För livskraftiga och bobara skärgårds- och vattenområden. | Elinvoimaisesti ja kestävästi asutut saaristo- ja vesistöalueet.
Webbplatsen arkipelaget.se uppmärksammar aktualiteter i Arkösunds och Sankt Annas skärgård i Östergötland, Sverige.
Krafterna bakom Arkipelaget gjorde i höst en studieresa till Åland och har skrivit en artikel om bobarhet på Kökar.
Seminariet kring Habitability-verktyget, som utvecklats för utvärdering av livskraft och hållbarhet i skärgårdssamhällen, samlade en publik på 50 intresserade, som fick höra om och diskutera varför verktyget har utvecklats och hur det i praktiken kan användas. En central del av webbinariet var också diskussionen om hur verktyget kan tillämpas bredare på landsbygdsområdena i Fastlandsfinland.
Saaristoyhteisöjen elinvoiman ja kestävän kehityksen tarkasteluun kehitettyä Habitability-työkalua käsittelevä seminaari keräsi lähes 50 kiinnostunutta kuulemaan ja keskustelemaan, miksi työkalu on kehitetty ja kuinka sitä käytännössä sovelletaan. Tärkeässä osassa webinaaria oli myös keskustelu siitä, kuinka työkalua voitaisiin soveltaa laajemmin Manner-Suomen maaseutualueille.
Text: Christian Plejel
Det är inte lätt att beskriva vad trygghet är. Vad gör min bygd pålitlig, stabil, måttligt obekymrad, utan risker, akuta hot och fara? Vad gör livet lugnt och utan rädsla där jag bor? Vad garanterar min säkerhet? Vad får mig att bo kvar eller fly?
I bobarhetsmodellen är trygghet indikator 41. Vi pejlar nivån av brott och konflikter där man bor, är hälsan och hälsovården bra? Hur är det med pengar och fungerande wifi? Det är aspekter av trygghet som är viktiga i glesbygder och på öar, om man ska flytta dit eller bo kvar.
Jag läser om familjen Lundgren i min lokala tidning. De har flyttat från en otrygghet. De talar om våld, droger, ett skolsystem som havererat och en vård där det känns omöjligt att få hjälp. Men så sätter de ord på vad de har flyttat till:
…”hälsade på en kompis och jag minns att hon aldrig låste bilden, det var fascinerande.”
”I somras såg vi en bil där dörren var öppen och det låg en mobil i förarsätet.”
”Vi kom in på pizzerian och ingen kollade upp på oss utan alla bara fortsatte äta. Så är det inte i Upplands Väsby. Där följer alla uppmärksamt med vilka som kommer in i lokaler som pizzerior, ifall man skulle behöva vara på sin vakt.”
”Vi gillade verkligen att besöka Ämbetshuset och få göra våra ärenden med riktiga människor i stället för att sitta i evighetslånga telefonköer.”
…”familjekaféet i församlingens lokaler. Det vara bara att kliva på och gå in. I Upplands Väsby var dörren låst och de kom och öppnade. Bara den skillnaden.”
Tack Linda och Andreas för era tydliga beskrivningar av vad trygghet är.
Artikeln om familjen Lundgren är publicerad på Ålandstidningens webbplats den 17 november (bakom betalmur): https://www.alandstidningen.ax/nyheter/de-flyttade-aland-och-tryggheten
Text: Christian Plejel
Befolkningsstatistik är både intressant och kul. Här i Finland har vi hållit på med statistik sedan 1748, då Tabellverket grundades för att få bättre kunskap om folket i landet som då var både Finland och Sverige. Helst ville man öka folkmängden – en stor befolkning sågs som grunden till rikets styrka och ekonomiska utveckling. Uppgifterna om befolkningen som sammanställdes i varje socken skickades in till centrala myndigheter i Stockholm, först till Kanslikollegiet och senare till Tabellkommissionen, som 1858 övergick i Statistiska Centralbyrån.
