Lena Dunham: Not That Kind of Girl

durhamLena Dunham: Not  That Kind of Girl – en ung kvinna berättar vad hon ”lärt av livet”.
Pocket (från Lovisa Suurkirppis, september 2016)

Jag har bara sett några avsnitt av TV-serien Girls, men såg Dunham när hon var i Skavlan för att promota sin bok (och hon är ju nog ingen bimbo). Men lite trött blev jag på  henne, måste man vara så ”neurotisk”….

John Green: Paper Towns

papertownsJohn Green: Paper Towns. 2008
Pocket bok (köpt på loppis).

Jag läste The Fault  in our Stars ifjol, väl den bok han blev mest känd för. Den här var nog lite tradig för mig (jag förstår inte hur ungdomar orkar med att det blir lite långrandigt…). Den sista tredjedelen, när det blev lite road movie, var däremot nog bättre.

Sanna Sjöswärd: Min mamma är en persisk prinsessa

sjöswärdSanna Sjöswärd: Min mamma är en persisk prinsessa.
2009
Pocket (köpt på loppis)

Om flicka som adopterades från Iran till Sverige. Språket var rätt bra, men jag tyckte hon inte var konsekvent i vad hon egentligen tyckte om sin biologiska släkt och ex. sin adoptivpappa – förstås svängde känslorna och åsikten, men på något sätt hoppade hon i sitt beskrivande av känslorna så att det verkade som om hon var någonslags mood swing hela hon…

Sadie Jones: The Outcast

outcastSadie Jones: The Outcast. 2008
Pocket (köpt på loppis)

Den utspelas i London förort på 1940- och 50-talen, dvs. riktigt my cup of tea (men huvudpersonen är ju nog väldigt ensam, outcast…).Det var en verkligt otrevlig historia,synnerligen beskrivande titel. Men den var bra skriven, en av årets höjdare.

Fick Costa First Novel award. Det har också kommit en BBC-serie, borde absolut få tag på den förstås! Ska också försöka hitta fler böcker av Jones.

Otto de Kat: Besked från Berlin

beskedfrånberlinOtto de Kat: Besked från Berlin. 2012 (på  holländska)
Inbunden (lånad från Lovisa stadsbibliotek)

Beskedet är datumet för tyskarnas anfall mot Sovjet, men på något sätt blir det ganska lite om kriget, tyvärr; också karaktärerna blir lite oengagerande. (Boken är kort, vilket jag ofta tycker är bra, men det blev lite tunnt på något sätt…)

Donya al Nahi & Eugen Costello: ingen tar mina barn

ingentarDonya al Nahi & Eugen Costello: ingen tar mina barn (No One Takes My Children 2005)
Pocket (från loppis i Karis)

Den här genren ”ömkansvärda kvinnoöden” kan ju ibland vara lite naivt skrivna, men den här var någorlunda OK (också fastän det var översättning).
Det handlade om män som rövar bort sina döttrar till Mellanöstern, ett tema med lite bekanta drag förstås.