Jämlikt och likvärdigt bemötande i omsorgstjänster för äldre

Sammanställning: Mona Riska, Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi

Att åldras betyder inte att en person är villig att ge avkall på sin personliga integritet eller individualitet. En människa är lika unik som gammal, som när hen var ung, med individuella behov och personliga önskemål om hur hen vill bli bemött. Att bemöta kunder jämlikt och jämställt inom äldreomsorgen innebär att man har kunskap om vilka faktorer som bidrar till ökad jämlikhet och tillvägagångssätt som främjar mångfald och att man har insikter och förståelse för varje kunds individuella behov.

Mångfalden bland den äldre befolkningen i Finland är mer mångfasetterad än vad man allmänt uppfattar. Till mångfalden bidrar förutom nationella minoriteter och ursprungsbefolkning, även olika grupper av inflyttad befolkning. Till mångfalden bidrar även olika sexuella minoriteter samt personer med olika funktionsnedsättningar.
Det finländska samhället har traditionellt varit rätt homogent med liten inflyttning. Finska och svenska är landets nationalspråk. Drygt 4,8 miljoner invånare har finska som modersmål, medan strax under 300 000 invånare har svenska som modersmål. Antalet invånare med annan språkbakgrund är drygt 400 000. De största språken efter finska och svenska är ryska, estniska, arabiska, engelska och somaliska.
I den finländska befolkningen ingår olika etniska minoriteter, som har ett annat modersmål, en annan kultur eller religion jämfört med majoritetsbefolkningen. Till de nationella minoriteterna i Finland räknas finlandssvenskar, samer, romer, judar och tatarer. Dessutom har Finland mottagit invandrare från t ex Ryssland, Estland, forna Jugoslavien, Somalia och Irak.

Till den finländska befolkningens mångfald bidrar även olika köns- och sexuella minoriteter, som består av grupper med många olika könsidentiteter och sexuella läggningar. Äldre personer med könsidentiteter, som avviker från allmänna normuppfattningen, brukar kallas för regnbågsseniorer och de representerar hela bredden av könsmångfalden i samhället.

Den finländska lagstiftningen omfattar lagar vars syfte är att främja ett jämställt samhälle (jämställdhetslagen) och ett jämlikt bemötande av alla medborgare oberoende av personliga egenskaper och motverka diskriminering (diskrimineringslagen). Dessa lagar är centrala för jämställdhetsarbetet och för ett jämlikt bemötande inom social- och hälsovården och för en ökad mångfald inom äldreomsorgen.

Mångfald och jämlikhet inom äldreomsorgen

Diskrimineringslagen förpliktar social- och hälsovården att beakta jämlikhet inom vården, bl a att beakta kundernas språkliga och kulturella bakgrund och förpliktar personalen att motarbeta alla former av diskriminering inom vård och omsorg.

Vård- och omsorgstjänster riktade till olika minoriteter erbjuds i viss mån i det finländska samhället, men servicen erbjuds främst av privata aktörer och av tredje sektorns serviceproducenter. Den offentliga äldreomsorgen beaktar oftast inte minoriteters behov i tillräckligt stor omfattning. I kundbemötandet är det viktigt att personalen känner till olika minoriteters kulturella särdrag och hur äldre personer är vana att bli bemötta inom den egna minoritetskulturen. I allmänhet är respekten för äldre personer betydligt större inom den samiska och romska kulturen jämfört med inställningen till äldre inom den finländska kulturen. Diskrimineringslagen förpliktar vård- och omsorgspersonalen att i kundbemötandet beakta minoriteters kultur- och levnadsvanor.
Det finns ett stort behov av information om tillgängliga social- och hälsovårdstjänster på det egna språket och hur man kommer i åtnjutande av dem bland nationella och inflyttade minoriteter. Språkliga och kulturella särdrag måste beaktas av personalen inom vård- och omsorgstjänster enligt diskrimineringslagen. Trots lagens bestämmelser sker vård och omsorg alltjämt oftast endast på majoritetsbefolkningens villkor. Det skulle vara särskilt viktigt att personalen inom äldreomsorgens hade insikter i minoritetskulturer för att bättre kunna beakta olika kulturella särbehov bland de egna kunderna. Det är av avgörande betydelse att fler representanter för minoriteter får utbildning inom vård och omsorg för att öka mångfalden bland personalen inom äldreomsorgen.

