Författararkiv: asundste

FM Charlotta Hilli disputerar 16.9.2016

Fredagen den 16 september 2016 kl. 13 i Akademisalen, Academill, Strandgatan 2, disputerar FM Charlotta Hilli vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier. Som opponent fungerar Arja Virta från Åbo universitet. Kustos är professor Ria Heilä-Ylikallio och Hillis avhandling i pedagogik har titeln:

Virtuellt lärande på distans. En intervjustudie med finländska gymnasiestuderande.

Teknologiska framsteg under 2000-talet har förändrat förutsättningarna för att erbjuda distansundervisning. Trenden har gått från digital informationsförmedling till kommunikation mellan användare. Innehållet kontrolleras inte längre av enstaka användare, utan sociala medier och virtuella världar går mot att bli allt mer interaktiva där användare kan påverka, förändra och dela innehållet.

Virtuella lärmiljöer innebär vanligen nätbaserade studier eftersom virtuell har jämförts med verklig, och allt digitalt har setts som overkligt. Virtuella lärmiljöer definieras i avhandlingen som interaktiva, kollaborativa och kommunikativa digitala miljöer. De erbjuder kursdeltagare ett stort handlingsutrymme, vilket kan vara motiverande och också utmanande för lärprocessen. Virtuellt lärande förutsätter en aktiv individ som metakognitivt kontrollerar lärprocessen. I en tid då ansvaret för lärande läggs i allt högre grad på individen, är metakognitiva färdigheter och en aktiv hållning gentemot lärande väsentliga att betona.

Virtuella lärmiljöer erbjuder möjligheter att variera undervisningsmetoder och betona gymnasiestuderandes interaktioner med både kurskamrater, lärare och lärmiljö. Virtuellt lärande förutsätter en kursdesign som resonerar mot de möjligheter som teknologin erbjuder. Det krävs flexibla lärandemål som anpassas till lärmiljön i fråga. Studien bekräftar att färdigheter som informationssökning eller kompetenser som kommunikativa förmågor kan stärkas genom virtuellt lärande.

Från projektets sida är vi således stolta över att kunna välkomna er till disputation! Den lectio som Charlotta håller i samband med att hon lägger fram sin avhandling kommer att bandas, för att i ett senare skede publiceras på denna sida.

 

Från det digitala till det virtuella klassrummet

Den 19 april klockan 14.45-15.45 ordnar DiDiDi följande TeachMeet. Agneta Berntsson från Korrespondensgymnasiet, Sveriges enda distansgymnasium, deltar. DiDiDi uppskattar möjligheten att utbyta erfarenheter med lärare som undervisar helt på distans. Det känns faktiskt självklart att vi möts virtuellt för att diskutera just digitala och virtuella klassrum eftersom Sverige och Finland har ungefär liknande utmaningar när det gäller avstånd och elevunderlag på gymnasienivå. I Svenskfinland pågår ett projekt som kallas ViRum och som står för det virtuella gymnasiet och för tillfället utvecklas virtuella kurser och den virtuella plattformen för att möjliggöra interaktiva och kollaborativa kurser för alla finlandssvenska gymnasiestuderande. Korrespondensgymnasiet har lång erfarenhet av distansundervisning och vet vad det innebär att erbjuda en hel gymnasieutbildning utan närstudier.

Jag kommer att samtala med Kicki Häggblom, som modererar tillfället, om digitala och virtuella klassrum samt den begreppsförvirring som råder kring dessa begrepp. Det finns många frågetecken gällande begrepp som rör teknologi och lärande – har du hört om exempelvis blended learning, online learning, webbaserat lärande, digitalt lärande? I takt med att tekniken utvecklas dyker nya begrepp upp men det är inte självklart vad som skiljer dem åt och vad som egentligen avses med dem. Efter tillfället kan du förhoppningsvis förhålla dig till digitalt och virtuellt på nya sätt och tillämpa dem i undervisningen utgående från en starkare teoretisk grund.

