Seminarium 12.3.2015

Välkomna på DiDiDi seminarium 12.3 kl 15-17 på Vasa övningsskolas gymnasium. Temat denna gång är Virtuella gymnasiet ViRum samt erfarenheter av elektronisk provsituation med Abittiverktyget.

Kom ihåg att alla våra seminarier streamas live och bandas.

Mera information om program samt länkar för live streaming och anmälan finns här (klicka framåt med pilarna): https://abo.onedu.fi/zine/39/toc

Vi önskar att du anmäler dig även om du deltar via webben.

Välkommen!

Social media – educational usage activated

Writing about digital technology in education isn’t easy. Digital technology is constantly changing which makes it difficult to grasp from a scientific point of view, but this is our brave new world where nothing stays the same for long. Elza Dunkels was keynote speaker at the seminar Medietanken in Vasa (30.1.2015) and one of her sentiments was that the question we need to ask is how digital solutions can transform education, but we easily get sidetracked by questions like ”Should Instagram/Facebook/X be prohibited in schools?” and thus we focus on the disruptive nature of digital technology. Teachers who ask the latter question only see the digital noise, which is what Peter DePietro (2013) calls all that nonsense online that we really don’t need and contributes nothing to the learning process. Questions like that don’t challenge teaching practices. Teachers should contemplate the new directions social media can take education.

The usual didactical questions should be asked: what is the purpose of this assignment, how will it be conducted, but also what tools are needed? Before you can plan digital assignments you need to know the available technology. But you might also need to re-think your own view on knowledge and assessment. If you think knowledge can only be transmitted from teacher to student, virtual environments will be of little use to you. If you assume the only way to assess students’ knowledge is through written exams that are performed alone and preferably without access to Internet, then again, virtual learning environments will not aid you as a teacher.

According to DePietro the key to using social media successfully is to incorporate co-operation and interactive learning on different levels. Twitter can be used to summarize course content through students’ tweets, re-tweets and comments. But the real challenge lies in supporting interaction between students. The idea is to learn from each other, not to post texts only for the teacher to read. The tweets can be assessed as a collaborative assignment, through hashtags you create a wall for your course which is easy to access when it’s time for assessment. DePietro used Facebook as an exam space, where each student answered one question based on a book they all had read. The students read the answers written by other students and liked the answers they agreed on, part of the test also required commenting on answers by others. This was a novel way of actually collaborating through social media while testing/discussing content knowledge. DePietro’s aim with that test was to put content first and technology second as a way of introducing New Media to his students. If we choose the media first, it might not work well with the intended pedagogy. There are many different ways of collaborating; brain-storming sessions, developing a creative product, reflecting on different topics, writing an assignment together. The teacher need to know what the different social medias can provide, but according to DePietro it’s also important to explain to students why social media are used. For those of us who facebook or tweet recreationally it might be surprising to find that they can be used for educational purposes, and it’s quite common that students don’t take social media seriously as a learning space.

It takes time to learn to use apps educationally, which is why DePietro suggests sticking to one social media at a time. Blogging is not the same as microblogging (like Twitter), the didactical aim is probably very different, and students might get frustrated if the teacher is constantly changing the learning space. Dunkels concluded that it’s time to realize that digitalization is here, it’s staying and it’s part of our daily lives outside and inside the classrooms. The question now is what we do with it as teachers, as students and researchers.

Charlotta Hilli is writing her PhD thesis ”Upper secondary school students’ views on learning in a virtual learning environment” as part of the project DiDiDi

Ungas nätbeteende i fokus

elzadunkelsElza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och arbetar som lärarutbildare och forskare vid Umeå universitet. Hon forskar kring ungas beteende på nätet. På sin blogg ”Nätkulturer” berättar hon om och reflekterar kring sitt arbete. Elza är också en aktiv användare av sociala medier, vilket bl a gjort att hon i februari 2014 fick uppdraget att vara Sveriges officiella twittrare.

Under seminariet Medietanken 29.1.2015 i Vasa har man möjlighet att höra henne som keynote-talare och föreläsare.

Elza Dunkels har varit aktiv med sin forskning och publicerat att ansenligt antal artiklar och böcker under de senaste två årtiondena. Hennes forskning kan sägas har två huvudfokus, ungas personliga säkerhet på nätet och ungas lärande. Dekonstruktion och avslöjande karaktäriserar arbetet, menar hon.

