Det Heliga Landet

Solens morgonstrålar lyser mot ansiktet då man ser ut från flygplansfönstret. Bakom oss har vi lämnat Israel och nedanför oss ligger ett morgondimmig Finland. Vi är nu hemkomna från studieresan men sammanfattar ännu den sista dagen och sista intrycken.

Under gårdagen deltog vi i en rundtur i Jaffa. En stadsdel som har lång och spännande historia. Efter rundturen passande en del på att vandra på museum, handla saker eller ligga på stranden och ta in den härliga Medelhavsluften. På kvällen var vi på besök till Finska ambassaden i Tel Aviv och där diskuterade vi olika aktuella saker med ställföreträdande beskickningschef, utrikessekreterare Niina Nykänen.

Sedan började kvällens äventyr – att ta sig till flyget. I ett land med så hög säkerhetskoll gäller det att hålla nerverna lugna. Som tidigare nämnt lönar det sig alltid att förbereda sig med mycket tid, eftersom vägen in genom dörrarna tills flygplanet är fullt med diverse kollar och överraskningar. Slutet gott, allting gott, tryggt kom vi alla igenom och har anlänt till hemlandet igen.

Sista dagarnas intryck…

Fastän du tror att du inte ska behöva gå i trappor, hamnar du ändå att göra det. Till och med i havet kan det vara ojämnheter som leder till att du känner som om du sku gå i trappor.

Note to self: lämna inte dina sandiga skor i din resväska. Du kan säkert gissa hur ”någons” resväska ser ut just nu.

En sak som jag inte förstår mig på är att man smörjar in sig i solkräm, och går direkt efter och simma. HAR NI INTE LÄRT ER NÅGONTING OM SOLKRÄM?! Fördelar med att bli bränd och se ut som en tomat är att man kan skämma ut sig, för då märker ingen att man rådnar.

Många minnen, bilder, platser och skratt senare kan vi bara blicka tillbaka på en mycket givande kurs och en mycket lyckad resa. Tack alla som har varit medarrangörer, sponsorerat, hejat och fixat. Tack till kursdeltagarna – ett härligt gäng. Ett extra stort tack också till vår kära reseledare som planerat, fixat, lärt oss allt och lite till samt orkat med stundvis hungriga/trötta/gnälliga/hyperaktiva studeranden!

Nu ska vi febrilt skriva inlärningsdagbok och försöka låta som om vi lärt oss något… (Nog kommer vi väl igenom kursen, snälla?)

Shalom! 🙂

Den näst sista dagen lider mot sitt slut. Under senaste dagarna har vi sett en hel del olika miljöer – byar, höjder och en storstad. Israel är ett land med omväxlande miljö, som är så vacker. Det överraskar gång på gång.

0

Ibland kan det kännas som att det finns en distans mellan undervisande personal och studeranden. Men då din lektor springer som ett litet barn förbi alla andra mot havet så kan du snabbt inse att de också är lika som du – fulla med lekfullhet och glädje.

Dilemmat med överlopps 50 shekels. Hur organiserad och matematisk du än tror dig vara, råkar det alltid finnas en 50 shekel för mycket i potten då vi betalar en räkning. Detta har hänt flera gånger under denna resa och vi vet inte ännu heller varifrån dessa 50 shekels kommer ifrån.

Kom ihåg att kolla när ditt hotell stänger. Annars kanske du kan mitt i allt hitta dig själv sittandes på gatan utanför hotellet. Ironiskt nog kunde du se nyckeln i dörren på insidan. Tur finns det yrvakna kursdeltagare som är räddare i nöden.

Mysighetsnivån steg till skyarna då tjejerna bor i ett rum och killarna bor i ett rum. Man når en helt ny nivå på studie-erfarenhet då man får dela liv med sina medstuderanden 24/7. Detta kan upplevas jobbigt, men i slutändan är det nog något som ger ett mervärde i studierna.

Känslan då det är näst sista dagen och hela gruppen är trötta men samtidigt så glädjefyllda och hela kalaset bara blir till ett okontrollerbart fnitter.

Nu ska vi sova gott den sista natten, i storstaden. Imorgon ska vi uppleva stranden, marknaden, museer och ambassad 🙂

PS. Myggor har uppenbarat sig.

Dagen började med mässa klockan 6.30 för dem som ville uppleva en italiensk katolsk mässa i basilikan i Nasaret. Det var en intressant upplevelse då man inte förstod så mycket av talet. Senare gick vi på rundvandring i basilikan där vi såg på Maria tavlor från olika länder runtom i världen och sedan till basaren. Där har muslimer och kristna sina stånd bredvid varandra medan i Jerusalems gamla stad hade judar, kristna, muslimer och arameer skilda kvarter. Jag tycker att det är en viss skillnad och det visar att man kan leva sams om man vill.

