Bryan 
Cogman: Inside HBO’s Game of Thrones. 2012.
Inbunden (lånad från Åbo stadsbibliotek).
Det här är bok om hur Game of Thrones gjordes, men bidrar med väldigt lite – största delen är bara redogörelse av ”fakta” om rollerna, vilket alla som sett serien redan vet. Fina bilder förstås.
Blackadder: The Complete Collected Series
Audio (CD lånad från Åbo stadsbibliotek)
Det här är alltså soundtracket till hela Blackadder-serierna från BBC: ”The Black Adder”, ”Blackadder II”, ”Blackadder The Third” and ”Blackadder Goes Forth”. Plus ”Blackadder: The Cavalier Years”, ”Blackadder: Woman’s Hour Invasion”, ”Blackadder’s Christmas Carol”, ”The Shakespeare Sketch”, ”Blackadder: Back and Forth”, ”Blackadder: The Army Years” (Royal Variety Performance), ”Blackadder: I Have a Cunning Plan” and ”Britain’s Best Sitcom: Blackadder”.
Jag har underligt nog inte varit helt Blackadder-fan och har inte sett alla avsnitt (och vi verkade inte ha en enda DVD hemma heller). Egentligen borde det här ju riktigt ha hört till mina favoriter – humor med Atkinson, Fry, Laurie m.fl., driver med det brittiska etc. – Men jag tyckte det passade jättebra att lyssna på dem, då hörde man verkligen alla ordlekar – som det ju vimlar av förstås.
Robert Galbraith: The Silkworm. 2014
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek).
Del 2 av Comoran Strike-serie. Galbraith är ju pseudonym för J.K. Rowling – när den första boken av Galbraith kom ut ville Rowling inte att det skulle avslöjas att det var hon, men nu visste ju alla redan det.
Det är ok deckare, helt trevliga att lyssna på.
Julian Barnes: The Sense of an Ending. 2012
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek).
Vinnare av Man Booker Prize 2011.
Kort och lättlyssnad, bra (lyssnade medan jag cirklade ved på veckoslutet) -och twist i slutet (och om man inte förstod den så kan man kolla t.ex. här :-).
The Book Blog of Evil bloggade också om den.
Boken var bra (och jag tycker om korta böcker!), men som andra också skrivit så tyckte jag inte heller att Veronica var trovärdig.
Paul Schwarzmann: How to Marry a Finnish Girl. Everything You Wanted to Know about Finland that Finns Won’t Tell You
Pocket köpt på Stockmanns galna dagar hösten 2015.
1001 kirjaa ja yksi pieni elämä och Kasoittain kirjoja har också skrivit om boken. De blev inte så uppretade som i en annan blogg jag läste – men om man inte klarar av att läsa stereotypa bilder av en själv så ska man undvika den här typens böcker (och kanske också desto mera umgänge med utlänningar som inte bara orkar vara artiga hela tiden :-).
Den var ju lättläst och helt rolig, och de facto tyckte jag han verkligen hade hittat en mängd stereotypier som man inte ens tänker på själv (fastän det är ett ämne som jag tycker är intressant och som jag försöker vara observant på).
Ian Rankin: En annan mans grav
Hörbok (mp3)
Uppläsare: Magnus Rossman.
John Rebus är en man som sällan håller sig till reglerna. Egentligen är han pensionerad från Edinburghpolisen, men har lyckats hålla sig kvar som civilanställd utredare på avdelningen för cold cases, där man arbetar med gamla olösta fall. Han har samarbetsproblem med sin chef, är under utredning av den egna poliskåren och har svårt att acceptera att han inte längre är anställd på riktigt. Relationen till dottern är fortfarande sval och flaskan kanske är hans trognaste vän. När han kontaktas av en kvinna vars dotter försvann för ett decennium sedan är han till en början oengagerad. Men något i kvinnans berättelse väcker till slut hans intresse. Det visar sig att det är flera kvinnor som saknas i samma område och att det finns många likheter mellan fallen, bland annat har någon skickat sms med mystiska bilder till de försvunna kvinnornas vänner. Utredningen växer och pressen slår upp det stort med intervjuer av de anhöriga. Rebus upptäcker att det finns krafter som inte vill att sanningen uppdagas, inte bara i den undre världen utan även bland hans kolleger.
Jag har inte läst väldigt många av Ian Rankins deckare, så nu kan jag inte riktigt avgöra om den här var bra eller dålig jämfört med hans produktion. Däremot har jag ju nog sett tv-filmerna om John Rebus (och ju med två olika skådespelare, noterade jag nu – den jag såg framför mig när jag lyssnade var Ken Stott.
Magnus Rossman läser helt bra – jag föredrar honom som uppläsare framom skådespelare.
Jag lyssnade medan jag cirklade ved påsken 2015.
Ian McEwan: The Children Act. 2014
CD-bok (lånad från Åbo stadsbibliotek).
Fiona Maye is a leading High Court judge who presides over cases in the family court. She is renowned for her fierce intelligence, exactitude, and sensitivity. But her professional success belies private sorrow and domestic strife. There is the lingering regret of her childlessness, and now her marriage of thirty years is in crisis. At the same time, she is called on to try an urgent case: Adam, a beautiful seventeen-year-old boy, is refusing for religious reasons the medical treatment that could save his life, and his devout parents echo his wishes. Time is running out. Should the secular court overrule sincerely expressed faith? In the course of reaching a decision, Fiona visits Adam in the hospital—an encounter that stirs long-buried feelings in her and powerful new emotions in the boy. Her judgment has momentous consequences for them both.
Jag tycker boken är lite för kort för att rymma två på sätt och visa parallella teman. Men det är typiskt för McEwan att behandla teman i sina böcker, vilket förstås är det som bidrar till att hans böcker är bra (förutom att hans språk är bra).