Digital kompetens är en central egenskap för lärare idag. Många är de lärare som funderar på om de har vad som behövs i den här vägen. Hur mycket behöver jag kunna? undrar man. Skiljer sig min digitala kompetens från elevernas? Borde jag kunna mer än dem?

 – Att ha vad som behövs tror jag handlar om att ha en öppen och nyfiken inställning. Då plockar man upp nya fenomen och pratar med eleverna om dessa. Och nyfikenheten kan då leda till att läraren hittar sätt att förstå det nya utifrån sin kunskap om det gamla.

Elza menar att det är stor skillnad på elevers och lärares digitala kompetens, både som det faktiskt ser ut och vad som är önskvärt. Detta får man höra mer om under hennes talturer under Medietanken i Vasa.

Gällande medieanvändningen i skolorna är interaktivitet centralt idag. Interaktiva medier erbjuder också verkligt många möjligheter.

 – Oj, jag ser så enormt många möjligheter, inte bara för skolan utan för hela samhället. Vad sägs om en bättre värld som ett exempel? Med detta ska jag här och nu inte orda mer om, eftersom jag tänker prata om detta på seminariet.

Skolan står konstant inför stora utmaningar gällande digitala lärmiljöer. Vad ser du som den största utmaningen?

 – Att inte fastna i det tekniska. Dels behöver vi komma bort från att prata om nätet som teknik i första hand och istället fokusera mycket mer på det pedagogiska. Dels behöver vi pedagoger ta makten över utvecklingen så att inte satsningar på digitala lärandemiljöer görs av fel orsaker.

Utöver detta ser Elza inte så många problem. Lärare är i allmänhet uppfinningsrika och vana att ta till sig kunskap, det ingår i deras lärarkompetens. Det är i princip vad som behövs för att vara en bra lärare i en samtida lärandemiljö, menar hon.

Inför Medietanken den 29 januari kan man med fördel ta del av en kurs som Elza och några kollegor satt ihop. Den fungerar enligt open source-principen, så den som vill kan vara med och förbättra kursen. Kursen finns på http://likabehandling.wikispaces.com. Elza föreslår att man kunde fundera på om man skulle kunna ha nytta av en sådan kurs, om man skulle kunna göra en egen och vilka för- och nackdelar man eventuellt ser med ett sådant här format på en kurs.

 

 

 

Anmälan till Medietanken 2015 är öppen

[vimeo 111407471 w=500&h=280]

Anmälan till  Medietanken 29.1.2015 är öppen 28.11.2014-7.1.2015  VIA DENNA LÄNK.

Medietanken 29.1.2015 i Academill, Vasa riktar sig till lärare, rektorer, lärarstuderande och andra intresserade.

Programmet och information hittar du på www.dididi.fi/medietanken

Följ Medietanken 2015 på sociala medier. Vi använder #medietanken2015.

Facebook: DiDiDi https://www.facebook.com/dididiforalla

Twitter: @projektdididi  https://twitter.com/projektdididi

Youtube: DiDiDi för alla https://www.youtube.com/user/dididiforallavasa/videos

Seminariet ordnas inom ramen för Didaktiska dimensioner i digitalt lärande, www.dididi.fi

Välkommen!

Wikis eller inte wikis i undervisningen?

Jannica Heinström föreläste vid Dididi-seminariet 19.11.2014 kring wikis i undervisningen. Heinström har doktorerat på universitetsstuderandes informationssökning år 2002. När hon besökte Vasa övningsskola var det ett avslutat projekt inom gymnasieutbildningen som hon hänvisade till. Projektet innebar att två grupper i gymnasiet, en i historia och en i modersmål, arbetade i mindre grupper kring wikis. Lärarna hade planerat övningarna och forskarna intervjuade senare studerande kring hur wikiarbetet påverkat deras skolarbete i kurserna. Mera info om det övergripande Tieto haltuun-projektet finns här.