Vi var till Zippori och se på de mer välkända mosaikerna jämfört med Tiberias där Dionysios var avbildad och efter det var vi på berget Karmel där man såg fina vyer ända till havet.

Det intressantaste och coolaste var Cesarea och dess ruiner. Vi kollade först på en film som berättade om stadens historia och som var den bästa av dem som vi har sett på resan. Efter det var det lättare att föreställa sig hur staden tidigare hade sett ut. Staden hade upplevt mycket från det att Herodes byggde upp den till att korsfararna kom och att det har blivit till ruiner. En del av oss sjöng också Mosesången i Cesareas teater och det blev mycket applåder efteråt. Till sist innan färden mot Tel Aviv var vi till en akvedukt inte så långt bort från Cesarea där vi vadade i vattnet och plockade snäckor.

Det har varit en intressant och lyckad dag.

Muslimska bönen överraskar oss i Nasarets skymmning. Hungriga katter spanar i varje knut och har lämnat sina byten orörda vid vägkanten. Skyndande chaufförer kör som de tycker i stadsvimlet. Bergen i fjärran pryder den vy som redan är så spännande.
Dagen har varit lång och det märks att sömnkontot är på minus. I tur och ordning slumrade en av oss teologer till i bussen. Sånger och djupa diskussioner fyllde de annars tomma bänkarna.

Äntligen fick vi se den fina synagogmosaiken i Hammat-Tiberias nationalpark. Det speciella med den är att den inneåller hedniska motiv i ett judiskt sammanhang. Vi fortsatte till Tel Dan där vi med ett fint spektakel fick höra om de först hittade bevisen på att kungen David möjligen fanns till. 

Det vackra vattenfallet i Banyas svalkande på avstånd varefter vi njöt av en trevlig lunch. En representant av druserna, en liten hemlighetsfull religion, berättade om deras sätt att leva.

Dagens program avslutade vi ståtligt, uppe på ett berg, med en vacker utsikt över Syrien. Vi träffade där också två snälla FN soldater.

Idag var det den så kallade ”Jesusdagen”. Vad det här med andra ord betyder är att de flesta platser vi besökte hade någon sorts koppling till Jesus. Efter vår första natt i Tiberias inledde vi dagen med frukost på hotellet, något som också en hel hög spanska pilgrimer gjorde. Sedan satte vi oss i bussen och tog oss norrut längs med Gennesaretsjöns kust mot Saligprisningarnas berg, det vill säga platsen för bergspredikan. På vägen körde vi också genom Magdala och kunde se en skymt av de arkeologiska utgrävningarna där. Då vi kom fram till vårt första mål möttes vi av en vacker kyrka (Church of Beatification) med en omgivande trädgård. Platsen till ära lästes också Saligprisningarna upp. Ett litet minus var att det i närheten av platsen fanns åkrar, vilket olyckligtvis innebar att gödseln från dessa luktade over hela området. Men, fint var det ju i alla fall.

Därefter körde vi till Kibbutz Ginnosar för att se på en gammal båt från Jesu tid som hittats vid sjön. Konserveringarbetet tog tio år men nu finns båten utställd för allmänheten att se på. Sjötemat fortsatte sedan med en svalkande båttur på Gennesaretsjön. De sista sakerna vi gjorde då vi kommit i land igen och före det var dags för lunch var att besöka Church of the Multiplication i Tabgha som ärar Jesu bespisningunder samt den bredvidliggande Primacy of Peter, en kyrka som ärar Petrus speciella position bland lärjungarna. Alla platser vi besökte var i sig själva mycket vackra, men så tyckte tydligen även det hundratal andra människor som var där samtidigt som vi.

