Månad: september 2022

Publicerat

Medborgarforskning

Text: Christian Plejel

Att forskare tar hjälp av allmänheten att samla in data kallas medborgarforskning, på engelska citizen science. Forskningen behöver frivilliga som rapporterar in observationer av växter, transkriberar gamla handskrifter eller granskar bilder på djur och natur. Ett av de mest välkända projekten i världen är Galaxy Zoo där amatörer hjälper astronomer att klassificera bilder av galaxer. Det kan också vara initiativ från medborgare som använder vetenskapliga metoder för att göra sina röster hörda till exempel Louisiana Bucket Brigade i USA där medborgare mäter luftkvalitet kring oljeindustrins anläggningar och använder resultaten för att påverka beslutsfattare. I Sverige finns till exempel Luftdata.se där deltagarna bygger egna instrument för att mäta partikelhalter i luften. Detektiven allmänheten kallades det på 1950-talet när polisutredarna behövde hjälp.

Medborgarforskningen är central när vi ska kartlägga våra öars bobarhet. Utan allas medverkan kommer vi aldrig att lyckas. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med data och uppgifter på den lägsta samhällsnivån, som de flesta öar små befinner sig på. Utan din och de andra öbornas medverkan är det omöjligt att kartlägga biologisk mångfald och miljötillstånd t ex bestånden av ejder och örn, gädda och strömming, hur blåstången mår, liksom fjärilar och vilda växter på land. Vi behöver den lokala kunskap som vandrare, fiskare, jägare, tillsynsmän, ornitologer och den intresserade allmänheten har om vi ska få rätt siffror till ekosystems indikatorer 9, 10 och 11 samt 12 stormar. Vi behöver geografiska uppgifter till indikatorerna 2, 3, 5, 7 och 8. Vi vill ha användartekniska uppgifter till nummer 15, 16 och 17 (vatten) och till 19, 22 och 23 (energi). Den lokala ekonomin med indikatorerna 24, 25, 26, 27, 29 och 30 kräver medborgarforskning liksom de sociala indikatorerna 33, 34, 35 och 36. och 36 om hur vården fungerar och upplevs, samt de avslutande 41, 42 och 44 som ska visa hur människorna mår.

Professor Nina Tynkkynen vid Åbo Akademi tryckte i sin föreläsning den 1.2.2022 på att bobarhet och citizen science hänger samman. Hon sade bland annat att wicked problems (svårlösta, ondskefulla problem) inte kan hanteras med enbart teknisk expertis utan kräver tvärvetenskaplig forskning, samt integrering av vetenskaplig kunskap med lokal kunskap.

En som tidigt visste detta var Carl von Linné, som skrev precisa instruktioner till sina studenter om hur de samla och dokumentera kunskap. Nu undersöker doktor Linda Andersson Burnett vid Uppsala universitet hur 1700- och 1800-talens vetenskap utvecklades genom samarbeten mellan universitet, museer och lekmän. Intresset för naturvetenskap slog rot i samhället och många blev engagerade i forskning till exempel handelsmän, jordägare, militärer, sjöfarare, kommunala tjänstemän, missionärer – även ursprungsfolk och slavar ingick. Präster bidrog ofta till insamlandet av växter och inventarier.

Men nu är vi år 2022 och många söker mest på nätet. Men för att förstå om ett samhälle är bobart eller inte, räcker det inte att sitta vid datorn – det krävs studier i fält, egna iakttagelser, intervjuer, enkäter och noggranna anteckningar intervjuer i Linnés anda. Det är det som gör det så viktigt och värdefullt att delta i en bobarhetsstudie – det finns inte kunskap, än.