Wikipedia är ett omtvistat ämne i skolorna och vissa godkänner inte alls Wikipedia som en källa, trots att det är där de flesta av oss hamnar förr eller senare. Det är knappast någon nyhet att Wikipedia faktiskt innehöll färre felaktigheter än uppslagsverket Encyclopaedia Britannica. Idén med Wikipedia är förstås att arbeta fram artiklar tillsammans och därför inkluderas också den kollaborativa aspekten i Heinströms projekt. Samarbetet verkade inte ha fungerat speciellt väl och många grupper delade helt enkelt upp övningen och skrev den enskilt.

Heinström presenterade många intressanta resultat, men ett var att största delen av de 35 respondenterna skrev för läraren och offentligheten med Wikipedia inverkade på rätt få studerande. Vissa upplevde en större press när de skrev offentligt och det fanns de som tog det som ett personligt påhopp om någon ändrade eller raderade deras texter. För en av respondenterna skrevs texten om med tanke på medstuderande som skulle använda wikina som en lärobok inför provet, vilket tolkades som en ökad omtanke om andra. Bedömningen upplevdes som en central bit av uppgiften och för några respondenter var wikis anonyma inlägg och krävde därför inte lika stor ansträngning, men motsatta åsikter fanns också och upplevde den offentliga texten som mera krävande än när enbart läraren läser den. Informationssökningen i sig verkade inte vara ett problem, men däremot nog analysen av materialet, vilket också tidigare forskning bekräftar.

I och med att jag jobbat en del med wikis och samarbetsinlärning under min forskningsprocess så känner jag igen mycket av det som Heinström talade om. Samtidigt undrar jag var det pedagogiska tänket fanns när övningarna planerades. Det kommer inte som någon överraskning att studerande är fokuserade på bedömningen. Vi må vara sociala djur i grunden, men samarbete är något vi lär oss och något som vi kan bli bättre på. Så länge som bedömningen utgår ifrån individuella prestationer så ser få studerande nyttan med samarbete.

Grupparbeten kan vara oerhört givande, men de kan också vara bland det värsta i pedagogikens historia beroende på hur de planeras, precis som vilken annan undervisningsmetod som helst. När det krävs problemlösning och olika kreativa lösningar i en övning så blir också samarbetet mera fruktbart eftersom alla gruppmedlemmar kan komma med förslag och föra arbetet vidare. I historia kunde en jämförande analys av en historisk händelse och en aktuell händelse vara exempel på det. Då kan det material som redan finns på nätet utnyttjas för att analysera olika aspekter av händelserna och båda händelsernas relevans kan klargöras tydligt i studerandes texter. En enskild studerande hinner inte bearbeta all den information som finns och därför blir också samarbetet ett stöd, inte ett hinder i arbetsprocessen.

Wikin är ett utmärkt sätt att samla gemensamma projekt, men själva samarbetet och skrivandet har mina grupper gjort i Google dokument och där kan läraren enkelt handleda och följa med skrivprocessen. Ett dilemma med Wikibooks som jag använt är att när flera personer publicerar samtidigt så finns risken att texter försvinner, därför är ett annat gemensamt skrivdokument bättre eftersom texten finns sparad där. Jag bad mina studerande att först skriva in referenserna i Google dokumentet och sedan sparade de hela texten i Wikibooks för att undvika att alla källhänvisningar gick förlorade. Klippa-klistra-metoden är alltså användbar i vissa fall! Även om referenssystemet i wikin känns något föråldrat och onödigt krångligt så tvingar det användarna att skriva in sina källor manuellt och det räcker inte med länkande hit och dit som i bloggar, och det i sig är en värdefull övning.

Heinström konstaterade att lärarens handledning är viktig för att dylika projekt ska fungera och i den grupp där läraren mera aktivt uppmuntrade och stödde gruppernas arbete blev också wikiarbetet mera framgångsrikt. Ta en titt på videoklippet jag länkade till och notera hur central del av undervisningen samarbetet är. Det är ett återkommande arbetssätt under hela kursen och inte enbart ett enskilt moment nu som då. I bästa fall kan det genomsyra skolans verksamhet på många andra plan och stöda gemenskapen bland studerande, respekten för andras åsikter och glädjen över att dela kunskap och lära sig tillsammans med andra.

