Text: Christian Plejel
Och det hände sig vid den tiden att allt folket i Sottunga skulle räknas. Det gällde såväl bofasta, arbetsfolk, fritidsboende som besökare.
De skattskrivna är 113 men några är sjömän, några jobbar i stan och några studerar, varför det egentliga antalet personer som vistas på ön en vinterdag är 97.
Det finns gästarbetare på ön, arbetsfolk som är på Sottunga 200 dagar om året, samt bemanningspersonal som arbetar under turistsäsongen, cirka 8 personer under 60 dagar. Det finns också ett par distansarbetare som är på Sottunga halva året.
De fritidsboende bor i 120 stugor, i medeltal 2,3 personer per stuga under 50 av årets dagar.
Besökarna, som kommer på egen köl, med husbil eller hyr en stuga, vistas sammanlagt 3.200 persondagar på ön, varav de flesta i juli.
I ett diagram synliggörs den sammanlagda mänskliga närvaron på Sottunga, månad för månad. Man ser att det är stor skillnad på januari och juli men vad spelar det för roll?
Låt oss räkna på mat, till exempel. I januari går det åt 1 ton grönsaker och 1 ton potatis, 450 kilo kött och fisk, 500 liter mjölk och 15.000 koppar kaffe till människorna på Sottunga.
I juli går det åt 10 ton grönsaker och potatis, 2 ton fisk och kött, flera tusen korvar, 50.000 koppar kaffe och 200 kilo godis och choklad och glass. Nästan all denna mat ska transporteras till Sottunga, inpackad i ett ton plast. När juli-maten är uppäten blir den 15-20 kubikmeter urin och ett halvt ton fekalier (som bajs heter på fint språk) från vilket så småningom 65 kilo fosfor letar sig ut i vikar och sund.
Folkräkningen visar att det sociala, ekonomiska och ekologiska trycket på Sottunga skiftar stort över året. Så tänkte väl inte Augustus och Quirinius när de för tvåtusen år sedan tvingade Josef och Maria de 13 milen till Betlehem.
Men så tänker vi, som försöker förstå vad som gör en ö bobar.
Läs mera om delområde 1, platsens identitet i Handbok i bobarhet.