Folkräkning
Text: Christian Plejel
Och det hände sig vid den tiden att allt folket i Sottunga skulle räknas. Det gällde såväl bofasta, arbetsfolk, fritidsboende som besökare.
De skattskrivna är 113 men några är sjömän, några jobbar i stan och några studerar, varför det egentliga antalet personer som vistas på ön en vinterdag är 97.
Det finns gästarbetare på ön, arbetsfolk som är på Sottunga 200 dagar om året, samt bemanningspersonal som arbetar under turistsäsongen, cirka 8 personer under 60 dagar. Det finns också ett par distansarbetare som är på Sottunga halva året.
De fritidsboende bor i 120 stugor, i medeltal 2,3 personer per stuga under 50 av årets dagar.
Besökarna, som kommer på egen köl, med husbil eller hyr en stuga, vistas sammanlagt 3.200 persondagar på ön, varav de flesta i juli.
I ett diagram synliggörs den sammanlagda mänskliga närvaron på Sottunga, månad för månad. Man ser att det är stor skillnad på januari och juli men vad spelar det för roll?
Låt oss räkna på mat, till exempel. I januari går det åt 1 ton grönsaker och 1 ton potatis, 450 kilo kött och fisk, 500 liter mjölk och 15.000 koppar kaffe till människorna på Sottunga.
I juli går det åt 10 ton grönsaker och potatis, 2 ton fisk och kött, flera tusen korvar, 50.000 koppar kaffe och 200 kilo godis och choklad och glass. Nästan all denna mat ska transporteras till Sottunga, inpackad i ett ton plast. När juli-maten är uppäten blir den 15-20 kubikmeter urin och ett halvt ton fekalier (som bajs heter på fint språk) från vilket så småningom 65 kilo fosfor letar sig ut i vikar och sund.
Folkräkningen visar att det sociala, ekonomiska och ekologiska trycket på Sottunga skiftar stort över året. Så tänkte väl inte Augustus och Quirinius när de för tvåtusen år sedan tvingade Josef och Maria de 13 milen till Betlehem.
Men så tänker vi, som försöker förstå vad som gör en ö bobar.
Läs mera om delområde 1, platsens identitet i Handbok i bobarhet.
Indikator 7 och 8 – när ljusen slocknar på irländska Dursey
Text: Christian Plejel
Att ta en båt ut till Dursey Island i det yttersta sydvästra hörnet av Irland är omöjligt på vintern, eftersom Dursey Sound är farligt och förrädiskt. Det enda sättet att ta sig till ön är med linbana – som öppnades 1969.
Jag besökte Dursey vintern 2013, strax innan det blev förbjudet att frakta djur inklusive fårhundar med linbanan.
Här kan du se linbanans färd:
I mars i år togs linbanan ur drift för reparationer. I juni togs en tillfällig färja i trafik men ännu i december är linbanan inte färdig och det är oklart när den kommer att vara igång, rapporterar Irish Examiner. Öns två bofasta invånare, åtta bönder och många fritidshusägare, deltidsboende och besökare har inte längre möjlighet att ta sig till ön.
Martin Sheehan har nötkreatur och får på ön. Fåren klarar sig över vintern, men om linbanan inte är igång den 1 februari kommer korna att svälta.
Martin Sheehan är också ordförande för Dursey Island Development Association. Till Irish Examiner säger han: ”När linbanan öppnades 1969 fanns det 50 bofasta på ön. När skolan stängde på 1970-talet förändrade det dynamiken och många människor flyttade till fastlandet.”
Han fortsätter: ”Dursey överlevde the Great Famine (den stora svälten 1845–1852), första världskriget och flera lågkonjunkturer, men jag vet inte om den kommer att överleva det här.”
För första gången på 420 år slocknar ljusen på Dursey. Dursey ligger inte längre än 374 meter bortom Dursey Sound, ön har hamnat ouppnåeligt långt bort.
Skärmdump av tidningen Irish Examiner:
Habitability-verkosto kokoontui Pellingissä | Habitability-nätverket samlades på Pellinge
(På svenska längre ner)
Habitability-verkosto kokoontui Pellingissä
Saaristoverkosto Habitabilityn toinen fyysinen kokoontuminen järjestettiin Pellingissä. 14.–16. marraskuuta 2022 järjestettyjen teemapäivien aiheena oli makea vesi eli asuttavuusanalyysin kolmas osa-alue.
Lue artikkeli kokoontumisesta.
***
Habitability-nätverket samlades på Pellinge
Pellinge var målet när skärgårdsnätverket Habitability för andra gången samlades till en fysisk träff. Temat för dagarna den 14–16 november 2022 var vatten och avlopp, det vill säga bobarhetanalysens delområde 3.
Läs mera om vad vi gjorde: https://www.abo.fi/centret-for-livslangt-larande/habitability-natverket-samlades-pa-pellinge/
Bobarhet bygger på öbornas engagemang
Forum för skärgårdsforskning (2.12.2022, kl. 9–12) har som tema: Bobarhet på öbornas villkor – medborgarforskning i praktiken.
Bobarhet – att göra en bobarhetsanalys – är medborgarforskning.
Under forumet diskuteras medborgarforskning ur olika synvinklar.
Christian Pleijel från Kökar talar under rubriken Habitability – bobarhet, ett koncept som bygger på öbornas engagemang .
Inför forumet intervjuades han i Svenska Yle på temat. Du kan lyssna på inslaget här:
På forumet deltar också:
Malin Fredriksson, Åbo Akademis bibliotek: Vad räknas som medborgarforskning?
Erfarenheter av medborgarforskning från:
Ekonomisk forskning – Wilhelm Barner Rasmussen, Internationell marknadsföring, ÅA
Marinbiologisk forskning – Tiina Salo, Miljö- och marinbiologi, ÅA
Samhällsvetenskaplig forskning – Kenneth Nordberg, Regional utveckling, ÅA
Geografisk forskning – Liliana Solé Figueras, Geografi, Åbo universitet
Forumet är öppet för alla med intresse för skärgårdsfrågor, medborgarforskning och öars bobarhet. Det arrangeras vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, Fabriksgatan 2 (rum Kosmos), Åbo.
Arrangörer är Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi och Skärgårdshavets UNESCO biosfärområde. Evenemanget är ett miniprojekt inom öppen vetenskap vid Åbo Akademi.
