Vänligen vänta – transformation pågår

Fantastiska doktor Anna Stetsenko inledde NERA med sitt keynote där hon ställde människan i centrum och ifrågasatte tidigare teorier om lärande. Vi har svårt att acceptera att en grundlig förändring kräver nya teorier. Människan verkar helst se bakåt, istället för att fokusera på framtiden, eller som Statsenko uttryckte det ”We know the present is connected to the past. We need to connect our present to the future”. Vi behöver en framtidsvision. Det gäller inte bara dem som skriver läroplanerna, utan också varje pedagog i alla undervisningsutrymmen. Om vi vill veta hur framtiden ser ut ska vi se till dem som är vår framtid, våra barn och ungdomar. Vad vill vi att de ska bidra med i framtiden?

Pedagogiken borde i bästa fall engagera, motivera och väcka elevers passion för olika teman. Det här är inget nytt. Det som däremot Stetsenko betonar är rätten att också transformera kunskapen, att bidra med något nytt. Via bloggar och videor kan vi dela med oss av våra tankar och idéer och samtidigt så är vi med om att transformera vår omgivning, eftersom andra kan kommentera materialet och fortsätta diskutera med oss.

Darwin i all ära, men Stetsenko säger att vi anpassar oss inte till vår omgivning, utan vi förändrar den. Stetsenko drar en parallell till väderleken, vilket är passande med tanke på den storm som drog över Island under konferensen. Skulle vi anpassa oss till vår omgivning så skulle vi inte behöva hus och varma kläder som skydd i de kärva klimaten. Det mänskliga ligger i att förändra sin omgivning och det är där vi behöver börja när vi skapar nya teorier för en ny tid. På tal om Island så islänningarna är ett bra exempel på en nation som utnyttjat transformation redan länge. De har tagit till sig idéer från alla väderstreck, men ändå lyckats bevara sin isländska prägel. Hallgrímskirkjan i Reykjavik ser ju bekant ut, men ändå inte.

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

Det känns så bra!

… när programmet bara växer. Vi är stolta över att kunna erbjuda våra keynotes, alla våra 13 utställare samt 9 workshops och vi hoppas att också ni vill komma med på vårens mest inspirerande dag – Medietanken 2013! Läs programmet så kan vi nästan lova att ni hittar mycket som tilltalar just Er:

Medietanken 2013

Efter att ni läst programmet är det bara att …  anmäla er!

Välkommen

P.S. Visste ni att Video i klassen arrangerar en filmfestival i Helsingfors i april? Här kan ni läsa mer om den

NERA – here we come!

The time has finally come for the NERA conference in Reykjavik on the 6th-9th of March! Presenting DiDiDi is not the easiest task since there is so much going on in the project and everything seems equally important. We only have 20 minutes, so we decided to stick to tablet computers and smart phones in education.

Representing DiDiDi this time is Mia Porko-Hudd and Marléne Johansson who will be talking Talking Tools and how smart phones and upcodes are used in sloyd education. Mårten Björkgren and Elisabet Backlund-Kärjenmäki will present two sub-projects. The Arabic spring – digitally speaking, where teacher students used tablet computers to create YouTube-videos about the Arabic spring. And PPP, where tablet computers were used in Elementary school while reading the book ”Underfors” by author Maria Turtschaninoff. (I will be talking very briefly about my own research, although it has nothing to do with tablet computers.)

The next couple of days we’ll be promoting DiDiDi, hopefully handing out a lot of business cards and networking as much as we possibly can. NERA – we are ready for you!

Our Prezi can be found here.

 

Charlotta Hilli is a doctoral student in DiDiDi

Medietanken 2013

I Österbotten står sportlovet för dörren – i sydligare delar av landet gör man sig beredd att dra sig hemåt. Vi hoppas att alla fått njuta av sina ledigheter!

En sista justering av Medietankens program före lovet kommer här: Medietanken_2013_program230213FB , som den observante eventuellt noterar har vi fått ytterligare några intressanta workshopar!

Kom ihåg att anmäla er!

Digitalt lärande och vilken bedömning?

DiDiDi:s forskningsseminarium står för dörren och i äkta digital anda har jag skapat en prezi, som jag delar med mig av här och dessutom gjorde jag hastigt en video om hur jag tänkt använda Second Life i undervisningen.

Under seminariet är det tänkt att vi ska diskutera aktuell litteratur inom området. Vilken utmaning! Aldrig förr har forskare kunnat kommunicera så mycket och så snabbt med varandra. Vetenskapen verkligen frodas i den digitala miljön.

Ett område som kräver mera forskning är bedömningen inom digital undervisning. Vi hittar på alla möjliga fyndiga IKT lösningar och ser hur ungdomarna intresserat arbetar med sina projekt. Men vad är det de lär sig och kan vi bedöma den lärprocess som sker? Vår syn på kunskap förändras långsamt och delvis lever idealet kvar att lära sig utantill fakta och reproducera dem. Detta är bland annat sådant som Roger Säljö, tungviktaren inom pedagogisk forskning, diskuterar i denna artikel.  Låter vi ungdomarna samarbeta kring olika problem med nätet som viktigt arbetsredskap under lektionerna för att sedan sätta ett papperprov framför dem där egentligen inga av de färdigheter som de övat sig på bedöms?

