Sofi Oksanen: Baby Jane

Sofi Oksanen: Baby Jane baby-jane. 2005
Pocketbok köpt på loppis.

Kirjanurkkaus och Ajatuksia kirjamaasta har också skrivit om den.

Den här boken är inte placerad i Estland utan i Helsingfors och handlar om två kvinnor som bl.a. älskar varandra och har olika mentala problem. Den är underligt lättläst, temat till trots (dvs. mentala problem och inte helt okomplicerad kärlek…och det är inte det att det är fråga om lesbisk kärlek som gör det komplicerat, det är nog personerna i sig!). Jag tyckte om den.

Det är Oksanens andra bok, den första Staalinin lehmät har jag inte ännu läst, men jag har nog lyssnat på både Puhdistus och Kun kyyhkyset katosivat. Filmen Puhdistus har jag på hälft – men när jag började titta på den så blev jag osäker på om jag redan sett den förut – men den är kanske bara så trogen till boken, åtminstone till bokens stämning.

 

Alek Wek: Alek

Alek Wek: Alek. 2007alek.
Pocketbok köpt på loppis.

Också Bokhora  skrev om boken. De tyckte som jag, dvs. att den här definitivt överträffade förväntningarna (jag har läst ganska många av den här typens böcker om kvinnor i Afrika, Mellanöster och Sydostasien –  historierna och kulturskildringarna intresserar mig,men ibland är de väldigt dåligt skrivna.)
Alek verkar vettig och sympatisk –  hon tillhör dinka-folket och är idag känd fotomodell (nog en jag aldrig hade hört om, men jag känner ju typ bara Claudia Schiffer…). Hon växte upp i Sudan, ett land jag känner väldigt dåligt till.

Peter Englund: Silvermasken

Peter Englund: Silvermaskensilvermasken. 2006
CD-bok (6 skivor)
Uppläsare: Peter Englund

Boken berättar om drottning Kristina (1626 1689) – silvermasken hänvisar till den mask som hon kläddes i då hon begrovs. Liksom många andra regenter har också hennes grav öppnats senare.
Jag hade börjar lyssna på boken redan födå vi köpte den för flera år sedan, men då blev jag bara sur på henne för att hon svek Sverige (:-)). Nu var jag på min födelsedag på utställningen om Flickdrottningen på Åbo slott, som berättar både om filmatiseringen i Åbo av Kaurismäkis film ”Gilr King”
och om drottning Kristina i allmänhet. Då blev jag inspirerad av att också lyssna på boken, och nu tyckte jag den var bra – och som vanligt var det ju trevligt att författaren själv läste (och Peter Englund lyssnar man gärna till annars också).

Lawen Mohtadi: Den dag jag blir fri

Lawen Mohtadi: Den dag jag blir fri : en bok om den-dag-jag-blir-fri-en-bok-om-katarina-taikonKatarina Taikon. 2012.
Pocketbok köpt  på Stockmanns galna dagar februari 2015.

Katarina Taikons böcker om zigenarflickan Katizi utkom mellan 1969 och 1981 – de är självbiografiska. Kerstin och jag läste alla böckerna som fanns i bokbussen, de här var ju böcker som utkom precis då när vi var i slukaråldern och läste alla barn- och ungdomsböcker vi kom över. Jag minns att vi var jättefascinerade av dem. Det jag inte då visste var att Katarina Taikon också jobbade väldigt aktivt för zigenarnas rättigheter, vilket den här boken berättar om.

David Peace: 1974

 1974
 David Peace: 1974 (Första boken i Yorkshire-kvartetten).
Hörbok (CD-bok köpt på loppis i Stockholm).
Uppläsare: Mats Eklund
December 1974, Yorkshire. Eddie Dunford får jobb som kriminalreporter på Yorkshire Post. Hans första uppdrag är att rapportera om det brutala mordet på tioåriga Claire Kemplay. Samtidigt försöker han hantera förlusten av sin nyss bortgångne far. Eddies instinkt säger honom att det finns ett samband mellan mordet på Claire och två andra flickor, Jeanette Garland och Susan Ridyard, som försvunnit i Yorkshire-trakten ett par år tidigare. Trots uppmaningar från flera håll om att inte lägga näsan i blöt fortsätter Eddie att gräva vidare. Bit för bit nystas sanningen upp. En död flicka med svanvingar fastsydda på ryggen, ett zigenarläger i lågor. Eddies efterforskningar leder honom in i ett inferno av korruption, polisbrutalitet och sadism.
Lite för mycket namn att hålla reda på, upprepningarna blev irriterande (som alltså var litterärt drag), lite för mycket råhet. I princip borde jag ha gillat den, brittisk och placerad i modern men ändå  ”historisk” tid.
Jag lyssnade samtidigt på Ian Rankin, så det blev två brittiska deckare på svenska, så jag råddade lite ihop dem!

