Könsmångfald inom äldreomsorgen – hyvinvoivahoiva-guide

Text: Mona Riska, Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi

Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering av personer på grund av könsidentitet, könstillhörighet eller sexuell läggning.

I dag uppskattas ungefär 10 procent av den finländska befolkningen tillhöra någon könsminoritet eller sexuell minoritet. Dessa minoriteter utgör en mångfasetterad grupp människor, vars sexuella läggning eller uppfattning om den egna könsidentiteten avviker från samhällets rådande normer. Denna grupp av äldre personer med olika könsidentiteter kallas ofta för regnbågsseniorer och representerar hela spektret av sexuell mångfald i samhället.

Det har alltid funnits regnbågsseniorer bland den äldre befolkningen och som kunder inom äldreomsorgen, men de har tidigare varit mer eller mindre osynliga. De senaste åren har man börjat uppmärksamma regnbågsseniorer som särskild grupp inom äldreomsorgen. Regnbågsseniorerna kan vara mer beroende av samhällets omsorgstjänster, eftersom alla inte har egna barn, som kan erbjuda stöd och hjälp. Även familje- och släktbanden kan ha brutits p.g.a. att anhöriga tagit avstånd. Många regnbågsseniorer har också under sin levnad upplevt både diskriminering och osakligt bemötande. Tidigare finländsk lagstiftning har till och med definierat homosexualitet som straffbart, och inom läkarvetenskapen klassificerades homosexualitet länge som en sjukdom.

I vårt samhälle är den rådande normen fortfarande heterosexualitet. När vi möter en ny person utgår vi ofta från att personen är antingen en man eller en kvinna och att personen attraheras av personer av motsatt kön. När vi möter någon som säger sig vara homosexuell, händer det ofta att vi på grund av okunskap förhåller oss fördomsfulla till personen. Vi utgår även ofta ifrån felaktiga antaganden om att alla homosexuella är likadana och har liknande intressen och tankar om livet. Det är bra att komma ihåg att det råder mångfald också bland regnbågsseniorer.

Artiklar som berör könsmångfald och sexualitet inom äldreomsorgen

Videomaterial på finska om likabehandling på ålderns höst (producerat av Seta rf)

Filmerna ”Jag vill kunna berätta, hbt-personer berättar om sina tankar om ålderdom och åldringsvård” är textade också till svenska. Textningsspråket kan väljas genom att klicka på kugghjulet i balken längst ner i filmrutan.

Yhdenvertainen vanhuus: Haluaisin pystyä kertomaan (2014):

Yhdenvertainen vanhuus: Haluaisin pystyä kertomaan – Eveliina (2014):

Yhdenvertainen vanhuus: Haluaisin pystyä kertomaan – Bengt (2014):

Yhdenvertainen vanhuus – Itsemäärittely, itsemääräämisoikeus, toimijuus (2013):

Denna film på finska har ingen textning.

Seta rf:s seniorarbete har utvecklat en regnbågscertifiering för finländska förhållanden, som stöder könsminoriteters och sexuella minoriteters jämställdhet och jämlikhet inom social- och hälsovårdstjänster. Man har hämtat inspiration från det nederländska The Pink Passkey- och det svenska HBTQ-certifikatet.

Regnbågscertifieringen har testats i Helsingfors vid Kampens och Kinaborgs servicecentraler.

Mer information om regnbågscertifiering finns att tillgå på finska (Seta rf:s webbplats öppnas i en ny flik).

Artikel på finska Yle om regnbågscertifiering ”Thea Hakokorpi toivoo saavansa mekon päälleen myös palvelutalossa – Sateenkaarisertifikaatti takaa, ettei hoitaja sano ”älä sinä höpsi””. (Artikeln öppnas i ny flik).

Definitioner av kön och olika begrepp kring könsmångfald

Här nedan presenteras centrala begrepp som berör mångfald ur ett könsperspektiv. En viktig aspekt för ökad kunskap om jämlikhet är att känna till korrekta begrepp relaterade till könsidentitet och könsmångfald.

