Inlägg

Publicerat

Sent i november på Pellinge

Text: Christian Plejel

Karta övre Pellinges öar.

I dag 17 november är internationella toalettdagen och vad kunde vara passligare när man är på Pellinge och har jobbat med indikator 18: avlopp.

Pellinge är en liten ögrupp fem mil öster om Helsingfors. De större öarna är Stor-Pellinge 9,6 km2, Lillpellinge 2,8 km2 och Ölandet 3,0 km2 som alla är förbundna med broar med varandra. En vajerfärja över ett 300 meter brett sund förbinder skärgården med fastlandet i norr.

Här bor 249 människor året om. Det finns också 1.840 fritidsboende i drygt 600 sommarstugor och Pellinge besöks av omkring 17.000 turister varje år. En orsak till det stora antalet besökare är att Tove Jansson hade en stuga på Klovharun, tjugo minuters båtfärd ut i Pellinge södra skärgård. Här var hon som barn och hit kom hon tillbaka som femtiåring, byggde en stuga och bodde april-september i 28 år.

De flesta besökarna kommer sommartid. Samhället utvidgas exceptionellt under sommaren och drar ihop sig under vintern. En novemberdag som i dag är antalet människor på Pellinge drygt tvåhundra, men en sommardag är här två och ett halvt tusen människor som kör bil och båt, tankar, äter mat, produverar matsopor och farligt avfall, går på toan, behöver kylas eller värmas, önskar trygghet, service och upplevelser.

Pellinge är som en blåval, ett djur vars hjärta slår 40 gånger i minuten uppe vid ytan men bara 2 gånger i minuten när den är djupt nere och fångar krill. Valen anpassar sig efter förhållandena. Det gör också Pellinge, som har två skilda livsrytmer. Det gäller elförbrukning, färjeturer, mobilnät, betaltransaktioner, hälsovård, vatten och avlopp. Det går åt 20 kubikmeter färskvatten på Pellinge en dag sent i november, men 400 kubikmeter per dag mitt i juli. Samma blir mängden avloppsvatten.

FN har ett mått på turism som kallas tourist-to-local ratio, alltså hur många turister en destination tar emot per år per bofast. Enligt FN har Andorra världsrekordet med 33:1. Bland städer toppar Miami statistiken med 16 besökare per bosatt, följd av Las Vegas med 10:1. Manhattan som är en ö med 1,63 miljoner bofasta har 13,5 miljoner turister = 8:1. Om FN skulle räkna ut värdet på Pellinge skulle det bli 18.840 besökare på 249 bofasta = 76:1. Om samma förhållande skulle gälla Borgå med femtitusen invånare skulle staden ha nästan fyra miljoner besökare per år.

Det är sent i november. Samhället har dragit ihop sig. Ingen vet vart muminfamiljen har tagit vägen. Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet och den lilla homsan har haft möte om bobarhet. Hur ska det gå?

Publicerat

Habitability-workshop 4 hölls på Pellinge

Suomeksi alla.

Människor på promenad på en byaväg.

Habitability-projektets workshop 4 genomfördes som fysisk träff i Pellinge, Borgå, den 14–16 november 2022. Temat var färskvatten.

Här kan du lyssna på Yle Östnylands intervju med Pellingebon och yrkesfiskaren Marie Kellgren som deltog i workshoppen.

Här också en inspelning av Camille Dresslers presentation om Scottish Islands Federation (öppnas i Youtube). Se också Scottish Islands Federations webbplats.

Läs mera om verksamheten inom temanätverket Habitability.

***

Habitability-verkoston neljäs työpaja toteutettiin lähitapaamisena Pellingissä 14-16.11.2022. Teemana oli makea vesi.

Pellinkiläinen ammattikalastaja Marie Kellgren osallistui verkoston tapaamiseen. Tässä Ylen hänen kanssaan tekemä haastattelu (ruotsiksi) asuttavuuden haasteista ja verkoston mahdollisuuksista.