Seminariet spelas in och det finns möjlighet att delta i diskussionerna endera i realtid via Adobe Connect eller senare via DiDiDi:s YouTubespellista. Anmälan till seminariet görs på
https://survey.abo.fi/lomakkeet/7714/lomake.html

Varmt välkommen med!

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

Programmering på nästa seminarium

Välkommen på DiDiDi-seminarium 15.3.2016 kl. 14.30-17.00 i Vasa övningsskola 7-9, auditoriet (Kyrkoesplanaden 11-13). Vi vill att alla anmäler sig via denna länk senast 14.3.

Temat är Programmering och datalogiskt tänkande.

Tillfället kan som vanligt ses som webinarium på https://connect.vasa.abo.fi/dididi eller som bandat seminarium i vår Youtubekanal efteråt.

Medverkande i seminariet är:

Elisabet Backlund-Kärjenmäki, rektor i Vasa övningsskola F-9: Inledning

Fred Holmsten och Anna Wulff, Vasa övningsskola: Nybörjarprogrammering- exempel ur vardagen.

Kasper Hiltunen, Åbo Akademi: Slöjd 2.0

Linda Mannila, Åbo Akademi (via webbvideo): Datalogiskt tänkande.

Följ gärna DiDiDi på

www.dididi.fi

https://www.facebook.com/dididiforalla

@projektdididi   https://twitter.com/projektdididi

https://www.youtube.com/user/dididiforallavasa/videos

 

Välkommen på Flykting2016 seminarium (7.4)

Ämneslärarutbildningen vid Åbo Akademi i Vasa genomför våren 2016 ett ämnesintegrativt och digitalt projekt där historia, samhällslära, religion, filosofi, psykologi, modersmål och litteratur samarbetar kring fenomenet flyktingkrisen. Vi kallar det kort och gott för flykting2016.

Ämneslärarstuderande närmar sig didaktiskt fenomenet med tanke på temastudiekurs 2 i gymnasiets nya läroplan. Ett av målen är att studerande gemensamt skapar en film på tre minuter. De kommer att blogga kring processen och presentera sina filmer vid ett allmänt seminarium den 7 april i Academill i Vasa. Tre sakkunniga kommer att ge olika perspektiv på fenomenet när de kommenterar filmerna. Det pågår också dylika  projekt på annat håll i Finland och gymnasielärare berättar mera om hur de arbetar och planerar ämnesintegrativa projekt under seminariet.

Seminariet streamas och spelas in via DiDiDi så du kan delta på plats eller virtuellt.

Varmt välkommen med!

P.S. Notera att samma kväll och på samma plats ordnas Akademiforum där Göran Rosenberg föreläser kring det mångkulturella Europa och flyktingrörelser.

Flykting2016 – flyktingkrisen ämnesintegrerad och digitaliserad

Tid: 7 april 2016 klockan 12.30-16.00

Plats: Academill, Akademisalen, Vasa

Program:

12.30 Flykting2016 projektet introduceras

Mårten Björkgren, Tom Gullberg och Anders Westerlund, Åbo Akademi

13.00 Ämneslärarstuderande presenterar filmer de skapat för temastudiekurs 2 i gymnasiet.

Tre föreläsare diskuterar fenomenet utgående från filmerna:

Camilla Kronqvist, postdoc forskare i filosofi vid Åbo Akademi

Ann-Catrin Östman, akademilektor i historia vid Åbo Akademi

Peter Nynäs, professor i religionsvetenskap vid Åbo Akademi

14.30 Paus

15.00 Pågående ämnesintegrativa projekt i gymnasier presenteras

15.45 Seminariet avslutas

Mårten Björkgren, Tom Gullberg och Anders Westerlund, Åbo Akademi

 

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

 

Dialog2016

Dialog2016 gick av stapeln i Mariehamn (4-5.2) och DiDiDi var främst representerad av undertecknad även om vår koordinator Kicki Häggblom också föreläste om Upphovsrätt för lärare. Martin Tallvid inledde och Håkan Fleischer avslutade fortbildningsdagarna. Däremellan presenterades allt från programmering och datalogiskt tänkande (Linda Mannila) till interaktiva och visuella redskap i undervisningen (Camilla Askebäck-Diaz).

