År 1976 flyttade jag till Åbo, min barndomstad. Jag avslutade studierna vid Tammerfors universitet och tänkte mig att fortsätta i Åbo. Dörrar var öppna till ekonomi, matematik och teologi.  Det var framför allt Bibeln som sist och slutligen drog mig till den sistnämnda.

Professor Kalle Illman undervisade Gamla testamentet med sin lugna stil. Det blev mitt huvudämne. Men även Nya testamentet studerade jag – och det blev mitt andra huvudämne. Studierna gav fina möjligheter till att studera flera språk.

Svenska teologiska institutet i Jerusalem.

Hösten 1979 fick jag ett stipendium till Svenska teologiska institutet i Jerusalem, där Göran Larsson, en berömd judaist, var rektor. Omkring årsskiftet jobbade jag som volontär vid Finska missionssällskapet. Julaftonen firade vi i Betlehem. Mikko Louhivuori, som var både teolog och arkeolog, var med oss med sin familj – de bodde i Betlehem.  När åttiotalet inleddes vid midnatten, började alla kyrkklockor i gamla staden ringa festligt. Resan väckte i mig ett starkt intresse för att studera hur religionen och de religiösa tankarna har utvecklats under århundraden.

Münster-stipendiet till Tyskland använde jag mest för studier i Nya testamentet.  Seminarierna var fulla av livlig – tidvis till och med häftig – debatt.

Vid sidan av pluggandet i det hemtrevliga biblioteket i Åbo hade vi sociala sessioner på Gadolinia med kaffe eller mat. Kristliga studentorganisationer var aktiva. Under de första åren fanns det tre gånger per vecka en kaffestund på Hämis, evangeliska rörelsens mysiga lägenhet. Också en släktfamilj, en av mina kusiner, hade dörren öppen för en studerande. Mat och kaffe fanns alltid på bordet.

Jag blev intresserad av orientalisk litteratur och studerade en approbatur i Helsinfors. På vägen till tentamen på tåget läste jag Biblia Hebraica. En medpassagerare som gick förbi märkte det och undrade över bokstäverna. Tentamen till professor Harviainen tog två timmar och professorn bjöd mig på Sisu-pastiller medan diskussionen pågick.

En gång när jag besökte TF och hälsade ‘pojkarna’ Antti Laato och Lauri Thuren i deras “docentrum”, tog Lauri en kopia från papperskorget och gav den åt mig: fakulteten sökte en efterträdare till Risto Nurmela i assistentposten. Jag lyckades och så fick jag vikariera honom i två år. Därefter förlorade jag (till min lycka) tjänsten till Pekka Lindqvist och kunde koncentrera till doktorsavhandlingen med spetsforskningsenhetens stöd. Risto gav viktig assistans i seminarierna med sina frågor och iakttagelser.

Författaren forskar det Heliga Landet under ytan.

Mitt intresse genom hela studiebanan har varit etik och människovärdet. De gammaltestamentliga profeterna vågade kritisera samhällets ledare och deras grymhet. Nu  får vi tyvärr igen läsa i tidningar om brutaliteter i Palestina.