Öka folkmängden tänker vi också på inom bobarhet. Befolkningen är grunden till öns styrka och ekonomiska utveckling, ett tecken på att samhället fungerar väl, är attraktivt. Våra ösamhällen tappar generellt sin fasta befolkning – men fritids-/deltidsbefolkningen ökar. För att förstå vad som händer måste man först ha reda på befolkningstalen, sedan kan man fråga folk varför de flyttar hit och dit. Nuförtiden är insamlingen lättare.
Pellinge i Borgå skärgård med 250 bofasta har som en del av sin bobarhetsanalys sänt ut en enkät och fått 224 svar på den svenska versionen och 58 svar på den finska enkäten. Denna bloggtext fokuserar på de svenska svaren. De slutliga resultaten kommer vi att kunna utläsa när Pellinges bobarhetsanalys är klar, men de 224 svenskspråkiga enkätsvaren ger oss ändå intressanta siffror att bolla med.
Hälften av de svenskspråkiga svarande är kvinnor, hälften är män, 2 personer är under 20 år, 33 personer är 20–40 år, 100 personer är 41–65 år och 89 personer är över 65 år. 78 personer är fastboende, 148 bor på deltid.
Vi får reda på mycket om vad Pellingeborna tycker och tänker. 193 personer anser att det är tryggare att bo på Pellinge än att bo i Borgå, 17 känner sig tryggare i stan. Den egna hälsan är god tycker nästan alla de som bor på Pellinge (hel- och deltid).
27 personer (11%) är egenföretagare (medeltalet är 6% i Finland). 11 funderar på att starta företag.
64 deltidsboende skulle kunna tänka sig att flytta till Pellinge. Det finns jobb och bostäder på ön. Vilka är då hindren?
197 personer svarade på fråga 32 ”Om du är deltidsboende på ön, skulle du kunna tänka dig att flytta till ditt sommarboende?” 64 av dessa sade ”Jo” (33%), 77 personer sade nej (39%), resten sade att de redan är året runt-boende.
Nästa fråga 33 gällde dem som svarat ”Jo” på fråga 32: ”Vilket ser du som ditt största hinder för att flytta till ditt sommarboende?” 114 personer svarade så här:
Statistik är som sagt både intressant och kul, när man får sådana här tydliga svar.
Text: Christian Plejel
Nu har barnen börjat skolan. Sven, som är 6 år och bor på ön Sottunga, är den enda eleven i första klass – ja, han är faktiskt den ende eleven i hela skolan.
Det här väcker frågor. Hur kan det finnas en skola med bara en elev? Hur många elever behövs för att driva en skola? Sottunga är min grannö, bara en timmes färjeresa bort. Vi tar oss en titt.
Ön är 28 km2 stor, samma som Chalki i Dodekaneserna eller Shapinsay i Skottland. Sottunga är en kommun omgiven av 314 km2 hav, ett hav som till skillnad från Chalki eller Shapinsay tillhör öborna. Liksom Chalki och Shapinsay har befolkningen stadigt minskat under de senaste decennierna. År 2019 hade Sottunga 88 bofasta, i medeltal 60 år gamla, men inga barn. I brist på elever måste skolan stängas.
Men sedan hände något oväntat: 2020 flyttade tre unga familjer in från Sverige, följda av ytterligare sex familjer nästa år, totalt 13 vuxna och 20 barn i åldrarna 1–11 år. Dessa föräldrar vill skola sina barn hemma. De vill undervisa sina barn utifrån deras individuella behov och lärstil, att de får lära i sin egen takt och att det sker i linje med föräldrarnas religiösa, moraliska eller filosofiska övertygelser. De vill undvika mobbning, överfulla klassrum och standardiserade prov. I Finland är hemundervisning tillåten vilket inte är fallet i Sverige. Covid-19-pandemin utlöste att familjernas sökte och fann ett alternativ på Sottunga. Men den moderna, välutrustade skolan förblev stängd.