Efter lunch var det dags att fortsätta färden mot Kafarnaum, dit Jesus flyttade efter att han blivit förnekad i Nasaret. Det var ett mäktigt ställe! Till skillnad från det vita Jerusalem, som byggts upp av dolomit, sandsten och kalksten, var ruinerna av Kafarnaum basalt, som till färgen är svart. Förutom ruinerna av staden och den dekorativa synagogan drogs uppmärksamheten till en byggnad som överraskade med sin modernitet mitt i allt uråldrigt. Det var en kyrka som rests på stället där Petrus hus hade stått, och som i golvet hade fönster genom vilka man kunde titta ner på ruinerna av ovannämnda hus. Trots att kyrkan var väldigt uppseendeväckande hade den en viss charm, och invändigt var den enkel men vacker. Efter en stund i ruinerna tog vi oss till stranden i samma stad för att ha en kort gudstjänst/bönestund. ”Altartavlan”, det vill säga några Aloe Vera-buskar och en sagolikt blå sjö var något av det vackraste man kunde tänka sig, och hade en viss lugnande effekt som stödde stämningen. En liten stund förändrades vyn, precis då Jesus skulle lära sina lärjungar att be i dagens evangelium kom två vitklädda pilgrimsdamer fram och började ta fotografier av sig själv och varandra precis framför oss. Egentligen störde det knappast någon, men det var en lite rolig detalj. Gudstjänsten var stämningsfull och vacker, och man kunde känna sig ytterst lugn då man efteråt gick tillbaka till bussen, som skulle ta oss till de sista destinationerna för dagen.

Nästa hållplats var vid Jordanflodens mynning, på stället där Johannes döparen möjligtvis har verkat. Idag är det ett populärt mål för personer som vill döpas i det heliga landet, och även denna söndag var rusningen stor. Längs med flodstranden finns områden markerade med band, och inom dessa områden sker dopen. Just idag var ett av områdena helt fullt av indier som döpte sig. Sist skulle bussen ta oss till Hammat-Tiberias, en nationalpark med ruinerna av en gammal synagoga.Det visade sig ändå att stället stängt för dagen och att vi inte inte längre kunde släppas in. Vårt planerade program gick alltså inte riktigt till hundra procent som planerat, utan blev lite kortare. Vi hann ändå se rätt mycket, och hade en bra och stämningsfull dag.

Än har några dagar gått, och likaså har upplevelsernas mängd ökat. Här kommer en summering av femte dagens intryck.

I början av dagen var en av oss värd en kamel. Sounds like a reasonable price… Men att vara värd en kamel kan också betyda att du i misstag blir ”bortrövad” av den då du bara tänkte ta ett foto med den.

Idag kände vi oss också som dåliga studerande då vi inte orkade gå ner för trappor till en grotta. Lyckligtvis hade guiden ingen större skillnad ifall vi gick med ned eller stod utanför och hade en fotograferingsstund. Han, guiden, är bra på det viset – han ser till att allas behov blir fyllda.

En upplevelse man gärna ska ta del av (så länge det är möjligt) är att flyta runt i Döda havet. Observera här att fastän guiden säger att man inte ska simma ifall man har stora sår, är det faktiskt möjligt att snubbla på saltet och skära upp sig I VATTNET. Utöver det kunde de andra av oss flyta runt och ha en hudbehandling i det svidande vattnet.

Att försöka fotografera sin sovande reseledare i bussen kan resultera i att du blir skrämd av att i samma stund då du tar bilden, vaknar personen i fråga.

Då man reser ute i världen möter man många människor. Ibland kan dessa vara väldigt sociala och välkomnande, t.o.m. så välkomnande att de vill ha dig som fru. Detta kan ge upphov till en viss grad av obekvämhet. Och ifall du tänker att din klippa, reseledaren, ska hjälpa dig ur situationen, kan det hända att du får ångra dig. Mitt i allt stiger ditt värde till 6000 kameler och din reseledare provkör sin nya bil som ingick i paketet.*

Utanför Finland finns också djur, som t.ex. katter. De är söta här också, men skenet bedrar då du krafsat och sedan har en hand som luktar illa i flera dagar.

Och kan ni dessutom tro att det regnat ikväll?!

PS. Idag har vi fått lunch OCH middag, vid typ ”rätta” tider. Så angående det en helt suverän dag. (I övrigt också)

*Lyckligtvis var det på ett väldigt litet allvar som förhandlingarna skedde. Varken kameler eller resenärer har utbytts.

Vi vaknade till en ny dag och till vår förvåning så verkade det ha regnat under natten. Efter frukosten packade vi ihop oss och våra saker i bussen och sade hejdå till Svenska Teologiska Institutet, som vi nu lämnade efter 4 nätter. Bussen styrde kosan mot Masada, som vi anlände till några timmar senare.

Masada är en klippa med en fascinerande historia. Herodes byggde en fästning på klippan ca 37-31 f.Kr och under det första judiska kriget 66-72/73/74 e.Kr flydde den judiska rebellgruppen Sicarii upp dit. Under kriget erövrade romarna Jerusalem och när de kom till Masada för att inta också det hittade de ca 1000 döda Sicarier där. Sicarierna hade valt att begå kollektivt självmord istället för att bli slavar under romarna. Än idag har platsen ett stort symboliskt värde för judarna och de israelitiska soldaterna springer upp till klippan för att svära sin ed. De lovar där att ”Masada shall not fall again”.