Tallenne Camille Dresslerin esitelmästä Scottish Islands Federation -järjestöstä (avautuu uuteen välilehteen Youtubessa). Katso myös Scottish Islands Federationsin nettisivut.

Lisää Habitability-verkoston toiminnasta.

Pellingin metsästysseuran Jon Englund esittelee seuran uutta rakennusta jossa saalista pystytään käsittelemään hygienisesti. Kuva: Mia Henriksson
Publicerat

Number One

Text: Christian Plejel

Vyn från en bilruta, framåt när bilden kör i mörker.
Foto: Christian Plejel

På väg hem i min gamla pickup. Det är slutet av oktober, beckmörkt ute, radion spelar en låt av Bryan Adams. Han sjunger ”you’re Number One”. Jag tänker att det är just vad jag varit med om i kväll, på Kumlinge.

Bobarhetsgänget har gjort en halvtids-bobarhets-redovisning. 18 personer var på plats varav nästan alla är engagerade i olika områden. Kommundirektören var med, det var kommunfullmäktiges ordförande också, och en av de två lokala bobarhetscoacherna: Satu Numminen, som sade: ”Bobart är när det finns sånt som folk behöver.” Smart! Den andra coachen – Airi Pettersson – är på landsbygdsriksdagen på Kimitoön.

Det är första gången som någon ö har kommit så här långt. Kökar var visserligen först, där uppfanns metoden för två år sedan. Men det fanns en del barnsjukdomar. Vi tog den till skärgårdsverkstan vid Åbo Akademi och lagade upp den. Alla områden gicks igenom, den fick nya indikatorer, en handbok och mera kraft. Fler prostkrafter under huven och en lundbergar-turbo.

En särskilt begåvad titt på sin egen ö har Kumlingeborna gjort genom att ta reda på hur mycket de mantalsskrivna verkligen vistas på Kumlinge . Svaret finns i bifogade cirkeldiagram. Man kan se att 61 personer nästan aldrig lämnar ön (355 dagars närvaro). Många som är skrivna här tillbringar mer än halva året på annan ort, tex på jobb,och därmed bara hemma cirka 160 dagar per år. Det finns också 5 mantalsskrivna som aldrig är här.

Kumlinge blir nog den första ö som har gjort hela analysen färdig. De räknar med att vara klara om en dryg månad. Det är fantastiskt, de är Number One.

Publicerat

Det blir dubbelt större hål i skärgårdsbons plånbok

Text Christian Plejel

Bild: ”Kometen kommer” av Tove Jansson. Bildmontage Christian Plejel.

De tre åländska skärgårdskommunerna Föglö, Kumlinge och Sottunga är i full gång med bobarhetsanalyser. Nu har de mätt priserna på dagligvaror så som potatis, kaffe, mjölk och havregryn. Om priserna är högre i skärgården än i stan kan det bidra till utflyttning och svag inflyttning.

Alla lider vi av prisökningarna på grund av kriget i Ukraina, sanktionerna mot Ryssland och dåliga skördar. Alla påverkas vi av att lantbrukarna pressas av höga priser på el, diesel och gödningsmedel och av att matpriserna i butikerna stiger som en följd av det.

På ett år har kaffet blivit 39 procent dyrare, gurkan 37 procent, citronerna 34 procent, blomkålen 32 procent, mjölet 27 procent och mjölken 24 procent. Alla får vi större och större hål i plånboken även om några priser – tobak, vindruvor, äpplen och potatis – ligger still. Enligt Statistikcentralen har livsmedelspriserna i medeltal stigit med 14,5 procent på ett år.

Bobarhetsgrupperna har tagit reda på priserna på 15 dagligvaror i sju skärgårdsbutiker och jämfört dem med priserna på exakt samma varor i tre matvarubutiker i Mariehamn under en och samma vecka, 17-23 oktober 2022. Konkret medborgarforskning alltså.

