Förra sommaren tillbringade jag några dagar i Ålands landskapsarkiv med att söka fram material till vårt projekt. Då stötte jag på en av de kringvandrande handelsmän från ryska Karelen som slog sig ner i Finland i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Hans namn var Nikolaj Rugojeff.
Vårt projekt fokuserar på rörlig handel, den handel som ägde rum i stugorna och på marknader. Men, som historikern Pekka Nevalainen visat i sin bok om de karelska gårdfarihandlarna, fanns det också sådana som övergav den rörliga handeln, bosatte sig i Finland och öppnade handelsbod. I mitt material nämns bofasta handelsmän på flera håll i de svenskspråkiga områdena i Finland. De fanns på flera håll i Österbotten, på Åland, i Karis och på Kimitoön. De sistnämnda kan man bekanta sig med här på Sagalunds museums hemsida.
Nikolaj Rugojeff slog sig ner på Åland och öppnade en handelsbod där någon gång under 1900-talets första år. Under sin tid som bofast handelsman hann han vara inblandande i olika slags affärer och också öppna och stänga ett antal handelsbodar. I det minnesmaterial som jag studerat är en av dessa handelsbodar beskriven, den i Södersunda, Jomala:
”Den var ett mindre rum och så var det en disk som gick i vinkel och fullt med krokar i taket, som de hade alla möjliga saker upphängda på och på väggarna, och rummet, som kunderna hade till att stå i kunde vara ungefär en 2×2 m.”
Förutom att varor hängdes upp i taket, radades en del av utbudet i handelsboden upp på disken. En del av den var täckt med glas, under vilket de mest ömtåliga varorna förvarades. Kunden fick sedan stå och peka på vilka varor hon eller han ville ha. Utifrån beskrivningen av Rugojeffs handelsbod motsvarade den väl de enkla handelsbodar som var typiska för tiden kring år 1900. Även om handelsboden till sin storlek var liten, möjliggjorde den en annan typ av verksamhet än den rörliga handeln, där handelsmannen bar omkring varorna på sin rygg och förevisade dem på stuggolven.
Efter att ha etablerat sig som handelsman, annonserade Rugojeff i den lokala tidningen Åland. Följande annons är från år 1912, då industrialiseringen gjort att färdiga kläder blivit allt vanligare.
Åland, 11.05.1912, nr. 38, s. 4
Vilka andra varor såldes då i Rugojeffs handelsbod? Bland dokumenten i Ålands landskapsarkiv fanns också handlingar som upptecknades efter Rugojeffs död år 1914. Bouppteckningen är en detaljerad översikt över hans tillgångar och egendom. Bland de listade sakerna finns två butiksinredningar, värderade till 600 mark, samt olika typer av vågar, vikter och mått. Vidare innehåller handlingarna olika fodringar på Rugojeffs dödsbo, samt listor med handelsvaror som han beställt till sin verksamhet. Allt från fönsterglas och olika förnödenheter såsom kaffe, vetemjöl och bruna bönor till metspön, spik och skruvar hade skeppats till Mariehamn för Rugojeffs räkning. Lindfors’ karamell och marmeladfabrik i Borgå hade försett handelsboden med sex lådor blandade papperskarameller.
Just nu skriver jag på en artikel om Nikolaj Rugojeff och några andra kringvandrande handelsmän som öppnade handelsbod i de svenskspråkiga områdena i Finland. Hur gick övergången från rörlig till bofast handelsman till rent konkret och hur togs dessa handelsmän emot av lokalsamhället? I mitt sökande efter material har jag stött på många intressanta historier och personligheter bland de män som lade påsen på hyllan och öppnade eget.
Bildkälla:
http://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1162723/articles/2184630?page=4 Kansalliskirjaston Digitoidut aineistot
Andra källor och litteratur:
Kulturhistoriska institutionen vid Åbo Akademi, Frågelista nr 4, butikshandeln på landet.
Kulturhistoriska institutionen vid Åbo Akademi, Frågelista nr. 9, Kringvandrande ryska handelsmän.
Ålands domsagas arkiv, konkurshandlingar, kartong 31.
Aulis J. Alanen, Suomen maakaupan historia (Jyväskylä 1957).
Pekka Nevalainen, Kulkukauppiaista kauppaneuvoksiin. Itäkarjalaisten liiketoimintaa Suomessa (Helsingfors 2016).