Valet att låta forskare rama in evenemanget och inkludera undervisande lärares erfarenheter är säkert ett fungerande koncept. Tallvid tog exempelvis fasta på vikten av klassrumsforskning som är relevant för pedagoger. Det jag reflekterat mycket över de senaste månaderna är respekten för praktiken i forskningssammanhang. När lärare pratar om sin undervisning kontextualiserar de den vanligtvis och berättar om specifika situationer där appar eller verktyg fungerat särskilt väl. Vetenskapliga teorier och modeller tar inte alltid kontexten i beaktande vilket gör dem enkla att generalisera, och tyvärr svåra att tillämpa i praktiken. Ingen undervisningsgrupp är den andra lik så att säga, och alla teorier och modeller måste anpassas till praktiken. Läggs digital teknik till så uppstår ytterligare en faktor som lärare behöver beakta. Nya digitala verktyg behöver nya pedagogiska metoder.

Tallvid konstaterade att en 1:1 lärmiljö där alla elever har en egen nätuppkopplad apparat inte på något sätt liknar en lärmiljö utan dylika apparater. Lärare är utbildade för det senare och sällan förberedda på det första. Gör lärarutbildningar och arbetsgivare tillräckligt för att förbereda lärare på undervisning i (det jag väljer att kalla) virtuella lärmiljöer? Svaret är nej. Det verkar fortfarande saknas insikt om vilken fundamental förändring den virtuella tekniken innebär i undervisningen. Det räcker inte med att köpa teknik till skolorna. Som sagt, nya digitala och virtuella verktyg behöver nya pedagogiska metoder. För en långsiktig pedagogisk förändring borde rektorer aktivt arbeta för att lärare gemensamt utvecklar den virtuella undervisningen i skolan och fortbildar sig regelbundet. Kollegialt lärande kallas det ibland. Och det går inte att underskatta IT-pedagogers betydelse i sammanhanget. Att förändra praktik tar tid och enstaka eldsjälar tröttnar i värsta fall om inte förändringen sker kollegialt.

mariehamn

Det är alltid intressant med perspektivskiften. Avstånden till Mariehamn kan också symbolisera hur lärare kan välja riktning beroende på vad de vill göra i undervisningen och vad målet är. Ibland är det enklare att nå målet och ibland krävs längre tid och mer förberedelser, ungefär som en kortare eller en längre resa.

Lärare arbetar dagligen med kunskap och därför krävs också diskussioner om vad relevant kunskap är år 2016 och framåt. Fleischer talar om stretchad kunskap. Det återkommande för forskare inom området är det paradigmskifte som pågått i tiotals år. Kunskapen förändras i snabb takt. Forskningsrön sprids snabbare än någonsin och våra verkligheter utmanas av allt det vi tar del av. Program och verktyg förändras likaså snabbt. Därför vill jag särskilt lyfta upp det som Fleischer sade nämligen ”Appar kommer och går, förhållningssätt består!” Lärandemålen är X och för att nå dit finns en rad olika färdvägar och färdsätt. Precis som Tallvid och Fleischer valde jag att utgå ifrån att det mest grundläggande är hur lärare förhåller sig till kunskap.

Mitt tema var virtuell dialog. Virtuella program ökar möjligheterna att gå i dialog med studerande på en rad olika sätt. Det innebär dock att lärare tvingas skärskåda sin undervisning och kunskapssyn. En dialog borde inkludera många röster och flera perspektiv (Bakhtin, 1981). En studie som jämförde amerikanska och japanska ungdomars matematikkunskaper noterade att japanska elever hade bättre kunskaper. Skillnaden verkade vara att amerikanska lärare presenterade ett problem och en modell för att lösa det. Japanska lärare presenterade ett problem och lät eleverna gruppvis försöka lösa det för att sedan gemensamt diskutera kring lösningarnas användbarhet. Det kan vara ett exempel på ett mer dialogiskt klassrum där läraren inte är den enda kunskapsbäraren utan där kunskapen konstrueras gemensamt via en dialog. Camilla Askebäck-Diaz nämnde att ungefär 25 procent av elever deltar i diskussioner i klassrummet oavsett om de vet eller inte vet svaret. Därför kan appar öka deltagandet hos alla elever, inte bara den minoritet som vågar/orkar/vill delta.