Det är särskilt viktigt att personalen inom äldreomsorgen i umgänget med minoriteter har en positiv inställning, visar samarbetsvilja och öppenhet för olika särbehov. Många minoriteter önskar att deras kulturella bakgrund kunde beaktas i högre grad inom äldreomsorgen. T ex skulle romernas kutym när det gäller renlighet och försynthet samt släktens och familjens betydelse behöva beaktas inom äldreomsorgen för romer. Det är synnerligen viktigt att personalen har tillgång till information om olika minoritetskulturer och deras utmärkande särdrag för att öka förtroende och främja goda vårdrelationer.

Genom förbättrad kännedom om olika minoritetskulturers och samfunds kulturella särdrag och levnadsförhållanden får personalen kunskap och redskap för kultursensitiva förhållningssätt, vilket bidrar till att utforma ett mer kundorienterat serviceutbud. Det här gäller alla social- och hälsovårdstjänster inklusive äldreomsorgen. En stor utmaning för den offentliga äldreomsorgen är hur man kan beakta behoven bland äldre funktionsnedsatta personer med minoritets bakgrund.

Äldre personer som hör till minoriteter, liksom även äldre i allmänhet, sällan klagar över diskriminering som de utsatts för. Andelen äldre personer som lagt in ett klagomål hos minoritetsombudsmannen är också mycket litet. Bland fallen har det varit svårt att skilja på när det är fråga om felbehandling, försumlig vård eller okunnighet och när det är fråga om direkt diskriminering.

I de flesta fallen är diskrimineringen av äldre personer inom äldreomsorgen indirekt eller strukturell. Äldre personer som hör till en minoritet är en omständighet som inte beaktas i tjänsterna, med andra ord kommer man inte att tänka på att det bland klienterna också finns personer som har särskilda behov av tjänster och information.
Många vård- och omsorgstjänster är således förknippade med olika utmaningar. Utmaningarna är ofta förknippade med begränsad tillgång på information, t ex att tolktjänster inte fungerar eller användning av datateknik. De äldre får inte alltid information i sådan form att den når dem och att de förstår den. I synnerhet personer som hör till språkliga minoriteter och personer med sinnesdefekter eller psykiska handikapp stöter på problem av detta slag.

Många upplever också att den egna kulturella bakgrunden inte uppmärksammades tillräckligt. Exempelvis har personer som hör till samerna, romer och muslimska invandrare upplevt att deras seder och uppfattningar inte beaktas inom serviceboende, hemservice eller hälso- och sjukvården. Allmänt taget beaktas mångfald och särdragen hos olika grupper inte i tillräcklig utsträckning, och man föreställer sig exempelvis inte att det bland klienterna finns handikappade eller klienter som hör till sexuella minoriteter eller könsminoriteter. Vård- och omsorgstjänsterna har planerats för kunder som hör till majoritetsbefolkningen.

Diskussionsfrågor kring mångfald och jämställdhet inom äldreomsorgen
  • Vilka majoritets- och minoritetsgrupper möter du/ni i arbetsvardagen?
  • Vilka olika aspekter av mångfald bemöter du/ni i arbetet?
  • Vilka majoritets- och minoritetsgrupper är representerade bland era kunder? (serviceboende, hemvården mm.)
  • Hur bemöts minoritetsgruppers behov inom er enhet?
  • Vilken kunskap finns det bland personalen att bemöta kulturella och etniska särdrag?
  • Hur tar du/ni reda på kundernas individuella behov?
  • Finns det kunder med utländsk bakgrund på er enhet?
  • Vilka språk talar kunderna på ert boende?
  • Vilka modersmål är representerade vid er enhet?
  • Vilka språk har du/ni kompetens att bemöta kunder på?
  • Finns det behov av diversifierat bemötande av könsidentitet på er enhet?
  • Har er enhet eller serviceområde utfört regnbågscertifiering?
  • Hur bemöts kunder med särbehov och funktionella nedsättningar vid er enhet?
  • Hur väl svarar serviceutbudet mot era kunders särskilda behov?
  • Hur syns olika minoritetsgruppers behov inom serviceutbudet?
  • Vilket serviceutbud saknas det resurser för vid er enhet/kommun/stad?
Källor
 Tillbaka till Mångfald som resurs inom äldreomsorgen