Vad vore vi studerande och tiden på teologin utan personalen? Jag tror att det är många som har tackat och skulle vilja tacka personalen som varit en stor del av studietiden.

Redan den första dagen klampade jag och min kompis in för sent till det gemensamma informationstillfället, så man kan ju ana att jag varken var den aktivaste eller duktigaste av studeranden. Därför är jag särskilt tacksam över den flexibilitet och de hejarop som gavs åt mig under årens lopp.

Ibland måste man prioritera studier före festen…

Teologin som ämne är inte litet enbart i att man kan få en god gemenskap mellan yngre och äldre studerande, men likaså var personalen nära och lättillgänglig. Jag tror det också var en betydande faktor varför jag trivdes. Att ha lätt att få tag på personalen gjorde det flexibelt och hemtrevligt, men också lite pinsamt ifall inte tenten gått bra eller ifall du hoppade över en föreläsning. Allt har ju sina sidor.

En av de saker som jag vill nämna är studieresorna. Att få resa och se andra miljöer, utöva kursmaterial i praktiken var något som jag minns mycket bra. Det är lyxigt att få göra sådant, och till stor del är det tack vare engagerade och kunniga lärare. Även om man nästan råkar bli utlåst från hotellet i Betlehem eller går igenom halva London för att försöka hitta en pub som eventuellt existerar (den existerade inte).

Lunch i Artas, nära Betlehem, 2019.

En annan är festerna. Tack personalen, för att ni tar av er fritid och umgås med oss studerande i olika sammankomster. De har lagt grunden till mer personliga relationer och sänkt tröskeln till kommunikation något enormt. Dessutom är det på ett bra sätt chockerande att se er utanför föreläsnings-miljön och att ni bjuder på er själva i form av tal eller annat skojeri. Jag tror att de flesta har ett eller flera roliga och hjärtvärmande minnen av er från sådana tillfällen!

TSF:s 55-årsjubileum!

Man brukar säga “ingen nämnd, ingen glömd”, men några få minnen måste jag nämna i alla fall (och hoppas att även om inte just ditt namn står här, har du också haft en inverkan på min studietid och jag uppskattar dig).

Jag minns Bernice som under vårt sista samtal under studietiden påminde mig om vad hon kom ihåg att jag sade under mitt andra studieår då vi hade en av våra första träffar och diskuterade min studiebana och framtidsdrömmar. Jag minns Birgittas humoristiska inslag, särskilt över att julen kommer allt tidigare och kommersialiserats allt för mycket. Jag minns Mikael som stod på ett bord och försökte exemplifiera något filosofiskt fenomen (som jag inte än i dag har någon aning om) under en föreläsning och dessutom aldrig kom ihåg skillnaden mellan oss fem blonda gulisar på bakraden. Jag minns och är oändligt tacksam över Patriks tålamod med mitt eviga jomsande över min gradu. Jag minns eviga äventyr med Pekka och hans iver (och tålamod) på studieresor, som man inte vill att ska ta slut.

Tack för allt som ni lärde mig om teologi och livet, och det som ni försökte lära mig.