Charlotta Hilli är doktorand inom Dididi

Talking Tools på konferens i Thessaloniki

Här är en kort sammanfattning av min presentation på International Conference on Interactive Mobile Communication Technologies and Learning (IMCL 2014) i Thessaloniki 13-15 november.

På konferensen presenterade jag resultat från vår första pilotstudie med Talking Tools (TT) smarttelefonappen. Datainsamlingen gjordes av Juha Hartvik, Kasper Hiltunen och Mia Porko-Hudd i slöjdundervisningen för lärarstuderande. Närmare bestämt handlade presentationen om analysens andra del, i vilken enkäten till de elva lärarstuderande jämfördes med de kategorier av innehåll som vi hittade i analysen av deras TT-bloggar. Målet med hela undersökningen var att se hur studerande dokumenterar sin lärprocess med hjälp av TT. Genom att se på problem och möjligheter med dokumentationen siktar vi på att kunna utforma didaktiska riktlinjer för hur TT kan användas på bästa sätt i undervisningssammanhang. Syftet med TT är bland annat att stöda ett sociokulturellt lärande på ett flexibelt sätt.

Här finns hela ppt-presentationen online:

http://www.slideshare.net/awengblom/imcl-2014-presentation-wiklund-engblom

Här hittar du mina anteckningar från konferensen i form av ’Storified tweets’, där du bl.a. ser vilka projekt som presenterades på konferensen:

https://storify.com/awengblom/mobile-learning-conference

Några spännande teman på konferensen handlade om e-health, app för observation av ADHD-elever, appar och mobila spel för åldringar, framgångsfaktorer av videoföreläsningar, gamification i många kontexter, möjligheter till utbildning för kvinnor i Saudiarabien genom m-lärande, mobila laboratorielösningar för ingenjörsstuderande, interaktivitet i museer, men också nya interaktiva lösningar för kommunikation med åhörarna under vanliga föreläsningar (Tweedback).

Du kan gå in och kika på konferensens webb http://www.imcl-conference.org/imcl2014/ . Jag har tillgång till alla konferenspapper i programmet. Sänd ett mejl åt mig om det är något du vill se närmare på awiklund (at) abo.fi

Det här var den 8:e internationella konferensen om interaktiv mobil kommunikationsteknik och lärande, IMCL2014. Den är en del av ett internationellt initiativ för att främja teknikstött lärande och online-teknik över hela världen. Målet med IMCL2014 är att skapa ett forum för att visa upp nya mobila lärteknologiska lösningar och att stimulera till kritisk debatt om teorier, metoder, principer och tillämpningar av m-lärande. Grundtemat handlar om vad ett optimalt utnyttjande av ny teknik är – med andra ord, samma ädla ambitioner som DiDiDi.

Varma hälsningar

Annika Wiklund-Engblom

(som tycker att ett frostigt Vasa är trevligare än ett regnigt Grekland)

Seminarium 19.11.2014

Det råder en febril verksamhet i projektet Didaktiska dimensioner i digitalt lärande- DiDiDi.

Du är välkommen att delta i vårt nästa  DiDiDi seminarium den 19.11.2014 kl. 14.30-16. Platsen är Vasa övningsskola 7-9 (Kyrkoesplanaden 11-13) i auditoriet. Du kan även delta i livesändning på adressen http://dididi.fi/direkt/

Tema: Gymnasiestuderandes upplevelser under processen att skapa en gemensam wiki-text  

med Jannica Heinström, akademilektor, Informationsvetenskap/ÅA

Vi önskar att alla deltagare (även den som deltar i livesändningen) anmäler sig via länken http://korta.nu/dididiseminarium

Seminariet är kostnadsfritt.

Vi vill samtidigt göra dig uppmärksam på vår seminariedag Medietanken 2015 den 29.1.2015 i Academill, Vasa. Anmälan till denna dag öppnas 28.11.2014. Program hittar du på www.dididi.fi/medietanken

 

Du kan  följa med all verksamhet i DiDiDi via

www.dididi.fi

Facebook: DiDiDi https://www.facebook.com/dididiforalla

Twitter: @projektdididi  https://twitter.com/projektdididi

Youtube: DiDiDi för alla https://www.youtube.com/user/dididiforallavasa/videos

Kommande DiDiDi-seminarier

Följande DiDiDi seminarium hålls 19.11 kl. 14.30-16 på Vasa övningsskola F-9. DiDiDi gästas då av Jannica Heinström, akademilektor vid informationsvetenskap vid ÅA. Hennes forskningsintresse ligger i personlighetsskillnader och hur dessa utspelar sig i informationsbeteende. Temat för seminariet är  Gymnasiestuderandes upplevelser under processen att skapa en gemensam wiki-text.

Detta seminarium kan följas på https://connect.vasa.abo.fi/dididi , men bandas inte.

Anmälan (även den som följer webinariet) senast 17.11 kl 15.00 till https://survey.abo.fi/lomakkeet/5745/lomake.html

 

 

29.1.2015 ordnas Medietanken i Vasa. Medietanken riktar sig till lärare och lärarstuderande och övriga intresserade.  Följ med programmet på

http://dididi.fi/medietanken/ eller på Facebook https://www.facebook.com/dididiforalla eller på Twitter @projektdididi https://twitter.com/projektdididi

Kolla gärna också vår Youtubekanal https://www.youtube.com/user/dididiforallavasa/videos

Anmälan öppnas 28.11.

Pedagogikens transformation: virtualiseringen

Två begrepp som mer eller mindre förföljer mig är digital och virtuell. Begreppet digital handlar i grunden om hur information och material sparas, delas och bearbetas. Det mesta i administrativ väg sker digitalt numera. Digitala program som Wilma/Helmi fungerar som en informationskanal mellan hemmet och skolan. Det digitala har förenklat informationsförmedlingen, men det är egentligen irrelevant ur pedagogisk synvinkel. Att hämta information från en hemsida eller ta emot samma info från läraren inverkar väldigt lite på själva lärprocessen. Största fördelen är ju att ungdomar kan ta del av många olika slags källor via världens största bibliotek, men om de förmår tolka och hantera källorna är en annan fråga. Samma utmaning har existerat också före den digitala och virtuella epoken.

Den virtuella miljön innebär att elever får interagera med olika slags material, miljöer och att de får arbeta på mångsidiga sätt medan de lär sig. DET är intressant ur pedagogisk synvinkel för när vi lägger till aktivitet i sammanhanget så innebär det för det mesta att något slags lärande sker. Spel i undervisningen kräver egentligen flera blogginlägg, men 16-årige Jonathan Schenker sammanfattar väl det som forskningen också konstaterat. Bra spel är interaktiva, motiverande, stimulerande och de stöder den individuella lärprocessen. Du kan inte vara passiv i en spelmiljö, lika litet som elever borde vara passiva i en virtuell lärmiljö.

Fördelen med virtuella resurser är att kommunikationen mellan elever och lärare underlättas. Jag har tidigare bloggat om Googles dokument i undervisningen och det är bara ett exempel på hur studerande kan skriva tillsammans, lära tillsammans och skapa gemensamma texter medan läraren aktivt kan ge respons och följa med textens utveckling i realtid. Det intressanta med samarbete är ju att nya idéer föds, vi får stöd av varandra och skrivprocessen kan bli lättare och texten bättre när fler än en skribent deltar. På universitetsnivå används peer review eller referentgranskning i olika sammanhang, men första och andra stadiets utbildningar ger mera sällan elever och studerande möjligheten att läsa varandras texter, vilket egentligen är synd eftersom den egna skrivprocessen också kan stärkas när man får ge kommentarer på en annans text. I den här prezin försöker jag samla olika idéer kring hur Googles verktyg kan användas i undervisningen.

En blogg kan fungera som ett digitalt skyltfönster för en lärares kurser, men en blogg kan vara ett forum för elevernas projekt som planeras tillsammans gruppvis med hjälp av text, bilder, videoklipp, filmer och så vidare. Det finns inte alltid en tydlig gräns mellan det digitala och det virtuella, utan det beror på hur olika webbverktyg används. Om inte läraren förankrar motivet med ett spel eller ett blogginlägg i undervisningen leder det inte nödvändigtvis till fördjupade kunskaper utan det blir ett lösryckt moment som studerande inte förstår.