På Nämdö i Stockholms skärgård har man bildat en medborgarforskningsgrupp. Clare Lindstrand (engelsktalande) är sammanhållande och säger att man har två mål: “1) to be able to identify our native plants so we can collect seeds and redistribute our native species and improve biodiversity, and 2) to develop a group of active people genuinely interested in acting for nature (not just sitting in nature).“

Gruppen samarbetar med Världsnaturfonden WWF och har 74 medlemmar. “That’s not to say that I get 74 responses every time, but this is ’my’ group for going forward with the WWF project.” Hittills har man genomfört två inventeringar av vilda blommor, en på våren och en på sommaren, samt en fjärilsräkning den 3 augusti. Alla tre kommer att göras om varje år.

Ett annat område där medborgarna nu behövs är blåstång. Professor Lena Kautsky vid Stockholms universitet (se bilden högst upp i texten) ber oss ruska tång och fotografera fynden för att få reda på vilka insekter som bor i tångruskan och hur blåstången förökar och sprider sig. Samma sak ber docent Marie Nordström vid Åbo Akademi om. Det vara försommar, fullmåne, lugnt och stilla vatten, ty det är då som tången förökar sig  

En första rapport från sommarens medborgartångforskning runt Östersjön kom den 6 augusti. Tack vare alla inkomna rapporter ser vi att blåstången blev mogen cirka 16 maj i de sydliga delarna av kusten, från Helsingborg till Oskarshamn, jämfört med platser i Trosa och Stockholms skärgårdar och på Åland där tången släppte sina ägg och spermier först vid fullmånen den 13 juni 2022.

Ska vi få koll på bobarheten behöver vi alltså dig, kära öbo, dina grannar, kamrater och bekanta. Vi vill att ni bildar lokala grupper kring område 1 platsens identitet, område 2 ekosystem, område 3 och/eller 4 vatten och energi, område 5 lokalekonomi, område 6 samhällsservice och område 7 välmående människor. Det här är tvärvetenskapligt, integrerat, lokalt detektivarbete av stor betydelse för din ö. Och andras.

Läs mera:

Badare runtom landet bidrar till tångforskning. SVT Nyheter 11 AUGUSTI 2022.

Hjälp oss förstå blåstångens hemliga värld! Marie Nordströms kolumn i Åbo Underrättelser 3.8.2020.

Tångbloggen om medborgarforskning.

Publicerat

Öarna i Päijänne

Text: Christian Plejel

Häromdagen fick Kökar besök av Päijänne Leader.  Gruppen bestod av Janne, Joonas, Virpi, Anna, Tiina, Janne, samt Anu, som är deras chef. De kom till Kökar för att lära sig mer om bobarhet.

Päijänne är Finlands näst största sjö, 119 kilometer lång från Jyväskylä i norr till Lahtis i söder. Sjön innehåller gott vatten som i söder kan drickas utan beredning. En miljon finländare får sitt dricksvatten från Päijänne genom en 12 mil lång bergtunnel.

Runt om sjön bor 300.000 människor. Några bor ockå i sjön, på dess öar som norrifrån räknat är Vuoritsalo, Muuratsalo, Taivassalo, Onkisalo, Mustassalo, Edessalo, Haukkasalo, Judinsalo,  Vehkasalo, Töijensalo, Virmailansaari och Salonsaari (se min bifogade karta). En del av öborna är permanent boende, andra bor på deltid, en del på sin fritid.

Elina Auri skrev (2010): ”Nästan hälften av de permanent bebodda öarna i Mellersta Finland är små öar med en invånare. Den största ön i regionen är Haukkasalo (i Päijanne min anmärkning) med över 10 invånare. På de permanent bebodda öarna i Mellersta Finland finns ingen service och inte heller någon fritidsverksamhet. Av öborna i regionen sköter 70 procent själva sin transport. Framtidsutsikterna är ganska dystra, över hälften av öarna beräknas mista sin bofasta befolkning inom de kommande tio åren. Antalet fritidsbostäder har dock ökat med över 1.700 stycken, och man kan därför inte säga att öarna kommer att avfolkas totalt.”

De flesta av de bebodda öarna i Päijänne har bro till fastlandet, endast två är utan fast förbindelse: Haukkasalo och Mustassalo med 12 respektive 5 bofasta och 200 respektive 100 deltidsboende (säger Janne från Leader).

