Lena Andersson: Utan personligt ansvar. 2014
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Anna Godenius
Voj suck ändå, jag är inte tillräckligt intellektuell för det här, min gräns går just före den här typens böcker! Personerna är irriterande och oattraktiva (ingen kvinna i dagens Norden skulle orka med ett sådant där mähä till kvar’ dessutom!), pärmen är ful och uppläsaren är helt uttråkad…
Fredrik Backman: Britt-Mari var här. 2014
Ljudbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Marie Richardson
Backmans En man som heter Ove var ju jättebra, också den här var helt ok, men lite väl mycket upprepande (det är Backmans stil, men är det verkligen en stil det är en idé att odla?).
Marie Richardson är bra uppläsare (väldigt neutral uppläsare)
Jens Lapidus: VIP-rummet. 2014
Ljudbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Jonas Malmsjö.
Vip-rummet är den första delen i en ny serie med Teddy, som just kommit ut ur fängelse, och Emelie, advokat. Jag har lyssnat på de tre tidigare Snabba cash, Aldrig fucka upp och Livet deluxe. Jag tyckte kanske nog bättre om den här, det blev lite för mycket jugge-maffia i de tidigare… (fastän Snabba cash var lite ny och annolrunda då den kom).
Och Jonas Malmsjö är ju en av mina favorituppläsare, så det är som ljudbok man ska ta den av den här.
John Grisham: Utpressning. 2009
CD-bok (köpt på kirppis)
Uppläsare: Peter Andersson
Jag minns när jag läste Grishamn Firman (jag sträckläste på soffan i Haddom, tycker jag mig minnas 🙂 – den var jättemedryckande. Inte var den här nu alls lika bra (det är säkert bara en gång man upplever samma fascination ), men helt ok – trots att avslutningen var ganska avslagen, egentligen började avslutningen rätt tidigt i boken och sedan blev det aldrig någon överraskande twist i alla fall.
(jag skulle ju nu inte lyssna på svenska, men hade hittat den billigt på kirppis. Och Peter Andersson är bra uppläsare (påminner om Jakob Eklund, de har liknande intonation, båda är från Göteborg).
Jag lyssnade samtidigt på Lapidus VIP-rummet som mp3 – de påminde lite för mycket om varandra.
Alexander McCall Smith: Den gode maken på Zebra Drive.
Hörbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Katarina Everlöf.
Jag skulle ge serien om Damernas detektivbyrå en ny chans, men lika enfaldig var denna som den ena jag läst tidigare.
Utspelas ju i Botswana, men inte ens det gör dem intressantare…
Mons Kallentoft: Vindsjälar. 2013
Ljudbok (CD-bok, lånad från Lovisa stadsbibliotek)
Uppläsare: Torsten Wahlund
Det här var boken mellan Vattenänglar och Jordstorm – Jordstorm tyckte jag var helt bra (vilket överraskade mig eftersom jag inte egentligen riktigt tyckt om Kallentoft), men den här var tråkig och nu var Kallentoft igen så mästrande samhällskritisk att det blev nästan löjligt.
Ann Brashares: Sista sommaren (med dig). 2008 (originalspråk engelska)
Pocketbok (från loppis)
Hon har skrivit ungdomsromaner om ”traveling jeans” – jag har lyssnat på en av dem och sett en film baserat på böckerna. Det här är vuxenroman och feelgood. Den var de facto bättre än jag trodde den skulle vara och passade rätt bra som avslutning på sommaren (läste slut den sista natten i Haddom).
Yasmina Khadra: Efter attentatet. 2005 (originalspråk franska)
Ljudbok (CD, julklapp åt Toffe)
Uppläsare: Magnus Roosman
Jag har läst väldigt få böcker från Israel-Palestina (sedan Leon Uris…), så därför var den helt intressant. Boken fick Le Prix des Libraires, bokhandlarnas stora pris i Frankrike.
Denise Rudberg och Daniel Möllberg: Malin och Henrik. 2010
Pocketbok (av Nina)
Det här är säkert den genre som kallas feelgood. Det var ju lättläst (men lättläst kräver inte att det kastas ”själv” i ögonen på en på var och varannan sida – om man inte täcks säga att någon svensk gör något ensam så kan man väl för f-n i romaner hitta på en kaveri som man gör allt tillsammans med – grr!) – i bloggar kritiserades den för att vara för vardaglig, Rudbergs övriga böcker är lite överklasslyx som är skoj.
Patrick Modiano: Dora Bruder. 1997 (på svenska 2014)
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Björn Granath.
Fastän temat var andra världskriget och baserat på verklighet så var det nu inget speciellt… Böckerna är så korta att man inte riktigt hinner komma in i dem på något sätt. Nå, franska författare är nu inte riktigt min grej…