Efter Masada fortsatte färden till Qumran, där man sedan 1947 har gjort arkeologiska  fynd. Det kanske intressantaste fynden är de antika manuskripterna som hittades i  grottorna. Vi fick se en del av dessa manuskript vid Israel Museum för några dagar sedan, men nu fick vi också se de arkeologiska utgrävningsplatserna och några av grottorna där fynden hittades. Några modiga valde också att klättra upp en bit uppför berget för att gå in i en grotta. Tydligen måste varje GT-exeget gå in i en sådan när man får chansen.

De svettiga och småtrötta teologerna fick nu äntligen uppleva lite vatten, då dagens program också innehöll ett besök till Döda Havet. Vi kan intyga att man verkligen flöt och att vattnet var ganska salt. Det var en häftig upplevelse, även en ickesimkunnig skulle troligen trivas där.

På vägen till vår nya ”boplats” i Tiberias gjorde vi ett kort besök i Jeriko och Frestelsernas berg. Vi behövde inte som Jesus frestas 40 dagar i öknen, men istället frestade lokala försäljare oss med olika varor såsom smycken och färska frukter.

Det har igen varit en varm och intressant dag, Det Heliga Landet har verkligen mycket  att erbjuda! Nu är vi snart i Tiberias och får så småningom  börja förbereda oss för morgondagen som i vårt program har det spännande namnet ”Jesusdagen”.

Vår resedag inleddes med den finländska ambassadörens i Palestina, Pirkko-Liisa Kyöstiläs besök på STI. Hon berättade om sitt arbete och den svåra politiska situationen i det Heliga Landet. Det var underbart att ambassadören hade tid för oss med tanke på den hektiska tidpunkten; Donald Trumps besök till Israel närmar sig.

Efter detta fortsatte vi med  amerikanen Dan Koski (har som namnet visar finsk släktbakgrund) som ledde oss till Palestina för att bekanta oss palestinska kristna. Dan jobbar på Tantur Ecumenical Institute och kunde ge oss en mycket omfattande synpunkt på de olika kristna samfunden i Palestina.

Före vi bekantade oss med kyrkorna förde Dan oss till byn Artas som är mycket viktig också ur en finländsk synpunkt; den finska antropologen Hilma Granqvist (1890-1972) gjorde banbrytande forskning om palestiniernas liv och kultur på området. Hennes skrifter och materialinsamling är fortfarande centrala angående områdets historia. Hilma är tyvärr inte en så känd forskare i Finland, men tack vare sitt arbete som bevarat Artas olika historiska perioder i området ses hon som en mycket viktig person. Efter presentationen om Hilma Granqvist fick vi njuta av bybornas gästvänlighet i form av en underbar lunch som hade förberetts åt oss.

I Beit Jala, som är en del av Betlehem, finns det en stor grupp av kristna. Dan Koski presenterade kyrkor av olika kristna samfund åt oss. Dan var en vän till den finske teologen, arkeologen Mikko Louhivuori som avled i fjol. Inkommande september ordnas det ett minnessymposium för Louhivuoris minne vid Åbo Akademi. Dan kommer också att delta i symposiet.

Sabbaten har inletts i Jerusalem och den västra delen av staden är alldeles tyst. Vi skall gå till den östra sidan för att äta middag vid en arabisk restaurang. Vi har hört att det möjligen spelas traditionell arabisk musik där i kväll.

  På torsdagsförmiddagen, vår fjärde dag, promenerade vi iväg mot Israel Museum i gassande sol via Mahane Jehuda och parken nedanför Knesset. Där mötte vi upp vår guide David igen. Han visade oss miniatyrmodellen av Jerusalem som det såg ut strax före dess förstörelse år 70. Han beskrev hur första judiska upproret uppstod och hur Titus erövring genomfördes. Det var intressant att i större helhet få se de platser som vi besökt under gårdagen. Vi besökte också Shrine of the Dome, där några av manuskripten som hittades vid Qumran kring 1950-talet bevaras.

