Fredrik Backman: Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. 2017
Ljudbok (2 CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Torsten Wahllund
Handlar om en pojke och hans farfar som blir dement. Nog lite för kort att riktigt lämna spår.
Linnea Willén: Barfota änglar. 2010
Pocketbok (köpt på loppis i Karis)
Den handlar om svenska flickor som far till Japan för att förtjäna pengar på att fungera som ”värdinnor” – och tror vi det gick bra nej det gjorde det överraskande nog inte…
Författaren hade nog utsatts för övergrepp under sin uppväxt, men det här var inte främst självdestruktivt utan naivt beteende.
Någon kallade Torey Haydens böcker om barn med särskilda behov för socialpornografi, men det är ju det här också, mer så. Och jag vet inte om den gjorde mig mer empatisk…
Linda Olsson: Nu vill jag sjunga dig milda sånger. 2006
Pocket (köpt på loppis)
”Veronika, en ung författare, tar sin tillflykt till en enslig stuga i Dalarna för att få skrivro, men också för att komma över en tung sorg. I ett hus i närheten bor Astrid, en gammal kvinna som på bygden anses vara en riktig enstöring. Också hon har dragit sig undan världen och bär på mörka hemligheter”
Som i den förra romanen av Olsson jag läste så är här också väldigt få personer, i princip två huvudpersoner, och så finns det några som de berättar om åt varandra.
Det här var Olssons debutbok, skriven först på engelska eftersom hon bor i Nya Zeeland.
Eunsum Kum: Nordkorea: nio år på flykt från helvetet. 2015
Pocket (köpt på loppis i Borgå)
Den fick kritik på bloggar att den inte riktigt engagerade – storyn är ömkansvärd,men det är bara redogörelse för fakta inte medryckande eller personligt (+ att väldigt många detaljer/händelser inte verkade helt troliga – de var inte otroliga utan helt enkelt inte bara troligt att de löstes hur enkelt som helst).