Kategoriarkiv: IKT i undervisningen

Digital studieteknik för dyslektiker (och alla andra!)

Lämna ett svar

Under eLearning 2.0 konferensen fick jag höra hur dyslektiker kan utveckla sin studieteknik med hjälp av 2.0 verktyg. Gemma Holtam bloggar om just detta och hon verkar ha samlat på sig en hel del intressanta appar. Redan kamerafunktionen i mojängerna idag underlättar livet för en dyslektiker eftersom föreläsningsanteckningar kan fotograferas istället för att studerande ska kämpa med att både skriva och lyssna. Jag är knappast den enda som sett den här bilden, men om du har otaliga lektioner under en dag så blir det ohållbart att enbart fotografera anteckningarna, men var lugn för tekniken utvecklas hela tiden.

 

Tack vare e-böcker kan läsare lägga bokmärken vid viktiga stycken, kopiera dem och senare läsa noggrannare igenom dem och göra anteckningar kring dem. Alla studerande sparar ju både tid och energi på detta sätt, men om både läsandet och skrivandet går väldigt långsamt så förstår jag att detta är ett verkligt hjälpmedel.

På tal om anteckningar, vem har sagt att de måste göras skriftligen? Tack vare appar som Audio Notetaker och AudioNote kan studerande spela in anteckningarna och dessutom har apparna utvecklats så att man lättare kan söka bland anteckningarna, lägga till skriftliga anteckningar och bilder. En verklig guldgruva för att kunna gå tillbaka och lyssna flera gånger på viktiga delar av föreläsningarna! Och vem skulle inte ha nytta av den funktionen?

När jag lyssnade på Holtams presentation som utgick ifrån hennes egna erfarenheter som en studerande med dyslexi så började jag fundera på studietakten för alla skolelever och studerande. Det är verkligen inte enbart dyslektiker som får kämpa med att minnas de texter de läst eller skriva anteckningar i rasande fart. Det vad ovannämnda appar gör är att effektivera studietiden och de hjälper studerande att spara kunskapen på ett vettigt sätt. Jag skulle gärna gå tillbaka till otaliga föreläsningar jag suttit på och lyssna på dem igen, speciellt som nybliven lärare skulle jag ha haft nytta av att repetera en hel del av grundstudiernas föreläsningar. Vi vill ju att studerande ska samla på sig en kunskapsbank för livet och även om anteckningsblocket och pennan varit duktiga trotjänare så kan studietekniken utvecklas betydligt mera än så!

 

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

 

Lizzie Bennet 2.0.

Lämna ett svar

Hur skulle Austens Stolthet och fördom låta om den skrevs idag? En möjlighet är att huvudpersonen Elizabeth Bennet skulle vlogga eller videoblogga om händelserna. Det här utgick skaparna Hank Green och Bernie Su till Lizzie Bennet diaries (#LBD) ifrån och anlitade ett antal skådespelare som via en vlogg skapat en modern version av boken i en amerikansk miljö. Sammanlagt har ”Lizzie Bennet” tillsammans med bästa väninnan ”Charlotte Lu” skapat 100 videoblogginlägg där händelserna i den närmaste bekantskapskretsen presenteras och diskuteras, oftast är det Lizzie som ger sin syn på saken, men också andra involverade dyker med jämna mellanrum upp (också Darcy).

Förutom vloggen så förs en del av berättelsen framåt av de twittrande karaktärerna. YouTube och Tumblr har också använts för att publicera vloggen och på hemsidan och på Tumblr finns foton av karaktärerna antagligen som ett sätt att visualisera dem eftersom Lizzie trots allt är den som stjäl showen för det mesta. En annan kuriosa är när systern Lydia Bennet är på besök hos kusiner så skapar hon en egen vlogg för att hålla kontakten till civilisationen och oss uppdaterade om vad som händer henne.