Prisskillnaden är i medeltal 16 procent. Den varukorg som mariehamnaren betalar 100 euro för, måste skärgårdsbon betala 116 euro för. Det har blivit dubbelt större hål i skärgårdsbons plånbok, alltså 14,5 + 16 euro, fastän stadsbon och skärgårdsbon har samma löner för samma jobb och betalar ungefär samma skatt.

De små butikerna är viktiga för att kunna leva i skärgården. Det är inte alla som har möjlighet att ta sig till de stora butikerna. Skillnaden beror på om det är små eller stora butiker, inte på transportkostnaderna som butikerna kompenseras för av landskapet. Närbutikernas sortiment är stort: Sottunga har 2.900 varor i kassaregister, Kökar har 4.800, och de tar hem allt vad kunderna önskar. Åt priserna gör de vad de kan – de vill ju inte att kunderna flyttar bort.

Det blir allt mer folktomt i skärgården vintertid. Obobarhetshålen växer. Det gör också hålen i skärgårdsbons plånbok.

 

Publicerat

Indikator 24 – då och nu på Åstol

Text: Christian Plejel

Vy över ön Åstol.
Bild: Pål-Nils Nilsson, Public domain, via Wikimedia Commons

Åstol är en ö bara 600 x 400 meter stor med 173 vita trähus tätt sammanpackade som täcker större delen av ön. Den ligger på den svenska västkusten, norr om Göteborg. Se till exempel denna 18 sekunders film från sommaren 2018.

Öborna levde på att fiska sill. På 1930-talet fanns här 20 båtar som trålade på Nordsjön och låg ute från slutet av februari till oktober, enda avbrott var 14 dagars hembesök kring midsommar. Det var ett ytterst hårt liv till havs som förenades med en ytterst krävande religion på land: man skulle arbeta och reda sig själv, leva i måttfullhet och inte skylla sina misslyckanden på andra.

Nästan alla Åstolbor hörde till Pingstkyrkan. Här fanns tre kyrkor, tre banker och tre butiker i ett väl integrerat samhälle med ett väl fungerande affärsekosystem. Ingen industri, ingen jord, inga turister. Främlingar och sommargäster var länge inte särskilt populära på ön. ”Vi klarar oss bra utan dem” var den allmänna inställningen.

Med fiskekrisen på 1970-talet bröts systemet sönder. ”Di utsocknes” fick in en fot på ön. Idag bebos hälften av husen av deltidsboende 80 dagar per år. Tillsammans utgör alla boende på ön cirka 500 personer men mantalet är 169 (2021).

Åstol har rest sig. Det är ett starkt varumärke. Här finns sju aktiva föreningar, man har lyckats integrera infödda och inflyttare, kan ta emot 800 gäster per dag, håller butiken öppen dygnet runt, fiskar torsk, räkor och hummer. Här finns ingen som tänker misslyckas. Ett nytt affärsekosystem har vuxit fram runt öns turistnäring.

Här har jag varit på möte med en grupp forskare från Södertörns högskola: Paulina Rytkönen, Tommy Larsson Segerlind, Gustaf Onn och Håkan Tunón. De ska starta ett svenskt nätverk kring skärgårdsforskning och är inga bildningssnobbar utan vill samarbeta tätt med skärgårdarnas intresseorganisationer, med tjänstemän som har ansvar och intresse för skärgårdsfrågor, och med kunniga, engagerade öbor. Därför var till exempel Lotten Hjelm, Maija Häggblom, Sten-Åke Persson, Anette Larm Johansson, Håkan Mauritzon och undertecknad inbjudna. Vi pratade bostäder, nya säsonger, skev demografi, färjeavgifter, bobarhet, omlandsanalys och annat som det borde grävas i och forskas på till exempel hur man beskriver och förstår öars affärsekosystem.

