Otto de Kat: Besked från Berlin

beskedfrånberlinOtto de Kat: Besked från Berlin. 2012 (på  holländska)
Inbunden (lånad från Lovisa stadsbibliotek)

Beskedet är datumet för tyskarnas anfall mot Sovjet, men på något sätt blir det ganska lite om kriget, tyvärr; också karaktärerna blir lite oengagerande. (Boken är kort, vilket jag ofta tycker är bra, men det blev lite tunnt på något sätt…)

Donya al Nahi & Eugen Costello: ingen tar mina barn

ingentarDonya al Nahi & Eugen Costello: ingen tar mina barn (No One Takes My Children 2005)
Pocket (från loppis i Karis)

Den här genren ”ömkansvärda kvinnoöden” kan ju ibland vara lite naivt skrivna, men den här var någorlunda OK (också fastän det var översättning).
Det handlade om män som rövar bort sina döttrar till Mellanöstern, ett tema med lite bekanta drag förstås.

Kati Hiekkapelto: Tumma

tummaKati Hiekkapelto: Tumma. 2016
Inbunden (köpt på loppis)

Det finns ju inte speciellt många finska kvinnliga deckarförfattare, utöver Leena Lehtolainen (och Outi Pakkanen), så helt fräscht. De är placerade i ungersktalande delen av Serbien, ett land som författaren känner till (och hon talar ungerska). Polisen är Anna Fekete. Det här är Hiekkapeltos  tredje deckare.

 

Sarah Dessen: Mitt perfekta liv

dessenSarah Dessen: Mitt perfekta liv (The Truth About Forever 2004)
Pocket (av Nina)

Hel ok skriven ”feel good” (ibland tror  jag att jag inte vet skillnad mellan chic lit och feelgood, men chic lit irriteraar mig för det mesta, medan feelgood ibland är helt ok, speciellt om man behöver något som är lättläst)

Staffan Bruun: Fällan i Brunnsparken

fällanStaffan Bruun: Fällan i Brunnsparken (2005)
Inbunden (köpt på Emmaus i Ekenäs sommaren 2016)

Deckare med Antonio Sallinen i huvudrollen – jag har nog läst någon av Bruuns böcker med honom som huvudperson, men tror att jag inte läst den här… (Kappsäck full med pengar har jag läst). – Och när jag läst lite längre så visste jag nog att jag inte hade läst den – tror jag :-).

Kira Poutanen: Rakkautta au lait

rakkauttaaulaitKira Poutanen: Rakkautta au lait. 2009
Pocket (av Bati)

Det här är typisk chic lit, inte ju speciellt vanlig genre på finska. Men jag vet inte om huvudpersonen måste vara fullständigt blåst i chic lit, vilket här var fallet, så det var för mycket ”hömppä” för mig (men hade läst om Poutanen, som själv bor i Frankrike, där också hennes böcker är placerade).