Inlägg

Publicerat

Folkräkning

Text: Christian Plejel

Och det hände sig vid den tiden att allt folket i Sottunga skulle räknas. Det gällde såväl bofasta, arbetsfolk, fritidsboende som besökare.

De skattskrivna är 113 men några är sjömän, några jobbar i stan och några studerar, varför det egentliga antalet personer som vistas på ön en vinterdag är 97.

Det finns gästarbetare på ön, arbetsfolk som är på Sottunga 200 dagar om året, samt bemanningspersonal som arbetar under turistsäsongen, cirka 8 personer under 60 dagar. Det finns också ett par distansarbetare som är på Sottunga halva året.

De fritidsboende bor i 120 stugor, i medeltal 2,3 personer per stuga under 50 av årets dagar.

Besökarna, som kommer på egen köl, med husbil eller hyr en stuga, vistas sammanlagt 3.200 persondagar på ön, varav de flesta i juli.

I ett diagram synliggörs den sammanlagda mänskliga närvaron på Sottunga, månad för månad. Man ser att det är stor skillnad på januari och juli men vad spelar det för roll?

Låt oss räkna på mat, till exempel. I  januari går det åt 1 ton grönsaker och 1 ton potatis, 450 kilo kött och fisk, 500 liter mjölk och 15.000 koppar kaffe till människorna på Sottunga.

I juli går det åt 10 ton grönsaker och potatis, 2 ton fisk och kött, flera tusen korvar, 50.000 koppar kaffe och 200 kilo godis och choklad och glass. Nästan all denna mat ska transporteras till Sottunga, inpackad i ett ton plast. När juli-maten är uppäten blir den 15-20 kubikmeter urin och ett halvt ton fekalier (som bajs heter på fint språk) från vilket så småningom 65 kilo fosfor letar sig ut i vikar och sund.

Folkräkningen visar att det sociala, ekonomiska och ekologiska trycket på Sottunga skiftar stort över året. Så tänkte väl inte Augustus och Quirinius när de för tvåtusen år sedan tvingade Josef och Maria de 13 milen till Betlehem.

Men så tänker vi, som försöker förstå vad som gör en ö bobar.

Läs mera om delområde 1, platsens identitet i Handbok i bobarhet.

Publicerat

Indikator 7 och 8 – när ljusen slocknar på irländska Dursey

Text: Christian Plejel

Får på bete.
Att ta en båt ut till Dursey Island i det yttersta sydvästra hörnet av Irland är omöjligt på vintern, eftersom Dursey Sound är farligt och förrädiskt. Det enda sättet att ta sig till ön är med linbana – som öppnades 1969.

Jag besökte Dursey vintern 2013, strax innan det blev förbjudet att frakta djur inklusive fårhundar med linbanan.

Här kan du se linbanans färd:

I mars i år togs linbanan ur drift för reparationer. I juni togs en tillfällig färja i trafik men ännu i december är linbanan inte färdig och det är oklart när den kommer att vara igång, rapporterar Irish Examiner. Öns två bofasta invånare, åtta bönder och många fritidshusägare, deltidsboende och besökare har inte längre möjlighet att ta sig till ön.

Martin Sheehan har nötkreatur och får på ön. Fåren klarar sig över vintern, men om linbanan inte är igång den 1 februari kommer korna att svälta.

Martin Sheehan är också ordförande för Dursey Island Development Association. Till Irish Examiner säger han: ”När linbanan öppnades 1969 fanns det 50 bofasta på ön. När skolan stängde på 1970-talet förändrade det dynamiken och många människor flyttade till fastlandet.”

Han fortsätter: ”Dursey överlevde the Great Famine (den stora svälten 1845–1852), första världskriget och flera lågkonjunkturer, men jag vet inte om den kommer att överleva det här.”

För första gången på 420 år slocknar ljusen på Dursey. Dursey ligger inte längre än 374 meter bortom Dursey Sound, ön har hamnat ouppnåeligt långt bort.