Vloggen blir ett intressant sätt att närma sig bokens händelser och för dem som inte läst klassikern kan det här vara ett sätt att bli bekant med bokens teman och för ivriga läsare ett sätt att aktualisera de frågor som boken berör i moderna ordalag. Speciellt underhållande blir det när också andra karaktärer får göra sina röster hörda och samtidigt ifrågasätta huvudpersonens version av berättelsen. Tittarnas frågor och kommentarer har bemötts av producenterna och det ger en inblick i svårigheterna att tolka en berättelse, en aspekt som kanske inte alltid framgår när Jane Austens verk filmatiseras.

Det är klart att skönlitteraturen relativt enkelt kan utnyttja tekniken för att engagera läsare och tittare, men varför inte också skolämnen? Ur ett didaktiskt perspektiv så kunde vi låta historiska personer beskriva händelseförlopp medan de sker t.ex. Napoleon som vloggar från slagfältet medan hans motståndare, fru, undersåtar har egna vloggar. Vetenskapsmän och -kvinnor som presenterar sina rön i en 2-8 minuters video och kritiker till teorierna kritiserar i en egen vlogg. Tänk dig att Charles Darwin eller Albert Einstein förklarar sina tankar i en vblogg och sedan tvingas ge svar på tal till kritikerna!

Interaktiviteten är ju det intressanta eftersom tittare kan ställa frågor och det här kräver sakkunnighet av de involverade. Skådespelarprestationerna är väsentliga för att fånga tittaren och manuset till den berättelse som byggs upp via inläggen måste vara trovärdigt. Det räcker alltså inte med att sätta sig ner framför en kamera och räkna upp fakta utan lite mera krävs för att detta skall fungera som ett pedagogiskt komplement. Jag har svårt att tro att LBD skulle ha blivit en succé om någon enbart hade läst Stolthet och fördom högt på YouTube. Ett samarbete mellan medieproducenter, pedagoger, experter inom olika områden, teaterhögskolor och teatrar ser jag ta form.

Av förståeliga skäl var skaparna till LBD osäkra på hur konceptet skulle tas emot av publiken, men tittare har hittat vloggen och den har uppfattats som en succé med över 300 000 visningar per inlägg på YouTube. Ett nordiskt samarbete med svenska, danska och norska som vloggspråk skulle kunna nå upp till liknande tittarsiffror – en verklig succé för den digitala pedagogiken.

 

 

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

Om IT och pekplattor i undervisningen i Radio X3M

Lämna ett svar

Igår tisdag diskuterades ämnet IT och pekplattor i undervisningen i programmet Jouren i radio X3M. Ann-Catrin Granroth hade besökt Pedagogiska fakulteten och intervjuat IT-pedagog Fredrik Åman samt lärarstuderande Marie Håkans och Jonas Vasur.

Deras tankar kring IT i undervisningen, pekplattor och den digitaliserade studentexamen samt diskussionen i studion kan man lyssna på via länken nedan (OBS! Progammet finns tillgängligt på Arenan fram till tisdag 28.5). Marie Håkans avhandling som är under arbetet nämns i programmet men hennes kandidatavhandling finns redan att tillgå här!

http://arenan.yle.fi/radio/1907959 (lyssna mellan 01:19:00 och 01:41:00)

/IT-pedagog Andreas Sundstedt

Ja sama suomeksi – och samma på finska

Lämna ett svar

Det ämnesdidaktiska symposiet vid Åbo universitet kändes som en nationell spegelbild av NERA och det är uppenbart att finländsk forskning är inne på samma spår som våra nordiska grannar.

