Jo Nesbo: Kungariket. 2021
Ljudbok (mp3, ca 20 h)
Uppläsare: Magnus Roosmann
Fristående triller.
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer om ett stort hotell. Hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång.
Jo Nesbø: Macbeth. 2018
Ljudbok (mp3, 18 h 15 min)
Uppläsare: Harald Leander
Det är del av Hogarths Shakespeare-project, Macbeth som polischef i ett dystopiskt Fife, Skottland på 1970-talet. Nog riktigt bra, och ju annorlunda än bara vanligt polistriller.
Jo Nesbø: Kniv. 2019
Ljudbok (17 CD, Åbo stadsbibba)
Uppläsare: Jonas Malmsjö.
Dramatisk Harry Hole-deckare (nr 12 i serien), där Rakel dör. Jag har läst Fladdermusmannen (del 1), Snömannen (nr 7), Gengångaren (nr 9) och Polis (nr 10) tidigare.
Och jo, nog är det ju bra deckare!
Jo Nesbo: Sonen. 2014
Ljudbok (mp3, från Åbo stadsbibliotek)
Fristående deckare, dvs. ingen Harry Hole.
Sonny Lofthus är en professionell syndabock. Han erkänner andras brott och sonar deras fängelsestraff mot dagliga heroindoser. Han har suttit på Norges mest flyktsäkra fängelse i tolv år när han får höra något som förändrar allt. Sonny rymmer från fängelset. Och han har mycket att hämnas. För Sonny kom livet att förändras när han var sexton år och hans far en av de bästa brottsutredarna någonsin sköt sig själv till döds. Fadern efterlämnade ett brev där han erkände att han var i händerna på heroinligor och människohandlare.
Helt bra, också slutet ok.
Jo Nesbo: Fladdermusmannen
. 1997 (hörbok 2010).
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek).
Första boken i Harry Hole-serien -jag har tidigare lyssnat på Snömannen (nr 7), Gengångaren nr 9) och Polis (nr 10) , liksom den fristående Huvudjägarna.
Här är Hole i Australien och i vissa bloggar tycker man inte den här är speciellt bra, men de facto tyckte jag den var helt ok; det är bra med omväxling till de svenska deckarna – konstaterar jag tydligen alltid när jag läser norska eller danska….