Publicerat

Medborgarforskning

Text: Christian Plejel

Att forskare tar hjälp av allmänheten att samla in data kallas medborgarforskning, på engelska citizen science. Forskningen behöver frivilliga som rapporterar in observationer av växter, transkriberar gamla handskrifter eller granskar bilder på djur och natur. Ett av de mest välkända projekten i världen är Galaxy Zoo där amatörer hjälper astronomer att klassificera bilder av galaxer. Det kan också vara initiativ från medborgare som använder vetenskapliga metoder för att göra sina röster hörda till exempel Louisiana Bucket Brigade i USA där medborgare mäter luftkvalitet kring oljeindustrins anläggningar och använder resultaten för att påverka beslutsfattare. I Sverige finns till exempel Luftdata.se där deltagarna bygger egna instrument för att mäta partikelhalter i luften. Detektiven allmänheten kallades det på 1950-talet när polisutredarna behövde hjälp.

Medborgarforskningen är central när vi ska kartlägga våra öars bobarhet. Utan allas medverkan kommer vi aldrig att lyckas. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med data och uppgifter på den lägsta samhällsnivån, som de flesta öar små befinner sig på. Utan din och de andra öbornas medverkan är det omöjligt att kartlägga biologisk mångfald och miljötillstånd t ex bestånden av ejder och örn, gädda och strömming, hur blåstången mår, liksom fjärilar och vilda växter på land. Vi behöver den lokala kunskap som vandrare, fiskare, jägare, tillsynsmän, ornitologer och den intresserade allmänheten har om vi ska få rätt siffror till ekosystems indikatorer 9, 10 och 11 samt 12 stormar. Vi behöver geografiska uppgifter till indikatorerna 2, 3, 5, 7 och 8. Vi vill ha användartekniska uppgifter till nummer 15, 16 och 17 (vatten) och till 19, 22 och 23 (energi). Den lokala ekonomin med indikatorerna 24, 25, 26, 27, 29 och 30 kräver medborgarforskning liksom de sociala indikatorerna 33, 34, 35 och 36. och 36 om hur vården fungerar och upplevs, samt de avslutande 41, 42 och 44 som ska visa hur människorna mår.

Professor Nina Tynkkynen vid Åbo Akademi tryckte i sin föreläsning den 1.2.2022 på att bobarhet och citizen science hänger samman. Hon sade bland annat att wicked problems (svårlösta, ondskefulla problem) inte kan hanteras med enbart teknisk expertis utan kräver tvärvetenskaplig forskning, samt integrering av vetenskaplig kunskap med lokal kunskap.

En som tidigt visste detta var Carl von Linné, som skrev precisa instruktioner till sina studenter om hur de samla och dokumentera kunskap. Nu undersöker doktor Linda Andersson Burnett vid Uppsala universitet hur 1700- och 1800-talens vetenskap utvecklades genom samarbeten mellan universitet, museer och lekmän. Intresset för naturvetenskap slog rot i samhället och många blev engagerade i forskning till exempel handelsmän, jordägare, militärer, sjöfarare, kommunala tjänstemän, missionärer – även ursprungsfolk och slavar ingick. Präster bidrog ofta till insamlandet av växter och inventarier.

Men nu är vi år 2022 och många söker mest på nätet. Men för att förstå om ett samhälle är bobart eller inte, räcker det inte att sitta vid datorn – det krävs studier i fält, egna iakttagelser, intervjuer, enkäter och noggranna anteckningar intervjuer i Linnés anda. Det är det som gör det så viktigt och värdefullt att delta i en bobarhetsstudie – det finns inte kunskap, än.

På Nämdö i Stockholms skärgård har man bildat en medborgarforskningsgrupp. Clare Lindstrand (engelsktalande) är sammanhållande och säger att man har två mål: “1) to be able to identify our native plants so we can collect seeds and redistribute our native species and improve biodiversity, and 2) to develop a group of active people genuinely interested in acting for nature (not just sitting in nature).“

Gruppen samarbetar med Världsnaturfonden WWF och har 74 medlemmar. “That’s not to say that I get 74 responses every time, but this is ’my’ group for going forward with the WWF project.” Hittills har man genomfört två inventeringar av vilda blommor, en på våren och en på sommaren, samt en fjärilsräkning den 3 augusti. Alla tre kommer att göras om varje år.