Skärmdump av tidningen Irish Examiner:

Bekanta dig gärna med bobarhetsanalysens indikator 7: Tillgänglighet och indikator 8: Upplevt avstånd i delområde 1 i bobarhetshandboken.

 

Publicerat

Habitability-verkosto kokoontui Pellingissä | Habitability-nätverket samlades på Pellinge

(På svenska längre ner)

Gruppbild med människor som står på en bro.
Foto: Pia Prost.

Habitability-verkosto kokoontui Pellingissä

Saaristoverkosto Habitabilityn toinen fyysinen kokoontuminen järjestettiin Pellingissä. 14.–16. marraskuuta 2022 järjestettyjen teemapäivien aiheena oli makea vesi eli asuttavuusanalyysin kolmas osa-alue.

Lue artikkeli kokoontumisesta.

***
Habitability-nätverket samlades på Pellinge

Pellinge var målet när skärgårdsnätverket Habitability för andra gången samlades till en fysisk träff. Temat för dagarna den 14–16 november 2022 var vatten och avlopp, det vill säga bobarhetanalysens delområde 3.

Läs mera om vad vi gjorde: https://www.abo.fi/centret-for-livslangt-larande/habitability-natverket-samlades-pa-pellinge/

Publicerat

Bobarhet bygger på öbornas engagemang

Forum för skärgårdsforskning (2.12.2022, kl. 9–12) har som tema: Bobarhet på öbornas villkor – medborgarforskning i praktiken.

Bobarhet – att göra en bobarhetsanalys – är medborgarforskning.

Under forumet diskuteras medborgarforskning ur olika synvinklar.

Christian Pleijel från Kökar talar under rubriken Habitability – bobarhet, ett koncept som bygger på öbornas engagemang .

Inför forumet intervjuades han i Svenska Yle på temat. Du kan lyssna på inslaget här:

På forumet deltar också:

Malin Fredriksson, Åbo Akademis bibliotek: Vad räknas som medborgarforskning?

Erfarenheter av medborgarforskning från:

Ekonomisk forskning – Wilhelm Barner Rasmussen, Internationell marknadsföring, ÅA
Marinbiologisk forskning – Tiina Salo, Miljö- och marinbiologi, ÅA
Samhällsvetenskaplig forskning – Kenneth Nordberg, Regional utveckling, ÅA
Geografisk forskning – Liliana Solé Figueras, Geografi, Åbo universitet

Forumet är öppet för alla med intresse för skärgårdsfrågor, medborgarforskning och öars bobarhet. Det arrangeras vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, Fabriksgatan 2 (rum Kosmos), Åbo.

Arrangörer är Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi och Skärgårdshavets UNESCO biosfärområde. Evenemanget är ett miniprojekt inom öppen vetenskap vid Åbo Akademi.

Publicerat

Varför?

Text: Christian Plejel

Varför kollar man upp sin bobarhet? Christian berättar:

Varför kollar man upp sin bobarhet? Svaret är enkelt: det är som att besiktiga bilen. Man vill veta om den är säker att köra, om något behöver åtgärdas, om man klarar miljökraven. Man bestämmer inte själv vad som ska gås igenom, det finns en bestämd, väl genomtänkt procedur. Och det kostar knappt nånting.

Jo jag vet att en ö inte är en bil. Men det är ganska likt: man kollar hur slitet samhällsmaskineriet är, hur många som får plats, avstånd hit och sträckor dit, utsläpp, avgaser och avlopp, kyla, värme och drivmedel, vad ö-livet har för pris och vad det kostar att hålla igång med avgifter och skatter, om det är säkert och bra för barn, vad nya ägare ska tänka på och om det skulle kunna rymmas fler.

Det finns en skillnad: man är många som besiktigar sin ö. Man gör det tillsammans, alla som äger och använder ön. På det viset får alla reda på i vilket skick den är.