Efter mötet var mitt förslag att Päijänne Leader gör en bobarhetsanalys av alla bebodda öar i sjön, vare sig de har bro eller inte, vare sig där är folk året om eller inte. I inledningen om ”Öns identitet” ska man då göra noga skillnad på öar med och utan bro och beskriva hur och varför denna skillnad är så viktig. Sedan kan man gå vidare med de följande sex områdena i bobarhetsanalysen: ekosystem, färskvatten, energi, lokal ekonomi, samhällsservice och välmående människor.

Det är öborna själva som gör analysen. Den är en insamling av fakta, inte åsikter, som blir en samlad kunskap om sjöns ö-samhällen. Den ger ny kunskap om hur och varför en del öar är bebodda, andra inte, bortom våra vanliga fördomar. En bobarhetsanalys à la Kökar gör det tydligt hur öarna i Päijänne kan bli mer bobara.

Publicerat

En oväntad jämförelse

Text: Christian Plejel

En karta över Flen.

Öar konkurrerar med fastlandet om att vara attraktiva, bobara samhällen. Flen är en liten stad på fastlandet, i hjärtat av Sörmland. Det är en intressant stad på ett lite bakvänt sätt: enligt SCB, Statistiska centralbyrån, som varje år undersöker vad de som bor i Sveriges olika kommuner tycker och tänker om sin hemkommun, är Flen Sveriges minst bobara kommun. Två år i rad hamnar Flen längst ner på listan. 44 procent av dem som bor här avråder vänner och bekanta från att flytta hit.

Samtidigt med valet i Sverige har jag har varit i Flen några dagar. Jag som studerar bobarhet tycker det är jätteintressant att Flenborna är så tydligt missnöjda med sin stad. Precis som på en ö kan folk ha svårt att förstå skälen till att deras hemort inte är attraktiv för andra. ”Här är ju så vackert och trevligt. Varför vill ingen bo här?” Men det finns en hel del fakta om Flen, som gör att man kan förstå varför Flenborna tycker som de gör. Det blev en oväntad jämförelse, ordnad efter bobarhetens sju områden.

Bobarhetssnurra visar att Flen har dåliga värden.
Flens bobarhet. Klicka på bilden för större bild!

Platsens identitet: Flen är ingen ö, men ligger som en obobarhetsö mitt i Sörmland, en annars bobar och trevlig bygd. Undantaget tycks vara Flen som är länets centralort. I staden Flen bor c:a sex tusen av kommunens 16.316 invånare (2021).

Ekosystem: staden drabbas enligt SMHI ofta av översvämningar, senast sommaren 2021. För fem år sedan måste den allmänna simbassängen stängas på grund av översvämning (!). Av kommunens risk- och sårbarhetensanalys framgår att Flen är en bullrig stad eftersom västra stambanan går rakt igenom och med tung trafik på riksvägarna 55 och 57.

Flen har gott vatten och gott om vatten. ”Ett av de godaste kranvattnen i Sverige. Ett vatten med en spröd, fin ton och som bjuder in till stora klunkar. En briljant törstsläckare” säger Svenskt Vattens jury år 2020.

Kommunen har svag lokal ekonomi. Skatteintäkterna är låga trots att skattesatsen är hög (33 procent). Bara 72 procent har jobb, det är annars 80 procent i Sverige. Medianinkomsten är 24.125 kr per månad, den elfte lägsta i Sverige. 21 av 100 Flenbor försörjs helt med sociala ersättningar.

Flen utmålar sig själv som en mysig köping i en vacker landsbygd men det är inte vad statistiken visar och vad media rapporterar. Platsen identitet stämmer dåligt med dess image. Jag gillar Flen men min åsikt är en sak, fakta en annan.