I ett dialogiskt klassrum är det viktigt att notera ett emancipatoriskt perspektiv nämligen att en mångfald av röster får höras, inte enbart majoritetens eller den rådande normens (Dysthe, 1996). Ett dialogiskt klassrum är ett inkluderande klassrum. Via virtuella program kan dialogen ske muntligen eller skriftligen och den behöver inte alltid ske vid en specifik tidpunkt. Vissa studerande föredrar att delta skriftligen i ett samtal, andra uppskattar muntliga inlägg. Dialogen kan ske mellan studerande och studerande, mellan studerande och lärare eller mellan undervisningsgruppen och utomstående personer. Studerande kan söka olika slags källor och utomstående experter kan bjudas in via videosamtal för att vidga perspektiven vid dialogen. Mitt favoritexempel är wikis i undervisningen eftersom det så uppenbart kräver en förändrad pedagogik när studerande gemensamt skriver texter och kort och gott skapar kunskap tillsammans. Det leder automatiskt till att läraren blir en handledare som kan anpassa responsen enligt studerandes behov och att utbudet på källor är större än om enbart lärobok eller lärarens material används. Dylika projekt tar ofta tid och källor förändras vilket gör att uppgifter gärna ska vara flexibla. Det verkar finnas en tumregel när undervisningen virtualiseras, nämligen att inte använda för många olika program samtidigt utan att vara på det klara med vad målen med övningen är och söka teknik som motsvarar lärandemålen. Som sagt, appar (och program) kommer och går, men jag vågar påstå att behovet av dialog kvarstår.

Ett varmt tack å DiDiDi:s vägnar till Carola Eklund och övriga arrangörer för ett välorganiserat och intresseväckande seminarium – tillsammans når vi längre!

 
Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

2016 och framåt

Anthony Elliott föreläste vid Allegro Talks i Jakobstad (12.1) kring temat The Mobility Revolution: 21st century ’Life on the move’ and its new digital skills. Nya krav på färdigheter i samband med digitalisering och globalisering i korta ordalag. Under vinterledigheten läste jag Bengt Kristensson Ugglas ”Slaget om verkligheten.” (2012) där tolkningars betydelse för att förstå verkligheten var genomgående tema i boken. När fenomenet på tapeten är digitalisering så finns det många sätt att tolka den på. För en pedagog är fenomenet en del av det samhälle och den verklighet som ungdomar tar del av och som de behöver lära sig att tolka och förstå.

En positiv effekt av digitaliseringen anses vara nya arbetsplatser. Elliott använde Instagram som exempel på ett företag som startades av åtta personer samtidigt som Kodak med 150 000 anställda runtom i världen gick i konkurs. Exemplet kan fungera vid en kritisk tolkning av digitaliseringen eftersom Elliott inte var särdeles optimistisk när det gällde andelen arbetstillfällen som skapas via digitaliseringen utan konstaterade att ”labour is in trouble”.

20160112_105014

Professor Anthony Elliott presenterade olika siffror över hur många arbetstillfällen som kan försvinna i och med digitaliseringens effekter på arbetsmarknaden.

De arbetstillfällen som försvinner i och med automatisering och datorisering återskapas knappast. Japan ligger i framkanten då det gäller artificiell intelligens och robotar. Enligt Elliott finns det exempel på hotell i Japan som sköts helt av robotar och banker där ärenden hanteras av en robot. Industrin är väl införstådd med detta koncept. Det kanske kommer som en överraskning att bokförare, jurister och modeller är några yrkesgrupper som förutspås ersättas av robotar. Elliott konstaterade att de uppgifter vi inte vågar låta robotar utföra (t.ex. vård eller hårvård) kommer att skötas av människor även i fortsättningen. Så länge som robotar inte känner igen misstag eller felaktigheter finns det många skräckscenarion där deras rutinmässiga handlingar fortsätter medan människor identifierar problemen relativt snabbt och åtgärdar dem.

