Nationella minoriteter i omsorgstjänster

Text: Mona Riska, Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi

Diskrimineringslagen förbjuder all diskriminering på grund av ursprung, nationalitet, etnisk bakgrund, språk, religion eller övertygelse. För att leva upp till diskrimineringslagen bör även social- och hälsovården bli bättre på att beakta mångfalden av äldre med hänsyn till personers etnicitet, språk, religion och övertygelse.

Det finns etniska minoriteter i Finland, som brukar betecknas som nationella eller inhemska minoriteter, eftersom de har historiska rötter i det finländska samhället. Till de nationella minoriteterna hör finlandssvenskar, samer, romer, judar, tatarer och s.k. gamla ryssar, som flyttat till Finland före andra världskriget.

De nationella minoriteterna i Finland och deras särdrag i ett nötskal

Finlandssvenskar
  • Svenskan har historiskt varit huvudspråk i Finland och är i dag det andra nationalspråket i landet.
  • Det har funnits svensktalande finländare i Finland sedan tidiga medeltiden.
  • Finlandssvenskarna är bosatta främst längs med kusten, men det finns även mindre s.k. språköar i vissa finskspråkiga städer.
  • Svenskfinland delas in i fyra regioner: Nyland, Åboland, Åland och Österbotten, som har 97 % av den finlandssvenska befolkningen.
  • Antalet finlandssvenskar uppgår till 290 000 personer, vilket utgör ca 5,3 % av befolkningen.
  • Det talas många olika finlandssvenska dialekter främst på landsbygden.
  • Många av finlandssvenskarna är i dag tvåspråkiga.
  • Till de finlandssvenska traditionerna hör att fira Lucia 13.12, att fira svenska dagen 6.11, att resa midsommarstång och att sjunga snapsvisor.
  • Finlandssvenskarna har ett rikt föreningsliv till vilket hör bl.a. körsång.
  • Svenskspråkiga skolor, radio- och tv-kanaler, teatrar, brigad, universitet och högskolor är viktiga finlandssvenska institutioner, som bidrar till svenskans fortlevnad i Finland.
Samer
  • Samerna utgör det enda ursprungsfolket (urfolket) inom EU:s gränser.
  • Sápmi (Sameland) sträcker sig över hela Nordkalotten och har totalt ca 50 000 invånare, samer.
  • Det bor ca 9 000 samer i Finland.
  • De samiska språkliga och kulturella rättigheterna är skyddade i den finländska lagstiftningen.
  • Det finns nio samiska språk, varav tre talas i Finland: nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska.
  • Under historiens gång har samerna varit utsatta för majoritetssamhällets assimileringsåtgärder.
  • Den allmänna inställningen till samiskan har också tidigare varit negativ bland majoritetsbefolkningen.
  • Äldre samer har därför sannolikt upplevt diskriminering, vilket påverkar deras inställning till att använda samiska och att kommunicera med myndigheter.
  • Naturen är en viktig grund för samernas materiella (nyttjanderätt till marken) och andliga kultur.
  • Den samiska samhörigheten är också en viktig resurs för samerna.
  • De finländska samerna har ett eget sameting Saamelaiskäräjät, som är grundat 1996 och utgör ett självständigt kultur- och självstyrelseorgan.
  • Samiskt parlamentariskt råd (SPR) är ett gemensamt nordiskt samarbetsorgan för alla sameting.
Romer
  • Det finns omkring 10 000 romer i Finland, och dessutom bor det ca 3 000 finländska romer i Sverige.
  • De flesta romer bor i större städer i södra och västra Finland.
  • Romerna har en stark egen kulturell identitet men upplever sig som finländare.
  • Den romska kulturen är uppbyggd kring det egna samfundet, släkten och familjen.
  • För romerna är det viktigt med seder och bruk, t.ex. kvinnornas traditionella dräkter.
  • Det romska livet färgas av ett starkt känsloliv.
  • Respekten för äldre personer är viktig för romerna.
  • Romerna har traditionellt levt ett kringströvande liv, vilket försvårat skolgången särskilt för äldre romer.
  • Äldre romer är både socialt och ekonomiskt sämre lottade och har även en kortare förväntad livslängd än majoritetsbefolkningen.
  • Många äldre romer befinner sig utanför samhällets serviceutbud och har t.ex. aldrig besökt en läkare.
  • Växelverkan mellan olika generationer har minskat p.g.a. urbanisering och kärnfamiljens framväxt.
  • Kunskaperna i romani har därför försämrats under de senaste femtio åren.
  • Släkten har traditionellt tagit hand om sjuka, personer med funktionsnedsättning och äldre romer.
Tatarer
  • Tatarer invandrade från Ryssland i slutet av 1800-talet, livnärde sig först som gårdfarihandlare, senare som handelsmän inom textil- och mattbranschen.
  • Invandringen från Ryssland fortsatte ända fram till 1930-talet.
  • Idag är tatarerna omkring 1 000 personer bosatta främst i Helsingfors, Tammerfors och Träskända.
  • Tatarerna idkar muslimsk tro och har församlingar i Tammerfors och Helsingfors. Tatarerna utgör Finlands första muslimska minoritet.
  • De har under olika tidsperioder diskriminerats i det finländska samhället av myndigheterna, som bl.a. har försökt begränsa deras affärsverksamhet.
  • Även hot om deportering till Sovjetunionen har bidragit till att tatarerna har valt att inta en osynlig roll i det finländska samhället.
  • Kontakterna till Turkiet har stärkts och blivit viktiga, efter att kontakten till de ryska hemtrakterna bröts efter Sovjetunionens uppkomst (Sovjetunionen grundades i december 1922).
  • Kultur, språk och religion utövas inom den egna etniska gruppen.
  • Den sociala kontrollen är stark och blandäktenskap godkänns inte.
  • Det tatariska språket är den viktigaste etniska markören.
  • Tatarerna har skapat en egen unik tatarisk kultur, som inkluderar litteratur, teater och musik.
Judar
  • Judarna i Finland härstammar från ryska soldater med familjer, som flyttade till Finland i mitten av 1800-talet.
  • I Finland uppgår deras antal idag till ca 1 900 personer.
  • Antalet har minskat p.g.a. emigration till Israel.
  • Det finns två judiska församlingar, i Helsingfors och Åbo.
  • Judarna hade tidigare svenska som huvudspråk men har förfinskats efter att judiska skolan i Helsingfors gradvis blev finskspråkig.
  • Hebreiskan en viktig gemensam länk för de finländska judarna.
  • Judarna har ett eget ålderdomshem i samband med församlingscentret i Helsingfors.

Litteratur
 Tillbaka till Mångfald som resurs inom äldreomsorgen