Kategoriarkiv: Språk: finska

Kaari Utrio: Ilkeät sisarpuolet

Publicerat av
Svara

Ilkeat_sisarpuoletKaari Utrio: Ilkeät sisarpuolet. 2007.
Inbunden, köpt från loppis.

Sallan lukupäiväkirja och Mooren maailma har också bloggat om den. Kirsin kirjanurkka skriver om de fem Utrio-romaner som utspelar sig på 1800-talet och går i ”Jane Austen”-sti )(bra inlägg!). Jag har lyssnat på Saippuaprinsessa, men nog tycker jag precis att jag hört fler i samma stil av Utrio… Jo, jag har hört Pappilan neidot (utkom redan 1977, men som hörbok förstås senare).
Ilkeät sisarpuolet är intressant eftersom den också behandlar Åbo brand (och flytt till H:fors efter det av bl.a. Åbo Akademi).

Liisa Kosonen: Kohti kirkkainta kruunua – Anne Pohtamo

Publicerat av
Svara

Liisa Kosonen: Kohti kirkkainta kruunua – Anne Pohtam. 2004 annepohtamo
Inbunden, köpt på loppis.

Först tyckte jag den var så ’beundrande’ skrivet att jag blev äcklad, men sedan blev det mer intressant, speciellt då åren som Pohtamo bodde utomlands efter Miss Universum-vinsten. Sedan blev det nog så präktigt igen, att huh huh – och för mycket evangelisarande…

Laila Hirvisaari: Kruununpuisto

Publicerat av
Svara

Laila Hirvisaari: Kruununpuisto. 2005hirvisaari-laila-kruununpuisto.
Inbunden, köpt frå Ekotori i Åbo.

Det här är första delen i Imatra-serien, där följande är Myrskyn edellä (2006), Grand Hotel (2007), Vuoksen helmi (2008).

Kruununpuisto utspelas kring tiden för då Bobrikoff sköts – jag har inte läst jättemycket från den tiden, så det är helt intressant. Det tar lite tid att komma in i boken, men innan 508 sidor är genomläst så börjar man bli insatt :-). Jag tror jag tyckte bättre om Lehmusten kaupunki-serien, av vilken jag läst en och lyssnat på en (som handlar mest om fortsättningskriget).

Det har bloggats underligt lite om boken, varför det månne – här finns analys av serien, utgående från Grand Hotel i Sallan lukupäiväkirja. Hon kommenterar bl.a. så här: ”Jakautuvatkohan suomalaiset historiallisten romaanien lukijat Kaari Utrion puoluelaisiin ja Laila Hirvisaaren puoluelaisiin” – intressant :-).

Roope Lipasti: Perunkirjoitus

Publicerat av
Svara

Roope Lipasti: Perunkirjoitus. 2013perunkirjoitus
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek.

Det var en trevlig historia (”road movie”) om två bröders resa med en urna från Egentliga Finland till Imatra. Lipasti skriver kolumner i Kotivinkki, vilka jag alltid läser – där är han ännu roligare, men bara roligheter skulle inte fungera i en roman med riktig handling. Det är Lipastis humoristiska språkanvändning som roar.

Kirsin kirjanurkka har också bloggat om boken.

Anna-Leena Härkönen: Mikkihiirihelvetti ja muita kirjoituksia

Publicerat av
Svara

Härkönen_mikkihiirihelvettiAnna-Leena Härkönen: Mikkihiirihelvetti ja muita kirjoituksia.2013
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek.
Uppläsare: Kaija Kärkinen

Kolumner samlade till kort bok på endast 2 skivor. Härkönen skriver ju fräscht, men inte var de så speciella. (Lyssnade i bilen på väg till Östnyland).

There’s no such things as too many books har också bloggat om den.

Sofi Oksanen: Baby Jane

Publicerat av
Svara

Sofi Oksanen: Baby Jane baby-jane. 2005
Pocketbok köpt på loppis.

Kirjanurkkaus och Ajatuksia kirjamaasta har också skrivit om den.