Burberry kombinerade modeller och 3D hologram av modeller vid modeförevisningen år 2011.

Kristensson Uggla gör tillbakablickar och tolkar det förflutna mot nutid, medan Elliott spår framtiden och nya förutsättningar för företag. Instagram eller Facebook producerar inte innehåll utan det gör användarna. Uber äger inga taxibilar och airbnb äger inga fastigheter. Netflix är den största biografen utan en enda biosalong. För den som vill fortsätta spana in i framtiden kan företagen vara exempel på vad digitaliseringen kan innebära.

digital skills elliott

Enligt Elliott är kreativitet och företagsamhet ledord när det gäller digitala kompetenser.

Elliott hävdade att följande kompetenser är väsentliga i framtiden: ”Creative skills, digital skills, social skills”. Det är nya uppfinningar och idéer som är avgörande vilket förutsätter kreativitet och digital kompetens. Hur kreativitet ingår i undervisningen är dock en annan fråga och förvånansvärt utmanande att svara på!

Sir Ken Robinson reder ut hur kreativitet kan undervisas och utvärderas. Han beskriver en flexibel process där samarbete (brainstorming och planering) kan ingå för att utveckla ett experiment, en idé, en text o.s.v. Det är intressant att notera att Robinson faktiskt anser att kreativitet kan utvärderas. Han väljer att använda romaner som exempel och det finns gott om personer som recenserar, betygsätter och helt enkelt utvärderar romaner. I skolsammanhang kan liknande kriterier användas som på vetenskapsområdet, eller så utarbetas lämpliga kriterier med tanke på studerandes ålder. Det kan föranleda intressanta diskussioner kring vad studerande själva anser att är värdefulla idéer eller framgångsrika experiment. Originalitet som central del av kreativitet innebär att idén har ett värde och erbjuder någon form av nytänkande. Undervisningen behöver i sådana fall fokusera på en längre process där uppmuntran ingår jämte krav, där elever får möjlighet att pröva och förändra idéerna efter hand. Lärandemålen behöver således vara flexibla och handledningen anpassas under processens gång. Inkluderas både samarbete och digitala program så har undervisningen kommit en god bit på vägen mot det som Elliott efterlyste nämligen kreativitet, digitala färdigheter och sociala färdigheter med tanke på framtidens yrken. Analys och tolkning är likaledes kreativa processer i mina ögon som kräver ett nytänk av studerande där de studerar ett fenomen ur flera perspektiv för att förstå det djupgående.

I diskussioner kring digitalisering blir det lätt arbetsmarknadens krav och vissa färdigheter dominerar framom andra. Utbildning har ansvar för bildning och allmänbildning som inte direkt behöver knytas an till yrkeslivet. Kristensson erbjuder ett filosofiskt, Robinson ett pedagogiskt och Elliott ett sociologiskt perspektiv på kunskap och lärande som råkar komplettera varandra ypperligt i detta fall  eftersom de alla tre tangerar kunskap, bildning och allmänbildning med tanke på en föränderlig framtid för individen, samhället och arbetsmarknaden.

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

Read to Succeed

Robert Backman ringde mig.

-Visst minns du att du lovat tala om multimodalitet för mitt EU-nätverk?

Jadå, det mindes jag gott och väl. Robert Backman är rektor för Norra Korsholms skola och vi har samarbetat i flera omgångar, inte minst inom IPT-projektet då hans elever prövade ut minidatorer. Sådana där små billiga datorer som vi fascinerades av innan pekplattorna gjorde entré.

Men nu önskade Robert att hans EU-nätverk med det fyndiga namnet Read to Succeed med lärare från Tjeckien, Slovenien, Tyskland och Finland skulle få besöka Academill för en föreläsning om multilitteracitet.

I nätverket har de lagt upp ett ambitiöst program kring olika teman typ lässtrategier, sexåringar, pojkar och flickor, olika hemspråk, skolbibliotek, användningen av IKT, föräldramedverkan, specialbehov och multilitteracitet. Min kollega, FD universitetslärare Hannah Kaihovirta och jag antog Roberts utmaning och gav en introducerande föreläsning; EUread to succeed.

