Virpi Hämeen-Anttila: Yön sydän on jäätä

yon_sydan_on_jaataVirpi Hämeen-Anttila: Yön sydän on jäätä. Otava 2014.
Ljudbok (11 h 40 min)
CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek
Uppläsare: Kari Ketonen

Keväällä 1921 helsinkiläisten juomavesisäiliöstä Vesi linnasta löytyy kuollut mies. Todisteet viittaavat siihen, että entinen punavanki olisi tappanut jääkäriupseerin kostaakseen kärsimänsä vääryyden. Sisäasiainministeriössä työskentelevää Karl Axel Björkiä selitys ei kuitenkaan tyydytä. Murhatutkimukset vievät Björkin öisille retkille kaupungin kaduille, työläiskortteleihin ja salaliittolaisten ja vakoojien suosimiin hotelleihin ja ravintoloihin – sekä muotisalonkiin, jonka omistaja on kenties muutakin kuin bolsevikkeja paennut aatelisnainen.

Jag har inte läst något av Virpi Hämeen-Anttila tidigare (men sett filmen Suden vuosi, som baserar sig på hennes bok med samma namn). Det här är deckare, väldigt traditionell sådan (”gammaldags” stod det i en recension) och inget speciellt i själva kriminalgåtan, men det är lite annorlunda att den är placerad i 1920-talets Helsingfors – jag gillar historiska  romaner, men vill helst att de behandlar1900-talet (vilket ju utesluter ganska mycket av historian 🙂 – men det hände så mycket viktigt under 1900-talet så det räcker väl till, så man kan skippa allt före det, gäller dock inte Sveriges och Finlands äldre historia!).
Men tillbaka till boken: Huvudpersonen är finlandssvensk och finska, svenska och också ryska talas antagligen så som det gjordes i den tidens H:fors. Kari Ketonen har bra röst, men lite till kunde han kanske ha filat på sitt finlandssvenska uttal och den ryska brytningen är nog kanske lite för stark hos den ryska kvinnan som talar finska.

Ingen jättehöjdare men helt hörbar! – Och ”cliffhangers” är ju inget nytt (det byggde väl t.ex. Dickens följetonger på !), den här boken slutar med en riktigt typisk sådan (dvs. det kommer fortsättning – någonstans läste jag att fyra böcker planerats).

Bl.a. Kirsin kirjanurkka och Kirjainten virrassa har skrivit om boken. (Finska bokbloggare är ju överlag jättebra – dvs. de analyserar böckerna omsorgsfullt, har ett bra språk, ger ett mycket mer professionellt intryck än svenska! – Tur att den här bloggen inte är öppen, jag skulle förstås vara värd elaka kommentar på ett sådant här inlägg!

Riikka Pulkkinen: Iiris Lempivaaran levoton ja painava sydän

iiris_lempivaaran_levoton_ja_painava_sydan-pulkkinen_riikkaRiikka Pulkkinen: Iiris Lempivaaran levoton ja painava sydän
Ljudbok (4 h 45 min).
Uppläsare: Leena Pöysti
CD-bok, lånad från Åbo Stadsbibliotek.

Kun Aleksi yllättäen jättää Iiriksen seitsemän vuoden jälkeen ja tunnustaa, ettei koskaan rakastanut, on yksi jos toinenkin asia aseteltava elämässä uudelleen. Mutta ei hätää! Koulupsykologina Iiris keksii selviytymiskeinot. Naapurin kahdeksankymppisen Marja-Liisan avustuksella, elämästä ja saippuaoopperoista omaksuttujen oppien sekä itse kehittämänsä terapiametodin myötä hän selviää suruistaan. (Från Otavas hemsida).

Det var en lätt bok som inte lämnar större spår men som var helt kul att lyssna på (t.ex. hur de använde ”Kauniit ja rohkeat” för att få råd hur de skulle hantera relationer – jag har ju alltid tyckt om hur film, serier och litteratur kan användas i pedagogiskt syfte :-). Chick lit är en genre som jag inte annars är så intresserad av, men eftersom finsk chick lit är ganska ovanlig så var det kul att lyssna på den här just pga. det . Boken har kommenterats av många bokbloggare, som inte heller normalt läser chick lit (förutom Bridget Jones!).

Jag lyssnade medan jag körde in ved, skottade snö från balkongtaket och lagade mat i Haddom idag.

Uppläsaren Leena Pöysti är väldigt trevlig att lyssna på – i Sverige satsas det mycket på ljudböcker och det finns väldigt många väldigt bra uppläsare (många av de kändaste skådespelarna läser också ljudböcker), jag tycker vanligen inte riktigt att finska ljudböcker är lika bra gjorda (men Eppu Nuotio som läser sina egna böcker tycker jag om!).
Titeln och pärmen är också roliga! (Pärmen/det visuella i en bok är ju något man vanligen ser väldigt lite av i ljudbok förstås, och det är ju lite synd).

Av Pulkkinen har jag tidigare läst Raja och Vieras. Raja fick bra kritik och det gjordes också en tredelad tv-serie baserad på den – jag såg tv-serien först, så boken var sedan endast som en upprepning av tv-serien, tyckte jag.

Bl.a. Nannan kirjakimara, Nenä kirjassa, ochLuettua elämää har också skrivit om den här ljudboken.

Tähtiaika Ansa Ikonen

image19331Saarikoski, Tuula: ”Tähtiaika Ansa Ikonen”.
1980
Biografi
Boken köpt på loppis

Biografier är ganska intressanta att läsa, de är skrivna på väldigt olika sätt. Personen det handlar om behöver inte nödvändigtvis ara någon jag är speciellt intresserad av.

Ansa Ikonen var förstås en skådespelerska jag beundrade som barn, det var ju filmer från 40- och 50-talen som främst visades i vår TV då (åtminstone det som man såg på i Thomasas 🙂 ). I den här biografin är det väldigt lite skvaller om den tidens kändisar (av vilka det ju vimlade i Ansa Ikonens familj och bland hennes närmaste kolleger) utan det handlar mer om hur man gjorde film på den tiden. Boken är skriven i jag-form (boken har en författare/redaktör, som dock lite kunde ha editerat upprepningar).

Helt intressant, ingen absolut höjdare, men läsvärd – medan jag höll på och läste den här boken (som utkom 1980) råkade jag hitta på bokrea en annan biografi om Ansa Ikonen, skriven efter hennes död – den återkommer jag till.