Text: Anna Toivonen, Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Camilla Pitkänen, Yrkeshögskolan Novia
Problem med stresshantering är vanliga hos dem som arbetar i hälso- och sjukvårdsbranschen, och alltid beror de inte på de anställda. Enligt en del internationella mätningar har covid-19-pandemin ökat risken för utbrändhet i arbetet hos vårdpersonal betydligt. Ofta är orsaken till arbetsrelaterad utmattning inte att vi är tvungna att kämpa med en för stor arbetsbörda utan att vårt arbete ofta förutsätter ett stort antal olika färdigheter som delvis ligger utanför vår yrkesrelaterade kärnkompetens. Det är bra att vara ibland vara utanför sin bekvämlighetszon, men förekommer det för ofta utgör det en energitjuv som vi ständigt måste tampas med.
Andra problem i arbetslivet som ger upphov till utmattning hos vårdpersonal är oklara förväntningar, ständiga avbrott och bristen på stöd och respons i arbetet. Även hot om våld och klienters oberäkneliga beteende förutsätter ökad uppmärksamhet och kan över lång tid utgöra en risk för personalens hälsa. Om utmattningen och stressnivån inte beror på hur vi är som människor, varför ska vi då stärka vår stresshanteringsförmåga?
Vår förmåga att hantera stress har en nära koppling till hur vi reglerar och bearbetar känslor som arbetet ger upphov till. Vi alla har vissa arbetssätt som vi föredrar och som är som en autopilot som kopplas på om vi inte medvetet är uppmärksamma på vårt sätt att arbeta. Ett sådant sätt att arbeta är inte optimalt, och vi kan på egen hand förbättra vår förmåga att hantera stress genom att öva upp en del färdigheter.
Färdigheter för att hantera stress är:
- förmågan att vara närvarande
- förmågan att påverka hur uppmärksamma vi är
- förmågan att låta bli att värdera det som händer omkring oss
- förmågan att vara beslutsam
- förmågan att återhämta sig.
I videon nedan ges en sammanfattning av denna sidas information om stresshantering och av hur man kan öva det.
Litteratur
- Deligkaris, P., Panagopoulou, E., Montgomery, A. J. & Masoura, E. (2014): Job burnout and cognitive functioning: A systematic review, Work & Stress, 28:2, 107–123.
- Freudenberger H. J. (1974): Staff burn-out. Journal of Social Issues 30, 159–165.
- Golembiewski, R.T., Munzenrider, T., Stevenson, J.G. (1986): Stress in organizations: toward a phase model of burnout. Praeger, New York.
- Hakanen, J. (2004): Työuupumuksesta työn imuun: työhyvinvointitutkimuksen ytimessä ja reuna-alueilla (PDF öppnas i ny flik). Arbetshälsoinstitutet, Helsingfors.
- Koutsimani, P., Montgomery, A. & Georganta, K. (2019): The Relationship Between Burnout, Depression, and Anxiety: A Systematic Review and Meta-Analysis (öppnas i en ny flik). Frontiers in psychology, 10, 284.
- Lazarus, R. S., Folkman, S. (1984): Stress, appraisal, and coping. New York: Springer, s. 286–325.
- Lönnqvist, J. (2018): Työuupumus (burnout), i: Michelsen, T., Reijula, K., Ala-Mursula, L., Räsänen, K. & Uitti, J. (red.): Työelämän perustietoa. Helsingfors: Duodecim Kustannus Oy, s. 365–375.
- Maslach, C. & Jackson S.E. (1981): The measurement of experienced burnout. Journal of Organizational Behavior. Vol 2(2), s. 99–113.
- Maslach, C., Schaufeli, W.B. & Leiter, M.P. (2001): Job burnout. Annual Review of Psychology. Vol 52(1), s. 397–422.
- Mäkikangas, A. & Kinnunen, U. (2016). The person-oriented approach to burnout: A systematic review (öppnas i en ny flik), Burnout Research: Volume 3, Issue 1, s 11–23.
- Vokhlacheva, A., Shakori, A., Farzanehkari, P. & yrkeshögskolan Laurea (2018): Prevention of burnout among nursing staff: A literature review. Laurea-ammattikorkeakoulu.