(briefly in English below)
Det är nytt akademiskt år och med det följder nya utmaningar. Enligt prorektor Gunilla Widéns beslut i februari 2024, skall minimiantal deltagare för en kurs vara 5-6. Det här väcker frågor.
Från min sida vill jag betona att studerandena fortsättningsvis har rätt till undervisning, och en god sådan som garanterar inlärning och progression. Lärarledd undervisning på campus behöver också fortsättningsvis vara prioriterad. Det här är saker som vi inte skall tumma på.
Enligt beslutet kan en obligatorisk kurs som inte uppnår minimiantal deltagare med dekanbeslut erbjudas i ett alternativt format. Det finns knappast några givna lösningar för vilka alternativa former det här kan handla om, vare sig på lednings eller fakultetsnivå. Så måste det också vara. Det är lärarnas expertområde som vi talar om och den integriteten kan vi inte heller tumma på.
Överlag känns situationen lätt lite catch-22 och jag tror därför att vi i första hand behöver se den kommande tiden som ett övergångsskede, och ett skede där vi på sikt söker nya sätt att arbeta med undervisningen.En lösning som prorektor pekar på är att ge kurser bara vartannat år. Det är kanske en möjlighet i vissa fall, men i många fungerar den inte.
En ledstjärna för det här är att prorektors beslut handlar om hantering av lärarnas arbetstid inom undervisning: grundmålsättningen är att minska på belastningen och sakta men säkert skapa en bättre grund för välmående. Vi vet att det behövs och det skall vi slå vakt om.
Men det här är som vi vet inte enbart en fråga om välmående. Det handlar också om resurser och därför om ekonomi. Frågor om effektivering och inbesparing framstår därmed också som ett essentiellt element i beslutet. Sådan styrning av universiteten och vår verksamhet har länge redan känts utarmande för vår verksamhet. Det motiverar inte att se framåt.
Ändå tror jag att det här inte behöver vara en återvändsgränd. Det behöver inte innebära att vi tummar på vare sig akademisk integritet eller kvalitet i undervisningen. Kanske vi på sikt kan hitta fungerande modeller, sådana som didaktiskt fungerar bättre i den trängda situationen mellan brett undervisningsansvar och minskande kursdeltagare.
En möjlig modell att tänka på för Åbo Akademi i det här sammanhanget är tutorial undervisning, med grund i de gamla universiteten i Oxford och Cambridge. Den idén tror jag en god kollega kastade fram redan för flera år sedan och den har stannat kvar i mitt minne.
Tutorial undervisning har ofta förknippats med att man delegerar en stor del av undervisningen till yngre forskare, doktorander, och magisterstuderanden, men jag tar här fasta på en annan sida. Den huvudsakliga undervisningsmetoden i tutorial undervisning är regelbundna, små gruppsessioner, som förstås kan kompletteras med föreläsningar, och andra undervisnings- och examinationsformer.
Tutorial undervisning har stort värde som pedagogisk modell eftersom den skapar lärandemiljöer som är autentiska och på sikt stärker självkänslan. Som form ger den en grund för gränsöverskridande ömsesidigt lärande både mellan studenterna och mellan studenterna och lärarna. Undervisningen bygger på kommunikation och dialog, analys och kritisk reflektion inom gruppen.
Det här kan tillämpas på olika sätt. I en mera radikal form kan man tänka att studerande på flera nivåer inom ett mycket litet program, exempelvis grund- och ämnesnivå, arbetar tillsammans i en grupp, även om de i praktiken avlägger olika kurser. Liksom inom traditionell undervisning väntas de förbereda sig inför med exempelvis inläsning, essäer eller uppgifter, men så att det här kan delas och diskuteras med de andra i gruppen som arbetar med helt andra ämnen.
Det här mera radikala genomförandet är förstås inte tillämpligt inom alla program, men det kan stöda utvecklandet av nya kursformat. Man kan kanske också hitta sätt att möta prorektors beslut genom att lärare samarbetar och kombinerar ett par kurser, samt lägger om arbetssättet. Istället för att ge två kurser separat arbetar man tillsammans inom en grupp, som bara delvis är lärarledd. I vissa fall kan man också minska på timresurseringen av enskilda kurser om man samtidigt tänker om upplägget. Här kanske flipped classroom som metod bidra kan med inspiration.
Tutorial undervisning är demokratisk. Modellen innebär därför också att vi undviker att splittra redan små grupper med hänvisning till förkunskaper. Det viktiga är inte att alla studerande är på samma startlinje då de inleder vissa kurser eller program. Istället sätts tilliten i högre grad till det gemensamma inlärandet och växandet som arbetet i grupper möjliggör, och till att vi vid behov har redskap att stöda det med externa resurser.
Med det här vill jag ha sagt att det finns konstruktiva vägar framåt. Tutorial undervisning kan vara en intressant inspiration bland andra när vi står med alltför få kursdeltagare och undervisning i traditionell form inte längre är meningsfull för vare sig lärare eller studerande. Det kan också vara ett sätt att ännu bättre förverkliga det som vi ofta lyfter upp som ett mervärde vid Åbo Akademi, dvs de små lärandemiljöerna där alla möts.
Briefly in English
The policy at Åbo Akademi, requiring a minimum of 5-6 students for a course to be offered, raises concerns about its impact on educational quality and students’ rights to instruction. On one hand, it is crucial to maintain teacher-led courses on campus and uphold academic integrity. On the other, we must address the pressures of resource management and the efficient use of teachers’ time.
While there are no predefined solutions for alternative formats for mandatory courses with low enrollment, this challenge presents an opportunity for exploration. Although the situation might seem like a ”Catch-22,” it doesn’t have to result in compromised educational quality or diminished integrity.
For example, tutorial-based education, with inspiration from Oxford and Cambridge, provides models for a pedagogy that involves small group sessions and fosters mutual learning and critical reflection. Further, its democratic approach doesn’t require splitting groups based on prior knowledge but instead promotes collaborative learning and growth across different boundaries.
Such approaches could provide opportunities to develop new teaching formats that are even better suited to smaller groups. There are constructive paths forward to address the challenges of declining course enrollments while preserving the strengths of Åbo Akademi’s small learning environments, which are a key feature of our institution.