Anna-Leena Härkönen: Laskeva neitsyt jag muita kirjoiuksia. 2013.
Hörbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Uppläsare: Kaija Kärkinen
Kåserier som inte lämnade desto större intryck, men Härkönen skriver nog bra. De här några CD-skivorna for huj-haj medan jag höll på med diverse i början av semestern.
Laila Hirvisaari: Me, Keisarinna. 2013.
Hörbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Uppläsare: Leena Pöysti.
Lyssnade på den första semesterveckan (men hinner först nu skriva om den – det är så bråttom nu på semestern att jag inte hinner blogga i den takt jag lyssnat, och något kommer nog säkert i fel ordning).
Jag tycker om den här typens historiska romaner: verklighetsbaserade men inte ändå bara dokumentär/biografi. Här får man höra om Potemkins kulisser (trots att uttrycket inte används,det har nog först historien skapat), om Katariinas kusin Gustav III (som hon krigar emot) etc.
Jokken kirjanurkka skriver om både Minä, Katariina och Me, Keisarinna.
Jag hörde ifjol somras (eller för två år sedan?) på Minä, Katariina (när jag plockade vinbär i Knuts) och tyckte om den också.
Kaari Utrio: Ilkeät sisarpuolet. 2007.
Inbunden, köpt från loppis.
Sallan lukupäiväkirja och Mooren maailma har också bloggat om den. Kirsin kirjanurkka skriver om de fem Utrio-romaner som utspelar sig på 1800-talet och går i ”Jane Austen”-sti )(bra inlägg!). Jag har lyssnat på Saippuaprinsessa, men nog tycker jag precis att jag hört fler i samma stil av Utrio… Jo, jag har hört Pappilan neidot (utkom redan 1977, men som hörbok förstås senare).
Ilkeät sisarpuolet är intressant eftersom den också behandlar Åbo brand (och flytt till H:fors efter det av bl.a. Åbo Akademi).
Liisa Kosonen: Kohti kirkkainta kruunua – Anne Pohtam. 2004 
Inbunden, köpt på loppis.
Först tyckte jag den var så ’beundrande’ skrivet att jag blev äcklad, men sedan blev det mer intressant, speciellt då åren som Pohtamo bodde utomlands efter Miss Universum-vinsten. Sedan blev det nog så präktigt igen, att huh huh – och för mycket evangelisarande…
Laila Hirvisaari: Kruununpuisto. 2005
.
Inbunden, köpt frå Ekotori i Åbo.
Det här är första delen i Imatra-serien, där följande är Myrskyn edellä (2006), Grand Hotel (2007), Vuoksen helmi (2008).
Kruununpuisto utspelas kring tiden för då Bobrikoff sköts – jag har inte läst jättemycket från den tiden, så det är helt intressant. Det tar lite tid att komma in i boken, men innan 508 sidor är genomläst så börjar man bli insatt :-). Jag tror jag tyckte bättre om Lehmusten kaupunki-serien, av vilken jag läst en och lyssnat på en (som handlar mest om fortsättningskriget).
Det har bloggats underligt lite om boken, varför det månne – här finns analys av serien, utgående från Grand Hotel i Sallan lukupäiväkirja. Hon kommenterar bl.a. så här: ”Jakautuvatkohan suomalaiset historiallisten romaanien lukijat Kaari Utrion puoluelaisiin ja Laila Hirvisaaren puoluelaisiin” – intressant :-).
Roope Lipasti: Perunkirjoitus. 2013
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek.
Det var en trevlig historia (”road movie”) om två bröders resa med en urna från Egentliga Finland till Imatra. Lipasti skriver kolumner i Kotivinkki, vilka jag alltid läser – där är han ännu roligare, men bara roligheter skulle inte fungera i en roman med riktig handling. Det är Lipastis humoristiska språkanvändning som roar.
Kirsin kirjanurkka har också bloggat om boken.
Anna-Leena Härkönen: Mikkihiirihelvetti ja muita kirjoituksia.2013
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek.
Uppläsare: Kaija Kärkinen
Kolumner samlade till kort bok på endast 2 skivor. Härkönen skriver ju fräscht, men inte var de så speciella. (Lyssnade i bilen på väg till Östnyland).
There’s no such things as too many books har också bloggat om den.
Sofi Oksanen: Baby Jane 
. 2005
Pocketbok köpt på loppis.
Kirjanurkkaus och Ajatuksia kirjamaasta har också skrivit om den.
Den här boken är inte placerad i Estland utan i Helsingfors och handlar om två kvinnor som bl.a. älskar varandra och har olika mentala problem. Den är underligt lättläst, temat till trots (dvs. mentala problem och inte helt okomplicerad kärlek…och det är inte det att det är fråga om lesbisk kärlek som gör det komplicerat, det är nog personerna i sig!). Jag tyckte om den.
Det är Oksanens andra bok, den första Staalinin lehmät har jag inte ännu läst, men jag har nog lyssnat på både Puhdistus och Kun kyyhkyset katosivat. Filmen Puhdistus har jag på hälft – men när jag började titta på den så blev jag osäker på om jag redan sett den förut – men den är kanske bara så trogen till boken, åtminstone till bokens stämning.
Rosa Liksom
: Tyhjän tien paratiisi. 2009
Hörbok (lånad från Åbo stadsbibliotek).
Korta historier, där innehållet inte lämnade några minnesbilder, utan det var som en diktsamling, det var Liksoms mustiga språk jag lade märke till.
Judith Wilson: 
Mukava koti – Sisusta rennosti ja tyylikkäästi. 2012
Köp på kirppis.
….egentligen tycker jag inte alls om den här typens böcker, det är opersonligt. Jag läser hellre bloggar, där folk berättar om sina egna hem!