Ett annat område där medborgarna nu behövs är blåstång. Professor Lena Kautsky vid Stockholms universitet (se bilden högst upp i texten) ber oss ruska tång och fotografera fynden för att få reda på vilka insekter som bor i tångruskan och hur blåstången förökar och sprider sig. Samma sak ber docent Marie Nordström vid Åbo Akademi om. Det vara försommar, fullmåne, lugnt och stilla vatten, ty det är då som tången förökar sig  

En första rapport från sommarens medborgartångforskning runt Östersjön kom den 6 augusti. Tack vare alla inkomna rapporter ser vi att blåstången blev mogen cirka 16 maj i de sydliga delarna av kusten, från Helsingborg till Oskarshamn, jämfört med platser i Trosa och Stockholms skärgårdar och på Åland där tången släppte sina ägg och spermier först vid fullmånen den 13 juni 2022.

Ska vi få koll på bobarheten behöver vi alltså dig, kära öbo, dina grannar, kamrater och bekanta. Vi vill att ni bildar lokala grupper kring område 1 platsens identitet, område 2 ekosystem, område 3 och/eller 4 vatten och energi, område 5 lokalekonomi, område 6 samhällsservice och område 7 välmående människor. Det här är tvärvetenskapligt, integrerat, lokalt detektivarbete av stor betydelse för din ö. Och andras.

Läs mera:

Badare runtom landet bidrar till tångforskning. SVT Nyheter 11 AUGUSTI 2022.

Hjälp oss förstå blåstångens hemliga värld! Marie Nordströms kolumn i Åbo Underrättelser 3.8.2020.

Tångbloggen om medborgarforskning.

Publicerat

Öarna i Päijänne

Text: Christian Plejel

Häromdagen fick Kökar besök av Päijänne Leader.  Gruppen bestod av Janne, Joonas, Virpi, Anna, Tiina, Janne, samt Anu, som är deras chef. De kom till Kökar för att lära sig mer om bobarhet.

Päijänne är Finlands näst största sjö, 119 kilometer lång från Jyväskylä i norr till Lahtis i söder. Sjön innehåller gott vatten som i söder kan drickas utan beredning. En miljon finländare får sitt dricksvatten från Päijänne genom en 12 mil lång bergtunnel.

Runt om sjön bor 300.000 människor. Några bor ockå i sjön, på dess öar som norrifrån räknat är Vuoritsalo, Muuratsalo, Taivassalo, Onkisalo, Mustassalo, Edessalo, Haukkasalo, Judinsalo,  Vehkasalo, Töijensalo, Virmailansaari och Salonsaari (se min bifogade karta). En del av öborna är permanent boende, andra bor på deltid, en del på sin fritid.

Elina Auri skrev (2010): ”Nästan hälften av de permanent bebodda öarna i Mellersta Finland är små öar med en invånare. Den största ön i regionen är Haukkasalo (i Päijanne min anmärkning) med över 10 invånare. På de permanent bebodda öarna i Mellersta Finland finns ingen service och inte heller någon fritidsverksamhet. Av öborna i regionen sköter 70 procent själva sin transport. Framtidsutsikterna är ganska dystra, över hälften av öarna beräknas mista sin bofasta befolkning inom de kommande tio åren. Antalet fritidsbostäder har dock ökat med över 1.700 stycken, och man kan därför inte säga att öarna kommer att avfolkas totalt.”

De flesta av de bebodda öarna i Päijänne har bro till fastlandet, endast två är utan fast förbindelse: Haukkasalo och Mustassalo med 12 respektive 5 bofasta och 200 respektive 100 deltidsboende (säger Janne från Leader).

Efter mötet var mitt förslag att Päijänne Leader gör en bobarhetsanalys av alla bebodda öar i sjön, vare sig de har bro eller inte, vare sig där är folk året om eller inte. I inledningen om ”Öns identitet” ska man då göra noga skillnad på öar med och utan bro och beskriva hur och varför denna skillnad är så viktig. Sedan kan man gå vidare med de följande sex områdena i bobarhetsanalysen: ekosystem, färskvatten, energi, lokal ekonomi, samhällsservice och välmående människor.

