Tillsammans med marssolen inleds nu den tredje virtuella ekonomikursen som alltså utgör mitt empiriska underlag i min doktorsavhandling. Lärare brukar skämtsamt säga att en kurs är bäst tredje gången den ordnas. Då har försök och misstag lett till en bra kurs och läraren känner sig på topp. I verkligheten är det förstås inte så. Oavsett ämne blir en kurs bättre varje gång den ordnas, eftersom läraren blir bättre via mera ämneskunskap och ökad pedagogisk kompetens.

Också i mitt fall kunde processen pågå länge till, men min plan är att doktorera år 2016, därför får jag sätta punkt någonstans och konstatera att såhär långt kom jag denna gång. Nästa gång når vi säkert ännu längre! Lärare står ibland inför det faktum att idéerna inte kan förverkligas av praktiska orsaker. Second Life eller virtuella världar överlag kan betyda mycket för pedagoger, men då krävs att lärmiljöer byggs i världarna utgående från målen med undervisningen, och det kräver tid, pengar och en grupp kunniga personer. En enskild lärare kan inte förväntas göra allt detta. Alldeles enkelt är det inte att kombinera gymnasiets läroplan med virtuella världar, och det finns en orsak till att universitet enklare kunnat utnyttja virtuella världar i undervisningen.

Google+ är suverän i lärsituationer och där har jag valt att skapa YouTube-videoklipp, repetitionsfrågor via Google Drive, men också samla studerande i Hangout-samtal (jfr Skype eller videokonferenser) då vi arbetar kring olika teman via diskussioner och gemensamma texter skrivs i Google Drive.

I de tidigare kurserna använde vi Second Life för diskussioner och övningar, men eftersom programmet kräver en hel del när det gäller prestanda, ljudkort och grafikkort kommer diskussionerna att föras i Hangout, medan Second Life blir en miljö där andra sinnen stimuleras och övningarna fokuserar på samarbete och egna efterforskningar. Som sagt är det utmanande att anpassa undervisningen till en virtuell värld, men Google+ lärmiljön blir också begränsande på sitt sätt eftersom allt utgår ifrån webbaserade sidor av olika slag. Möjligheten att röra på sig i Second Life bland olika simar (områden) och uppleva en virtuell ekonomi har också ett värde när det gäller variationen av de pedagogiska metoderna.

Med tanke på ett framtida virtuellt gymnasium i Svenskfinland så behöver vi vara öppna för fördelar som olika lärmiljöer ger och överväga vilka program som utgör basen för undervisningen, troligen kommer flexibilitet att vara ledordet här. Personligen håller jag med Linus Torvalds när han säger att OpenSource (öppen källkod) är framtiden, därför valde jag också gratisprogrammen Google+ och Second Life, samt Wikibooks eftersom de gav mig möjligheten att skapa den miljö jag behövde i den här kursen. I en annan kurs kanske jag använder andra program, men gratis kommer också de att vara. 🙂

Charlotta Hilli är doktorand inom dididi