När det är klart får man ett ifyllt protokoll. Man har tagit reda på vad som är bra och vad som är dåligt. Man vet om bilen är körbar och om ön är bobar.

Publicerat

Sent i november på Pellinge

Text: Christian Plejel

Karta övre Pellinges öar.

I dag 17 november är internationella toalettdagen och vad kunde vara passligare när man är på Pellinge och har jobbat med indikator 18: avlopp.

Pellinge är en liten ögrupp fem mil öster om Helsingfors. De större öarna är Stor-Pellinge 9,6 km2, Lillpellinge 2,8 km2 och Ölandet 3,0 km2 som alla är förbundna med broar med varandra. En vajerfärja över ett 300 meter brett sund förbinder skärgården med fastlandet i norr.

Här bor 249 människor året om. Det finns också 1.840 fritidsboende i drygt 600 sommarstugor och Pellinge besöks av omkring 17.000 turister varje år. En orsak till det stora antalet besökare är att Tove Jansson hade en stuga på Klovharun, tjugo minuters båtfärd ut i Pellinge södra skärgård. Här var hon som barn och hit kom hon tillbaka som femtiåring, byggde en stuga och bodde april-september i 28 år.

De flesta besökarna kommer sommartid. Samhället utvidgas exceptionellt under sommaren och drar ihop sig under vintern. En novemberdag som i dag är antalet människor på Pellinge drygt tvåhundra, men en sommardag är här två och ett halvt tusen människor som kör bil och båt, tankar, äter mat, produverar matsopor och farligt avfall, går på toan, behöver kylas eller värmas, önskar trygghet, service och upplevelser.

Pellinge är som en blåval, ett djur vars hjärta slår 40 gånger i minuten uppe vid ytan men bara 2 gånger i minuten när den är djupt nere och fångar krill. Valen anpassar sig efter förhållandena. Det gör också Pellinge, som har två skilda livsrytmer. Det gäller elförbrukning, färjeturer, mobilnät, betaltransaktioner, hälsovård, vatten och avlopp. Det går åt 20 kubikmeter färskvatten på Pellinge en dag sent i november, men 400 kubikmeter per dag mitt i juli. Samma blir mängden avloppsvatten.

FN har ett mått på turism som kallas tourist-to-local ratio, alltså hur många turister en destination tar emot per år per bofast. Enligt FN har Andorra världsrekordet med 33:1. Bland städer toppar Miami statistiken med 16 besökare per bosatt, följd av Las Vegas med 10:1. Manhattan som är en ö med 1,63 miljoner bofasta har 13,5 miljoner turister = 8:1. Om FN skulle räkna ut värdet på Pellinge skulle det bli 18.840 besökare på 249 bofasta = 76:1. Om samma förhållande skulle gälla Borgå med femtitusen invånare skulle staden ha nästan fyra miljoner besökare per år.

Det är sent i november. Samhället har dragit ihop sig. Ingen vet vart muminfamiljen har tagit vägen. Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet och den lilla homsan har haft möte om bobarhet. Hur ska det gå?

Publicerat

Habitability-workshop 4 hölls på Pellinge

Suomeksi alla.

Människor på promenad på en byaväg.

Habitability-projektets workshop 4 genomfördes som fysisk träff i Pellinge, Borgå, den 14–16 november 2022. Temat var färskvatten.

Här kan du lyssna på Yle Östnylands intervju med Pellingebon och yrkesfiskaren Marie Kellgren som deltog i workshoppen.

Här också en inspelning av Camille Dresslers presentation om Scottish Islands Federation (öppnas i Youtube). Se också Scottish Islands Federations webbplats.

Läs mera om verksamheten inom temanätverket Habitability.

***

Habitability-verkoston neljäs työpaja toteutettiin lähitapaamisena Pellingissä 14-16.11.2022. Teemana oli makea vesi.

