Några angenäma minnen från Åbo och Lund
Leif Erikson
Promotionståget 1988 på väg mot Domkyrkan. Författaren till höger i det andra ledet.
Under mina teologistudier vid TF i Åbo 1972-75 var Gotthard Nygren professor i systematisk teologi. När jag skrev min licentiatavhandling var han min handledare. När jag sedan skulle ta itu med min doktorsavhandling styrde jag mina steg till professorns bostad i Åbo en vacker vårkväll. Vi satte oss i varsin stol på balkongen och han tände sin Havanna-cigarr som spred en behaglig doft som blandades med de nästan lika gott doftande syrenerna. Under den närmaste halvtimmen lyssnade jag uppmärksamt till när min professor gav mig riktlinjer för mitt avhandlingsarbete. Efter tio års bekantskap förstod jag hans skånska rätt väl. Senare skulle det visa sig att hans planer var realistiska och genomförbara. Då om inte förr insåg jag att Gotthard var utrustad med ett ovanligt väl städat hjärnkontor.
Efter sin pensionering flyttade Gotthard till Lund och bosatte sig i det hus där han hade vuxit upp. Hans far Anders Nygren hade varit professor i systematisk teologi i Lund och därefter biskop i Lunds stift. Gotthard hade år 1956 disputerat på en avhandling om Augustinus predestinationslära. Efter att ha arbetat några år enligt Gotthards riktlinjer besökte jag i maj 1984 Lund och deltog i professor Bengt Hägglunds högre seminarium. Jag hade då kommit en bit på väg, men var nog lite nervös inför seminariet. Min opponent var doktorand Christian Braw och han hade en hel del kritiska synpunkter på mitt opus. När seminariet gick mot sitt slut väntade jag att Gotthard skulle komma till min hjälp och försvara min text, men han sa inte ett ord.
När vi efter seminariet kom till Gotthards hem där jag logerade, satte vi oss bekvämt i varsin länstol i hans arbetsrum. Rummets väggar var fyllda med böcker från golv till tak. De flesta böckerna var hans fars böcker. I det rummet skrev Anders på 1930-talet sitt klassiska verk ”Eros och agape”. Jag kunde höra historiens vingslag. Gotthard märkte nog att jag var en aning nedstämd, så det första han sa var: ”Nu skall vi dricka varsitt glas gott danskt vin”. När vi hade tömt glasen höll han sedan en halv timmes monolog där han försvarade min text. Det behöver knappast nämnas att jag blev på gott humör efter det. När det blev sängdags visade Gotthard mig till sängkammaren uppe på vinden där jag skulle sova. Så sa han: ”Du skall sova i min far Anders säng.” Jag blev omtumlad, men sov ovanligt gott den natten. När jag har kompletterat mitt CV har jag någon gång – kanske mest på skoj – slagits av tanken att jag bland mina meriter kanske borde nämna att jag har sovit en natt i den store teologen Anders Nygrens säng i Lund.
När vi skildes och tog farväl av varandra på järnvägsstationen sa Gotthard att han gärna skulle komma till min disputation i Åbo men att hans hälsa inte medgav det. Och så sa han med vemod i rösten: ”Ja, Leif du är den siste.” Med det menade han att jag var den tionde och sista doktoranden som han handledde fram till disputationen. Johannes Rinne och John Vikström var de två första och de disputerade i maj 1966 med tio dagars mellanrum. Jag var den siste – tjugo år senare.
Om det var någon jag saknade vid disputationen den 25 oktober 1986 och den efterföljande middagen så var det nog Gotthard Nygren.