Diskussionen med lärarna från de olika länderna var synnerligen intressant. Vi hade lätt att hitta gemensamma glädjeämnen och bekymmer kring barns och ungas sviktande intresse för läsning och lärarnas utmaningar i att träffa rätt i val av texter, bilder och annat digitalt material som utmanar och stimulerar elevers läsning på en mer avancerad tolkande nivå.

readtosucceed

Ria Heilä-Ylikallio, professor

 

 

 

DiDiDi TeachMeet 10.12

Nästa seminarium hålls 10.12.2015. Då kommer vi för första gången att hålla en TeachMeet, dvs ett virtuellt diskussionsmöte mellan lärare och forskare. Tidpunkten är 15:15-16:15. Du deltar genom att logga in som gäst till https://connect.vasa.abo.fi/dididi/.

Temat 10.12 är 1:1. Diskussionen kommer att inledas av inlägg från Katrina Åkerholm från Vasa Övningsskola och Minttu Myllynen från Winellska skolan. Därefter kommenterar Eva Jacquet, lärare, lärarutbildare i Stockholm, doktorand vid Åbo Akademi. Efter detta håller vi gemensam diskussion.

Vi vill gärna att du anmäler dig här

Om du är obekant med verktyget Adobe Connect kan du läsa denna AC-guide_dididi

Elektroniskt övningsprov 2.10

eprov

Studentexamensproven digitaliseras stegvis med början från och med hösten 2016. Under läsåret 2015-2016 testar studentexamensnämnden (SEN) och gymnasierna de praktiska provarrangemangen genom två riksomfattande elektroniska övningsprov. Syftet med övningarna är att hitta eventuella problem och samla ihop utvecklingsförslag, så att genomförandet av det elektroniska studentprovet ska lyckas från och med hösten 2016.

2 oktober 2015 kan sägas vara en historisk dag inom gymnasieutbildningen i Finland. Då anordnades det första riksomfattande övningsprovet. Ämnet var modersmål och litteratur (svenska och finska).  Provet var frivilligt för gymnasierna och det var utbildningsanordnaren som beslöt om deltagande. SEN gjorde upp provuppgifterna och skickade dem till gymnasierna genom systemet för elektroniska studentprov. Provuppgifterna motsvarade nivån i studentproven och gymnasierna kunde även använda provresultatet i utvärderingen av de studerande. Mera information om genomförandet av övningsprovet finns på Digabi-projektets webbsidor under adressen https://digabi.fi/ovningsproven/. Vid Vasa övningsskolas gymnasium valde vi att delta i övningsprovet med 38 studerande från åk 2.

Trots att övningsprovet i stort liknade ett vanligt studentexamensprov fanns det många nya moment både i förberedelserna av provlokalen och under själva provtillfället. Ett lokalt provnätverk skulle byggas, elkontakter skulle finnas tillgänglig vid varje skribents plats, USB-minnen med Studentexamensnämndens operativsystem skulle förberedas osv. Men så här efteråt går det att konstatera att förberedelserna och genomförandet fungerade utmärkt.

sal1

Provövervakarens plats

 

sal2

En hel del kablar på golvet

Tillfället utvärderades genom att övervakande lärare förde observationsprotokoll under provtillfället och efter provet skickades en elektronisk enkät till deltagande studerande. I observationsprotokollen nämndes främst praktiska förbättringsförslag av varierande slag kring inledande och avslutande av elektroniska prov. Enkäten till studerande besvarades av 34 studerande, dvs. ca 90 % av de som deltog i provet.  Nedan finns ett utdrag ur resultaten från enkäten.

Hur upplevdes provet?

diagram1

De flesta kommentarer till ovan nämnda fråga gick i stil med att provet var ”medelsvårt” eller ”jag vet inte hur lätt eller svårt provet var”. Här ännu ett par citat:

Själva uppgiften var inte svår men provets uppbyggnad var ny och försvårade utförandet.

Tyckte att provet var ganska lätt. Det var intressanta ämnen så jag tyckte faktiskt också att provet var ganska roligt när man dessutom fick prova en ny metod att skriva ett prov.

Hur upplevdes materialet/källorna som fanns i provet?

Studerande skulle svara på en fråga och använda minst 2 källor i sitt provsvar. Det fanns 10 olika källor att tillgå i provet.

diagram2

Även här fanns det kompletterande kommentarer med olika syn på materialet.

Roligt med filmer också och inte bara massa artiklar.

Enkelt att förstå och läsa. Filmklippen var också bra valda.

Det var för flummigt.

Det var svårt att ha det på datorn eftersom man inte kunde stryka under eller ha sitt svar och materialet framför sig. Jag skulle vilja ha materialet i handen och skriva resten på datorn, så att man kan stryka under sitt svar och se materialet på samma gång

Förstår inte varför vi inte skulle få använda öppet nät? Är inte hela situationen ett enormt plus-minus-noll, eftersom vi skriver på dator men har tillgång till precis lika mycket information som om vi skulle skriva för hand.

Hur var det att skriva provet på dator?

diagram3

Några avsluta kommentarer.

Jag saknade möjligheten att skriva med olika sorters text (kursiv/fet/normal) och göra textrutan större.

Möjlighet att skriva med kursiv text behövdes, mera liknande Word-programmet skulle vara bra!

Att hoppa mellan källorna och ens skrivna text är dåligt tycker jag. Att få ett utskrivet kompendiet med texterna skulle va mycket bättre!

Jag tycker att jag funderade alldeles för mycket på det nya systemet och inte själva provet, men efter några gånger ska det nog gå bra.

Jag tycker det fungerade bra! Trodde inte att det skulle löpa så smooth då det var första gången som skolan gjort detta.

Som övergripande reflektion kan det konstateras att studerande verkade mindre nervösa för detta första elektroniska prov än vad lärare och personal var.

Yle besökte Övningsskolans gymnasium och gjorde ett reportage från provtillfället 2.10. Artikeln kan läsas och reportaget kan tills vidare ses på adressen: http://svenska.yle.fi/artikel/2015/10/02/battre-papper-och-penna

Att designa digitala lärupplevelser

Hur tänker du på ditt eget lärande i digitala miljöer?

Tror du att det digitala påverkar hur vi lär?

Vad ska vi beakta när vi designar för digitalt lärande?

 

I en pedagogisk designstudie jämför jag två variationer av en digital lärdesign (en online kurs) och hur dessa påverkar deltagarnas lärande och lärupplevelse. Genom följande frågor ser jag på deras självreglering:

  • Hur gör deltagarna? Varför väljer de att göra som de gör?
  • Hur tänker deltagarna? Varför väljer de att tänka som de gör?
  • Hur känner deltagarna? Varför känner de som de gör?

 

En digital lärdesign ska ofta kompensera för bortfallet av mänsklig kontakt. Därför behöver den digitala designen tydligt synliggör lärprocessen och lärupplevelsen. Genom direkt feedback på handlingar styrs den lärande att identifiera sina egna behov i lärsituationen. Feedback stöder därmed både kognitiv och affektiv självreglering i lärsituationen, men även hur man lär sig hantera den digitala lärmiljön. Jag har identifierat tre dimensioner att beakta i digital lärdesign: lärupplevelsen, självregleringen och lärdesignen (innehåll + digital kontext). Dessa tre dimensioner är nycklar till att identifiera det pedagogiska mervärdet av en digital design. Detta kan du läsa mer om i min doktorsavhandling som kan laddas ner gratis från doria.fi.  

 

Här kan du lyssna på min föreläsning under disputationen (lectio praecursoria).

På SlideShare hittar du bilderna jag visade under disputationsföreläsningen.

Ta gärna kontakt om du är intresserad av digitalisering och lärande!

 

Annika Wiklund-Engblom, PeD, PM, IKT-pedagog, utvecklingspsykolog

Forskningskoordinator vid MediaCity,

Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi i Vasa

Twitter: @awengblom

E-post: annika.wiklund-engblom (at) abo.fi