Pellinkiläinen ammattikalastaja Marie Kellgren osallistui verkoston tapaamiseen. Tässä Ylen hänen kanssaan tekemä haastattelu (ruotsiksi) asuttavuuden haasteista ja verkoston mahdollisuuksista.

Tallenne Camille Dresslerin esitelmästä Scottish Islands Federation -järjestöstä (avautuu uuteen välilehteen Youtubessa). Katso myös Scottish Islands Federationsin nettisivut.

Lisää Habitability-verkoston toiminnasta.

Pellingin metsästysseuran Jon Englund esittelee seuran uutta rakennusta jossa saalista pystytään käsittelemään hygienisesti. Kuva: Mia Henriksson
Publicerat

Number One

Text: Christian Plejel

Vyn från en bilruta, framåt när bilden kör i mörker.
Foto: Christian Plejel

På väg hem i min gamla pickup. Det är slutet av oktober, beckmörkt ute, radion spelar en låt av Bryan Adams. Han sjunger ”you’re Number One”. Jag tänker att det är just vad jag varit med om i kväll, på Kumlinge.

Bobarhetsgänget har gjort en halvtids-bobarhets-redovisning. 18 personer var på plats varav nästan alla är engagerade i olika områden. Kommundirektören var med, det var kommunfullmäktiges ordförande också, och en av de två lokala bobarhetscoacherna: Satu Numminen, som sade: ”Bobart är när det finns sånt som folk behöver.” Smart! Den andra coachen – Airi Pettersson – är på landsbygdsriksdagen på Kimitoön.

Det är första gången som någon ö har kommit så här långt. Kökar var visserligen först, där uppfanns metoden för två år sedan. Men det fanns en del barnsjukdomar. Vi tog den till skärgårdsverkstan vid Åbo Akademi och lagade upp den. Alla områden gicks igenom, den fick nya indikatorer, en handbok och mera kraft. Fler prostkrafter under huven och en lundbergar-turbo.

En särskilt begåvad titt på sin egen ö har Kumlingeborna gjort genom att ta reda på hur mycket de mantalsskrivna verkligen vistas på Kumlinge . Svaret finns i bifogade cirkeldiagram. Man kan se att 61 personer nästan aldrig lämnar ön (355 dagars närvaro). Många som är skrivna här tillbringar mer än halva året på annan ort, tex på jobb,och därmed bara hemma cirka 160 dagar per år. Det finns också 5 mantalsskrivna som aldrig är här.

Kumlinge blir nog den första ö som har gjort hela analysen färdig. De räknar med att vara klara om en dryg månad. Det är fantastiskt, de är Number One.

Publicerat

Det blir dubbelt större hål i skärgårdsbons plånbok

Text Christian Plejel

Bild: ”Kometen kommer” av Tove Jansson. Bildmontage Christian Plejel.

De tre åländska skärgårdskommunerna Föglö, Kumlinge och Sottunga är i full gång med bobarhetsanalyser. Nu har de mätt priserna på dagligvaror så som potatis, kaffe, mjölk och havregryn. Om priserna är högre i skärgården än i stan kan det bidra till utflyttning och svag inflyttning.

Alla lider vi av prisökningarna på grund av kriget i Ukraina, sanktionerna mot Ryssland och dåliga skördar. Alla påverkas vi av att lantbrukarna pressas av höga priser på el, diesel och gödningsmedel och av att matpriserna i butikerna stiger som en följd av det.

På ett år har kaffet blivit 39 procent dyrare, gurkan 37 procent, citronerna 34 procent, blomkålen 32 procent, mjölet 27 procent och mjölken 24 procent. Alla får vi större och större hål i plånboken även om några priser – tobak, vindruvor, äpplen och potatis – ligger still. Enligt Statistikcentralen har livsmedelspriserna i medeltal stigit med 14,5 procent på ett år.

Bobarhetsgrupperna har tagit reda på priserna på 15 dagligvaror i sju skärgårdsbutiker och jämfört dem med priserna på exakt samma varor i tre matvarubutiker i Mariehamn under en och samma vecka, 17-23 oktober 2022. Konkret medborgarforskning alltså.