Vid lunchtid gjorde vi ett guidebyte och styrde kosan mot Nablus på Västbanken, där vi skulle se Gerissimberget och träffa samarier. Vi hann inte köra många kilometer på den palestinska sidan av gränsen innan vi fastnade i en bilkö i närheten av en checkpoint. Det hade skett en incident på en plats vi skulle passera, så vägen var avstängd. Haaretz rapporterar här om händelsen. Vi fick en liten aning om hur vardagen kan vara på Västbanken när vi tvingades ta en omväg på 1,5 h. Trots, eller kanske tack vare, det spända läget verkar befolkningen leva ett öppet och gästvänligt liv.

Väl på berget Gerissim (se 5 Mos 27 och Jos 8) höll Ina och Cecilia ett kort föredrag om samarier och platsen som är helig för dem. En samarisk präst fick vi också träffa efter besöket på berget. Samarierna är en etnisk-religiös minoritet i världen, så detta var en mycket unik upplevelse. Några tog också en kvällspromenad till Olivberget senare på kvällen när vi återvänt till Jerusalem.

Den samariska prästen ville gärna ta en bild tillsammans med oss

Under vår resa till Israel upplever vi mycket historia, arkeologi och nutid. Det anser vi att är viktigt och givande för att förstå mera av det vi studerar. Dock måste det också påpekas att vi är turister i ett främmande land, och det ger också en hel del reflektioner över vad man upplever. Här är en reflektion över mindre, men (troligen) lika viktiga erfarenheter.

Under denna resa ska man inte ta någonting förgivet. Detta gäller t.ex. att inta föda. Man vet aldrig om det blir lunch eller ej, eller om det är i form av chips eller en mäktig böngryta.

En krydda i denna russian roulette är också att man aldrig kan vara säker på när man kommer fram dit man är påväg. Klockan 14 kan lika bra tolkas som 17:15.*

Om du någonsin är orolig över att ditt dagliga intag av vätska är för lågt är det troligtvis dags att spendera flera dagar i mellanösterns sol, som helt säkert inte kan vara samma sol som lyser i Finland. Svettmängden är rent ut sagt okontrollerbar. Här kan även tilläggas att vi idag har faktiskt hittat TVÅ svala bänkar att sitta på.

Dina fötter blir sjukare snabbare än du tror. Och ifall du tror att du inte ska behöva gå så mycket längre till – kan du vara säker på att det är minst tre gånger så mera kvar att gå.

Ifall du inte känner dig tillräckligt blek som skandinav i mellanöstern, kan du vara säker på att en falafel-försäljare eller en förbipasserande person påpekar det för dig.

Nu ska vi njuta av den myggfria miljön och sova gott under palmerna.

*Efter ett noggrant övervägande har vi kommit fram till att guider i detta land är VÄLDIGT PRATGLADA. Dock väldigt omtänksamma då det handlar om att se till att vi är mätta och vätskebalanserade.

Vår andra dag i Jerusalem blev en dag fylld av historia. För att hänga med under dagen fick vi ta del av en kort föreläsning med titeln: The very brief Introduction to Archaeology of Jerusalem. Vår guide var David Gurevich som själv var arkeolog och jobbar på Hebrew University of Jerusalem.

Det David fokuserade på var det första templets (ca 800-400 f.Kr.) & andra templets tid (ca 530 f.Kr. – 70 e.Kr.). Vi fick besöka David’s Tower (kungen, inte vår guide), Klagomuren (d.v.s. Västra Muren) och Hiskias tunnel.

Dagen avslutades med valfritt program, en del tog tillfället i akt och gick omkring på basaren och andra tog sig till den Heliga Gravens kyrka  för att kunna gå in i graven.

Dagen, som varit fullpackad av historia och arkeologi visade oss inte enbart stadens historia utan vi fick också se hur annorlunda religiositet uttrycks här. Då det i Finland lätt är något som en gömmer undan och inte tar till på allmänna platser, så är det i Jerusalem något som folk visar öppet, trots alla konflikter.

God natt!

ps. De finska flickorna kan pruta!

Man blickar från Observatoriets takterass mot det Heliga Landet.

ÅA-teologers studieresa till det Heliga Landet (vilket i vårt inklusiva språkbruk inkluderar både Israel och de palestinska områdena samt Golan) inleds nästa måndag, den 15 maj. Under våren har vi studerat ett och annat som har med Landet och dess folkgrupper att göra, med en bred skala, och nu far vi till att kolla hur det egentligen ser ut där nere. Kursen och resan är ett samarbetsprojekt mellan ÅA och Finlands Mellanösterninstitut (FIME) och samtidigt firar vi också den 50-åriga Teologiska studentföreningen. I den här bloggen skriver vi vad vi har sett och hört. 16 studeranden + en lärare är med och vi reser runt i Landet nio hela dagar.