Text: Christian Plejel
Ibland ska man tänka baklänges. Man börjar inte nu och tänker framåt, utan någonstans i framtiden där man vill att något ska ha hänt. En förändring, en förbättring, en förebild man vill nå. Och så funderar man ut hur man ska ta sig dit. Det kallas backcasting på engelska och är motsatsen till forecasting som är att göra prognoser. Backcasting är tvärtom, man tänker baklänges i stället för framlänges (som vi brukar). Man beskriver en önskvärd framtid och sedan arbetar sig bakåt och identifiera planer, program, politik och pengar som kopplar ihop att den önskade framtiden med nuet. Det var professor John Robinson från Toronto som först utvecklade det här tankesättet år 1990.
I juni, före semestern, fick jag två dokument av Mathias Bergman, en skarp kille på Houtskär som gick kursen i bobarhet vid Åbo Akademis Skärgårdsinstitut (Se Yles artikel: Deltagare i bobarhetskurs vill locka fler att flytta till Houtskär – målet är att utveckla en bobarhetsplan att jobba vidare ifrån). Dokumenten var dels Pargas stads strategi (12 sidor, pdf), dels Vägkarta för en framtida livskraftig åboländsk skärgård via hållbara infrastrukturlösningar (36 sidor, pdf).
Nu är semestern slut, nu har jag läst dem. Pargas strategi behandlar fyra områden: hållbar utveckling, bättre välmående, starkare attraktivitet och skapa tillsammans. Den ligger alltså ganska nära det vi gör i bobarhetsarbetet. En stor del av Pargas strategi handlar staden, en mindre del om skärgården där man vill skapa starkare attraktivitet genom att ”utveckla kommunikationerna för att göra skärgården mer tillgänglig för alla” och ”bättre förutsättningar för distansjobb”. Utvecklingen ska vara hållbar genom ”färdiga koncept för hållbar året-om-turism i skärgården” och man ”stöttar och förespråkar miljöcertifiering av turismtjänster i skärgården” samt ”koordinerar, kommunicerar och förverkligar framtidens behovsbaserade nät av skärgårdsförbindelser.” Det är goda ansatser men inte budgeterade.
Den åboländska vägkartan är mer utarbetad samt budgeterad. Den omfattar 1. Fysiska förbindelser 2. Digitala förbindelser 3. Bostäder 4. VA samt 5 Företagsamhet. Jämfört med bobarhetsanalysen kan man säga att ekosystem, energi, offentlig service och välmående människor saknas, men delar av dessa återfinns ändå i delarna 1-5.
Här finns god förståelse för skärgårdens behov och kloka förslag såsom att:
- revidera den föråldrade skärgårdslagen som styr förbindelsebåtstrafiken.
- göra förstudier av elbåtsförbindelser Åbo-Nagu-Åbo och Pargas, Kimitoön och Hangö.
- ökat och förlänga hybridboende genom en distansarbetshub.
- producera mer bostäder, öka ortens synlighet ur boendeperspektiv
- återuppliva dödsbohus.
- skapa en ”Skärgårdens byggordning” för hybridboende och deltidsboende.
- införa en servicesedel för inflyttningscoaching.
- sätta rättvisare priser på vattentjänster så att inte fast bosatta drabbas oskäligt av säsongsfluktuationer.
- ökad bobarheten på öar ur VA-synpunkt.
Imponerande! Här finns också en grov beräkning av de investeringar som behövs. Det är Anders Jungar vid PBI som tillsammans med Kimitoöns kommun, Pargas stad, Skärgårdsdelegationen, företag, entreprenörer och privata investerare har tagit fram.
Vad har nu detta med att tänka baklänges att göra? Jo, man kan använda bobarhetsanalysen för att göra en backcasting. Hur mycket mer bobart kan samhället Houtskär bli om man genomför de åtgärder som föreslås? Då behövs en sammanställning av Houtskärs nuvarande bobarhet, och en bedömning av hur den påverkas av åtgärderna till år 2030. Den kan göras av Houtskärsborna som en del av deras projekt. En bottom-up revision av vad en överordnad myndighets planer innebär för ett litet lokalsamhälle. Intressant för alla, nerifrån och upp, uppifrån och ner, för de sidoordnade ö-projekten i TEM, för forskare och politiker.