Text: Christian Plejel
Greening the Islands (GTI) är en organisation för små öar jorden runt, till exempel Curaçao, Sankt Maarten, Sankta Helena, Palau, Samoa, Vanatau, Chumbe, Kerhannah, Syros, Elafonisos, Dh-Rin’budhoo, Cres, Minorca och Eigerøy i Norge.
De har stöd av universitet så som Kanarieöarnas Tekniska Institut och University of Strathclyde och stöd från ö-organisationer som CPMR, ESIN, NESOI, INSULEUR, OTIE och SMILO.
GTI ger ut en tidning och har bett mig beskriva vad bobarhet är. Det har jag gjort och det blev den inledande artikeln i senaste numret av GTI Magazine som utkom den 31 maj 2024.
Jag berättar om Kökar, om att hållbarhet är viktigt för oss men att vi utvecklade en egen variant som vi kallar bobarhet, vad vi därigenom kom på, och vad vi gjorde med resultaten.
Kanske läser nu kungen av Tonga om vad Kökarborna hittat på. Eller så sitter Jürgen Ritter, borgmästare på Helgoland och funderar på om det här är något för Helgoland. Tänk om de som bor på Simbéri läser om bobarhet och tänker att Kökar liknar deras ö i storlek och befolkning. Det var utanför Simbéri som den urstarke Sollentuna-sonen Carl Emil Pettersson förliste 1922, gifte sig med en prinsessa, hittade en av världens största guldfyndigheter och blev Efraim Långstrumps förebild.
Nu blev det inte så. I stället blev jag kontaktad av Aurèle André på ön Rodrigues, som hör till Mauritius i Indiska Oceanen, utanför Madagaskar, och som är Afrikas mest välskötta stat.
Rodrigues har 41.000 invånare i 14 kommuner och är en självständig del av Mauritius med egen riksdag och regering. Låg barnadödlighet, tre barn föds per kvinna, alla barn går i skola från 5 till 16 års ålder, stor miljömedvetenhet bl a Indiska Oceanens största bestånd av havssköldpaddor, stort beroende av fossila bränslen, någorlunda välbalanserad ekonomi, egen för att inte säga egensinnig kultur.
De vill jobba med sin bobarhet, det ska bli spännande!
Bobarhet – Introduktion för medborgarforskare är ett praktiskt litet häfte som förklarar processen bakom bobarhetsanalysen.