Det är öborna själva som gör analysen. Den är en insamling av fakta, inte åsikter, som blir en samlad kunskap om sjöns ö-samhällen. Den ger ny kunskap om hur och varför en del öar är bebodda, andra inte, bortom våra vanliga fördomar. En bobarhetsanalys à la Kökar gör det tydligt hur öarna i Päijänne kan bli mer bobara.

Publicerat

En oväntad jämförelse

Text: Christian Plejel

En karta över Flen.

Öar konkurrerar med fastlandet om att vara attraktiva, bobara samhällen. Flen är en liten stad på fastlandet, i hjärtat av Sörmland. Det är en intressant stad på ett lite bakvänt sätt: enligt SCB, Statistiska centralbyrån, som varje år undersöker vad de som bor i Sveriges olika kommuner tycker och tänker om sin hemkommun, är Flen Sveriges minst bobara kommun. Två år i rad hamnar Flen längst ner på listan. 44 procent av dem som bor här avråder vänner och bekanta från att flytta hit.

Samtidigt med valet i Sverige har jag har varit i Flen några dagar. Jag som studerar bobarhet tycker det är jätteintressant att Flenborna är så tydligt missnöjda med sin stad. Precis som på en ö kan folk ha svårt att förstå skälen till att deras hemort inte är attraktiv för andra. ”Här är ju så vackert och trevligt. Varför vill ingen bo här?” Men det finns en hel del fakta om Flen, som gör att man kan förstå varför Flenborna tycker som de gör. Det blev en oväntad jämförelse, ordnad efter bobarhetens sju områden.

Bobarhetssnurra visar att Flen har dåliga värden.
Flens bobarhet. Klicka på bilden för större bild!

Platsens identitet: Flen är ingen ö, men ligger som en obobarhetsö mitt i Sörmland, en annars bobar och trevlig bygd. Undantaget tycks vara Flen som är länets centralort. I staden Flen bor c:a sex tusen av kommunens 16.316 invånare (2021).

Ekosystem: staden drabbas enligt SMHI ofta av översvämningar, senast sommaren 2021. För fem år sedan måste den allmänna simbassängen stängas på grund av översvämning (!). Av kommunens risk- och sårbarhetensanalys framgår att Flen är en bullrig stad eftersom västra stambanan går rakt igenom och med tung trafik på riksvägarna 55 och 57.

Flen har gott vatten och gott om vatten. ”Ett av de godaste kranvattnen i Sverige. Ett vatten med en spröd, fin ton och som bjuder in till stora klunkar. En briljant törstsläckare” säger Svenskt Vattens jury år 2020.

Kommunen har svag lokal ekonomi. Skatteintäkterna är låga trots att skattesatsen är hög (33 procent). Bara 72 procent har jobb, det är annars 80 procent i Sverige. Medianinkomsten är 24.125 kr per månad, den elfte lägsta i Sverige. 21 av 100 Flenbor försörjs helt med sociala ersättningar.

Flen utmålar sig själv som en mysig köping i en vacker landsbygd men det är inte vad statistiken visar och vad media rapporterar. Platsen identitet stämmer dåligt med dess image. Jag gillar Flen men min åsikt är en sak, fakta en annan.

Flen har tillsammans med Pajala näst sämst skolresultat i Sverige (Tomelilla är sämst). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gjorde år 2016 en undersökning av Sveriges grundskolor och Flen hamnade då på plats 288 av 290. Enligt Lärarförbundet har lärarna i Flen lägst behörighet i Sverige, de är ”sämst av de sämsta”. I SCB:s mätning får grundskolan i Flen 4,5 och gymnasieskolan 3,5.