Tills en familj ändrade sig och bad att få sätta Sven i skolan.
Skolor drivs av kommuner med statsbidrag. Läroplaner ska följas, lärare ska utbildas, elever ska lära sig läsa, skriva och räkna, kommunikation, problemlösning och sociala färdigheter. Är det möjligt med bara ett barn i skolan?
I det här fallet beslutade kommunfullmäktige i Sottunga att öppna skolan igen. De rekryterade Pia, 28 år, som just tagit sin lärarexamen i Vasa. Hon har flyttat till ön. Om två år börjar Svens lillasyster Hilda skolan och det gör även två andra barn vars föräldrar har kommit att förstå att den här skolan och den här kommunen har inte de avigsidor som de inte vill veta av.
– ” En positiv kostnad”, säger kommunsekreterare Kennet Lundström. ”Att kunna öppna skolan igen är något som folk här ser fram emot.”
Artikel 10:3 i EU-fördraget från 1992 stadgar att ”Beslut måste fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.” Detta är ett exempel på vad som händer när öar drivs av sig själva, vilket är fallet med 202 av Europas 2 400 bebodda öar.
Bilderna är ur tidningen Åland 18.8.2023.
Text: Christian Plejel
Grant McCall gick hastigt bort den 22 juli 2023. Han var en vänlig och stark person, en professor från Australien som forskade om Söderhavets öar.
Man märkte honom, inte bara för den bredbrättade hatten och hawaii-skjortan, utan för att man märkte att han var viktig på samma sätt som tumstocken i en verktygslåda: det är inte med den man borrar och fogar, sågar och spikar, men utan den blir ingenting bra, rakt och välgjort.
Grant McCall var en föregångare som 1994 myntade begreppet ”nissologi” (nisos är ö på grekiska), alltså ö-vetenskap. Han menade att öar bör beskrivas på sina egna villkor. Det är vad bobarhet handlar om, det är vad han har lärt oss: att det är vi öbor som ska hålla i tumstocken.
Han var en betydelsefull forskare, en god lärare och en fantastisk talare och upphovsman till många memes.
Han var med och grundade ISISA – International Small Islands Studies Association – och han var dess ordförande i flera perioder. Det märktes att han var viktig men han var ingen viktigpetter. Han bara var sig själv i ISISA:s storslagna och svårslagna nätverk av ö-forskare från hela världen, som träffas en gång vartannat år på någon ö. Det var på en sådan konferens jag mötte honom första gången, på ön Lesbos i Grekland år 2016. En stark och vänlig person, trygg med sig själv under hatten och i den färgglada skjortan.
Hur bobara är öarna i Borgå skärgård? Det här utreder nu Emsalö, Vessölandet och Pellinge i ett gemensamt projekt. Projektet med tidsplan finns sammanfattat i denna affisch.
Vill du delta? Kan du bidra? Hör av dig!
Du kan klicka på bilden för att se den i större format.
Bobarhet – Introduktion för medborgarforskare är ett praktiskt litet häfte som förklarar processen bakom bobarhetsanalysen.
Hur gör man en bobarhetsanalys? Det förklaras enkelt steg för steg av Christian Plejel.
Häftet finns bakom denna länk i pdf-format. Häftet finns endast på svenska.
Det kan också köpas via Strömstad Akademi – Nordiskt institut för avancerade studier, e-post: akademi@stromstadakademi.se.
[Suomeksi / Svenska]
Asuttavuuskonsepti sai lämpimän vastaanoton Brysselissä! Euroopan pienten saarten verkosto, jossa myös Suomi on edustettuna, nosti EU-tason keskusteluun saariyhteisöjen yhteisiä haasteita ja mahdollisuuksia.
****
Bobarhetskonceptet togs väl emot i Bryssel! Organisationen för små öar i Europa, där också Finland är representerat, lyfte gemensamma utmaningar och möjligheter till diskussion på EU-nivå.