Kategoriarkiv: Narrativer

Lizzie Bennet 2.0.

Lämna ett svar

Hur skulle Austens Stolthet och fördom låta om den skrevs idag? En möjlighet är att huvudpersonen Elizabeth Bennet skulle vlogga eller videoblogga om händelserna. Det här utgick skaparna Hank Green och Bernie Su till Lizzie Bennet diaries (#LBD) ifrån och anlitade ett antal skådespelare som via en vlogg skapat en modern version av boken i en amerikansk miljö. Sammanlagt har ”Lizzie Bennet” tillsammans med bästa väninnan ”Charlotte Lu” skapat 100 videoblogginlägg där händelserna i den närmaste bekantskapskretsen presenteras och diskuteras, oftast är det Lizzie som ger sin syn på saken, men också andra involverade dyker med jämna mellanrum upp (också Darcy).

Förutom vloggen så förs en del av berättelsen framåt av de twittrande karaktärerna. YouTube och Tumblr har också använts för att publicera vloggen och på hemsidan och på Tumblr finns foton av karaktärerna antagligen som ett sätt att visualisera dem eftersom Lizzie trots allt är den som stjäl showen för det mesta. En annan kuriosa är när systern Lydia Bennet är på besök hos kusiner så skapar hon en egen vlogg för att hålla kontakten till civilisationen och oss uppdaterade om vad som händer henne.

Vloggen blir ett intressant sätt att närma sig bokens händelser och för dem som inte läst klassikern kan det här vara ett sätt att bli bekant med bokens teman och för ivriga läsare ett sätt att aktualisera de frågor som boken berör i moderna ordalag. Speciellt underhållande blir det när också andra karaktärer får göra sina röster hörda och samtidigt ifrågasätta huvudpersonens version av berättelsen. Tittarnas frågor och kommentarer har bemötts av producenterna och det ger en inblick i svårigheterna att tolka en berättelse, en aspekt som kanske inte alltid framgår när Jane Austens verk filmatiseras.

Det är klart att skönlitteraturen relativt enkelt kan utnyttja tekniken för att engagera läsare och tittare, men varför inte också skolämnen? Ur ett didaktiskt perspektiv så kunde vi låta historiska personer beskriva händelseförlopp medan de sker t.ex. Napoleon som vloggar från slagfältet medan hans motståndare, fru, undersåtar har egna vloggar. Vetenskapsmän och -kvinnor som presenterar sina rön i en 2-8 minuters video och kritiker till teorierna kritiserar i en egen vlogg. Tänk dig att Charles Darwin eller Albert Einstein förklarar sina tankar i en vblogg och sedan tvingas ge svar på tal till kritikerna!

Interaktiviteten är ju det intressanta eftersom tittare kan ställa frågor och det här kräver sakkunnighet av de involverade. Skådespelarprestationerna är väsentliga för att fånga tittaren och manuset till den berättelse som byggs upp via inläggen måste vara trovärdigt. Det räcker alltså inte med att sätta sig ner framför en kamera och räkna upp fakta utan lite mera krävs för att detta skall fungera som ett pedagogiskt komplement. Jag har svårt att tro att LBD skulle ha blivit en succé om någon enbart hade läst Stolthet och fördom högt på YouTube. Ett samarbete mellan medieproducenter, pedagoger, experter inom olika områden, teaterhögskolor och teatrar ser jag ta form.

Av förståeliga skäl var skaparna till LBD osäkra på hur konceptet skulle tas emot av publiken, men tittare har hittat vloggen och den har uppfattats som en succé med över 300 000 visningar per inlägg på YouTube. Ett nordiskt samarbete med svenska, danska och norska som vloggspråk skulle kunna nå upp till liknande tittarsiffror – en verklig succé för den digitala pedagogiken.

 

 

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

Den digitala berättaren och berättelsen

Lämna ett svar

Den röda tråden under konferensen Virtual Worlds and Narrative Minds var narrativernas roll i olika sammanhang. Berättelser har haft en naturlig plats i mänskliga gemenskaper och för vissa finns det ett självklart behov att skriva ner eller berätta om sina upplevelser och de flesta av oss gillar en god berättelse. Flera presentationer handlade om de narrativer som hittas på nätet numera. Via bland annat sociala medier och bloggar har många hittat en kanal för att uttrycka tankar, berätta om olika aspekter av sitt liv eller dela med sig av ett brinnande intresse. Konferensens andra keynote hölls av professor Jarmila Mildorf som framhöll att dessa virtuella berättelser kan ses som ett uttryck för en demokratisk process där tankar diskuteras med andra intresserade och att det finns ett engagemang både från berättarens sida och från de som läser/lyssnar till berättelsen. Via dessa diskussioner uppstår en gemenskap med andra i samma situation. Ett dilemma för forskare som vill studera exempelvis bloggar är att ibland vill berättaren egentligen främst väcka uppmärksamhet med sitt inlägg och då försvinner den intressanta självreflekterande aspekten. En blogg har för det mesta en offentlig karaktär, vilket en dagbok i pappersform naturligtvis inte har. Å andra sidan finns det många möjligheter att begränsa bloggar och således kan ju en blogg vara avsedd enbart för vissa få utvalda, precis som en dagbok ibland öppnas för andra läsare än berättaren själv.

 

106

 

Orsaken till att vi berättar berättelser om oss själva varierar. En tanke som Mildorf tog upp var att vi via berättelsen skapar ett skydd mellan oss och världen. Andra individer kan uppfattas som starka och avlägsna, medan jaget är känsligt och avskuret från andra. Via berättelsen förankrar vi oss själva i en helhet och ibland försöker berättelsen skapa en annorlunda bild av berättaren där de positiva sidorna lyfts fram väldigt tydligt, medan svackorna slätas över. Hur medvetet eller omedvetet detta sker är oklart. Det intressanta i en berättelse är ju individens röst, även om den är färgad av omgivningens eller de egna förväntningarna. Och som alltid är det tolkningen av materialet som är den stora utmaningen för forskaren. Narrativernas möjligheter att påverka, förändra samhället och beröra andra människor är den drivande faktorn för forskare och jag tror att de flesta bloggare och övriga digitala skribenter faktiskt har samma mål, att beskriva det som de uppfattar och ser, ibland skapa mening i något ofattbart, men också få kontakt med andra som tänker lika eller som varit med om samma upplevelser.

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi