Något år in i studierna skulle vi läsa Galaterbrevet på grekiska. Vi fick ett helt kapitel i läxa varje gång. För att vara effektiva delade vi studerande utanför föreläsningen upp kapitlet så att var och en fick ett par verser att läsa, analysera och översätta. Allt var frid och fröjd, till den dag då den som hade den första versen i kapitlet inte var på plats… det blev en pinsam tystnad när JT undrade vem som ville börja – alla tittade koncentrerat ner i sina Novum. Tystnaden avbröts av att den som skulle läsa första versen dök upp försenad – och kunde utföra sitt uppdrag till allas belåtenhet, inte minst föreläsarens, som inte var insatt i vårt system.
En serie föreläsningar i religionsvetenskap var obligatoriska, både inom teologistudier och studier i religionshistoria. När föreläsningen började sändes en namnlista runt i föreläsningssalen. Efter att den vandrat runt från studerande till studerande fick föreläsare TA listan. Han avbröt föreläsningen för att högt räkna namnen på listan och därefter de närvarande. Det visade sig finnas fler namn på listan än vad det fanns människor i salen. Någon hade antecknat studiekompisars namn – kompisar som inte kunde närvara på den obligatoriska föreläsningen. Blev det månne ett riktigt namnupprop som konsekvens av missödet?
Författaren (t.h.) under Orienterande prakticum -resan till Helsingfors, med studiekompisen Kimmo Penttala.
Alla skulle ha en kurs i datavetenskap. En av uppgifterna i kursen var att med Word 4.2 skapa ett exakt likadant dokument som den förlaga läraren delat ut på papper. En grupp kämpade och kämpade med uppgiften. Fastän allt såg korrekt ut på skärmen hade dokumentet råddats till när det kom ut ur skrivaren, datum var på fel plats, det var inte marginaler och indrag som det var tänkt. Till sist kom en fiffikus på att man kunde kopiera den ursprungliga filen och lämna in dokumentet elektroniskt, smart och effektivt. Alla i gruppen gjorde så. Det enda problemet var att alla i gruppen råkade ha samma skrivfel i dokumentets namn, vilket upptäcktes av läraren. Kommer inte ihåg vilka konsekvenserna blev den gången. Kanske någon som var med?
Varje morgon under det första läsåret hade vi lektioner i nytestamentlig grekiska. Kl. 8.25 när lektionen inleddes kändes som oerhört tidigt. Det var ju inte obligatoriskt att vara med, leden glesnade, men det var ett bra sätt att lära sig mera med struktur. Man gjorde vad som helst för att lätta upp grekiskan. T.ex. bakade vi en tårta som vi under stort hysch dukade fram och bjöd på under en lektion i grekiska en morgon i anslutning till KSs 50-årsdag. Det var en stor överraskning för honom. Och lättade upp hela grekiska lektionen för oss.
Bernt Klockars, årskurs 1989, är ledande rektor vid Vasa Övningsskola.