På 1920-talet drev judiska handelsidkare tyg- och beklädnadsaffärer på ett trettiotal adresser i Åbo centrum. Med beaktande av att stadens judiska samfund uppgick till omkring 200 personer, av vilka en stor del var minderåriga, kan antalet ses som häpnadsväckande stort.
I en annons från 1924 informerar 29 judiskägda affärer i Åbo kunderna om att affärerna håller stängt under sabbaten och judiska högtider. Källa: Åbo Underrättelser 24.10.1924
De flesta judiska affärsägare var före detta soldater i den ryska armén eller deras familjemedlemmar. Där judar enligt svensk reglering som förblivit i kraft i Finland efter 1809 inte haft rätt att bosätta sig i storfurstendömet, gav en 1858 utfärdad rysk förordning soldater som slutfört sin militärtjänstgöring rätt att stanna kvar på sin stationeringsort. Detta ledde i slutet av 1800-talet till att judiska civila samfund för första gången uppstod i Finlands garnisonsstäder, i första hand i Åbo, Helsingfors och Viborg.
En finländsk förordning från 1869 begränsade kraftigt de före detta soldaternas möjligheter att försörja sig – enligt denna hade de endast rätt att idka handel med ”bröd och andra bageritillwerkningar, bär och frukter, cigarrer, papyrosser, tändstickor, nyttjade kläder och skoplagg samt hwarjehanda begagnade persedlar”. Handeln med begagnade kläder kom att bli kärnan i den judiska småhandeln, som fick äga rum endast på särskilda platser som kom att kallas ”narinker” (efter ryskans na rynke som betyder ”på torget”). I Åbo fanns denna handelsplats till en början invid ortodoxa kyrkan, men 1876 flyttades den till kvarteren kring nuvarande Trätorget.
Redan på 1880-talet började enstaka judiska narinkhandlare anhålla om näringsrätt hos stadens myndigheter för att öppna skrädderier eller tygaffärer, något som en del trots den något oklara regleringen beviljades. Från början av 1900-talet började antalet judiskägda affärer år för år att växa. Flera av de affärer som då grundades, till exempel W. Nemeschansky, Grand Magasin D. Gumpler och P & A Feinik, skulle långt in på seklet vara betydande aktörer inom beklädnadshandeln i Åbo.
Josef Kjisik grundade 1907 Åbo Tyg- och Beklädnadsaffär, en av stadens mest långlivade judiska affärer. Den fanns till en början på Ryska kyrkogatan 25 (nuvarande Universitetsgatan) men flyttade senare till Eriksgatan 8. Källa: Åbo museicentral (fotograf okänd)
De judiska köpmännen utnyttjade skickligt nätverk som gav dem tillgång till tyger och färdigsydda kläder och de färdigheter som många judar hade förvärvat som skräddare inom ryska armén. Antalet judiskägda affärer fortsatte att öka på 1920-talet – grundandet av företag underlättades av att judar efter att Finland hade blivit självständigt kunde anhålla om finskt medborgarskap.
Samtidigt avspeglas i tidningsspalterna en växande motsättning mellan judiska affärsidkare och den ”inhemska” beklädnadsindustrin. Icke-judiska köpmän och representanter för finsk beklädnadsindustri diskrediterade med antisemitiskt färgad retorik judiska affärsidkare, som de anklagade för att i sina affärer tillämpa oärliga metoder. År 1928 vände sig Åbos judiska handelsmän i en kollektiv insändare mot ägaren av beklädnadsfabriken Kestilä, som kollektivt hade anklagat judiska affärsmän för att upprätthålla ett vilseledande prutningssystem. I insändaren (Åbo Underrättelser 28.11.1928) intygade de läsarna om att deras affärer var grundade ”på sund bas” och att varorna ”tala för sig själva och behöva icke locka köpare med speciella förmåner”. I ett motangrepp anklagade de i stället Kestilä för sådana metoder, då företaget i sina annonser utlovade kunderna ”gratis pressning m.m.” på köpet
I stadsrummet fanns de judiska beklädnads- och tygaffärerna i huvudsak i stadens centrum, där man kan urskilja koncentrationer särskilt i kvarteren kring Salutorget samt längs Kristinegatan. Ett flertal affärer fanns även i korsningen av Mariegatan och Brahegatan.
Trianglarna visar adresserna för affärer ägda av judiska köpmän i Åbo under 1920-talets andra hälft. De har märkts ut utgående från de namn som listas i annonser som judiska handelsmän tillsammans publicerade i lokaltidningarna. Källa: Åbo Underrättelser 24.10.1924; Turun Sanomat 18.11.1928
Mätt i antalet företag nådde den judiska tyg- och klädeshandeln i Åbo sin kulmen på 1920-talet. På 1930-talet började antalet företag efter hand minska, bland annat som en följd av ekonomisk lågkonjunktur och genom att mindre affärer slogs samman eller köptes upp av större aktörer. Flera affärer levde ändå vidare i årtionden, några in på 2000-talet, och utgör ett givet inslag i det kollektiva minnet om tyg- och beklädnadshandeln i Åbo.
Lästips:
Laura Ekholm. Heikinkadun juutalaiset vaatekauppiaat. Juutalaiset tekstiilialan yrittäjät 1900-luvun alun Helsingissä. Antti Häkkinen, Panu Pulma & Miika Tervonen (toim.), Vieraat kulkijat – tutut talot. Näkökulmia etnisyyden ja köyhyyden historiaan Suomessa. SKS Helsinki 2005. 167–194.
Jacob Seela. Juutalaisia kaupustelijoita ja kauppiaita 1800-luvun Turussa. Hakehila 2/2005. 9–12.
Johanna Wassholm. Handel i marginalen. Lokalsamhället och judisk småhandel i Åbo kring sekelskiftet 1900. Historisk Tidskrift för Finland 102:4, 2017. 589–617.