Medietanken 2013 är genomförd med bravur. Programmet var omfattande och deltagarantalet låg kring 100 personer. Vi fick bland annat ta del av ett av de pekplatterelaterade delprojekten inom DiDiDi. Lena Sågfors från Vasa stadsbibliotek och Camilla Forsberg som är lärare vid Gerby skola har samarbetat kring pekplattor och läsning i modersmålsundervisningen. 23 elever hade under projektets gång läst 250 böcker, varav ungefär 50 var e-böcker, vilket låter som ett strålande resultat i mina öron. Det som ökade intresset hos eleverna var bland annat besök i stadsbiblioteket med tillhörande bokprat, digitala uppgifter relaterade till böckernas innehåll och samtal med författaren. Detta lät som ett välkommet initiativ när läslusten överlag verkar tryta hos barn och ungdomar.
Det som dock jag lade på minnet var kommentarerna kring e-böcker. Eleverna föredrog oftast att läsa tryckta böcker framom e-böcker när de insåg att e-böckerna inte hade några speciella egenskaper. Dessutom uppfattades pekplattan som tung att hålla i handen jämfört med böckerna. Förlagen var också representerade under Medietanken och således tycker jag denna iakttagelse från delprojektet var intressant med tanke på samarbetet mellan skolor och förlag. Vill vi skapa intressanta och tankeväckande e-läromedel borde vi lyssna på eleverna i Gerby skola.
En ny värld har öppnat sig i och med digitaliseringen av böcker och det finns oändligt med möjligheter att arbeta kring en bok eller ett tema. Problemet är att vi tänker i gamla banor. E-böcker är samma som tryckta böcker, enda skillnaden är att du kan bära med dig många böcker i pekplattan eller andra mojänger, vilket självklart är trevligt för bokslukaren. MEN det är inte tillräckligt för att motivera alla unga att läsa. Pekplattor i klassen kan vara spännande en kort tid, men liksom Gerby eleverna så inser de flesta att e-böckerna egentligen innebär väldigt lite nytänkande. Om e-böckerna däremot utvecklas till digitala böcker med interaktiva funktioner där eleverna kan fortsätta upptäcka den litterära världen på olika sätt, så då har också de digitala möjligheterna utnyttjats.
Harry Potter brukar nämnas som ett exempel där böckerna framgångsrikt lever vidare på nätet via spel och olika interaktiva övningar. Delprojektet Underfors inom DiDiDi utgick från samma tanke att aktivera och inkludera eleverna via olika slags media. Det är här som jag tror vi behöver börja när vi skapar läromedel och böcker för våra barn och ungdomar. Böckernas funktion är fortsättningsvis att ge fantasin utrymme och väcka tankar hos läsaren, men för att stärka lärandet behöver eleverna få möjlighet att pröva det de läst mot olika slags engagerande material. Tillsammans med lärare, bibliotek, författare och andra centrala personer kan det bli en verklig upptäcktsfärd som eleverna bär med sig och delar med sig länge efter att den sista sidan lästs.
Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi
