Det verkar inte bli något av mina goda föresatser att vara aktivare på facebook, så nu gjorde jag nytt nyårslöfte, dvs. att starta min blogg som jag talat om redan länge. Jag läser många bokbloggar och tycker om när bloggarna gör ett inlägg per bok, men vi får se hur det går här! Men jag ska åtminstone till att börja med försöka mig på det, fr.o.m. 2015.

Men en sammanfattning av 2014 ska jag i alla fall börja med (men listan över alla böcker förblir ev. bara i min excelfil!).

Antal
Jag skulle inte vara jag om jag inte höll koll på statistiken :-).

2014 läste och lyssnade jag på totalt 142 böcker (jfr 166 år 2013)
De fördelades på
– 86 hörböcker
– 15 e-bcker
– 41 ”riktiga” böcker (hmm, vad ska de kallas egentligen!).
(riktiga alla har jag inte avslutat, men jag ger inte upp väldigt lätt…)

Av dessa var
– 85 på svenska
– 34 på engelska
– 22 på finska
– 1 på tyska

och enligt genre:
– 42 deckare, trillers och skräck
– 59 vuxenromaner
– 15 bibliografier, baserade på verklighet, fakta
– 6 chic lit
– 3 serier
– 9 fantasy, vampyrer
– 5 novellsamlingar, kåserier

Bästa
och jag skulle inte vara jag om jag inte noterade ”mina favoriter”

Bästa deckaren var nog Gilly Flynns ”Gone Girl”, läste den som e-bok på svenska (den var väldigt upphaussad i bokbloggar, men nog var den ju helt bra).
Bästa romanen var Liza Klaussmans ”Tigrar i rött väder”, läste också den som e-bok och på svenska (fastän jag i princip vill läsa på originalspråk, men jag behövde en e-bok, för att kunna läsa utan att störa på natten, och hade läst att den här skulle vara bra och så fanns den som e-bok via ÅAB).
Bästa biografiska/verklighetsbaserade var Britt-Marie Mattssons ”Vi tolererar inga förlorare”, som nog är skriven som roman men handlar om Kennedyklanen. Den lyssnade jag på på sommaren.
Tydligen blev årets favoriter alla sådana som utspelar sig i USA, det var ju intressant!
(2013 skulle svaret ha varit mycket enkelt: ”Hägring 38” av Kjell Westö och 2012 var det ju Kaj Korke-ahos ”Gräset är mörkare på andra sidan”).

Årets lyssnarupplevelse var nog Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” (lyssnade på del 2). Peter Franzéns ”Tumman veden päällä” blev runner up.
– Jag tycker i princip om att författaren själv läser (fastän de inte alltid är jättebra ens) – i de här fallen var ju båda synnerliga proffsiga och lämpliga med tanke på böckernas tematik.

Årets positiva överraskningar var två finska författare, som jag hade trott att jag aldrig skulle läsa. Arto Paasilinnas ”Neitosten karkuretki” hittade jag som CD-bok på loppis och lyssnade när jag målade väggar i källaren – och den var helt rolig och sympatisk faktiskt!
Laila Hietamies/Hirvisaari trodde jag var ”tant-böcker” (ursäkta, jag är ju också tant!), men redan ”Minä, Katariina” om Katarina den stora av Ryssland imponerade. På loppis vimlar det av hennes böcker, så i något skede plockade jag med mig en från ”Lehmusten  kaupunki”-serien, som handlar om vinter- och fortsättningskriget, både fronten och hemmafronten. De var riktigt läsbara (och också ”hörbara”, lyssnade också på en).

”Sommarboken” var igen en Per Anders Fogelström, ”Mödrar och söner” (av någon anledning tycker jag de här Stockholms-skildringarna passar så bra som inledning på semestern).
Jag försöker läsa så olika böcker som möjligt hela tiden, men några författare sökte jag efter 2014, bl.a. Anne Tyler och Paul Auster, och av deckare Katarina Wennstam och Åsa Larsson.

(Besvikelser då? Det var Michel Endes ”Momo – eller kampen om tiden”, barn-/ungdomsbok som alla skröt med då på 70-talet men som jag inte hade läst tidigare förrän jag nu hittade den på loppis – men jag har lite svårt med det som inte är realistiskt, var det det som var problemet månne…)