldiagram. Man kan se att 61 personer nästan aldrig lämnar ön (355 dagars närvaro). Många som är skrivna här tillbringar mer än halva året på annan ort, tex på jobb,och därmed bara hemma cirka 160 dagar per år. Det finns också 5 mantalsskrivna som aldrig är här.

Kumlinge blir nog den första ö som har gjort hela analysen färdig. De räknar med att vara klara om en dryg månad. Det är fantastiskt, de är Number One.

Publicerat

Det blir dubbelt större hål i skärgårdsbons plånbok

Text Christian Plejel

Bild: ”Kometen kommer” av Tove Jansson. Bildmontage Christian Plejel.

De tre åländska skärgårdskommunerna Föglö, Kumlinge och Sottunga är i full gång med bobarhetsanalyser. Nu har de mätt priserna på dagligvaror så som potatis, kaffe, mjölk och havregryn. Om priserna är högre i skärgården än i stan kan det bidra till utflyttning och svag inflyttning.

Alla lider vi av prisökningarna på grund av kriget i Ukraina, sanktionerna mot Ryssland och dåliga skördar. Alla påverkas vi av att lantbrukarna pressas av höga priser på el, diesel och gödningsmedel och av att matpriserna i butikerna stiger som en följd av det.

På ett år har kaffet blivit 39 procent dyrare, gurkan 37 procent, citronerna 34 procent, blomkålen 32 procent, mjölet 27 procent och mjölken 24 procent. Alla får vi större och större hål i plånboken även om några priser – tobak, vindruvor, äpplen och potatis – ligger still. Enligt Statistikcentralen har livsmedelspriserna i medeltal stigit med 14,5 procent på ett år.

Bobarhetsgrupperna har tagit reda på priserna på 15 dagligvaror i sju skärgårdsbutiker och jämfört dem med priserna på exakt samma varor i tre matvarubutiker i Mariehamn under en och samma vecka, 17-23 oktober 2022. Konkret medborgarforskning alltså.

Prisskillnaden är i medeltal 16 procent. Den varukorg som mariehamnaren betalar 100 euro för, måste skärgårdsbon betala 116 euro för. Det har blivit dubbelt större hål i skärgårdsbons plånbok, alltså 14,5 + 16 euro, fastän stadsbon och skärgårdsbon har samma löner för samma jobb och betalar ungefär samma skatt.

De små butikerna är viktiga för att kunna leva i skärgården. Det är inte alla som har möjlighet att ta sig till de stora butikerna. Skillnaden beror på om det är små eller stora butiker, inte på transportkostnaderna som butikerna kompenseras för av landskapet. Närbutikernas sortiment är stort: Sottunga har 2.900 varor i kassaregister, Kökar har 4.800, och de tar hem allt vad kunderna önskar. Åt priserna gör de vad de kan – de vill ju inte att kunderna flyttar bort.

Det blir allt mer folktomt i skärgården vintertid. Obobarhetshålen växer. Det gör också hålen i skärgårdsbons plånbok.

 

Publicerat

Indikator 24 – då och nu på Åstol

Text: Christian Plejel

Vy över ön Åstol.
Bild: Pål-Nils Nilsson, Public domain, via Wikimedia Commons

Åstol är en ö bara 600 x 400 meter stor med 173 vita trähus tätt sammanpackade som täcker större delen av ön. Den ligger på den svenska västkusten, norr om Göteborg. Se till exempel denna 18 sekunders film från sommaren 2018.

Öborna levde på att fiska sill. På 1930-talet fanns här 20 båtar som trålade på Nordsjön och låg ute från slutet av februari till oktober, enda avbrott var 14 dagars hembesök kring midsommar. Det var ett ytterst hårt liv till havs som förenades med en ytterst krävande religion på land: man skulle arbeta och reda sig själv, leva i måttfullhet och inte skylla sina misslyckanden på andra.

Nästan alla Åstolbor hörde till Pingstkyrkan. Här fanns tre kyrkor, tre banker och tre butiker i ett väl integrerat samhälle med ett väl fungerande affärsekosystem. Ingen industri, ingen jord, inga turister. Främlingar och sommargäster var länge inte särskilt populära på ön. ”Vi klarar oss bra utan dem” var den allmänna inställningen.

Med fiskekrisen på 1970-talet bröts systemet sönder. ”Di utsocknes” fick in en fot på ön. Idag bebos hälften av husen av deltidsboende 80 dagar per år. Tillsammans utgör alla boende på ön cirka 500 personer men mantalet är 169 (2021).

Åstol har rest sig. Det är ett starkt varumärke. Här finns sju aktiva föreningar, man har lyckats integrera infödda och inflyttare, kan ta emot 800 gäster per dag, håller butiken öppen dygnet runt, fiskar torsk, räkor och hummer. Här finns ingen som tänker misslyckas. Ett nytt affärsekosystem har vuxit fram runt öns turistnäring.

Här har jag varit på möte med en grupp forskare från Södertörns högskola: Paulina Rytkönen, Tommy Larsson Segerlind, Gustaf Onn och Håkan Tunón. De ska starta ett svenskt nätverk kring skärgårdsforskning och är inga bildningssnobbar utan vill samarbeta tätt med skärgårdarnas intresseorganisationer, med tjänstemän som har ansvar och intresse för skärgårdsfrågor, och med kunniga, engagerade öbor. Därför var till exempel Lotten Hjelm, Maija Häggblom, Sten-Åke Persson, Anette Larm Johansson, Håkan Mauritzon och undertecknad inbjudna. Vi pratade bostäder, nya säsonger, skev demografi, färjeavgifter, bobarhet, omlandsanalys och annat som det borde grävas i och forskas på till exempel hur man beskriver och förstår öars affärsekosystem.