Den här boken är inte placerad i Estland utan i Helsingfors och handlar om två kvinnor som bl.a. älskar varandra och har olika mentala problem. Den är underligt lättläst, temat till trots (dvs. mentala problem och inte helt okomplicerad kärlek…och det är inte det att det är fråga om lesbisk kärlek som gör det komplicerat, det är nog personerna i sig!). Jag tyckte om den.

Det är Oksanens andra bok, den första Staalinin lehmät har jag inte ännu läst, men jag har nog lyssnat på både Puhdistus och Kun kyyhkyset katosivat. Filmen Puhdistus har jag på hälft – men när jag började titta på den så blev jag osäker på om jag redan sett den förut – men den är kanske bara så trogen till boken, åtminstone till bokens stämning.

 

Leena Lehtolainen: Kuusi kohtausta Sadusta

Publicerat av
Svara

kuusikohtaustaSadustaLeena Lehtolainen: Kuusi kohtausta Sadusta. 2014.
Hörbok (8 CD).
Lånad från Åbo stadsbibliotek.

Hätkähdyttäviä installaatioita ja performansseja tekevä Satu Savinainen on aluksi myötämielinen kun hänen rakastettunsa, näyttelijä Heikki Sirviö haluaa kertoa hänen tarinansa näyttämöllä. Sadun teoksia ei ole aina helppo ymmärtää eikä ihailla, mutta kylmäksi ne eivät jätä. Kuten ei jätä omapäinen taiteilijakaan. Piani Satu huomaa että yksityiselämä on vaikea pitää pois julkisuudesta. Miksi Sirviö haluaa kertoa Sadun tarinan? Kumpi on tärkeämpää, totuus vai taide? Satu yrittää tuloksetta estää esityksen, ja ensi-illan alla hän katoaa jäljettömiin.

Jag har läst eller lyssnat på Leena Lehtolainens alla deckare, tror jag – det var faktiskt Lehtolainens Maria Kallio-deckare som var de första böckerna jag läste på finska, de liksom knäckte koden och efter det har jag sedan fortsatt läsa böcker på finska. (Vi lånade hennes böcker av och åt varandra på FC, bl.a. Bodda, Majlen och jag).
Jag räknar Lehtolainen som en typisk deckarförfattare – har också hört och sett henne flera gånger i deckarpaneler på bokmässan eller då hon blivit intervjuad om sina deckare. Jag hade inte ens läst att hon gett ut en annan typs bok, så det var en överraskning när jag hittade den.

Boken har intressant struktur (mycket meta!), man följer en teaterpjäs (som handlar om Satus liv) och de riktiga människornas relation till Satu genom åren, medan de ser på pjäsen och hur de avbildas där. Men Lehtolainen är ju deckarförfattare och bra på att skriva en berättelse, så det blir inte pretentiöst utan berättelsen fungerar.
Jag tycker den är intressant pga sina flera lager men ändå begripliga berättelse, skrivet på ett flytande språk.

Många bloggare har skrivit om den, bl.a. Kirsin kirjanurkka och Lukutoukan kulttuuriblogi

Loivamaa & Vekkeli: Unohtumaton Ansa Ikonen

Publicerat av
Svara

AnsaIkonenLoivamaa, Ismo ja Vekkeli, Pirkko: Unohtumaton Ansa Ikonen. 2011
Bok köpt på bokrean i jan. 2015.

Jag läste Ansa Ikonens självbiografi i början av januari, och reagerade där på hur lite hon framhävde sig (och hade inte heller låtit författaren göra det). Den här boken är definitivt bättre och mycket mer mångsidig (och mycket proffsigare skriven), men jag tror att Ansa Ikonen skulle ha respekterat den. Den är inte på något sätt en idolbok, utan berättar om Ikonen och den värld hon levde i, genom intervjuer med samtida skådespelare och hennes döttrar. Här får man också lite mer inblick i hennes privatliv – i självbiografin nämnde hon några gånger sin man, Jalmari Rinne, men nämnde honom alltid med för- och efternamn. Men hennes privatliv, trots att hon levde i centrum av den tidens finska film- och teaterstjärnor, verkar nog milslångt från dagens kändisliv!

Rekommenderar boken.