 

Randa Abdel-Fattah: Ser mitt huvud tjockt ut i den här?

ser-mitt-huvud-tjockt-ut-i-den-harAbdel-Fattah, Randa: Ser mitt huvud tjockt ut i den här?
Pocket köpt på loppis i Stockholm februari 2015.

Amal Abdel-Hakim är en tuff tjej. Hon är sexton år, palestinier, muslim och bor i Australien. Precis som många andra tonåringar har hon bestämt sig för att byta stil under lovet, och komma tillbaka till skolan med ett nytt utseende. Men Amals förändring går lite mer på djupet: Hon har nämligen bestämt sig för att börja bära slöja. Det är ett beslut med många konsekvenser – både jobbiga och komiska. Till att börja med får hon naturligtvis en massa frågor om sin religion, men även vanliga tonårsproblem som att framstå som snygg och cool inför sina kompisar får en ny dimension. Och hur förklarar en sextonårig tjej för killen hon är kär i att hon inte kan ha sex med någon annan än mannen hon ska gifta sig med?
I ”Ser mitt huvud tjockt ut i den här” får man en modern ung tjejs perspektiv på varför kvinnor väljer att bära slöja
.

Lättläst (ungdomsbok), men ändå helt ok.

James Bowen: Gatukatten Bob

James Bowen: Gatukatten Bobgatukatten-bob
Pocket köpt på Akademibokhandeln i Stockholm fabruari 2015.

När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv. James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur. Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligentan hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.

Den här  storyn är ju bara så underbar för en kattvän! Man MÅSTE alltså titta på youtube på  ”Streetcat named Bob”, där Bob sitter runt James axel när de åker buss i London, gör high five osv. :-).

Paul Schwarzmann: How to Marry a Finnish Girl

ScharzmannPaul Schwarzmann: How to Marry a Finnish Girl. Everything You Wanted to Know about Finland that Finns Won’t Tell You
Pocket köpt på Stockmanns galna dagar hösten 2015.

1001 kirjaa ja yksi pieni elämä och Kasoittain kirjoja har också skrivit om boken. De blev inte så uppretade som i en annan blogg jag läste – men om man inte klarar av att läsa stereotypa bilder av en själv så ska man undvika den här typens böcker (och kanske också desto mera umgänge med utlänningar som inte bara orkar vara artiga hela tiden :-).
Den var ju lättläst och helt rolig, och de facto tyckte jag han verkligen hade hittat en mängd stereotypier som man inte ens tänker på själv (fastän det är ett ämne som jag tycker är intressant och som jag försöker vara observant på).

Ian Rankin: En annan mans grav

Ian Rankin: En annan mans gravrankin
Hörbok (mp3)
Uppläsare: Magnus Rossman.

John Rebus är en man som sällan håller sig till reglerna. Egentligen är han pensionerad från Edinburghpolisen, men har lyckats hålla sig kvar som civilanställd utredare på avdelningen för cold cases, där man arbetar med gamla olösta fall. Han har samarbetsproblem med sin chef, är under utredning av den egna poliskåren och har svårt att acceptera att han inte längre är anställd på riktigt. Relationen till dottern är fortfarande sval och flaskan kanske är hans trognaste vän. När han kontaktas av en kvinna vars dotter försvann för ett decennium sedan är han till en början oengagerad. Men något i kvinnans berättelse väcker till slut hans intresse. Det visar sig att det är flera kvinnor som saknas i samma område och att det finns många likheter mellan fallen, bland annat har någon skickat sms med mystiska bilder till de försvunna kvinnornas vänner. Utredningen växer och pressen slår upp det stort med intervjuer av de anhöriga. Rebus upptäcker att det finns krafter som inte vill att sanningen uppdagas, inte bara i den undre världen utan även bland hans kolleger.

Jag har inte läst väldigt många av Ian Rankins deckare, så nu kan jag inte riktigt avgöra om den här var bra eller dålig jämfört med hans produktion. Däremot har jag ju nog sett tv-filmerna om John Rebus (och ju med två olika skådespelare, noterade jag nu – den jag såg framför mig när jag lyssnade var Ken Stott.
Magnus Rossman läser helt bra – jag föredrar honom som uppläsare framom skådespelare.

Jag lyssnade medan jag cirklade ved påsken 2015.