Lärare kan använda videoklipp för att förmedla sina föreläsningar (digitalisering) eller så kan studerande göra projektarbeten där ett tema problematiseras ur olika synvinklar (virtualisering). I den här videon har ämneslärarstuderande i historia, samhällslära, religion, filosofi, modersmål och litteratur fördjupat sig i Det muslimska brödraskapet och dess kvinnosyn. Vi (pedagoger vid ämneslärarutbildningen vid Åbo Akademi) valde att använda apparna ExplainEverything, YouTube, WordPress under projektet. Studerande hade tillgång till pekplattor, men på eget initiativ använde de också sina bärbara datorer och iMovie för att färdigställa videoklippen. Att virtualisera undervisningen innebär att förlora en del av kontrollen som lärare, men samtidigt ger du utrymme för studerandes initiativförmåga och kreativitet, vilket påverkar motivationen positivt!

När undervisningen och metoderna i klassrummet virtualiseras så leder det ganska naturligt till frågor om upphovsrätt, källkritik och informationshantering, speciellt om studerandes material publiceras offentligt. Läraren kan också betona samarbetsförmåga som en del av kursmålen i och med de virtuella verktygens kommunikativa karaktär och forskningsbaserat lärande fungerar utmärkt i en digital miljö där otaliga källor kan granskas och diskuteras tillsammans med övriga studerande och läraren. Det handlar alltså inte bara om studerandes aktivitet, utan också om att läraren är aktivt med under hela lärprocessen, men det är ju inget nytt under solen.

Charlotta Hilli är doktorand inom Dididi

Talking Tools – publikation om pilotstudie

Talking Tools – en digital lösning för lärande med smarttelefoner – har under utvecklingsprocessen testats på slutanvändarna i många olika skeden. En pilotstudie under detta utvecklingsarbete genomfördes inom ramen för slöjdlärarutbildningen vid PF. Målet var att se hur Talking Tools användes av lärarstuderanden för att dokumentera den egna slöjdprocessen.

Talking Tools är designat för att kunna fånga den dynamiska lärprocess och det sociokulturella samspel som utgör en stor del av slöjdundervisningen. Det är ett pedagogiskt verktyg som ska underlätta multimodal dokumentation, kommunikation och undervisning. Målet med pilotstudien var att fånga lärarstuderandes (N = 11) microbloggande om sin slöjdprocess och vad de dokumenterade.

En innehållsanalys av microbloggarna ringar in karaktären av blogginläggen genom att kategorisera innehållet. Sju kategorier hittades: 1) samtidig processanteckning, 2) retrospektiv summering, 3) föreläsningsanteckning, 4) anteckning om medstuderandes aktiviteter, 5) kommunikation med medstuderande, 6) emotionella kommentarer och 7) feedback på Talking Tools som lärverktyg.

Vi diskuterar resultatet utgående från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på bland annat faser av slöjdprocessen, en multimodal dokumentation som hjälpmedel i slöjden, utmaningar och fördelar med öppenhet i kommunikation och att dela med sig av sin lärprocess, samt hur man kan se på Talking Tools i slöjdprocessen som ett verktyg för ”transmedia storybuilding”, där studeranden bygger sin egen lärstig som ett flöde av innehåll genom sin dokumentation och interaktion.
Artikelns titel är: ‘Talking Tools’: Sloyd Processes Become Multimodal Stories with Smartphone Documentation och är författad av Annika Wiklund-Engblom, Kasper Hiltunen, Juha Hartvik, Mia Porko-Hudd och Marléne Johansson. http://www.igi-global.com/article/talking-tools/115970

Ni får gärna ställa frågor om pilotstudien via
https://www.researchgate.net/publication/266705956_Talking_Tools%27_Sloyd_Processes_Become_Multimodal_Stories_with_Smartphone_Documentation

Här kan en kortversion av artikeln laddas ner:
http://www.igi-global.com/viewtitlesample.aspx?id=115970&ptid=91593&t=%E2%80%98Talking%20Tools%27:%20Sloyd%20Processes%20Become%20Multimodal%20Stories%20with%20Smartphone%20Documentation

Del två av pilotstudien kommer att presenteras vid konferensen IMCL 2014 i november. Mer information om det kommer senare. Stay tuned!

Annika Wiklund-Engblom
Forskningskoordinator vid MediaCity och doktorand inom e-lärande vid Pedagogiska Fakulteten vid Åbo Akademi