Centret för jämställdhetsinformation vid Institutet för hälsa och välfärd har en omfattande ordlista med termer och definitioner kring kön och jämställdhet på sin webbplats:

Cisnormativitet eller cisantagande är ett tänkesätt eller en norm, enligt vilken en människa tillhör eller borde tillhöra ett av någotdera av två kön, kvinna eller man. Normen kan inbegripa ett antagande om att alla människor omkring en och som en möter är cispersoner.

I Finland finns för närvarande två juridiska kön, kvinna eller man. Det juridiska könet definieras då en person föds eller bekräftas i samband med till exempel könsbekräftande behandling. Det framgår också av personbeteckningen. Kön är ett mångfasetterat begrepp. Begreppet ”biologiskt kön” har använts då man avsett kroppsliga dimensioner av kön, så som anatomi, kromosomer eller hormoner. ”Socialt kön” är i sin tur ett begrepp som använts för att beskriva de normer, förväntningar och betydelser som kopplas till kön. Kön kan också syfta på individens könsidentitet och olika sätt att uttrycka kön. På svenska används ibland begreppet ”genus” för att betona att kön inte är ett entydigt begrepp. Det finns ändå ingen tydlig gräns mellan begreppen kön och genus. Oftast är det tydligare att använda kön- eller jämställdhet- som förled än genus-.

Ordet könsminoritet används ibland i Finland som ett samlingsbegrepp för transpersoner och personer med intersexvariationer (interkönade). Ordet är en direktöversättning av finska ”sukupuolivähemmistö” och används inte allmänt på svenska och inte alls i Sverige. I stället för att betona minoritetsperspektivet rekommenderar vi att man talar om den specifika grupp som avses eller om könsmångfald som beskriver könsvariationerna bland alla människor.

Könsmångfald eller mångfalden av kön syftar på att det finns ett oändligt antal sätt för människor att uppleva och uttrycka sitt kön. Det finns alltså en mångfald av kön såväl bland individer som i samhället. En del människor ser sig tydligt som kvinna eller man, en del som både och, och en del känner att deras kön inte alls får plats i tvåkönsnormen.

I Finland används ofta begreppet sexuell minoritet om det som i Sverige oftast benämns under det övergripande HBTIQ, där även transpersoner och queera ingår. Med sexuell minoritet avses personer som inte är heterosexuella, t.ex. homosexuella, lesbiska, bisexuella, pansexuella och även asexuella. Alla människor ingår ändå i mångfalden av sexuella läggningar. Därför är det också absolut bättre att i stället för att lyfta fram minoritetsaspekten använda begrepp som beskriver människors preferenser och praktik i fråga om vem eller vilka en person känner sig attraherad av, blir kär i eller har sex med samt hur hen identifierar sig.

Sexuell läggning handlar om vem en person har sexuellt eller emotionellt drag till. Definitionen går ut på att definiera både eget och den andras kön. En allmän indelning är homo-, bi- och heterosexuell läggning. Alla har rätten att definiera eller att låta bli att definiera sin sexuella läggning. Den sexuella läggningen hos en person kan ändras under livets lopp en eller flera gånger.

HBTIQ (HBTQ, HBTIQA, HBTQIA) är ett samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med intersexvariationer (interkönade) eller med queera uttryck och identiteter. Ibland används andra kombinationer som inkluderar till exempel A för asexuella eller agender, eller ett plus på slutet (hbtiq+) för bredare inkludering. Begreppet HBTIQ-personer kan användas som ett samlingsbegrepp för olika grupper av människor som har en sexuell läggning eller ett könsuttryck eller en könsidentitet som avviker från det som anses vara normen. Motsvarande förkortningar är LHBTIQ eller HLBTIQ på finska och LGBTIQ på engelska, där L står för lesbiska som på svenska inte skrivs ut separat. I den svenska förkortningen är lesbiska inkluderade i bokstaven H.