Invånarna mår inte bra. Kommunen hade år 2019, innan covid fick sjukskrivningstalen att öka, 7,4 procent sjukskrivna bland sina anställda. Det är nästan 1 procent högre än snittet för Sverige. Andelen som är över 65 år är 29 procent, högst i Sörmland. Integrationen går knackigt för Flen som har tagit emot många invandrare, nu senast flyktingar från Ukraina. I stadsdelen Salsta bor nästan ettusen somalier, en invandrargrupp där det kulturella avståndet är som längst mellan infödda och invandrade enligt de attitydmätningar som gjorts av Högskolan i Gävle.

I SCB:s indikator för trygghet får Flen betyg 5,4 (av 10), och enligt Brottsförebyggande rådet har Flen en anmärkningsvärt hög andel unga dömda för brott: sju procent av alla ungdomar som är 15–19 år. I går var det val i Sverige. Sörmland är ett av de län i landet som har lägst valdeltagande och Flen ligger 1,7 procent under genomsnittet. Befolkningen har enligt SCB minskat med –2,3% mellan 2018 och 2021.

Utanför Sörmlands kust ligger tretton bebodda öar: Skansen, Risö, Rågö, Krampå, Hartsö, Ringsö, Långö, Sävö, Lacka, Långholmen, Askö, Hänö och Daggungarna. De ska ingå i en bobarhetsanalys som Nordiska skärgårdssamarbetet nu påbörjar med öar längs den svenska kusten, från Aspöja till Gräsö. Livet på öarna kan jämföras med livet i Flen. Jag tror inte att 44 procent av öborna avskyr sin hemort.

Publicerat

Bobarhet – ett hus med 45 fönster

Text: Christian Plejel

Våren 2020 sade president Tarja Halonen till en grupp studenter: ”Hållbarhet är som ett hus med 17 dörrar: vilken dörr man än väljer kommer man in i samma hus”.

Vi säger att bobarhet är som ett hus med 45 fönster. Vilket fönster man än öppnar så kikar man in i samma hus. Om man är en nyfiken person tittar man in genom alla fönster och då får man en bra bild av vad som finns därinne.

Huset står på fyra hörnstenar:

Den första hörnstenen är öborna själva. Metoden bygger på deras kunskap, intresse och nyfikenhet. De är sina egna forskare, de blir upptäckstresande på sin egen ö. Det kallas medborgarforskning och ger tillgång till data som annars inte finns att få tag på. Bilden av ön får växe underifrån och upp.

Den andra hörnstenen är avstånd: verkliga avstånd, upplevda avstånd, politiska avstånd, kulturella avstånd, avståndets betydelse för öns energiförbrukning, havets vida ytor och avstånd, sociala avstånd, samt det unika och underbara i att vara något som ligger långt bort.

Den tredje hörnstenen är sprucken i två, liksom de flesta ö-samhällen som har en identitet på vintern och en annan på sommaren. Öar är schizotoper = landskap kluvna i två identiteter. De är samhällen där vintersamhället och sommarsamhället är i konflikt med varann vilket påverkar öns ekonomiska, sociala och ekologiska sundhet.

Den fjärde hörnstenen är den lokala ekonomin. Vad omsätter ön, vilken är öns BLP (bruttolokalprodukt), hur mycket pengar läcker ön till fastlandet? Hur funkar affärsekosystem och arbetsmarknad? Är ön ett mysigt ställe att tillfälligt besöka, eller är den en fungerande livsmiljö, en bobar plats?

Det är på dessa fyra hörnstenar som bobarhets-huset är byggt, med sina 45 fönster (= indikatorer).

Var nyfiken. Öppna alla 45 fönster för att få veta vad du inte visste om din egen ö.

Publicerat

Att tänka baklänges

Text: Christian Plejel

Ulla Mattsson-Wiklén och Mathias Bergman, foto Carmela Johansson/Yle 2.5.2021. https://svenska.yle.fi/a/7-1531102

Ibland ska man tänka baklänges. Man börjar inte nu och tänker framåt, utan någonstans i framtiden där man vill att något ska ha hänt. En förändring, en förbättring, en förebild man vill nå. Och så funderar man ut hur man ska ta sig dit. Det kallas backcasting på engelska och är motsatsen till forecasting som är att göra prognoser. Backcasting är tvärtom, man tänker baklänges i stället för framlänges (som vi brukar). Man beskriver en önskvärd framtid och sedan arbetar sig bakåt och identifiera planer, program, politik och pengar som kopplar ihop att den önskade framtiden med nuet. Det var professor John Robinson från Toronto som först utvecklade det här tankesättet år 1990.