Prisskillnaden är i medeltal 16 procent. Den varukorg som mariehamnaren betalar 100 euro för, måste skärgårdsbon betala 116 euro för. Det har blivit dubbelt större hål i skärgårdsbons plånbok, alltså 14,5 + 16 euro, fastän stadsbon och skärgårdsbon har samma löner för samma jobb och betalar ungefär samma skatt.

De små butikerna är viktiga för att kunna leva i skärgården. Det är inte alla som har möjlighet att ta sig till de stora butikerna. Skillnaden beror på om det är små eller stora butiker, inte på transportkostnaderna som butikerna kompenseras för av landskapet. Närbutikernas sortiment är stort: Sottunga har 2.900 varor i kassaregister, Kökar har 4.800, och de tar hem allt vad kunderna önskar. Åt priserna gör de vad de kan – de vill ju inte att kunderna flyttar bort.

Det blir allt mer folktomt i skärgården vintertid. Obobarhetshålen växer. Det gör också hålen i skärgårdsbons plånbok.

 

Publicerat

Indikator 24 – då och nu på Åstol

Text: Christian Plejel

Vy över ön Åstol.
Bild: Pål-Nils Nilsson, Public domain, via Wikimedia Commons

Åstol är en ö bara 600 x 400 meter stor med 173 vita trähus tätt sammanpackade som täcker större delen av ön. Den ligger på den svenska västkusten, norr om Göteborg. Se till exempel denna 18 sekunders film från sommaren 2018.

Öborna levde på att fiska sill. På 1930-talet fanns här 20 båtar som trålade på Nordsjön och låg ute från slutet av februari till oktober, enda avbrott var 14 dagars hembesök kring midsommar. Det var ett ytterst hårt liv till havs som förenades med en ytterst krävande religion på land: man skulle arbeta och reda sig själv, leva i måttfullhet och inte skylla sina misslyckanden på andra.

Nästan alla Åstolbor hörde till Pingstkyrkan. Här fanns tre kyrkor, tre banker och tre butiker i ett väl integrerat samhälle med ett väl fungerande affärsekosystem. Ingen industri, ingen jord, inga turister. Främlingar och sommargäster var länge inte särskilt populära på ön. ”Vi klarar oss bra utan dem” var den allmänna inställningen.

Med fiskekrisen på 1970-talet bröts systemet sönder. ”Di utsocknes” fick in en fot på ön. Idag bebos hälften av husen av deltidsboende 80 dagar per år. Tillsammans utgör alla boende på ön cirka 500 personer men mantalet är 169 (2021).

Åstol har rest sig. Det är ett starkt varumärke. Här finns sju aktiva föreningar, man har lyckats integrera infödda och inflyttare, kan ta emot 800 gäster per dag, håller butiken öppen dygnet runt, fiskar torsk, räkor och hummer. Här finns ingen som tänker misslyckas. Ett nytt affärsekosystem har vuxit fram runt öns turistnäring.

Här har jag varit på möte med en grupp forskare från Södertörns högskola: Paulina Rytkönen, Tommy Larsson Segerlind, Gustaf Onn och Håkan Tunón. De ska starta ett svenskt nätverk kring skärgårdsforskning och är inga bildningssnobbar utan vill samarbeta tätt med skärgårdarnas intresseorganisationer, med tjänstemän som har ansvar och intresse för skärgårdsfrågor, och med kunniga, engagerade öbor. Därför var till exempel Lotten Hjelm, Maija Häggblom, Sten-Åke Persson, Anette Larm Johansson, Håkan Mauritzon och undertecknad inbjudna. Vi pratade bostäder, nya säsonger, skev demografi, färjeavgifter, bobarhet, omlandsanalys och annat som det borde grävas i och forskas på till exempel hur man beskriver och förstår öars affärsekosystem.