Flen har tillsammans med Pajala näst sämst skolresultat i Sverige (Tomelilla är sämst). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gjorde år 2016 en undersökning av Sveriges grundskolor och Flen hamnade då på plats 288 av 290. Enligt Lärarförbundet har lärarna i Flen lägst behörighet i Sverige, de är ”sämst av de sämsta”. I SCB:s mätning får grundskolan i Flen 4,5 och gymnasieskolan 3,5.

Invånarna mår inte bra. Kommunen hade år 2019, innan covid fick sjukskrivningstalen att öka, 7,4 procent sjukskrivna bland sina anställda. Det är nästan 1 procent högre än snittet för Sverige. Andelen som är över 65 år är 29 procent, högst i Sörmland. Integrationen går knackigt för Flen som har tagit emot många invandrare, nu senast flyktingar från Ukraina. I stadsdelen Salsta bor nästan ettusen somalier, en invandrargrupp där det kulturella avståndet är som längst mellan infödda och invandrade enligt de attitydmätningar som gjorts av Högskolan i Gävle.

I SCB:s indikator för trygghet får Flen betyg 5,4 (av 10), och enligt Brottsförebyggande rådet har Flen en anmärkningsvärt hög andel unga dömda för brott: sju procent av alla ungdomar som är 15–19 år. I går var det val i Sverige. Sörmland är ett av de län i landet som har lägst valdeltagande och Flen ligger 1,7 procent under genomsnittet. Befolkningen har enligt SCB minskat med –2,3% mellan 2018 och 2021.

Utanför Sörmlands kust ligger tretton bebodda öar: Skansen, Risö, Rågö, Krampå, Hartsö, Ringsö, Långö, Sävö, Lacka, Långholmen, Askö, Hänö och Daggungarna. De ska ingå i en bobarhetsanalys som Nordiska skärgårdssamarbetet nu påbörjar med öar längs den svenska kusten, från Aspöja till Gräsö. Livet på öarna kan jämföras med livet i Flen. Jag tror inte att 44 procent av öborna avskyr sin hemort.

Publicerat

Bobarhet – ett hus med 45 fönster

Text: Christian Plejel

Våren 2020 sade president Tarja Halonen till en grupp studenter: ”Hållbarhet är som ett hus med 17 dörrar: vilken dörr man än väljer kommer man in i samma hus”.

Vi säger att bobarhet är som ett hus med 45 fönster. Vilket fönster man än öppnar så kikar man in i samma hus. Om man är en nyfiken person tittar man in genom alla fönster och då får man en bra bild av vad som finns därinne.

Huset står på fyra hörnstenar:

Den första hörnstenen är öborna själva. Metoden bygger på deras kunskap, intresse och nyfikenhet. De är sina egna forskare, de blir upptäckstresande på sin egen ö. Det kallas medborgarforskning och ger tillgång till data som annars inte finns att få tag på. Bilden av ön får växe underifrån och upp.

Den andra hörnstenen är avstånd: verkliga avstånd, upplevda avstånd, politiska avstånd, kulturella avstånd, avståndets betydelse för öns energiförbrukning, havets vida ytor och avstånd, sociala avstånd, samt det unika och underbara i att vara något som ligger långt bort.

Den tredje hörnstenen är sprucken i två, liksom de flesta ö-samhällen som har en identitet på vintern och en annan på sommaren. Öar är schizotoper = landskap kluvna i två identiteter. De är samhällen där vintersamhället och sommarsamhället är i konflikt med varann vilket påverkar öns ekonomiska, sociala och ekologiska sundhet.

Den fjärde hörnstenen är den lokala ekonomin. Vad omsätter ön, vilken är öns BLP (bruttolokalprodukt), hur mycket pengar läcker ön till fastlandet? Hur funkar affärsekosystem och arbetsmarknad? Är ön ett mysigt ställe att tillfälligt besöka, eller är den en fungerande livsmiljö, en bobar plats?

Det är på dessa fyra hörnstenar som bobarhets-huset är byggt, med sina 45 fönster (= indikatorer).

Var nyfiken. Öppna alla 45 fönster för att få veta vad du inte visste om din egen ö.