I juni, före semestern, fick jag två dokument av Mathias Bergman, en skarp kille på Houtskär som gick kursen i bobarhet vid Åbo Akademis Skärgårdsinstitut (Se Yles artikel: Deltagare i bobarhetskurs vill locka fler att flytta till Houtskär – målet är att utveckla en bobarhetsplan att jobba vidare ifrån). Dokumenten var dels Pargas stads strategi (12 sidor, pdf), dels Vägkarta för en framtida livskraftig åboländsk skärgård via hållbara infrastrukturlösningar (36 sidor, pdf).

Nu är semestern slut, nu har jag läst dem. Pargas strategi behandlar fyra områden: hållbar utveckling, bättre välmående, starkare attraktivitet och skapa tillsammans. Den ligger alltså ganska nära det vi gör i bobarhetsarbetet. En stor del av Pargas strategi handlar staden, en mindre del om skärgården där man vill skapa starkare attraktivitet genom att ”utveckla kommunikationerna för att göra skärgården mer tillgänglig för alla” och ”bättre förutsättningar för distansjobb”. Utvecklingen ska vara hållbar genom ”färdiga koncept för hållbar året-om-turism i skärgården” och man ”stöttar och förespråkar miljöcertifiering av turismtjänster i skärgården” samt ”koordinerar, kommunicerar och förverkligar framtidens behovsbaserade nät av skärgårdsförbindelser.” Det är goda ansatser men inte budgeterade.

Den åboländska vägkartan är mer utarbetad samt budgeterad. Den omfattar 1. Fysiska förbindelser 2. Digitala förbindelser 3. Bostäder 4. VA samt 5 Företagsamhet. Jämfört med bobarhetsanalysen kan man säga att ekosystem, energi, offentlig service och välmående människor saknas, men delar av dessa återfinns ändå i delarna 1-5.

Här finns god förståelse för skärgårdens behov och kloka förslag såsom att:

  • revidera den föråldrade skärgårdslagen som styr förbindelsebåtstrafiken.
  • göra förstudier av elbåtsförbindelser Åbo-Nagu-Åbo och Pargas, Kimitoön och Hangö.
  • ökat och förlänga hybridboende genom en distansarbetshub.
  • producera mer bostäder, öka ortens synlighet ur boendeperspektiv
  • återuppliva dödsbohus.
  • skapa en ”Skärgårdens byggordning” för hybridboende och deltidsboende.
  • införa en servicesedel för inflyttningscoaching.
  • sätta rättvisare priser på vattentjänster så att inte fast bosatta drabbas oskäligt av säsongsfluktuationer.
  • ökad bobarheten på öar ur VA-synpunkt.

Imponerande! Här finns också en grov beräkning av de investeringar som behövs. Det är Anders Jungar vid PBI som tillsammans med Kimitoöns kommun, Pargas stad, Skärgårdsdelegationen, företag, entreprenörer och privata investerare har tagit fram. 

Vad har nu detta med att tänka baklänges att göra? Jo, man kan använda bobarhetsanalysen för att göra en backcasting. Hur mycket mer bobart kan samhället Houtskär bli om man genomför de åtgärder som föreslås? Då behövs en sammanställning av Houtskärs nuvarande bobarhet, och en bedömning av hur den påverkas av åtgärderna till år 2030. Den kan göras av Houtskärsborna som en del av deras projekt. En bottom-up revision av vad en överordnad myndighets planer innebär för ett litet lokalsamhälle. Intressant för alla, nerifrån och upp, uppifrån och ner, för de sidoordnade ö-projekten i TEM, för forskare och politiker.