Homo eller homosexuell är en person som är sexuellt eller emotionellt intresserad av personer av samma kön. Ordet homo används ibland i en snävare betydelse om en person som identifierar sig som en man som är sexuellt eller emotionellt intresserad av män. Lesbisk är en homosexuell kvinna.

Bi eller bisexuella personer är sexuellt eller emotionellt intresserade av personer med samma kön eller av annat kön. För en del har partnerns kön ingen betydelse. Termerna bisexuell och pansexuell är till en del överlappande.

Begreppet interkönad samlar olika diagnoser och medfödda tillstånd. Kortfattat en person med ett medfött tillstånd i vilket kroppsliga, anatomiska eller andra könskännetecken inte är entydigt typiska för kvinnor eller män. Ett interkönat tillstånd definierar inte hurdan könsidentitet en person utvecklar. Som barn i allmänhet, uppfattar och tolkar ett interkönat barn oftast själv sin könsidentitet.

Termen könsminoritet används som ett samlingsbegrepp för transpersoner, ickebinära, interkönade personer samt personer som upplever könsinkongruens. Begreppet är en översättning av finska “sukupuolivähemmistö”. På svenska talar man ofta om könsmångfald och undviker ordet “minoritet”.

Queer är ett politiskt och ofta akademiskt perspektiv eller tankesätt, där man ifrågasätter samhälleliga normer om kön och sexuell läggning. Queer är även en identitet, där personen inte vill kategorisera sin sexuella läggning eller kön. Bokstaven Q är en förkortning av engelskans questioning, vilket betyder att man reflekterar över sin sexuella läggning eller könsidentitet.

Ordet trans används för att beskriva en person vars könsidentitet eller könsuttryck inte är detsamma som det kön hen tilldelats vid födseln. Förledet trans- betyder på latin “andra sidan” eller ”överskridande”. Motsatsen är cis-, som är latin för ”samma” eller ”den här sidan”.

På svenska används begreppet transkönad i Finland som motsvarighet till det finska uttrycket ”transsukupuolinen”. I allmänhet är det bättre att använda orden trans eller transperson när det är möjligt, eftersom transkönad inte alls används i Sverige. En transperson är en person vars kön inte stämmer överens med det juridiska kön personen tilldelades vid födseln. Många, men inte alla, transpersoner behöver och vill ha könsbekräftande behandling. En transpersons könstillhörighet (könsidentitet) kan vara till exempel man, kvinna eller ickebinär. Begreppet transsexuell används inte längre då det felaktigt syftar på sexualitet, trots att trans handlar om kön, men hänger delvis kvar i lagstiftning och medicinska diagnoser.

Transperson är ett samlingsbegrepp för personer vars kön (könsidentitet) eller könsuttryck skiljer sig från förväntningar kopplade till det kön som definierades för dem vid födseln. Trans omfattar såväl binära (kvinnor, män) som ickebinära transpersoner (t.ex. genderqueer) samt bl.a. transvestiter. Många binära transpersoner är helt enkelt kvinnor eller män. För en del är trans en så viktig del av identiteten att de vill synliggöra det i hur de benämner sig, t.ex. transkvinna, transman, transfeminin, transmaskulin. Att någon är trans säger inget om personens sexuella läggning, utan handlar enbart om personens kön. Förledet trans betyder ”på andra sidan, över”.

En transvestit är en person som delvis eller helt, tidvis eller alltid, klär sig eller på annat sätt uttrycker en könstillhörighet som allmänt anses typisk för något annat kön genom exempelvis klädsel eller röstanvändning. Särskilt tidigare användes även begreppen cross-dressing och drag, men de innebär oftast ett mer temporärt atypiskt könsuttryck som inte är lika nära kopplat till identiteten.

Videomaterial kring könsmångfald, producerat av Seta rf.

Filmerna på finska har ingen textning.

Puheenvuoroja intersukupuolisuudesta: Jukka Lehtonen:

Puheenvuoroja intersukupuolisuudesta: Kitty Andersson:

Puheenvuoroja intersukupuolisuudesta: Tikli Oikarinen: