Jämlikhet och icke-diskriminering i praktiken

Sammanställning: Mona Riska, Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi

Diskrimineringslagen förpliktar aktörerna i social- och hälsovårdsbranschen att iaktta likabehandling i sin verksamhet, bland annat genom att beakta klienternas språkliga och kulturella bakgrund. Därutöver förpliktar lagen personalen att förebygga alla former av diskriminering i vård- och omsorgsarbetet.

Diskriminering innebär att en människa obefogat har behandlats sämre än en annan människa på grund av en personlig egenskap. Ett allmänt förbud mot diskriminering definieras i grundlagen (6 §). Enligt lagen är alla lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionsnedsättning eller av någon annan orsak som gäller hens person. Ytterligare bestämmelser om diskriminering finns i diskrimineringslagen och i jämställdhetslagen. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan. Diskriminering är enligt lagen förutom direkt och indirekt diskriminering även trakasserier, att vägra göra rimliga anpassningar samt att instruera eller befalla att diskriminera. Källa: Jämställdhetsordlista, Institutet för hälsa och välfärd (öppnas i en ny flik).

Likabehandling innebär att alla människor har lika värde oberoende av kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, medborgarskap, språk, religion eller övertygelse, åsikt, funktionsnedsättning, hälsotillstånd, sexuell läggning eller en annan personrelaterad orsak. I lagstiftningen definieras likabehandling (eller jämlikhet) i bl.a. i grundlagen. Det är skillnad på jämlikhet och jämställdhet. Jämställdhet handlar om jämlikhet mellan könen, medan likabehandling och jämlikhet kan syfta på vilka grupper eller individer som helst.

Jämställdhetslagen heter officiellt Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986). Den förbjuder alla former av diskriminering på grund av kön, inklusive direkt och indirekt diskriminering, och omfattar en plikt att främja jämställdhet. I lagen ingår även skydd mot diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck samt förpliktelse att förebygga diskriminering. I Finland är det Jämställdhetsombudsmannen och Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden som övervakar att jämställdhetslagen efterföljs. Källa: Jämställdhetsordlista, Institutet för hälsa och välfärd (öppnas i en ny flik).

Jämställdhet, dvs. jämlikhet mellan könen, betyder lika rättigheter och möjligheter för alla kön samt att makt och resurser fördelas jämlikt. Ofta görs det skillnad mellan formell jämställdhet och reell (verklig) jämställdhet. Formell jämställdhet omfattar icke-diskriminering, lika rättigheter och lika bemötande. Reell jämställdhet handlar om jämställt utfall i konkreta situationer. Även andra faktorer som orsakar ojämlikhet i samhället inverkar på jämställdhet. Därför är det viktigt att genom intersektionell analys beakta hur olika faktorer samverkar för att vi ska kunna främja jämställdhet.

Klicka på bilden för att förstora den.

Likabehandling. Bilden ägs av Ekvalita, som gett tillstånd till publicering. 

Bilden ovan illustrerar följande aspekter av likabehandling:

  • Könsidentitet och -uttryck.
  • Ålder.
  • Ursprung.
  • Nationalitet.
  • Språk.
  • Religion eller annan livsåskådning.
  • Övertygelser eller åsikter.
  • Politisk verksamhet.
  • Fackföreningsverksamhet.
  • Familjerelationer.
  • Hälsotillstånd.
  • Funktionsnedsättning.
  • Sexuell läggning.
  • Annan personrelaterad orsak.

 

Videomaterial om likabehandling och diskriminering. Materialet har producerats av Justitieministeriet.

Likabehandling och icke-diskriminering: Vad betyder de?

Likabehandling och icke-diskriminering: Egna berättelser.

 


Litteratur
 Tillbaka till Mångfald som resurs inom äldreomsorgen