Bedömningen är det som sporrar många ungdomar. ”Kommer det här i provet?” får lärare ofta höra och för att vi på allvar ska kunna ta reda på vad IKT innebär för lärandet så behöver bedömningsmetoderna utvecklas för att verkligen bedöma det som är specifikt för och viktigt inom IKT pedagogiken.

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

Medietanken 2013

Visste ni att DiDiDi är med och arrangerar Medietanken 2013 – en allmän mediedag riktad till lärare, studerande och skolpersonal? Torsdagen den 4 april kl. 9.30 – 17.00 utlovas intressanta keynotes, omfattande utställning och praktiska workshops! Programmet håller som bäst på och växer fram och om du följer länken ser du vad som hittills bekräftats: Medietanken 2013 bekräftat programFB. Här hittar du även länk till anmälningsdatabasen.

Vi hoppas att så många som möjligt anmäler er och kommer med för att ta del av nyheter och utbyta erfarenheter kring media och digital teknik!

Välkomna!

Det digitala delandets (van)makt

Martin Schibbye och Johan Persson drog fullt hus när de föreläste vid seminariet Mediespråk 2013 i Vasa och publiken fick höra deras tankar om reportageresan som ledde till åtal och fängelsevistelse i Etiopien. Den etiopiska regeringens iscensatta video fungerade som bevis på journalisternas ”samröre med terrorister” och laddades förstås upp på nätet. Videons innehåll ifrågasattes till en början inte av myndigheterna eller allmänheten, vilket journalisterna förvånades över.

Det är inte lätt att avgöra vad som är äkta och vad som är redigerade sanningar på nätet. Vissa människor småler nedlåtande och menar att de aldrig delar med sig av något nätmaterial, eftersom allt är opålitligt. En glädje med sociala medier är ju att dela med sig och utan den aspekten mister de väldigt mycket av sin charm. Sanningen på nätet kan självfallet redigeras på förhand, men framför allt kan vi i efterhand rätta till missförstånd eller felaktigheter när mera fakta dykt upp. Schibbye och Persson benådades efter en framkrystad ”bekännelse” och första minuterna i frihet dokumenterades av Johan Persson i denna bild. Bilden laddades snabbt upp på nätet och spreds vidare som ett glädjande budskap.

 

schibbye-persson_964246c

 

Schibbye och Perssons öde är ett exempel på hur vi kan följa med ett händelseförlopp nästan minut för minut. Det gör det svårt att avgöra sanningshalten den sekund vi får informationen och vi får vara beredda på att revidera våra uppfattningar flera gånger. Tillgängligheten på information är både en styrka och ett ok. Med tanke på den välbesökta föreläsningen så väcker liknande öden intresse och detta intresse kan uppmuntras i klassrummet genom olika infallsvinklar t.ex. genom att diskutera vad sanning innebär eller hur yttrandefrihet och censur kolliderar i en global värld.

De svenska journalisterna såg en verklighet som bör delas med omvärlden och kanske deras berättelse kan förändra situationen för tusentals samvetsfångar i Etiopiens fängelser ifall omvärldens makthavare kräver demokratiska förändringar i Etiopien. Delandets makt kan inte avfärdas som enbart gott eller ont, utan den kan befria eller förstöra beroende på hur den används.

 

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

Pekplattan i pedagogisk motvind?

Pekplattorna säljer som aldrig förr och i många skolor har de funnit sin plats. Många rektorer sitter säkert och överväger inköp av pekplattor och försöker avgöra om de är värda en investering eller om bärbara datorer vore bättre. Den som undrar över det pedagogiska mervärdet hos pekplattorna kan läsa Bo Kristoffersons blogginlägg om varför pekplattorna inte kan ersätta datorerna i skolan, än. Trots att de är enkla att använda finns det mycket som talar emot att endast använda pekplattor, vilket framgår ur Kristoffersons blogginlägg. Sanningen är väl att vi behöver båda, beroende på vad som ska ske under en lektion. Läsning kanske är behagligare via en pekplatta, medan skrivande är bättre med tangentbord, dator och vid en större skärm.

 

pekplatta

 

På många sätt är pekplattan logisk och enkel att använda t.ex. Fotografering och dokumentering för en blogg känns avsevärt enklare med pekplattan, medan vissa funktioner, som att länka till en annan blogg i ett blogginlägg känns onödigt komplicerat. Så nej, pekplattan kan inte ersätta datorn, men det är kanske fel sätt att se på frågan. Vi rör på oss mer än någonsin och kommunicerar på otaliga sätt, våra redskap behöver vara lika mångsidiga. En dag vill vi arbeta vid en stationär dator eller en bärbar sådan, en annan dag sitter vi på tåget eller i flyget och vill enbart bära med oss pekplattan, på fritiden kanske vi väljer smarttelefonen som hjälpmedel. Om något så lever vi i en tid av tekniska möjligheter, inte begränsningar.

 

Charlotta Hilli är doktorand inom projektet DiDiDi och något ovan vid pekplattor, så halva blogginlägget skrevs på en iPad 3, medan resten av inlägget redigerades via den gamla, hederliga Bordsdatorn.