Men varför måste en bok ha så tråkig pärm ?
McEwan är en författare som Roger Sell introducerat till, i samband med British Studies-kurserna! Jag hade köpt A Child in Time för länge sedan, men läste den faktiskt först 2013 (som ett led i att läsa de böcker som samlats på hyllan!), och har sedan dess lånat alla hörböcker jag hittat med McEwan. Jag har lyssnat på bl.a.The Cement Garden, Sweet Tooth och på svenska Hetta (som heter Solar på engelska). Atonement har gjorts till film, den har jag sett.
Den får bra recensioner i bl.a. The Guardian.
A lillte blog of books har bl.a. skrivit om den,
Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundqvist: Hungerelden. 2011.
Hörbok (mp3, från Åbo stadsbibliotek).
Uppläsare: Reine Brynolfsson.
Svenska deckarakademins specialpris 2012.
Poliskommissarie Jeanette Kihlbergs arbete med att lösa fallen med de döda invandrarpojkarna avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm, på ett i det närmaste rituellt sätt. Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd. Men, hämnd för vad? Psykologen Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering. Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation. Jeanettes fortsatta sökande efter den försvunne Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna. Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jag.
Hungerelden är andra delen i trilogin om Victoria Bergmans Svaghet. Del 1 heter Kråkflickan, den lyssnade jag på ifjol. Man borde läsa /lyssna på böckerna i en följd så att man inte glömmer bort vad som hänt, eftersom de bygger på varandra (de får ett visst slut i varje bok, men det blir cliffhanger – vilket ju är mer ovanligt i deckare – hmm, skrev jag nu utan att kanske riktigt tänka efter, ex. Stieg Larssons deckare var ju sådana. Det finns på det sättet utrymme att skapa ordentlig historia.)
Dvs. den här är absolut bland de bättre deckarna jag lyssnat på på länge (fastän den är ganska våldsam), rekommenderas absolut. Och Reine Brynolfsson läste den mycket bra.
Fortsättningen heter Pythians anvisningar.
Andra som skrivit om Hungerelden är bl.a. Mettes pcketblogg och Med näsan i en bok
Matthew Pearl: The Dante Club. 2003
Hörbok (CD, förkortad version).
Köpt på loppis i Stockholm.
Det här var ett misslyckat köp, alltså inte pga. bokens kvalitet utan pga att det var en abridged version, vilket jag inte alls tycker om, + att dessutom sista CD:n saknades! (nå, tur finns det wikipedia, så jag vet hur det gick!)
(Korrigering: Jag hittade skiva 5 – men fortfarande illa att den är abridged!)
Det här var ju en bok lite i samma stil som föregående av Faulks, dvs. Dantes Inferno var lite utgångspunkt. Boken var också i toppen på NY Times bestsellerlista – men rent tematiskt är det inte överraskande, den påminner till temat lite om Dan Browns böcker, fastän den inte alls är fantastiska världen runt-resa till kända turistorter! Kvaliteten led för min förstås pga att den var förkortad – den for i skräpkorgen!
Boston, 1865. A series of murders, all of them inspired by scenes in Dante’s Inferno. Only an elite group of America’s first Dante scholars—Henry Wadsworth Longfellow, Oliver Wendell Holmes, James Russell Lowell, and J. T. Fields—can solve the mystery. With the police baffled, more lives endangered, and Dante’s literary future at stake, the Dante Club must shed its sheltered literary existence and find the killer.
Sebastian Faulks: Jeeves and the Wedding Bells. 2013.
Hörbok. (6 CD)
Lånad från Åbo stadsbibliotek.
Det här är typiskt brittiskt, förekommer mycket mer sällan i svensk och finsk litteratu, dvs. att man återanvänder karaktärer eller storyn från andra böcker (ofta klassiker). Jag har läst väldigt få av P.G. Woodehouses böcker om Wooster & Jeeves, och trots att de är så superbrittiska så har jag inte heller, underligt nog, sett speciellt mycket av TV-serien med Ståehen Fry och – oj, nu minns jag inte ens vad House-skådespelaren heter! – Men det betyder att jag inte heller kan avgöra hur äkta det blir – men boken fick dock helt bra kritik och Faulks lär ha fångat stämningen på ett bra sätt. – Boken är helt rolig, den är också en typisk bok som vinner massor på att man tar del av den som hörbok och på engelska (nå, en sådan här skulle jag aldrig läsa på svenska heller förstås, det gör jag ju inte).
Synpsis från Random House Group:
Bertie Wooster, recently returned from a very pleasurable soujourn in Cannes, finds himself at the stately home of Sir Henry Hackwood in Dorset. Bertie is more than familiar with the country house set-up: he is a veteran of the cocktail hour and, thanks to Jeeves, his gentleman’s personal gentleman, is never less than immaculately dressed. On this occasion, however, it is Jeeves who is to be seen in the drawing room while Bertie finds himself below stairs – and he doesn’t care for it at all. Love, as so often, is at the root of the confusion. Bertie, you see, has met Georgiana on the Côte d’Azur. And though she is clever and he has a reputation for foolish engagements, it looks as though this could be the real thing. However, Georgiana is the ward of Sir Henry Hackwood and, in order to maintain his beloved Melbury Hall, the impoverished Sir Henry has struck a deal that would see Georgiana becoming Mrs Rupert Venables. Meanwhile, Peregrine ‘Woody’ Beeching, one of Bertie’s oldest chums, is desperate to regain the trust of his fiancée Amelia, Sir Henry’s tennis-mad daughter. But why would this necessitate Bertie having to pass himself off as a servant when he has never so much as made a cup of tea? Could it be that the ever-loyal, Spinoza-loving Jeeves has an ulterior motive?