Det fanns aldrig i mina planer att jag skulle börja studera teologi. Jag hade många vänner som var teologer, men själv skulle jag fokusera på mina klasslärarstudier. Tack vare mina vänners inflytande så började jag ändå studera teologi som biämne hösten 2012. Grundkurserna i teologi visade sig snart vara intressantare än jag trodde och jag trivdes otroligt bra med gemenskapen vid TF och i mysis (studerandenas kafferum som då fanns i Reuterska huset). Jag hade hittat hem. Plötsligt kändes teologi mycket mera lockande än att skriva en pro gradu avhandling i pedagogik. Efter ett år som biämnesstuderande så gjorde jag det jag aldrig trodde jag skulle göra – men som mina teologvänner visste att skulle hända – jag bytte studieinriktning och sökte in till TF för att studera teologi ”på riktigt”. Sedan dess har jag stannat kvar och dendär gradun i pedagogik är fortfarande oskriven….
Jag har aldrig ångrat mitt relativt galna val att byta studieinriktning och börja studera teologi, tvärtom. Mina studieår på TF har givit mig så mycket: kunskap, intressanta kurser, möjlighet att reflektera över livets stora frågor och Gud, fina vänner, en härlig gemenskap, glädje, många luncher i Gadolinia och många kaffekoppar och långa samtal i mysis. Jag har helt enkelt fått studera det viktiga i livet – som teologiska utbildningslinjens slogan lyder – och jag är mycket tacksam för det.
Jag bär med mig många fina minnen och stunder från studietiden vid TF, men teologernas idrottslag Manu Dei och studieresan till det Heliga landet år 2017 är nog två minnen som sticker ut lite extra. Manu Dei grundades under mitt första riktiga studieår och jag fick vara med ända från början, först som spelare och i något skede blev jag även lagledare/tränare. Även om framgången varierade, så var det väldigt roligt att spela tillsammans med både studiekompisar, doktorander, lärare och professorer. Jag brukar säga att Manu Dei är min baby, och eftersom jag slet av min akillessena under en fotbollsmatch med Manu Dei så kan jag påstå att jag offrat ganska mycket för laget… Min skada ledde till att mitt studiegäng ”gula gänget” (som studerade tillsammans i Gula huset/Theologicum) fick agera assistenter och bära min bricka under luncherna i Gado under nästan ett helt läsår. Teologer kan man alltid lita på, det blev tydligt under den tiden.
Lunch med vänner.
Det andra speciella minnet är studieresan till det Heliga landet som gjordes som en del av TSFs (Teologiska Studentföreningens) 50 års firande år 2017. Tillsammans med 15 studiekompisar och universitetslektorn i exegetik Pekka Lindqvist fick jag bekanta mig med det Heliga landet och dess heliga platser. En dröm för en teolog. Ett av många fina minnen från den resan är när några av oss klättrade upp i en av grottorna i Qumran, platsen där man hittat Döda Havs rullarna. Enligt Topias Tanskanen – som var en del av gula gänget och numera är teologie doktor – är det ett måste för varje GT-exeget att klättra upp i grottorna.
Qumran
Denna studieresa tillsammans med den goda och familjära gemenskap som finns på TF bidrog starkt till att jag valde att söka in till doktorandutbildningen och forska om finländska pilgrimsresor till just det Heliga landet. Jag som aldrig skulle bli teolog är nu doktorand i teologi och ingår väl närmast i inredningen i Gula huset/Theologicum. Jag gick från hedning till inredning, och stortrivs.
Författaren är doktorand och jobbar som religionslärare vid Katedralskolan i Åbo.