Inledningsvis talade doktor Tomi Jaakkola om vikten av interaktivitet och IKT inom naturvetenskaplig undervisning. PISA undersökningarna ger finländska naturvetenskapliga lärare och elever all orsak att vara stolta, men ändå brukar följande aspekter lyftas fram: Elever är inte intresserade av naturvetenskapliga ämnen och de efterlyser mera varierande metoder. Vid nationella och internationella studier har olika undervisningsmetoder prövats och där har IKT-inspirerad undervisning jämförts med läroboksstudier och lärarcentrerad undervisning. Jaakkola presenterade flera enkla webbprogram som fungerat i undervisningen bland annat här kan fysiklärare hitta hjälpmedel för sin undervisning.  Ur lärandets synvinkel lär sig alltid elever minst lika bra med hjälp av IKT-verktyg, men lärandet ökar avsevärt när lärare kör så kallad ”blended learning”. Lärarens centrala roll oavsett metoder är självklar, men den kanske tål att understrykas än en gång.

Ett intressant inlägg som Jaakkola gjorde var att de flesta skolor fortfarande har datasalar, vilka inte stöder IKT-pedagogiken. Datorerna borde finnas i klassrummen, så att lärare kan integrera IKT på ett naturligt sätt i sin undervisning. Jag tror de flesta lärare håller med om det här. Min egen erfarenhet har varit att jag under de flesta lektioner haft behov av datorer under kortare pass, men utfärden till datasalen har varit onödigt tidskrävande.

Så länge som läroplanerna ser ut som de gör och strukturerna i skolorna utgår ifrån enskilda ämnen med kraftig betoning på ämnesinnehåll och inte ämnesintegrerad undervisning så är det svårt att förvänta sig en massiv satsning på ”blended learning” eller IKT-pedagogik eftersom speciellt IKT-pedagogik definitivt fungerar bäst när många ämnen samarbetar sinsemellan. Det realistiska skulle vara att börja med att placera datorer i klassrummen för att stöda elever och lärare. Ett steg framåt för IKT-pedagogiken och interaktiviteten.

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

På rätt väg med Talking Tools

Lämna ett svar

När NERA nu är över så börjar intrycken sjunka in. En allmän pedagogisk konferens innebär ett brett utbud och en fingervisning om vart forskningen är på väg inom olika områden. Vi var många DiDiDi-representanter på plats och det innebar att vi hann besöka många sessioner. Det vi kan konstatera är att DiDiDi är på rätt väg. Vi håller oss till det pedagogiska mervärdet när det gäller de digitala resurserna. Vi vill både forska i det som sker i klassrummen och kring lärandet, samtidigt som vi är redo att utveckla nya metoder och teknik för att tillgodose behoven som lärare och elever har.

Talking Tools är vårt stolta flaggskepp och vi var de enda som lyfte fram telefonerna och upcodes under NERA. IKT sessionerna tydde på att forskningen har fokus ställt på pekplattor. Självklart har pekplattorna en viktig roll inom DiDiDi, men under NERA var vi glada över att kunna plocka fram telefonerna och visa på deras pedagogiska funktion i slöjdsalarna.

Tyvärr kan inte telefonerna hjälpa oss att navigera in i framtiden, men efter NERA så säger våra kartor att vi håller rätt kurs. Nu tar vi sikte på nya stränder och lämnar vackra Island bakom oss för denna gång. Takk og bless!

 

Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi

 

Inlägget är baserat på kommentarer från övriga DiDiDi:are som deltog i NERA: Mia Porko-Hudd, Elisabet Backlund-Kärjenmäki, Mårten Björkgren och Marléne Johansson

Student på tangent 2019

Lämna ett svar

Nu har Studentexamensnämnden lyckats samla sig såpass mycket att de slagit fast att år 2019 ska hela provet skrivas på dator eller den teknik som är aktuell om 7 år så länge den klarar av att öppna proven och materialet. Jag hör till de lärare som tänker ÄNTLIGEN, men både publiken och föreläsarna Kaisa Vähähyyppä och Tatu Suomi från Studentexamensnämnden hade många frågor under Utvecklingsdagar för virtuell undervisning (den 3-4 december 2012) som behöver besvaras innan denna långsamma evolution kan genomföras. Allt från skolans nät till provtillfällenas struktur ska redas ut, men som tur verkar representanterna från Studentexamensnämnden optimistiska inför utmaningen och de har följt med Danmark som övergått till ett digitalt studentprov där nätet fritt får användas under provet. Det som dock poängteras flera gånger både från åhörarna och från föreläsarna är att nu är det dags för gymnasiepedagogiken att förändras så att våra studerande på allvar kan tillägna sig de IKT kunskaper de behöver inför provet och resten av livet. Är lärarna, rektorerna och lärarutbildningarna redo att förbereda studerande för den digitala studentexamen år 2019?

