Häromdagen lämnade jag manus till en bok i serien European Essays on Landscape and Nature. Min bok handlar om den skärgård jag bor i, från Kotka i öster till Västervik i sydväst. Skärgården är övergödd, överbefolkad under sommaren och underbefolkad om vintern, underfinansierad, ålderstigen, underrepresenterad och idealiserad. Kanske är skärgården utrotningshotad?
Jag beskriver naturlandskapet, det sociala landskapet och det tekniska landskapet – som jag ser dem från min utgångspunkt på Kökar, mitt i skärgården. I bokens avslutande kapitel reser jag till år 2040 och försöker fatta om den fortfarande är bobar, då.
Seminariet kring Habitability-verktyget, som utvecklats för utvärdering av livskraft och hållbarhet i skärgårdssamhällen, samlade en publik på 50 intresserade, som fick höra om och diskutera varför verktyget har utvecklats och hur det i praktiken kan användas. En central del av webbinariet var också diskussionen om hur verktyget kan tillämpas bredare på landsbygdsområdena i Fastlandsfinland.
Saaristoyhteisöjen elinvoiman ja kestävän kehityksen tarkasteluun kehitettyä Habitability-työkalua käsittelevä seminaari keräsi lähes 50 kiinnostunutta kuulemaan ja keskustelemaan, miksi työkalu on kehitetty ja kuinka sitä käytännössä sovelletaan. Tärkeässä osassa webinaaria oli myös keskustelu siitä, kuinka työkalua voitaisiin soveltaa laajemmin Manner-Suomen maaseutualueille.
Det är inte lätt att beskriva vad trygghet är. Vad gör min bygd pålitlig, stabil, måttligt obekymrad, utan risker, akuta hot och fara? Vad gör livet lugnt och utan rädsla där jag bor? Vad garanterar min säkerhet? Vad får mig att bo kvar eller fly?
I bobarhetsmodellen är trygghet indikator 41. Vi pejlar nivån av brott och konflikter där man bor, är hälsan och hälsovården bra? Hur är det med pengar och fungerande wifi? Det är aspekter av trygghet som är viktiga i glesbygder och på öar, om man ska flytta dit eller bo kvar.
Jag läser om familjen Lundgren i min lokala tidning. De har flyttat från en otrygghet. De talar om våld, droger, ett skolsystem som havererat och en vård där det känns omöjligt att få hjälp. Men så sätter de ord på vad de har flyttat till:
…”hälsade på en kompis och jag minns att hon aldrig låste bilden, det var fascinerande.”
”I somras såg vi en bil där dörren var öppen och det låg en mobil i förarsätet.”
”Vi kom in på pizzerian och ingen kollade upp på oss utan alla bara fortsatte äta. Så är det inte i Upplands Väsby. Där följer alla uppmärksamt med vilka som kommer in i lokaler som pizzerior, ifall man skulle behöva vara på sin vakt.”
”Vi gillade verkligen att besöka Ämbetshuset och få göra våra ärenden med riktiga människor i stället för att sitta i evighetslånga telefonköer.”
…”familjekaféet i församlingens lokaler. Det vara bara att kliva på och gå in. I Upplands Väsby var dörren låst och de kom och öppnade. Bara den skillnaden.”
Tack Linda och Andreas för era tydliga beskrivningar av vad trygghet är.
Hur bobara är öarna i Borgå skärgård? Det här utreder nu Emsalö, Vessölandet och Pellinge i ett gemensamt projekt. Projektet med tidsplan finns sammanfattat i denna affisch.
Vill du delta? Kan du bidra? Hör av dig!
Du kan klicka på bilden för att se den i större format.
Asuttavuuskonsepti sai lämpimän vastaanoton Brysselissä! Euroopan pienten saarten verkosto, jossa myös Suomi on edustettuna, nosti EU-tason keskusteluun saariyhteisöjen yhteisiä haasteita ja mahdollisuuksia.
****
Bobarhetskonceptet togs väl emot i Bryssel! Organisationen för små öar i Europa, där också Finland är representerat, lyfte gemensamma utmaningar och möjligheter till diskussion på EU-nivå.
Habitability-hankkeen 5. työpajassa on teemana energia, joka on yksi asuttavuusanalyysin osa-alueista. Työpajassa (2.2.2023) käytetään esimerkkinä Västanfjärdiä, joka on osa Kemiönsaaren kuntaa.
Habitability-projektets femte workshop har temat energi, som är en av bobarhetsanalysens delområden. På workshopen (2.2.2023) används Västansjärd som exempel. Västanfjärd är en del av Kimitoöns kommun.
According to projections, swathes of rural Europe will continue to experience shrinking, ageing populations – none more so than island communities. Throughout the continent, governments and communities are trying to answer the same question: can island depopulation be reversed?
For a community to function, there must be enough people to fill roles in sectors such as education, transport, food provision – as well to provide general support and friendship. This makes maintaining a sufficient working age population one of the greatest risks to the wellbeing of islanders – and the future of many island communities.
In short, this is what Habitability is all about.
The grant programme European Local Cross-Border Investigative Journalism supports professional journalists to share intriguing and engaging local stories that could be of interest to citizens all over Europe. This group of journalists have looked into the uncertain future of European Islands.