Mina första år vid Teologiska fakulteten

Uppfylld av de största förväntningar och med sanktion från övre makter inledde jag hösten 1962 mina studier vid Teologiska fakulteten vid Åbo Akademi. Att få studera den Heliga skrifts ursprungliga språk och innehåll var mycket stort för mig och något som knappast något annat kunde mäta sig med.

Vi var en relativt stor grupp som började studierna – hela 12 stycken. Som jag minns är de följande: Gunnar Weckström, Siv Staffans (Illman), Tarja Gyldén (Palin), Jan-Erik Sundström, Liisa Liukas (Nieminen), Eero Manninen, Paavo Loukonen, Lars Schmidt, Birgitta Lundqvist, Gun Pettersson (Lundell), Tore Ahlbäck och Nils G. Holm.

Siv Staffans (Illman) och Nils G. Holm i hebreiska studier.

Omedelbart fick vi börja studera hebreiska. Lärare var Gottfrid Gräsbäck. Vi använde ett kompendium som Helmer Ringgren sammanställt. Detta lärde jag mig helt utantill. Jag var mycket förtjust i språket. Samtidigt började vi studierna i klassisk grekiska för Sven-August Blomgren. Också det språket fascinerade mig. Jag hade fått bra skolning i grammatik vid Ålands Lyceum så det var inga svårigheter att ta till sig grekiskan. Efter att ha konsulterat Blomgren läste jag in latingrunderna hemma en sommar och tenterade dem sedan för honom så jag fick pro exercitio i latin. Studerade parallellt vid Humanistiska fakulteten med musik som huvudämne.

För att få högsta betyg i hebreiska gällde det att satsa ordentligt. Minns att vi var några studerande som i vackraste maj satt med nerdragna gardiner i fakulteten nattetid och studerade hebreiska. Gottfrid Gräsbeck var fordrande fastän hans pedagogik var lite si som så.

Men det var inte bara språkstudier. Vi hörde också den nytillträdde Helmer Ringgren i Donnerska professuren föreläsa om världens religioner. Andra året deltog jag i seminariearbete för Rafael Gyllenberg om gammaltestamentliga spörsmål. Minns att jag skrev en uppsats om Israel i Egypten. Det var stort att få studera för Gyllenberg som hade renommé som verkligt kunnig exeget. Eftersom det var hans sista seminariegrupp bjöd han oss hem på middag, vilket uppfattades som väldigt stort. Efter honom fick vi Bertil Albrektson som professor. Också en betydande exeget som senare ledde översättningen av Gamla testamentet till svenska i Sverige. I Nya testamentet fick vi Gösta Lindeskog från Uppsala som professor. Han var vänsällheten själv och hjälpte många privat över gränsen till godkänt i grekiskan och Nya Testamentet.

Redan andra året deltog jag i seminarierna i kyrkohistoria. Från Lund kom Hilding Pleijel som professor till oss. Han var en fordrande lärare som lärde oss källkritik. Det var inte likgiltigt hur man värderade olika källor rörande ett visst fenomen. Det skulle helst vara primärkällor som man byggde sin beskrivning på. Eftersom seminariet var det sista han ledde i Åbo bjöd han alla deltagarna på en stor middag på hotell Societetshuset där han hade för vana att bo. Minns att han tänkt ut vad som skulle avhandlas under de olika rätterna och den ordningen fick inte rubbas.

När Erik Ewalds kom på besök och föreläste psykologi slogs ofta kursschemat för andra ämnen sönder för alla ville höra honom. Där lades grunden för mitt intresse för religionspsykologi. Professorer som betytt mycket för mig var också Helge Nyman (praktisk teologi), Gotthard Nygren (systematisk teologi) och Bill Widén (kyrkohistoria). Den sistnämnde uppmanade mig att skriva om pingströrelsen vilket så småningom resulterade i att jag disputerade i Uppsala om tungotalet. Tjänstgjorde ett år också som någon sorts assistent i kyrkohistoria.

Det går inte att förbigå betydelsen av Teologhemmet. Det var inrymt i Annexet vid fakulteten, alltså träbyggnaden. Där bodde sex manliga studerande. Jag bodde där andra och tredje året, först med Gunnar Weckström och sen med Tore Ahlbäck. Vi hade “allrum” där, vilket gjorde att många tittade in. Det var nästan helt omöjligt att läsa i huset. Jag gick över till stora biblioteket och fick en stol i B-läsesalen, vid samma bord som John Vikström skrev sin doktorsavhadling.

Karl-Johan Hansson (Jocke) och Nils G. Holm på väg in till Teologhemmet. Man bar hatt den tiden.

Kvällste på Teologhemmet. Frän vänster Nils G. Holm, Karl-Gustav Sandelin och Gustav Björkstrand.

Till aktiviteterna kring Teologhemmet hörde också KSÅA (Kristliga studentföreningen vid Åbo Akademi). Den var mycket aktiv dessa år och kunde samla upp till 200 personer vid jul- och vappfesterna. Vi hade egen kör och orkester samt KSÅA-kvartetten som specialiserade sig på Negro spirituals. Kvartetten reste mycket omkring i hela Svenskfinland och spelade in bl.a. två EP-skivor och hade många framträdanden i TV och radio. I min ägo har jag en bok där jag antecknat kvartettens alla förehavanden.

KSÅA-kvartetten: Karl-Johan (Jocke) Hansson. Lars-Erik Björkstrand, Nils G. Holm och Gösta Helander.

Vi gjorde också en Vappkrönika till vårfesten 1964. Vi berättade där hur vi skojat med Gustav Björkstrand om att vi hade riksdagsmannen Albin Wickman på besök och att han inte fick störas för han låg och sov. Organisten Sune Carlsson som hade sångstund i allrummet intill fick dra ner på ljudet ordentligt tills Jocke Hansson vid middagstid med hög röst ropade “vakna” och William Mwakagali, studerande från Tanzania, helt sonika avlivade Wickman genom att rycka åt sig sin skinnmössa som hade format Albins huvud i sängen. Wickman var en viktig informant för Björkstrand som skrev om Maria Åkerblom och rörelsen kring henne.

Hösten 1964 firade Teologiska fakulteten 40-årsjubileum med promotion och hedersdoktorer. En liten kör hade sammanställts och under ledning av Gottfrid Gräsbeck och med Marita Michaelsen (Holm), Helena Borotinskij (Nygren), Viking Smeds och Seppo Ruohonen som solister. Vi framförde Johann Sebastian Bachs kantat Wir danken Dir, Gott. Jubileumsmiddagen hölls på slottet.

Middag på Åbo slott i samband med fakultetens 40-årsjubileum. Till höger Nils G. Holm med Tarja Gyldén (Palin). Mittemot oss sitter Yrjö Simojoki och Karin von Pfaler.

Från 1969 sju år framåt var jag lärare i liturgisk sång vid fakulteten. Till uppgifterna hörde att vara med om och instruera vid övningsgudstjänsterna i Skarpskyttekapellet.

Jag trivdes bra vid fakulteten. Mycket mer skulle kunna berättas bl.a. om den kritikvåg som studenterna satte in mot studierna i slutet av 1960-talet. Man tyckte bl.a. att studierna var gammaldags och tungrodda. Flera reformarbeten har efter det satts in, så studierna ser annorlunda ut idag jämfört med vad vi hade vid mitten av 1960-talet.