Charlotta Hilli, doktorand inom projektet DiDiDi

Nätföreläsning med Lars Vavik

Lämna ett svar

Vasa övningsskola står värd för en regional Lärmiljöträff imorgon tisdag den 20 november.

Under eftermiddagen kl. 13 – 15.30 arrangeras en föreläsning med matematiklärare och forskare Lars Vavik från Högskolan i Stord/Haugesund, Norge. Vavik kommer att föreläsa kring hur IKT kan användas i skolan och undervisningen, samt vilka utmaningar man stöta på i sammanhanget. Han kommer även att ta upp goda arbetsmodeller och presentera forskningsprojektet Learning in the 21st century.

Det är möjligt att delta i föreläsningen på distans via adressen https://connect.vasa.abo.fi/dididi . Välj ”Enter as a Guest”, skriv ditt namn och klicka på ”Enter room”.

Välkommen,

Andreas Sundstedt

Den digitala vägen i Falkbergsskolan

Lämna ett svar

Dididi-representanter besökte Falkbergsskolan (åk 6-9) i Botkyrka kommun i Sverige onsdagen den 17 oktober 2012. Botkyrka kommun är en av de svenska kommuner som har som mål att köpa datorer till alla elever i åk 7-9. I Falkenbergsskola hade 7:orna och 8:orna fått egna datorer.

Dagens program bestod av samtal med lärare, elever och kommunens personal. En grupp elever och rektor Susanne Englund tog emot oss och förutom att glatt dela med sig av sina synpunkter på datorernas roll i skolarbetet så visade eleverna oss runt i skolan och tog oss med till de lektioner vi skulle följa med. Ett verkligt trevligt och fungerande koncept kan tilläggas.

Diskussionen med lärarna avslöjade att lärarna utnyttjade elevdatorerna väldigt olika i sina ämnen, vissa inte alls eller främst som ett verktyg för eleverna att anteckna och andra för att eleverna skulle skapa eget material. Musikläraren spelade in vissa lektionsavsnitt så att elever kan repetera hemma via YouTube (allt material är producerat av musikläraren om någon tänker Copyright ). Svenskalärare använde bl.a. programmet Popplet där eleverna skapar tankekartor. Skolans främsta materialbanker var Nationalencyklopedin och Landguiden och datorerna hade enligt eleverna gjort att de satsar mera på faktabiten i sina arbeten. Eleverna uppfattade datorerna som ett viktigt hjälpmedel och de ansåg att skolarbetet gick smidigare i och med att allt material fanns samlat på ett ställe. Lärarna upplevde dock den källkritiska biten som ett problem och det digitala materialet kräver helt klart handledning och avgränsning av läraren.

Datorerna infördes för ett år sedan och skolans personal har hela tiden utgått ifrån att det är ”a work in progress”. Det tar tid att vänja sig vid allt det som datorerna medför både för lärare och elever och processen kommer aldrig att ta slut, utan den pågår ständigt. Den inställningen är något som finländska beslutsfattare borde ta till sig när det gäller investeringar i datorer i skolan. En till en systemet där alla elever har egna datorer har inte funnits tillräckligt länge för att kunna dra några långtgående slutsatser ännu, men någonstans börjar allt. Ta tillvara det som tekniken har att erbjuda. Ge lärare och elever verktyg att arbeta med. Allt som krävs är personer på ledande poster som inser möjligheterna och vågar göra satsningen, precis som Botkyrka kommun gjorde.

Charlotta Hilli, doktorand inom projektet DiDiDi